Antarktis
Från Rilpedia
Antarktis, land- och havsområdena kring Sydpolen. Antarktis, som även är en egen djurgeografisk region (antarktiska regionen), är till skillnad från Arktis en riktig kontinent med en landmassa som ligger ovanför havsytan.
Innehåll |
Geografi
Översikt
Med ungefär 13,2 miljoner km2 är Antarktis större än Europa. En exakt storlek är svår att fastställa. Landmassor och angränsande havsområden ligger under isen som kontinuerligt ändrar storlek. Den växer efter snöfall och blir mindre när isberg bryts loss.
De Transantarktiska bergen delar kontinenten i en västlig och en betydligt större östlig del. Den högsta bergskedjan är Vinsonmassivet med berget Mount Vinson som är 4 897 m högt. Djupaste punkten som är täckt med is ligger 2 538 m under havsytan. Runt om Antarktis sträcker sig den Antarktiska oceanen. Den närmast liggande punkten på en annan kontinent är sydspetsen av Sydamerika, Eldslandet.
Indelningen av Antarktis sker i stora områden, hav och shelfis:
Område:
- Antarktiska halvön
- Adelie land
- Coats land
- Drottning Mauds land
- Enderby land
- Georg V land
- Marie Byrd land
- Neuschwabenland
- Wilkes land
m. fl.
Hav:
m. fl.
Shelfis:
m. fl.
Inlandsisen
Speciellt för Antarktis är att kontinenten är nästan helt täckt med is. Den antarktiska inlandsisen som är upp till 4 500 m tjock innehåller omkring 90% av världens is och 75% av världens sötvattenreserver. Bara 280 000 km² (2 procent) av kontinentens yta är isfri. Det är bergskedjor som skär genom isen och områden med för låg nederbörd.
Isberg
Då och då lossnar stora tillplattade isberg från shelfisen som flyttar några tusen kilometer ut i havet. Det tar ibland många år tills ett stort isberg smälter helt. Ofta bryts ett isberg i många mindre delar under sin tid på havet. Den 30 april 1894 siktade man ett isberg i Atlanten vid 26°30’S och 25°40’V. Det är den nordligaste positionen som är känd.
Klimatet
Vädret på Antarktis skiljer sig på många sätt mot klimatet på andra kontinenter.
Kontinenten är:
- den kallaste: I kontinentens mitt är temperaturens medelvärde -55°C. Vid kusterna ligger temperaturen under vintern (juni) omkring -18°C och under sommaren (januari) något över noll. Den lägsta temperaturen i historien uppmättes den 21 juli 1983 med -89,2°C vid forskningsstationen Vostok tillhörig Sovjetunionen/ Ryssland. Denna station ligger på centralplatån ca 3 000 m över havet.
- den nederbördsfattigaste: Vanligtvis faller nederbörd i Antarktis som snö. I kontinentens mitt ligger det årliga genomsnittet vid 40 liter per m² (40 millimeter). Enligt definitionen är sådana områden att beteckna som öken. Den låga temperaturen håller avdunstningen nere. Vid kusterna är nederbörden betydligt större.
- den blåsigaste: I juli 1972 mättes vid den franska stationen Dumont d’Urville en vindhastighet på 327 km/h (91 m/sek).
Flora och fauna
I havet runt Antarktis lever ett stort antal krill (Euphausia superba) och annat zooplankton som bildar basen i matkedjan för fiskar, bläckfiskar, pingviner, valar och sälar.
På kontinentens centrala del häckar två pingvinarter, kejsarpingvinen och adeliepingvinen. Men det finns 19 andra fågelarter som häckar i Antarktis. Deras bon ligger på isfria berg som sticker upp ur isen. På sommaren kommer mer än 100 miljoner flyttfåglar till området och de lever på isflaken och på de närliggande öarna. Sälarter i Antarktis är till exempel weddellsälen, krabbätarsälen och sjöleoparden. Runt kontinenten lever några av de största valarterna.
I motsats till det rika livet i oceanen är kontinentens mitt nästan tomt på organismer. På isfria områden som kallas oaser växer mossor och lavar. Det största landdjuret som lever permanent i Antarktis är en 12 mm stor mygga (Belgica antarctica) som saknar vingar.
