Mark 4

2: Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
3: "Hören! En såningsman gick ut för att så.
4: Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5: Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6: men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7: Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
8: Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
9: Och han tillade: "Den som har öron till att höra, han höre."
10: När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
11: Då sade han till dem: "Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
12: för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'."
13: Sedan sade han till dem: "Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? -
14: Vad såningsmannen sår är ordet.
15: Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
16: Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
17: men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
18: Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
19: men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.
20: Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21: Och han sade till dem: "Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
22: Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
23: Om någon har öron till att höra, så höre han."
24: Och han sade till dem: "Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
25: Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har."
26: Och han sade: "Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
27: och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28: Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29: När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne."
30: Och han sade: "Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31: Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
32: men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga."
33: I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34: och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
35: Samma dag, om aftonen, sade han till dem: "Låt oss fara över till andra stranden."
36: Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37: Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38: Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: "Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?"
39: När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: "Tig, var stilla." Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40: Därefter sade han till dem: "Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?"
41: Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: "Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?"

 

2: And he taught them many things by parables, and said unto them in his doctrine,
3: Hearken; Behold, there went out a sower to sow:
4: And it came to pass, as he sowed, some fell by the way side, and the fowls of the air came and devoured it up.
5: And some fell on stony ground, where it had not much earth; and immediately it sprang up, because it had no depth of earth:
6: But when the sun was up, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
7: And some fell among thorns, and the thorns grew up, and choked it, and it yielded no fruit.
8: And other fell on good ground, and did yield fruit that sprang up and increased; and brought forth, some thirty, and some sixty, and some an hundred.
9: And he said unto them, He that hath ears to hear, let him hear.
10: And when he was alone, they that were about him with the twelve asked of him the parable.
11: And he said unto them, Unto you it is given to know the mystery of the kingdom of God: but unto them that are without, all these things are done in parables:
12: That seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest at any time they should be converted, and their sins should be forgiven them.
13: And he said unto them, Know ye not this parable? and how then will ye know all parables?
14: The sower soweth the word.
15: And these are they by the way side, where the word is sown; but when they have heard, Satan cometh immediately, and taketh away the word that was sown in their hearts.
16: And these are they likewise which are sown on stony ground; who, when they have heard the word, immediately receive it with gladness;
17: And have no root in themselves, and so endure but for a time: afterward, when affliction or persecution ariseth for the word's sake, immediately they are offended.
18: And these are they which are sown among thorns; such as hear the word,
19: And the cares of this world, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in, choke the word, and it becometh unfruitful.
20: And these are they which are sown on good ground; such as hear the word, and receive it, and bring forth fruit, some thirtyfold, some sixty, and some an hundred.
21: And he said unto them, Is a candle brought to be put under a bushel, or under a bed? and not to be set on a candlestick?
22: For there is nothing hid, which shall not be manifested; neither was any thing kept secret, but that it should come abroad.
23: If any man have ears to hear, let him hear.
24: And he said unto them, Take heed what ye hear: with what measure ye mete, it shall be measured to you: and unto you that hear shall more be given.
25: For he that hath, to him shall be given: and he that hath not, from him shall be taken even that which he hath.
26: And he said, So is the kingdom of God, as if a man should cast seed into the ground;
27: And should sleep, and rise night and day, and the seed should spring and grow up, he knoweth not how.
28: For the earth bringeth forth fruit of herself; first the blade, then the ear, after that the full corn in the ear.
29: But when the fruit is brought forth, immediately he putteth in the sickle, because the harvest is come.
30: And he said, Whereunto shall we liken the kingdom of God? or with what comparison shall we compare it?
31: It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, is less than all the seeds that be in the earth:
32: But when it is sown, it groweth up, and becometh greater than all herbs, and shooteth out great branches; so that the fowls of the air may lodge under the shadow of it.
33: And with many such parables spake he the word unto them, as they were able to hear it.
34: But without a parable spake he not unto them: and when they were alone, he expounded all things to his disciples.
35: And the same day, when the even was come, he saith unto them, Let us pass over unto the other side.
36: And when they had sent away the multitude, they took him even as he was in the ship. And there were also with him other little ships.
37: And there arose a great storm of wind, and the waves beat into the ship, so that it was now full.
38: And he was in the hinder part of the ship, asleep on a pillow: and they awake him, and say unto him, Master, carest thou not that we perish?
39: And he arose, and rebuked the wind, and said unto the sea, Peace, be still. And the wind ceased, and there was a great calm.
40: And he said unto them, Why are ye so fearful? how is it that ye have no faith?
41: And they feared exceedingly, and said one to another, What manner of man is this, that even the wind and the sea obey him?

