Majorna

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Majorna är även en by i Korsholms kommun, Finland.
Landshövdingehus från 1894 vid Allmänna vägen 11, invid Gathenhielmska reservatet i Majorna.

Majorna, är en stadsdel i västra Göteborg. Enligt modern administrativ indelning, är Majorna ett av fyra primärområden i stadsdelsområdet SDN Majorna.

Innehåll

Beskrivning

Vy över nordöstra Majorna med Stigbergstorget och före detta biografen Kaparen rakt nedanför samt Gathenhielmska huset till vänster med skuret tak. Direkt till höger om detta hus låg tidigare det så kallade "Skandalhuset" (se: Biografer i artikeln).

Stadsdelen består till största delen av bostadskvarter men vid hamnen och dess närhet finns en del utpräglade kontors- och näringsverksamheter. Området längs hamnen är drygt hundra meter brett och avskärmas från resten av Majorna genom Oscarsleden. Området mellan Oscarsleden och älven utgör på så sätt ett sammanhängande område längs hela södra älvstranden som har mer gemensamt med hamnen än med Majorna. Från öster ligger först Masthuggskajen med Stena Lines Danmarksterminal, Stigbergskajen varifrån Amerikabåtarna avgick förr, Göteborgs fiskhamn, Majnabbehamnen med Stena Lines Tysklandsterminal och sedan Klippan.

Ett kvarter innanför Oscarsleden går Karl Johansgatan där mycket av Majornas näringsverksamhet finns samlad. Karl Johansgatan har sitt ursprung i den gamla vägen, Allmänna vägen, mellan Älvsborgs slott och Göteborg, sträckningen genom Majorna kallas för Hängmattan då den går i en sänka från Stigbergstorget i öster ner till Kaptensgatan och sedan upp igen till Chapmans torg i väster. I Hängmattan går spårvägen från centrum och västerut. Två ordinarie linjer går där men även vagnar som skall till eller skall sättas ut i trafik från Vagnhallen Majorna. Spårvägen förgrenar sig vid Stigbergstorget så att det förutom i Karl Johansgatan även finns en linje som går söderut i Bangatan förbi Majvallen, vidare på Ekedalsgatan till Kungsladugård. Bangatan anses vara gränsen mellan Majorna och Masthugget. I mitten av 1800-talet omfattade Majorna även delar av det som idag räknas till Masthugget och Annedal.[1]

Innanför Karl Johansgatan sprider sig bostadskvarteren längs de sluttande sidorna upp mot de omgivande åsarna: Stigberget i öster som övergår i Slottskogen; Godhemsberget i söder och Gråberget i väster.

Delar av Majorna är klassat som att vara av riksintresse enligt Naturresurslagen (NRL). Riksintresset omfattar delar av Majornas l:a - 4:e rote, i princip området mellan Stigbergets fot i öster och Majbergets krön i väster. Motivering: "Området är en social- och byggnadshistoriskt intressant miljö med inslag från flera epoker i Göteborgs utveckling. Trakten av Allmänna Vägen-Djurgårdsgatan-Kommendörsgatan har en samlad bebyggelsemiljö med trähus från tiden före 1850 - den bäst bevarade i Göteborg - och landshövdingehus från perioden 1880-1915. Den sista bevarade terrassgården med omslutande landshövdingehus från sekelskiftet - tidigare vanlig i Olivedal och Stigberget - finns vid Oljekvarnsgatan. Såggatan är det sista återstående gatustråket i staden med homogen äldre landshövdingehusbebyggelse på båda sidor. Karl Johans Torg med bollplanen är en märklig platsbildning som omges av monumentalt utformad bebyggelse i sten och trä. Djurgårdsskolan med sin lantliga karaktär och den arkitektoniskt högklassiga Karl Johansskolan är särskilt intressanta allmänna byggnader".[2]

Namnet

Majorna omnämns 1652 i samband med en enkel bebyggelse strax öster om Älvsborgs slott, men redan 1637 förekommer det något oklara namnet "Magere". De först omtalade bosättare som byggde sina hus här var finska sjömän och estniska soldater, och deras ord i pluralisform för "koja, litet hus, logi, härbärge" är "maja", vilket genom etymologisk förvanskning ombildats till "Majorna". Ordet förekommer även som lånord i äldre svenska och ännu i finlandssvenska (exempelvis "fiskaremaja"). Andra förekommande varianter är Mayer, Mayerne, Mayorne, Maijorna och Majera.
Fler uttolkningar är; sanka ängsmarker efter ordet maderna, inseglingsmärke efter uttrycket ta maj eller mej eller som Älvsborgs fästnings och Älvsborgs kungsladugårds avskrädesplats efter ordet mag eller mög.[3] År 1652 fanns det sammanlagt 18 personer mantalsskrivna i Majorna, varav 11 var män med yrken som: timmerman, skräddare, bösseskyttar och en kock.[4]

Historia

Gathenhielmska huset på Stigbergstorget.

