Från Rilpedia

Låggolvsbuss är en buss med låggolv. Det betyder att det inte finns något trappsteg innanför dörrarna utan man kliver med ett enda steg från gatan eller plattformen upp till bussens golv. Detta underlättar mycket för passagerare med barnvagn, med kryckor eller allmänt nedsatt rörlighet. Man kan ofta till och med ta med rullstolspassagerare med hjälp av en ramp som kan fällas ut.

Lågentrebussar

Huvudartikel: Lågentrébuss

Oftast är det bara de främre 60-70 % av bussen som har lågt golv och därmed främre och mittersta dörren. Bakre delen har då trappsteg upp till en högre nivå. Anledningen till det är att motor, drivlina, bränsletank med mera behöver plats. Dessa bussar brukar kallas lågentrebussar.

Helt lågt golv

Det finns även bussar med helt lågt golv i hela bussen. Dessa används endast i stadstrafik eller på flygplatser vid transporter mellan olika gaterar. Då är det endast mindre upphöjningar i bak vid sidorna där drivaxlar och dylikt finns. Då kan motorn vara ställd på tvären allra längst bak i ett "hus" under de bakersta sätena vid bakfönstret och driva en kardanaxel under en upphöjning i golvet vid sidan om, eller så är den längsmonterad, antingen liggande under golvets upphöjning eller placerad stående vid sidan om som i ett "hus" på vänster/höger sida (beroende om bussen är byggd för höger respektive vänstertrafik). Dessa är antingen rena lastbilsmotorer och då stående på tvären eller längden i ett motorhus, eller modifierade att ligga på sidan och då liggandes på längden under golvet.

Lågentrebussar används mer och mer på kortare landsbygdsbussar, men helt lågt golv mest i stan. Golvet blir i princip högre ju längre bussen ska gå, bland annat på grund av behovet av bagageutrymme. Låggolvsbussar är också dyrare eftersom det tunna golvet gör att man måste ha kompakta och starka balksystem för att bibehålla vridstyvheten. Detta är därför inte lika stort behov på landsortsbussar då de flesta handikappade, äldre eller familjer med barnvagn som bor på landet har egen bil och därmed inte är i lika stort behov av lättpåstigna bussar. Dessutom finns det tid för föraren att hjälpa sådana passagerare.

Ledbussar

Idag har de flesta ledbussar i stadstrafik hellåggolv för att underlätta i och urstigning för främst rörelsehindrade med rollator och folk med barnvagnar. Då sitter motorn oftast längst bak i bussen, med drivning på de bakersta hjulparet (släpets axel). De främre hjulaxlarna är frirullande. Äldre låggolvsledbussar har oftast en luten upphjöning framför mittaxeln och har alltså vanligt golv bak. Då sitter leden under golvet. På nyare bussar är dock golvet lågt genom hela bussen och då är det endast en tunnare led i golvet och två större länkar på varsin sida om gången. Eftersom de bakersta hjulen drivs på dessa bussar så finns även ett system med tryckluft som dämpar leden vid kurvtagning etc. Vid körning vid halt väglag kan dock bussen vika sig om man kör med mycket gas genom en kurva.

Dock finns det en ledad låggolvsbuss från Volvo som har motorn framför leden i en upphöjning vid sidan om och drivning på mittenhjulen. Volvo B9S, denna finns antingen med lågentré (Volvo 8500) eller helt lågt golv (Volvo 7500), den sistnämnda kan fås med dubbla leder och längden 24 meter.