 

2: Ja hän opetti heitä paljon vertauksilla ja sanoi heille opettaessaan:
3: "Kuulkaa! Katso, kylväjä lähti kylvämään.
4: Ja hänen kylväessään osa putosi tien oheen, ja linnut tulivat ja söivät sen.
5: Ja osa putosi kallioperälle, jossa sillä ei ollut paljon maata, ja se nousi kohta oraalle, kun sillä ei ollut syvää maata.
6: Mutta auringon noustua se paahtui, ja kun sillä ei ollut juurta, niin se kuivettui.
7: Ja osa putosi orjantappuroihin; ja orjantappurat nousivat ja tukahuttivat sen, eikä se tehnyt hedelmää.
8: Ja osa putosi hyvään maahan; ja se nousi oraalle, kasvoi ja antoi sadon ja kantoi kolmeenkymmeneen ja kuuteenkymmeneen ja sataan jyvään asti."
9: Ja hän sanoi: "Jolla on korvat kuulla, se kuulkoon".
10: Ja kun hän oli jäänyt yksin, niin ne, jotka olivat hänen ympärillään, ynnä ne kaksitoista kysyivät häneltä näitä vertauksia.
11: Niin hän sanoi heille: "Teille on annettu Jumalan valtakunnan salaisuus, mutta noille ulkopuolella oleville kaikki tulee vertauksissa,
12: että he näkemällä näkisivät, eivätkä huomaisi, ja kuulemalla kuulisivat, eivätkä ymmärtäisi, niin etteivät kääntyisi ja saisi anteeksi".
13: Ja hän sanoi heille: "Ette käsitä tätä vertausta; kuinka sitten voitte ymmärtää kaikki muut vertaukset?
14: Kylväjä kylvää sanan.
15: Mitkä tien oheen putosivat, ovat ne, joihin sana kylvetään, mutta kun he sen kuulevat, niin saatana heti tulee ja ottaa pois heihin kylvetyn sanan.
16: Ja mitkä kallioperälle kylvettiin, ovat niinikään ne, jotka, kun kuulevat sanan, heti ottavat sen ilolla vastaan,
17: mutta heillä ei ole juurta itsessään, vaan he kestävät ainoastaan jonkun aikaa; kun sitten tulee ahdistus tai vaino sanan tähden, niin he kohta lankeavat pois.
18: Ja toisia ovat orjantappuroihin kylvetyt; nämä ovat ne, jotka kuulevat sanan,
19: mutta maailman huolet ja rikkauden viettelys ja muut himot pääsevät valtaan ja tukahuttavat sanan, ja se jää hedelmättömäksi.
20: Ja mitkä hyvään maahan kylvettiin, ovat ne, jotka kuulevat sanan ja ottavat sen vastaan ja kantavat hedelmän, mikä kolmikymmen-, mikä kuusikymmen-, mikä satakertaisen."
21: Ja hän sanoi heille: "Eihän lamppua oteta esiin, pantavaksi vakan alle tai vuoteen alle? Eiköhän lampunjalkaan pantavaksi?
22: Sillä ei mikään ole salattuna muuta varten, kuin että se tulisi ilmi, eikä kätkettynä muuta varten, kuin tullakseen julki.
23: Jos jollakin on korvat kuulla, hän kuulkoon."
24: Ja hän sanoi heille: "Ottakaa vaari siitä, mitä kuulette; millä mitalla te mittaatte, sillä teille mitataan, vieläpä teille lisätäänkin.
25: Sillä sille jolla on, sille annetaan; mutta siltä, jolla ei ole, otetaan pois sekin, mikä hänellä on."
26: Ja hän sanoi: "Niin on Jumalan valtakunta, kuin jos mies kylvää siemenen maahan;
27: ja hän nukkuu, ja hän nousee, öin ja päivin; ja siemen orastaa ja kasvaa, hän ei itse tiedä, miten.
28: Sillä itsestään maa tuottaa viljan: ensin korren, sitten tähkän, sitten täyden jyvän tähkään.
29: Mutta kun hedelmä on kypsynyt, lähettää hän kohta sinne sirpin, sillä elonaika on käsissä."
30: Ja hän sanoi: "Mihin vertaamme Jumalan valtakunnan, eli mitä vertausta siitä käytämme?
31: Se on niinkuin sinapinsiemen, joka, kun se kylvetään maahan, on pienin kaikista siemenistä maan päällä;
32: mutta kun se on kylvetty, niin se nousee ja tulee suurimmaksi kaikista vihanneskasveista ja tekee suuria oksia, niin että taivaan linnut voivat tehdä pesänsä sen varjoon."
33: Monilla tämänkaltaisilla vertauksilla hän puhui heille sanaa, sen mukaan kuin he kykenivät kuulemaan;
34: ja ilman vertausta hän ei puhunut heille. Mutta opetuslapsillensa hän selitti kaikki, kun he olivat yksikseen.
35: Ja sinä päivänä hän illan tultua sanoi heille: "Lähtekäämme yli toiselle rannalle".
36: Niin he laskivat kansan luotaan ja ottivat hänet mukaansa, niinkuin hän venheessä oli; ja muitakin venheitä oli hänen seurassaan.
37: Ja nousi kova myrskytuuli, ja aallot syöksyivät venheeseen, niin että venhe jo täyttyi.
38: Ja itse hän oli peräkeulassa ja nukkui nojaten päänaluseen. Ja he herättivät hänet ja sanoivat hänelle: "Opettaja, etkö välitä siitä, että me hukumme?"
39: Ja herättyään hän nuhteli tuulta ja sanoi järvelle: "Vaikene, ole hiljaa". Niin tuuli asettui, ja tuli aivan tyven.
40: Ja hän sanoi heille: "Miksi olette niin pelkureita? Kuinka teillä ei ole uskoa?"
41: Ja suuri pelko valtasi heidät, ja he sanoivat toisillensa: "Kuka onkaan tämä, kun sekä tuuli että meri häntä tottelevat?"