Berguv

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
?Berguv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Missgynnad[2]
Bubo bubo domesticated.jpeg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Ugglor
Strigiformes
Familj: Äkta ugglor
Strigidae
Släkte: Bubo
Art: Berguv
B. bubo
Vetenskapligt namn
§Bubo bubo
Auktor: Linné, 1758
Berguvens utbredning markerad med grön färg.
Berguvens utbredning markerad med grön färg.
Synonymer

Bubo ignavus Brehm, 1896
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Berguv (Bubo bubo) är världens största uggleart. Den förekommer i större delen av Europa och Asien. Det finns fossila fynd av släktet Bubo som är över 40 miljoner år gamla.

Innehåll

Utseende

En berguv vintertid

Berguven är 59-73 cm lång och dess vingspann är 138-170 cm.[3] Den väger 2-4 kilo och är därmed den största och tyngsta av världens ugglor. Utmärkande är dess tydliga örontofsar och orange iris, samt det stora huvudet och den yviga fjäderdräkten. Örontofsarna hålls lågt åt sidorna när uven är avspänd eller orolig, uppresta när uven ropar eller är upprörd. Örontofsarna syns inte i flykten som är kraftig, stadig och påminner om en stor vråk. Till skillnad från vråkarna är dock berguvens vingar mer kupade i glidflykten.

Bröstet är kraftigt svartstreckat ovanpå en gulbrun grundton. Magen är rostgul med smala, svarta streck. Ovansidan är mörkbrun och har grova fläckar samt en tvärvattring i svart. Vingen har ett svartvitt band. Strupen är vit och ses bara när fågeln ropar. Tarsen och klorna är grova.

Nykläckta ungar har en ljusgrå dundräkt. Denna dräkt ruggas och efter bara några veckor är deras fjäderdräkt nästan färdigbildad, dock är huvudet fortfarande beklätt med dun och de kan igenkännas genom sina relativt små tofsar.

Läte

Sången framförs av hanen och hörs främst på vårvintern (men även ibland på hösten) och är ett mycket djupt tvåstavigt hoande, "oo-hoo". Andra stavelsen på ropet är betydligt lägre. Sången kan höras upp till 4 kilometer vid goda väderförhållanden. På det längsta höravståndet hörs endast den första tonen. På nära håll kan den låta förvånadsvärt lågmäld. Locklätet hörs av honan och är ett skrovligt skällande läte, rhäeff , den har också ett trutlikande orosläte. Varnar gör fågeln med ett skällande ka. Ungarna tigger efter mat med ett ljudligt tju''ysch, som hörs under nätter i augusti.

Utbredning, biotop och taxonomi

Berguven har en eurasisk utbredning och förekommer i Nord- Öst- och Sydeuropa samt i större delen av Asien. För eventuell utbredning i Nordafrika se nedan. Berguven är huvudsakligen en stannfågel men ungfåglar kan göra milslånga förflyttningar. I Sverige häckar berguven i stora delar av landet, förutom i Lappland.

Taxonomi

Berguven beskrevs taxonomiskt första gången 1758 i Carl von Linnés tionde upplaga av Systema naturae där han förde den till släktet Strix.[4] Dess närmsta släktingar anses vara den amerikanska virginiauven (Bubo virginianus) och taxonet klippuv (Bubo bengalensis) som återfinns kring den Indiska subkontinenten (läs mer nedan). Berguven förs idag till släktet Bubo, som beskrevs av Dumeril 1805, och som omfattar ett 20-tal arter. Vissa taxonomer slår dock ihop släktet Bubo med fiskuvarna i släktet Ketupa.

Det finns en mycket stor mängd beskrivna lokala populationer av berguv. Den delas därför upp i en mängd underarter, upp till ett femtontal eller mer, där vissa taxa är omdiskuterade huruvida de borde kategoriseras som distinkta arter eller ej. Följande listan följer Clements Checklist (nov 2008):[5].

Ropande fågel av den sibiriska underarten B. b. sibiricus.

Taxonet bengalensis som häckar i Pakistan, Indien och västra Burma behandlas ofta som en underart [6][7], men bedöms av vissa som den allopatriska arten klippuv (Bubo begalensis).[8][9][10][11] Klippuven är bara 80% så stor som nominatformen och hybrider förekommer i Kashmir[12]

Taxonet ascalaphus som häckar i Nordafrika och i Mellersta östern kategoriseras ibland som en underart till berguv, B. b. ascalaphus[13][14] men numera oftast som den allopatriska arten ökenberguv (Bubo ascalaphus)[8][9][10][11][15]. Hybridformer förekommer i Jordandalen och i Irak mellan taxonen ascalaphus och interpositus men det förekommer också områden där de häckar sympatriskt utan tecken på hybridisering.[16][17]. Tidigare överlappade även utbredningen av hispanus med ascalaphus i norra Algeriet utan hybridisering.[13] Ökenberguv är mycket ljusare och bara 75% så stor som nominatformen.

