Gamla Varvet

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Se även Gamla varvet, Karleby

Gamla Varvet, gammal örlogsbas och skeppsvarv i området Klippan i Majorna, Göteborg. Den tidigaste geografiska definitionen blir: (beläget på Kronans mark på...) Älvsborgs kungsladugårds ägor i Sävedalens härad, Örgryte socken. Gränserna för Gamla Varvet fastställdes först 1752 gernom en så kallad rågångsförrättning.
Namnformerna har varit:

  • Skeppsvarvet
  • Amiralitetsvarvet
  • Nya varvet (1662)
  • Timmermansvarvet
  • Byggningsvarvet
  • Skeppsgården

Historia

Holländaren Albrecht van Velden uppförde vid Stigberget ett varv som under åren 1631–1639 kom att bygga flera skepp: Västgöta Lejon, Jupiter, Götheborg, Götha Ark, och Draken. Efter van Veldens död 1638 övertogs varvet av hans måg Gerrit Persson, som arrenderade marken fram till 1664.

Men redan 1641 begärde Amiralitetskollegium att magistraten i Göteborg "skulle upplåta ett lämpligt område i Masthagen (Masthugget) för skeppsbyggeri åt kronan", och Gamla varvet kan räkna sin tillkomst från den 1 december 1660. Det första fartyget som byggdes på Gamla varvet var en galär som kölsträcktes i oktober 1664 och löpte av stapeln i april 1665.

Varvet drevs först av holländare, men den 24 maj 1716 gav Karl XII staden privilegier att sköta det med krav om att staden skulle utrusta tre skepp till sitt försvar, vilket magistraten ej ansåg sig kunna uppfylla. Den 24 maj 1717 överlät Karl XII därför varvet på Lars Gathenhielm. Det låg på området mellan nuvarande Djurgårdsgatan, Karl Johansgatan och Bläsgatan. Det användes av flottan åren 1660–1700, då det ersattes av Nya varvet.
År 1752 fick handelsmannen Peter Bagge ett entreprenadkontrakt på Gamla varvet, och slog ihop de båda varven Viken (granne med Gamla varvet, västerut) och Gamla varvet, vilket gällde fram till 1767.

År 1799 beslutade man att rusta upp Nya varvet, och 1803 överflyttades de militära fartygen dit, 1806 chefsämbetet, kontoren 1811, själavården 1817 och sjukvården 1825. Gamla varvet hade därmed spelat ut sin militära roll.

På en offentlig auktion 1825 köptes varvsområdet av dykerikommissarien Ambrosius Landgren för 7 305 riksdaler banco. Redan 1818 hade Landgren förvärvat varvet Viken, eller Bagges varv, efter kommerserådet Carl Bagges död. Efter en sammanslagning av de båda varven på nytt, benämndes hela området Gamla varvet. Arealen var på 6 839 kvadratfamnar.

När Ambrosius Landgren dog 1845 var hans son Adolf Fredrik endast 16 år, varför ansvaret tills vidare anförtroddes grosshandlare O. P. Dahlin. År 1856 övertog A. F. Landgren varvet och ledde det till sin död 1871, endast 42 år gammal. Landgren hade inga barn, så efter hans död övertog hans systerson Georg Douglas Kennedy ledningen, 21 år gammal.

Det sista segelfartyg som byggdes på Gamla varvet, var Sigyn som sjösattes den 15 juli 1887, och 1907 upphörde varvet eftersom staden behövde marken för att utöka hamnen. År 1912 tog staden över området, för 1,5 miljoner kronor, som då omfattade fastigheterna nummer 1, 2, och 3 i Majornas fjärde rotel, samt masthamnen öster om Bläsan med tillhörande vattenområden.

På en del av området anlades Gamla varvsparken. Den tidigare Gamla varvsgatan från 1852 är numera till stor del borta, den kvarvarande delen heter från 1937 Delawaregatan.

Varv som förknippas med området är van Veldens varv, Baggens varv, Landgrenska varvet och Viken (grundat 1747).

Under varvets civila epok 1830–1887 byggdes det totalt 33 skepp på sammanlagt 13 464 ton.

Källor

  • Gamla Varvet vid Göteborg 1660-1825, Ernst Bergman/Sjöfartsmuseet 1954
  • Ett svunnet Göteborg, Kjell Hjern 1964
  • Hamnbilder från Göteborg, Björn Olson/Curt Svenson 1981
  • Ostindiska huset - Göteborgs museum, Ingmar Hasselgréen 1984
  • Göteborg före grävskoporna, Robert Garellick 1997
  • Göteborgs gatunamn 1621–2000, Greta Baum 2001
  • Majornas historia
  • Göteborg förr och nu – årsskrift 1988, Göteborgs hembygdsförbund. Gamla Varvet i Göteborg, museichef Göran Sundström. ISSN 0348-2189, s.56-65
Personliga verktyg
På andra språk