Från Rilpedia

Gathenhielmska huset, är ett kulturminnesmärkt hus vid Stigbergstorget i Majorna, Göteborg. Huset har sitt namn efter kommendören i svenska flottan, Lars Gathenhielm. Det var Lars Gathenhielms svåger, konvojkommisarie Johan Hansson Busck (1690-1756) som någon gång under åren 1743-1747 uppförde huset på en tomt han själv ägde.^[1][2][3] Det är en av Göteborgs fem äldsta profana byggnader, byggt i karolinsk- eller senbarockstil med valmat tak och i timmer med gråfärgad träbeklädnad som gör att det liknar ett stenhus. Huset är dessutom Göteborgs enda bevarade storborgarhus i trä från mitten av 1700-talet, och ingår i Kulturreservatet Gathenhielm. Vid 1700-talets slut fanns det inom reservatet totalt 15 hus.

Historia

År 1717 fick Lars Gathenhielm av Karl XII, som ett erkännade för sina framgångar som "konungens kapare", marken där nu Stigbergstorget och Bangatan ligger (samt Gamla Varvet). Efter hans tidiga bortgång den 25 april 1718, endast 29 år gammal, köptes tomten den 16 augusti 1718 av änkan Ingela Gathenhielm och när hon avled 1729 ärvdes den av sonen Anders Gathenhielm.

Efter några år såldes marken till Johan Busck och dennes maka Anna Thalena Gathe, köpebrevet är daterat till 22 januari 1737. Anna Thalena var syster till Lars Gathenhielm, och med all sannolikhet var det makarna Busck som uppförde det "Gathenhielmska huset".

Under åren 1777-1816 blev huset fideikomiss (egendom som stannar inom släkten) för makarna Buscks bröstarvingar, vilka kom från släkterna Busck, d'Orchimont, Cronsioe, Williamsson, Bånge, Bergenstråhle med flera.

Superkargören Johan Tranchell köpte 1816 huset på auktion, han behöll det i åtta år, då det 1824 såldes till bruksägaren Fredrik von Aken.

Nästa ägare blev repslagaremästaren Mathias Dahlström, som köpte huset år 1846, och inom denna släkt skulle huset vandra vidare i 140 år. Den 1 november 1986 såldes det Gathenhielmska huset till Göteborgs kommun av ägarna Louise Tham-Nyström och Per Vollrath Tham. Några år efter försäljningen överlämnades även det Gathenhielmska adelsbrevet (nu i Göteborgs Stadsmuseums förvar) samt Konunga- och fastighetsbrev. Dessa brev är undertecknade av tre kungar: Karl XII, Fredrik I och Gustav IV Adolf.^[4]

Huset

Två omfattande renoveringar är kända; den första tog Anna Dahlström initiativ till år 1916, då man med hjälp av Röhsska konstslöjdsmuseet återställde mycket i sitt tidigare skick. Den andra renoveringen genomgick huset 1941 vid Vera Thams övertagande. Hon ansökte 1943 hos Riksantikvarieämbetet om att huset skulle förklaras som byggnadsminne, vilket beviljades. Gathenhielmska huset blev därmed landets första byggnadsminnesförklarade hus.

I första våningen finns det stora "Kungsrummet", som på flera sätt ska syfta på Karl XII, vilken dock aldrig besökte huset eller träffade Lars Gathenhielm.^[5] Rummet innehåller bland annat möbler från de olika tidsepokerna och generationerna av släkter.

"Versaillessalongen" ligger intill, som domineras av en kakelugn från husets uppförande.

"Stora salongen" är det pampigaste rummet på övervåningen, och i rummet intill, "Gobelängrummet", finns de förnämnsta målningarna.

År 1893 fanns det en modeaffär inhyst i husets västra del.^[6]

Huset har alltid varit föremål för stort intresse, från såväl kungligheter, landshövdingar och gemene man. Exempelvis besöktes det av kronprins Gustaf Adolf och landshövding Oscar von Sydow den 24 januari 1928 och på 1930-talet av prins Carl och prinsessan Ingeborg.

Källor

• Lars Gathenhielm, Olof Traung 1952
• Göteborg berättar, Bengt A. Öhnander 1988
• Göteborg, Sven Schånberg 1981
• En bok om Göteborg, STF 1931
• Göteborg till fots, Göran Berger 1995

1. ↑ Det gamla Göteborg - staden i väster, Första delen, C R A Fredberg (1921), Facsimile 1977, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s.825
2. ↑ Det forna Majorna, (andra upplagan 1940), Axel Rosén, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1938 s.228
3. ↑ Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, konteramiral G. Unger, Lördagsbilagan, 11 september 1937
4. ↑ Göteborg berättar ännu mer, Bengt A Öhnander 1998 s.48
5. ↑ Kaparen och konstnären, Gustave Thomaeus 1949 s.79
6. ↑ Så minns vi Göteborg, Per Rhedin 1982 s.57