Majornas ursprungliga bebyggelse går att spåra till de sju hus som var uppförda på ett område som idag motsvarar Jaegerdorffsplatsen, eller strax norr om.[5] Området kallades för "Lera" långt in på 1900-talet.[6]

Majorna var en del av markerna som hörde till kungsladugården på Älvsborgs slott och blev en del av Göteborg den 1 januari 1868 då hela kungsladugården överfördes från staten till Göteborgs stad, ett tillskott med 670 hektar. I juridiskt avseende hade majborna innan dess tillhört Sävedals härads domsaga och var då hänvisade till tingstället i Landvetter för sina tvister. I kyrkligt avseende hörde Majorna till Örgryte församling fram till 1786 då Majorna fick bilda en egen församling med namnet Marieberg. Sedan 1700 fanns en icke-territoriell församling, Amiralitetsvarvsförsamlingen, för flottans personal i Majorna. År 1820 slogs dessa två församlingar ihop till Förenade Kustförsamlingen som 1828 bytte namn till Karl Johans församling med Carl Johans kyrka, som invigts 1826. Den nybildade församlingen utgjorde annex under Örgryte fram till 1883.[7] Efter att Majorna 1847 fått handelsrättigheter i likhet med Göteborg, blev frågan om dess införlivning aktuell. Efter långa förhandlingar blev Karl Johans församling genom kungligt brev av den 1 februari 1867 och från 1 januari 1868, inkorporerat med Göteborgs Stad.[8]

Majorna var förr en klassisk arbetarstadsdel, men hyser nu en mer blandad befolkning. Bebyggelsen utgörs dock fortfarande till stor del av så kallade landshövdingehus. Innan landshövdingehusen byggdes bestod Majorna av oplanerad träbebyggelse, rester av detta finns kvar i Kulturreservatet Gathenhielm.

År 1850 bestod Majornas rotar av:

  • l:a roten - "börjar vid Röda Sten och följer vägen åt höger till Majbergsliden"
  • 2:a roten - "börjar vid Kusten och följer vägen åt venster till skeppsvarfvet Viken"
  • 3:e roten - "börjar vid Majbergsliden och följer vägen åt höger till Gamla Reparebanan"
  • 4:e roten - "börjar vid skeppsvarfvet Viken och följer vägen åt venster till Stigbergsliden"
  • 5:e och 6:e rotarna - "börja vid gamla Reparebanan och följa vägen till höger samt upptaga Masthuggsbergen och en del af Breda Vägen".[9]

Det fanns en fyr på Gråberget, i folkmun kallad "Långemossens fyr" eller "Gråbergsfyren". Det officiella namnet var "Carnegieska Bruket övre". Den bildade, tillsammans med fler fyrar, en enslinje för sjöfarande som gick in i Göteborgs hamn. Fyren uppfördes 1880 och ersattes 1967 av en 36 meter hög järnkonstruktion, som numera är borta.[10]

Biografer

Biografen Kaparen låg vid Stigbergstorgets västra del. Den ersatte Majornas Bio, som bytte namn till Rio och flyttade till Landsvägsgatan i Haga, som då låg i det närliggande så kallade "Skandalhuset" (ett femvånings stenhus; namnet på grund av dess höga höjd i förhållande till grannen Gathenhielmska huset. Skandalhuset revs på 1940-talet.)[11] och invigdes 24 februari 1940, ritad av arkitekten Nils Olsson. Kaparen upphörde som bio 1982 och blev postkontor.[12] Fyren var den andra biografen vid Stigbergstorget, som också upphörde i början av 1980-talet och nu inhyser en musikaffär och café.

