|
1917
1: Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.
2: Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.
3: Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: "Stå upp, och kom fram."
4: Sedan sade han till dem: "Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?" Men de tego.
5: Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: "Räck ut din hand." Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. -
6: Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.
7: Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.
8: Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.
9: Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.
10: Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.
11: Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: "Du är Guds Son."
12: Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.
13: Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.
14: Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,
15: och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
16: Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;
17: vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);
18: vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
19: och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
20: Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.
21: Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.
22: Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
23: Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: "Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
24: Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;
25: och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.
26: Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. -
27: Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.
28: Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;
29: men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd."
30: De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.
31: Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.
32: Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: "Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig."
33: Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?"
34: Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: "Se här är min moder, och här äro mina bröder!
35: Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder."
|
KJV
1: And he entered again into the synagogue; and there was a man there which had a withered hand.
2: And they watched him, whether he would heal him on the sabbath day; that they might accuse him.
3: And he saith unto the man which had the withered hand, Stand forth.
4: And he saith unto them, Is it lawful to do good on the sabbath days, or to do evil? to save life, or to kill? But they held their peace.
5: And when he had looked round about on them with anger, being grieved for the hardness of their hearts, he saith unto the man, Stretch forth thine hand. And he stretched it out: and his hand was restored whole as the other.
6: And the Pharisees went forth, and straightway took counsel with the Herodians against him, how they might destroy him.
7: But Jesus withdrew himself with his disciples to the sea: and a great multitude from Galilee followed him, and from Judaea,
8: And from Jerusalem, and from Idumaea, and from beyond Jordan; and they about Tyre and Sidon, a great multitude, when they had heard what great things he did, came unto him.
9: And he spake to his disciples, that a small ship should wait on him because of the multitude, lest they should throng him.
10: For he had healed many; insomuch that they pressed upon him for to touch him, as many as had plagues.
11: And unclean spirits, when they saw him, fell down before him, and cried, saying, Thou art the Son of God.
12: And he straitly charged them that they should not make him known.
13: And he goeth up into a mountain, and calleth unto him whom he would: and they came unto him.
14: And he ordained twelve, that they should be with him, and that he might send them forth to preach,
15: And to have power to heal sicknesses, and to cast out devils:
16: And Simon he surnamed Peter;
17: And James the son of Zebedee, and John the brother of James; and he surnamed them Boanerges, which is, The sons of thunder:
18: And Andrew, and Philip, and Bartholomew, and Matthew, and Thomas, and James the son of Alphaeus, and Thaddaeus, and Simon the Canaanite,
19: And Judas Iscariot, which also betrayed him: and they went into an house.
20: And the multitude cometh together again, so that they could not so much as eat bread.
21: And when his friends heard of it, they went out to lay hold on him: for they said, He is beside himself.
22: And the scribes which came down from Jerusalem said, He hath Beelzebub, and by the prince of the devils casteth he out devils.
23: And he called them unto him, and said unto them in parables, How can Satan cast out Satan?
24: And if a kingdom be divided against itself, that kingdom cannot stand.
25: And if a house be divided against itself, that house cannot stand.
26: And if Satan rise up against himself, and be divided, he cannot stand, but hath an end.
27: No man can enter into a strong man's house, and spoil his goods, except he will first bind the strong man; and then he will spoil his house.
28: Verily I say unto you, All sins shall be forgiven unto the sons of men, and blasphemies wherewith soever they shall blaspheme:
29: But he that shall blaspheme against the Holy Ghost hath never forgiveness, but is in danger of eternal damnation:
30: Because they said, He hath an unclean spirit.
31: There came then his brethren and his mother, and, standing without, sent unto him, calling him.
32: And the multitude sat about him, and they said unto him, Behold, thy mother and thy brethren without seek for thee.
33: And he answered them, saying, Who is my mother, or my brethren?
34: And he looked round about on them which sat about him, and said, Behold my mother and my brethren!
35: For whosoever shall do the will of God, the same is my brother, and my sister, and mother.
|
PR33.38
1: Ja hän meni taas synagoogaan, ja siellä oli mies, jonka käsi oli kuivettunut.
2: Ja voidakseen nostaa syytteen häntä vastaan he pitivät häntä silmällä, parantaisiko hän miehen sapattina.
3: Niin hän sanoi miehelle, jonka käsi oli kuivettunut: "Nouse ja astu esille".
4: Ja hän sanoi heille: "Kumpiko on luvallista sapattina: hyvääkö tehdä vai pahaa, pelastaako henki vai tappaa se?" Mutta he olivat vaiti.