Befolkning
Antarktis har inga riktiga invånare, på de olika forskningsstationer lever däremot varje sommar mer än 4 000 och året runt omkring 1 000 personer. Hittills har tre barn fötts på kontinenten: 1978 en argentinsk pojke och 1986/87 en pojke och en flicka på den chilenska stationen.
I området söder om den sextionde breddgraden på södra halvklotet finns idag 82 forskningsstationer, däribland 37 stationer som används hela året och 36 stationer som bedrivs bara under sommaren. Den största stationen är McMurdo (USA) som liknar en stad. Mycket känd är också stationen Amundsen-Scott (USA) som ligger direkt på Sydpolen. Sverige har två stationer i Antarktis som heter Wasa och Svea och som är belägna i den sektor Norge gör anspråk på, Drottning Mauds land. Stationen Wasa ligger bara några hundra meter från den finländska forskningsstationen Aboa. De svenska stationerna förvaltas av Polarforskningssekretariatet.
Se även: Lista över forskningsstationer i Antarktis.
Territoriella anspråk
Flera stater gjorde under 1900-talet territoriella anspråk på Antarktis. Trots att dessa endast har ringa praktisk betydelse idag ställer de till bekymmer för kartografer som försöker få med dem på sina kartor.
De flesta stater, som har anlagt forskningsstationer på kontinenten har anlagt dem på landområden som man gör anspråk på. De flesta andra stater har inte erkänt de territoriella anspråken och Antarktisfördraget tillåter inte sådana anspråk. Dock förbehåller sig både USA och Ryssland rätten att göra sådana anspråk.
- Argentina: 25° V till 74° V; överlappar Chiles och Storbritanniens anspråk; utropat 1943.
- Australien: Australiensiska Antarktis 160° Ö till 142° Ö och 136° Ö till 45° Ö; proklamerat 1933.
- Brasilien: 28° V till 53° V; överlappar de argentinska, brittiska och chilenska anspråken; utropat som intressezon 1986.
- Chile: 53° V till 90° V; överlappar de argentinska och brittiska anspråken; utropat 1940.
- Frankrike: Franska sydterritorierna 142° Ö till 136° Ö; utropat 1924.
- Norge: Norska Antarktis 45° Ö till 20° Ö; ianspråktaget 1938.
- Nya Zeeland: Ross Dependency 150° Ö till 160° Ö; utropat 1923.
- Storbritannien: Brittiska Antarktis 20° V till 80° V; överlappar de argentinska och chilenska anspråken; utropat 1908.
Inga formella krav på sektorn mellan 90° V och 150° V har gjorts.
Tidigare anspråk
- Tyskland: 20° Ö till 10° V; överlappade det norska området; deklarerat 1939 - 1945 som Neu Schwabenland.
- Sydafrika: upprätthölls 1963 - 1994.
Lagar
Eftersom Antarktis inte har någon egen lagstiftande församling och inte tillhör något land, kan man tro att inga lagar och inga domstolar finns. Men i praktiken gäller lagar från de olika basernas hemländer, ungefär som i fartyg till sjöss. Många länder med baser har också lagar som uttryckligen skyddar naturen i Antarktis. Antarktisfördraget innehåller sådana skyddsregler.
Ekonomi
I Antarktis hittade man ett stort antal naturrikedomar, till exempel järn, krom, koppar, guld och platina, dessutom finns kol, petroleum och naturgas. Men i Antarktisfördraget är fastlagt att ingen kommer att utvinna dem.
Fiskebolag hade 1998/99 en officiell fångst från 120 000 ton i Antarktiska oceanen, tillsammans med den illegala fångsten är mängden troligtvis fem gånger större.
Turism i Antarktis får en allt större framgång. På grund av de stora förberedelser som krävs kommer idag bara välbeställda personer att resa dit. Ändå ökade antalet turister från säsongen 1990/91 till säsongen 2002/03 med 13 000 personer. Kryssningsfartyg föredrar Antarktiska halvön, detta område ligger närmast Sydamerika och har höga berg som ger stora upplevelser.
Historia
- Huvudartikel: Antarktis historia
Se även
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||
| Djurgeografiska regioner |
| nearktiska · palearktiska · etiopiska · orientaliska · australiska · neotropiska · oceaniska · antarktiska |