Utbildning

Diverse

  • Skiljostenen även Klåvstenen var en 1,8 meter hög, gammal gränssten på platsen för nuvarande Stigbergsliden 14, som skulle markera gränsen mellan Göteborg och dåvarande Örgryte landskommun (den del av Örgryte som utgjordes av Carl Johans församlings geografiska domäner införlivades med Göteborg 1868). Stenen sprängdes bort på 1860-talet då Stigbergsliden skulle läggas om.[14]

Händelser i Majorna - kronologi

1600

1700

  • 1700 - anlades Nya Varvet.
  • 1706, 28 juni - 1706 den 28 juni besökte den lärde teologen Erik Benzelius d.y. Göteborg, och bjöds på en tur till Nya Älvsborg.[15]
  • 1717 - överfördes Gamla Varvet till Lars Gathenhielm.
  • 1722, 10 april - fick Ingela Gathenhielm i ett privilegiebrev, tillstånd att uppföra det repslageri som fått ge namn åt Bangatan i Majorna. Tomten för anläggandet var på 720 x 55 alnar.[16]
  • 1723 - ansökte direktör Jacob von Utfall (1715-1791) om att få bygga en väderkvarn i Majorna, och 1724 fick han köpa hela det område som kallades Hästhagen. På det som blev Sågberget byggde han sin "Wädersåg".
  • 1732, 9 februari - den förste ostindieferaren, Fredericus Rex Sueciae, avseglar till Canton. Fartyget återkom i augusti 1733.
  • 1762 - inleds industrialiseringen av Klippanområdet genom att köpmännen Peter Bagge och Samuel Schulz fick tillstånd att anlägga ett glasbruk vid Älvsborg. Bruket flyttades 1803.
  • 1774 - ansökte Carl Bagge och Chapman om att få anlägga ett varv i Majorna. Det fick namnet Wikens Varv.
  • 1775 - Sjömagasinet uppförs, och 1804 gjordes det om till tygbod.
  • 1790 - Mariebergs kyrka byggdes, belägen vid begravningsplatsen med samma namn (invigd 1787).
  • 1793, 1 augusti - Fattigfriskolan i Mariebergs annexförsamling instiftades, med plats för 30 elever.[17]

1800

  • 1805 - fick Jonas Klint tillstånd att bygga ett repslageri, beläget vid nuvarande Slottsskogsgatan.
  • 1813 - köpte staden Ostindiska Kompaniet med hamnegendomen vid Klippan och hälften av Ostindiska huset.
  • 1820 - elden kom lös vid Gamla Varvet. Mariakyrkan och flera andra byggnader, brann ned.
  • 1821 - anlade Carl Fredrik Kjellberg ett segeldukväveri vid Majnabbe.
  • 1824 - lades grundstenen till Carl Johans kyrka.
  • 1826, 3 december - Carl Johans kyrka invigs, efter ritningar av major Fredrik Blom, Stockholm.
  • 1850 - en brand rasar och ett tiotal hus i området "Fyrkanten" vid Stigberget omfattas.
  • 1859 - 71 hus och ett antal gårdsbyggnader eldhärjas
  • 1860 - befolkningen uppgår till 8 894 personer.
  • 1862 - 29 augusti - Majornas tvåklassiga elementarläroverk invigs, beläget vid Djurgårdsgatan.
  • 1862 - en storbrand gör 363 personer hemlösa
  • 1864 - Majornas första gasverk för gatubelysning startar vi korsningen mellan Såggatan och Karl Johansgatan, verksamheten pågår till 1879 då Göteborgs gasverk tar över.
  • 1865 - Antalet krogar i Majorna uppgick till tjugo.
  • 1868, 1 januari - Majorna införlivas med Göteborgs Stad.
  • 1875, 15 maj - i en liten lokal vid Surbrunn, vid Järntorget, öppnas ett "läsrum för sjömän" det som skulle komma att bli Sjömanskyrkan som idag ligger vid Stigbergstorget.
  • 1886 - Majornas flickskola invigs, vid Karl Johansgatan 16. Arkitekt var C Fahlström, och slutkostnaden 118 700 kronor.[18]
  • 1887 i februari - På Gråbergsgatan bodde "Grågubben" Carl Johan Wetterlind, som i samband med en belägring sköt ihjäl flera personer. Händelsen blev känd i hela landet som det "Wetterlindska dramat".[19]
  • 1895 - vid Karl Johansplatsen uppförs ett nytt läroverk, Västra Realskolan, för 500 elever.