Inplanterade populationer

Danmarks ursprungliga population av berguv dog ut runt 1850 och saknades som häckfågel under lång tid i landet. Efter att man planterat in fåglar så häckar nu arten i Danmark sedan 1985 och 1997 fanns det 25-30 par.[18]

Biotop

Berguven trivs i bergiga skogstrakter, på stupande bergsbranter och klippiga skärgårdsöar och kan dagtid ses sitta stilla på något undangömt ställe. Normalt blir berguven runt 20 år, men i fångenskap kan de leva betydligt längre, troligen upp till 60 år.

Trots att fåglarna anses vara förknippade med vildmark och obygd, har de observerats jagande på öppna soptippar i norra Europa. Det här fenomenet utgör en viss risk för uven, eftersom råttorna de livnär sig av kan bära på miljöfarliga ämnen. Berguvar som jagar på soptippar har ibland setts flyga med diverse avfall insnärjda runt fötterna.

Berguvar kan också förekomma i europeiska städer. Sedan 2005 har exempelvis åtminstone fem par setts häcka i centrala Helsingfors.[19] Antalet par förväntas stiga beroende på födotillgången för berguven ökar i och med att kaninstammen i Helsingfors har ökat då allmänheten släpper ut tamkaniner.

Föda

Berguven brukar jaga mest under natten och lever till hälften av gnagare (brunråtta, vattensork). Den kan också ta byten som harar, änder, kråk- och vitfågel. Fisk, grodor och olika småfåglar är annan populär föda. Ibland kan berguven ta andra ugglor samt rovfåglar.

Häckning

Det är inte känt när friflygande uvar blir könsmogna, men man antar att berguven häckar för första gången runt 3-4 års ålder,[20] då en jämförelse mellan andra stora ugglors häckningsvanor har gjorts. Ungfåglarna lever ett kringströvande liv och söker då efter en lämplig partner och häckningsrevir.

En ung berguv

När berguven väl har hittat ett revir, blir fåglarna starkt bundna till detta. Reviret omfattar i regel 4-6 kvadratkilometer med ett mycket varierat landskap. Boet läggs på en klipphylla med ett stup nedanför, samt en utskjutande vägg som skydd. Denna boplats väljs ut av hanen. Redet är ofullständigt och består av en bale av material som skrapats upp från marken tillsammans med rester av spybollar som bomaterial.

Berguven har en utdragen häckning som sträcker sig från slutet av februari till början av september. Den lägger 2-3 ägg i mars-april som sedan ruvas av honan i drygt en månad. Under denna tid förser hanen honan med mat, han fortsätter att ensam försörja familjen de första veckorna efter ungarnas kläckning. Dålig väderlek och rovdjur som exempelvis mård, räv och grävling kan utgöra hot mot kullen.

Efter två månaders ålder börjar ungarna göra sina första flygturer, men det dröjer ytterligare minst ett par månader till innan de är helt mogna att försörja sig själva.

Berguven och människan

Status

Berguv på viltvårdsanstalt i Essex, Storbritannien 2004

Människan släpper ut ämnen i naturen exempelvis kvicksilver och DDT - som anrikas i näringskedjan och lagras i höga halter i detta topprovdjur som sedan föder förlamade ungar, blir sterila eller helt enkelt dör. Skogsbruket påverkar negativt genom körningar från avverkningar och skogsbilvägar vid boplatserna, samt positivt genom att kalhyggen ökar tillgången på gnagare.

Det ökande friluftslivet kan störa häckningarna. Nyfikna människor kan genom medverka till att äggkullar förstörs. Fortfarande förföljs arten genom tjuvjakt, illegal handel med ägg och ungar samt handel med uppstoppade fåglar.

Numera förolyckas även uvar i kraftledningar och stolptransformatorer, bilar och tåg kör över dem, taggtråd river upp fjäderdräkten och så vidare.

Status i Sverige

I Sverige var berguven förr ganska allmänt förekommande i skogstrakter och skärgårdar över så gott som hela landet ända upp till Karesuando.