5: Silloin hän katsahtaen ympärilleen loi vihassa silmänsä heihin, murheellisena heidän sydämensä paatumuksesta, ja sanoi sille miehelle: "Ojenna kätesi". Ja hän ojensi, ja hänen kätensä tuli jälleen terveeksi.
6: Ja fariseukset lähtivät ulos ja pitivät kohta herodilaisten kanssa neuvoa häntä vastaan, surmataksensa hänet.
7: Mutta Jeesus vetäytyi opetuslapsineen järven rannalle, ja häntä seurasi suuri joukko kansaa Galileasta. Ja Juudeasta
8: ja Jerusalemista ja Idumeasta ja Jordanin tuolta puolen ja Tyyron ja Siidonin ympäristöltä tuli paljon kansaa hänen tykönsä, kun he kuulivat, kuinka suuria tekoja hän teki.
9: Ja hän sanoi opetuslapsillensa, että hänelle oli pidettävä venhe varalla väentungoksen tähden, etteivät he ahdistaisi häntä;
10: sillä hän paransi monta, jonka tähden kaikki, joilla oli vaivoja, tunkeutuivat hänen päälleen koskettaaksensa häntä.
11: Ja kun saastaiset henget näkivät hänet, lankesivat he maahan hänen eteensä ja huusivat sanoen: "Sinä olet Jumalan Poika".
12: Ja hän varoitti ankarasti heitä saattamasta häntä julki.
13: Ja hän nousi vuorelle ja kutsui tykönsä ne, jotka hän itse tahtoi, ja he menivät hänen tykönsä.
14: Niin hän asetti kaksitoista olemaan kanssansa ja lähettääksensä heidät saarnaamaan,
15: ja heillä oli oleva valta ajaa ulos riivaajia.
16: Ja nämä kaksitoista hän asetti: Pietarin - tämän nimen hän antoi Simonille -
17: ja Jaakobin, Sebedeuksen pojan, ja Johanneksen, Jaakobin veljen, joille hän antoi nimen Boanerges, se on: ukkosenjylinän pojat,
18: ja Andreaan ja Filippuksen ja Bartolomeuksen ja Matteuksen ja Tuomaan ja Jaakobin, Alfeuksen pojan, ja Taddeuksen ja Simon Kananeuksen
19: ja Juudas Iskariotin, saman, joka hänet kavalsi.
20: Ja hän tuli kotiin. Ja taas kokoontui kansaa, niin etteivät he päässeet syömäänkään.
21: Kun hänen omaisensa sen kuulivat, menivät he ottamaan häntä huostaansa; sillä he sanoivat: "Hän on poissa suunniltaan".
22: Ja kirjanoppineet, jotka olivat tulleet Jerusalemista, sanoivat: "Hänessä on Beelsebul", ja: "Riivaajien päämiehen voimalla hän ajaa ulos riivaajia".
23: Niin hän kutsui heidät luoksensa ja sanoi heille vertauksilla: "Kuinka saatana voi ajaa ulos saatanan?
24: Ja jos jokin valtakunta riitautuu itsensä kanssa, ei se valtakunta voi pysyä pystyssä.
25: Ja jos jokin talo riitautuu itsensä kanssa, ei se talo voi pysyä pystyssä.
26: Ja jos saatana nousee itseänsä vastaan ja riitautuu itsensä kanssa, ei hän voi pysyä, vaan hänen loppunsa on tullut.
27: Eihän kukaan voi tunkeutua väkevän taloon ja ryöstää hänen tavaraansa, ellei hän ensin sido sitä väkevää; vasta sitten hän ryöstää tyhjäksi hänen talonsa.
28: Totisesti minä sanon teille: kaikki synnit annetaan ihmisten lapsille anteeksi, pilkkaamisetkin, kuinka paljon pilkannevatkin;
29: mutta joka pilkkaa Pyhää Henkeä, se ei saa ikinä anteeksi, vaan on vikapää iankaikkiseen syntiin."
30: Sillä he sanoivat: "Hänessä on saastainen henki".
31: Ja hänen äitinsä ja veljensä tulivat, seisahtuivat ulkopuolelle ja lähettivät hänen luoksensa kutsumaan häntä.
32: Ja kansanjoukko istui hänen ympärillään, ja he sanoivat hänelle: "Katso, sinun äitisi ja veljesi tuolla ulkona kysyvät sinua".
33: Hän vastasi heille ja sanoi: "Kuka on minun äitini, ja ketkä ovat minun veljeni?"
34: Ja katsellen ympärilleen niihin, jotka istuivat hänen ympärillään, hän sanoi: "Katso, minun äitini ja veljeni!
35: Sillä joka tekee Jumalan tahdon, se on minun veljeni ja sisareni ja äitini."
|