1900

  • 1910, 17 september - Stigbergskajen invigs. Arbetet påbörjades i maj 1906. Kostnad, drygt 1 miljon kronor.[20]
  • 1916, 5 mars - ett stort ras drabbade Stigbergskajen, då ett cirka 8 000 m² stort område rasade ner i älven och skapade en stupkant på 8 meter.[21]

2000

Kända personer

Bilder

Majornas vuxengymnasium, sommaren 2000.

Göteborgsvy från tornet vid Sjöfartsmuseet i Majorna

Skulpturgruppen Ett segelfartyg sover i hamnen av skulptören Bianca Maria Barmen på Stigbergstorget.

Gathenhielmska reservatet sett från Djurgårdsgatan

Referenser

Noter

  1. ↑ Majornas historia, Per Hallén, Kent Olsson, Lage Rosengren, Peter Sandberg, Landsarkivet i Göteborg 2007 ISBN 978-91-631-4116-4 ISSN 0283-4855 s. 209
  2. ↑ Göteborg: Kulturmiljöer av riksintresse, Mats Herklint, Staffan Sedenmalm och Olle Lind; efter en förlaga av Gudrun Lönnroth, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Göteborg 1992 ISBN 91-630-1463-7 s. 74-80
  3. ↑ Göteborg före grävskoporna, Robert Garellick 2002 s.94 + s.95
  4. ↑ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II - ortnamnen på Göteborgs Stads område, Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1925 s.32
  5. ↑ Det forna Majorna, Axel Rosén 1940 s.14 (Kiettel Klassons karta 1655)
  6. ↑ Gamla majpojkars förbunds skriftserie I, Axel Rosén (Red.) 1938 s.27
  7. ↑ Skatteverket: Sveriges församlingar genom tiderna
  8. ↑ Göteborg - en översikt vid 300-årsjubileet 1923 - Göteborgs Jubileumspublikationer, del XX, huvudredaktör Nils Wimarson, utgiven av Stadsfullmäktiges Jubileumsberedning 1923 s. 13
  9. ↑ Adress - Kalender för Götheborgs Stad och dess omgifningar 1850 jemte supplement för 1851: innehållande alla sednare förändringar, samt alfabetisk förteckning öfver resp. handtverkare m. fl. klassificerade efter yrken, Utarbetad af Anton Berg, Götheborg, N. J. Gumperts Förlag s. 18-19
  10. ↑ Föreningen Gamla Majgrabbar 35 år, 1952-1987, utgiven av Gamla Majgrabbar, Göteborg 1987 s.28
  11. ↑ På mammas gator, Gunnar W Blomgren, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1991 ISBN 91 7029 064 4 s. 16-17
  12. ↑ Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4 s. 104
  13. ↑ Karl Johansskolan, red. Lars Olson, Stadsdelsförvaltningen Majorna, OFTA grafiska, Göteborg 1992
  14. ↑ Det gamla Göteborg - staden i väster, Första delen, C R A Fredberg (1921), Facsimile med omfattande tillägg, 1977, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s.831
  15. ↑ Majorna - en resa genom fem sekel, Gösta Carlsson 2007 ISBN 978-91-975789-1-2
  16. ↑ Fabriker och industrier i det gamla Göteborg: kulturhistoriska bilder från Sveriges fabriksliv under 1600-, 1700- och början av 1800-talen, Gösta Bodman, Wettergren & Kerber, Göteborg 1925 s. 17
  17. ↑ Örgryte och Majornas gamla skolor, Oscar Jonsson 1978 s.8
  18. ↑ Göteborgs donationer - Göteborgs Jubileumspublikationer XII, Axel Ramm 1923 s.46-47
  19. ↑ Sällsamheter i Göteborg, Sven Schånberg 1985 s.109-110
  20. ↑ Millennium - årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven av Göteborgs-Posten 1999 s.123
  21. ↑ Millennium - årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven av Göteborgs-Posten 1999 s.135

Källor

  • Kulturminnen i Majorna, En vägvisare till några sevärdheter Elof Lindälv, Majornas Rotaryklubb, Göteborg ca 1972
  • Göteborg, Richard Holmström/Stig Roth 1960 s.64
  • Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Ralf Scander/Agne Rundqvist m.fl 1982
  • Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Majorna"
Personliga verktyg
På andra språk