Berguven har jagats för att den konkurrerade om småviltet. Skottpengar utgick till och med 1925. De senaste 150 åren har berguvstammen gått tillbaka dramatiskt. Under tio år vid förra sekelskiftet utbetalades det bara i Västerbottens län skottpengar för 565 uvar.

Berguven fridlystes i Sverige 1950 och är upptagen på Naturvårdsverkets rödlista: NT (missgynnad). Någon större effekt för att minska den nedåtgående trenden kunde dock inte skönjas. Det fick ornitologer i sydvästra Sverige att i slutet av 1960-talet starta det första berguvsprojektet. Detta omfattade Göteborg, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Småland väster om E4:an. Projektet var så framgångsrikt att det avvecklades 1983. Avelsparen överfördes till andra berguvsprojekt i landet. I dag pågår berguvsprojekt från Skåne till övre Norrland. Se Berguv Småland och Berguv Nord.

Folktro

Illustration ur A. Brehms Foglarnas lif, 1896, av Jahrmargt.

Berguven är en sägenomspunnen fågel och den har väckt både skräck och hat. Man ansåg förr att dess hoande förutspådde både oväder och olyckor och därför förbjöd man exempelvis barn att härma uven. [21] En sägen berättar från norska Telemark [21]:

” Berguven, stenugglan eller hubron är den styggaste fågel som flyger i luften. Han har ögon som glödande eldslågor och en så stygg stämma, så det ryser i en då man hör honom. Stundom piper han, stundom gnyr han som en hund. Men mest sitter han i berget och ropar: Hu bror! Hu bror! Då tiger alla andra fåglar och han ensam har ordet. Folk säger att han är en förgjord människa som pinas för sina synder. ”

En svensk sägen berättar om att ringduvan och berguven en gång bytte ungar och det är därför duvan därefter klagar: "Får jag tillbaka mina sju, sju, så får jag mina tu, tu".[22]

I övriga Europa sågs berguven som en underjordisk fågel, i Ryssland var uven en demon som kunde skada barnen. Där sågs han också som Fan själv som hade förklätt sig till fågel. I antikens Grekland förutspådde han krig och motgångar i strider, och den som hörde berguven på Sicilien var tvungen att dö inom tre dygn.[21]

Övrigt

Berguven är landskapsdjur och landskapsfågel för Dalarna.

I juni 2007 landade en berguv, som kom att kallas Bubi, på en fylld Olympiastadio i Helsingfors under EM-kvalmatchen mellan Finland och Belgien. Matchen avbröts i sex minuter. [23]

Referenser

Noter

  1. ↑ BirdLife International 2004. Bubo bubo. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20060928.
  2. ↑ ArtDatabankens faktablad (PDF) - Bubo bubo Läst 20060928.
  3. ↑ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 206-207. ISBN 91-34-51038-9. 
  4. ↑ Linné (1758) Systema naturae, tionde upplagan, sid 92
  5. ↑ Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2008-11-29
  6. ↑ Roberts (1991)
  7. ↑ Inskipp et al. (1996)
  8. ↑ 8,0 8,1 Amadon & Bull (1988) Hawks and owls of the World, band 3, sid:297-357
  9. ↑ 9,0 9,1 Sibley & Monroe (1990) Distribution and Taxonomy of Birds of the World
  10. ↑ 10,0 10,1 Howard & Moore (1991)
  11. ↑ 11,0 11,1 Hoyo et al. (1999) Handbook of the Birds of the World., Vol.5, Barn-owls to Hummingbirds
  12. ↑ Voous (1988)
  13. ↑ 13,0 13,1 Cramp et al. (1985) The Birds of the Western Palearctic, Vol. 4, Terns-Woodpeckers
  14. ↑ Dowsett & Dowsett-Lemaire (1993)
  15. ↑ König et al. (1999)
  16. ↑ Shirihai (1996)
  17. ↑ König et al. (1999)
  18. ↑ Lars Larsson (2001) Birds of the World, Cd-rom
  19. ↑ http://www.hs.fi/english/article/At+least+five+eagle+owls+live+in+Helsinki+an+article+from+March+2007/1135227966609
  20. ↑ ArtDatabankens faktablad (PDF) - Bubo bubo Läst 20070807.
  21. ↑ 21,0 21,1 21,2 M. Bergström, C.F Lundevall. Fåglar i Norden, s. 150.
  22. ↑ Kungsberget - Berguven
  23. ↑ http://www.hs.fi/english/article/Bubi+the+eagle+owl+has+not+returned+to+the+Olympic+Stadium/1135227967076

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Eurasian Eagle-owl

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Berguv"
Personliga verktyg