Europeiska unionens officiella språk

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Mångspråkiga skyltar utanför Europaparlamentet.

Tolkavdelningen i parlamentet.

Europeiska unionens officiella språk omfattar totalt 23 språk som talas inom Europeiska unionen (EU). Dessa språk är bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska. Europeiska kommissionen har som uttalat mål att värna om den språkliga mångfalden inom unionen och har därför utsett en kommissionär med ansvar för just språklig mångfald.

Det mest talade modersmålet inom EU är tyska, men engelska är det språk som förstås av flest medborgare. Franska är det enda språket som dominerar i samtliga EU:s tre politiska centrum, Bryssel, Strasbourg och Luxemburg. Katalanska, galiciska och ryska är de tre mest talade språken inom EU som ännu saknar status som officiella EU-språk.

De flesta officiella EU-språken tillhör den indo-europeiska språkfamiljen, förutom estniska, finska och ungerska, som tillhör den uraliska språkfamiljen, och maltesiska, som är ett semitiskt språk. De flesta officiella EU-språken använder också det latinska alfabetet, förutom bulgariskan, som använder det kyrilliska alfabetet, och grekiskan, som använder det grekiska alfabetet.^[1]

Vid sidan om de 23 officiella språk finns det omkring 150 regionala språk och minoritetsspråk, som talas av ungefär 50 miljoner människor.^[1] Av dessa språk kan endast de spanska regionala språken katalanska, baskiska och galiciska och de brittiska regionala språken skotsk gäliska och kymriska användas vid kontakt med Europeiska unionens råd, kommissionen, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen.^[2][3] Även om vissa EU-program syftar till att stödja de regionala språken, är skyddandet av språk ett ansvarsområde för de enskilda medlemsstaterna och inte för unionen och Europeiska kommissionen.

Förutom de många regionala språken finns det en bred variaton av språk som talas av invandrare i unionen. Turkiska, maghrebarabiska, ryska, urdu, bengaliska, hindi, tamilska, ukrainiska och Balkanspråken pratas i stora delar av EU. Många äldre invandrare är tvåspråkiga, och kan både tala ett av EU-språken och sitt ursprungliga språk flytande. Invandrarspråken har ingen formell status eller erkännande inom EU eller EU:s medlemsstater, men från 2007 har invandrare möjlighet till hjälp av EU:s språkundervisningsavdelning.^[1]

Officiella EU-språk

Skylt vid Europaparlamentet med samtliga 23 officiella EU-språk.

Europeiska unionens officiella språk fastställdes redan 1958 av dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen i "Rådets förordning (Euratom) nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomenergigemenskapen".^[4] Sedan dess har förordningen uppdaterats vid varje utvidgning för att inkludera tillkommande medlemsstaters officiella språk.

Sedan 1 januari 2007 räknas följande språk som unionens officiella: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska.

Antalet medlemsstater är fler än antalet officiella språk eftersom vissa språk delas av flera medlemsstater. Till exempel är nederländska officiellt språk i både Belgien och Nederländerna, franska i Belgien, Frankrike och Luxemburg, tyska i Belgien, den italienska provinsen Bozen, Luxemburg, Tyskland och Österrike och grekiska i Cypern och Grekland.

Även engelska och svenska delas av flera medlemsstater, den förstnämnda i Irland, Malta och Storbritannien och det sistnämnda i Sverige och Finland. Finland, Irland och Malta har dock egna officiella språk förutom engelskan respektive svenskan, vilket gör så att relationen mellan antalet medlemsstater och antalet nationella språk är opåverkad. Dessutom är slovenska officiellt språk i den östra delen av den italienska regionen Friuli-Venezia Giulia.

Utöver detta har inte alla nationella språk erhållit statusen som officiellt EU-språk. I denna grupp ingår luxemburgiska, som är officiellt språk i Luxemburg sedan 1984, och turkiska, som är ett officiellt språk i Cypern.

Alla EU:s språk är numera också så kallade arbetsspråk. Dokument som skickas in till Europeiska unionens institutioner kan vara skrivna på vilket officiellt EU-språk som avsändaren vill. Dessutom ska avsändaren kunna få svar på samma språk. Förordningar och andra dokument med allmän giltighet ska utarbetas på samtliga 23 officiella språk. Europeiska unionens officiella tidning ska publiceras på samtliga språken.

Lagstiftning och dokument som är av stort allmänintresse tas fram på samtliga 23 officiella språk, men det utgör endast en mindre andel av alla de dokument som institutionerna producerar. Andra dokument, så som kontakten med nationella myndigheter, beslut som berör särskilda individer eller enheter, översätts endast till de språk som är nödvändiga. För interna ändamål får institutionerna enligt lag själva välja vilket eller vilka språk som ska användas. Europeiska kommissionen har till exempel valt att vanligtvis använda tre olika arbetsspråk, engelska, franska och tyska, utom vid kontakt med allmänheten. Europaparlamentet har å andra sidan beslutat att sträva efter att alltid översätta dokumenten till samtliga språk eftersom detta krävs för Europaparlamentarikerna.^[5] EU-myndigheter och andra EU-organ, som inte är institutioner, är inte juridiskt bundna vid att översätta sin dokument till samtliga officiella språk.^[6]

Unionens mångspråkighet kostade år 2005 1 123 miljoner euro, vilket är ungefär 1 % av den årliga EU-budgeten, eller 2,28 euro per person och år.^[7]

Iriska

Numera sker tolkning även på iriska i parlamentet.

När Irland blev medlem i Europeiska ekonomiska gemenskapen 1973 erhöll iriska statusen som "fördragsspråk". Det innebar att de ursprungliga Romfördragen översattes till iriska, och iriska blev också i fortsättningen listat som ett av de språk som alla Europeiska unionens fördrag blev upprättade på.^[8] Som fördragsspråk var iriska också ett av EG-domstolens språk.^[9] Det var också möjligt att kommunicera på iriska med EU:s institutioner.

Trots att iriska var ett av Irlands officiella språk, och dessutom ett erkänt minoritetsspråk i Nordirland, erhöll inte iriska statusen som officiellt arbetsspråk inom EU förrän den 1 januari 2007. Genom en EU-förordning blev iriska ett officiellt arbetsspråk den dagen.^[10] Detta var resultatet av ett enhälligt beslut den 13 juni 2005 av EU:s utrikesministrar att iriska skulle bli det tjugoförsta EU-språket.^[11] Ett undantag fastslår dock att alla dokument inte måste översättas till iriska så som med de övriga officiella språken.^[10][12]

Den nya förordningen innebär att lagstiftning som antagits av både Europaparlamentet och Europeiska unionens råd översätts till iriska, och att tolkning från iriska är möjligt vid parlamentets sammanträden samt vid vissa av rådets möten. Kostnaden för översättning, tolkning, offentliggöranden och juridiska tjänster som varit nödvändig för att göra iriskan till ett officiellt EU-språk uppskattas till knappt 3,5 miljoner euro per år.^[13] Undantaget kommer att utvärderas fyra år efter dess införande och därefter vart femte år. Iriska är det enda av unionens officiella språk som inte är det mest talade språket i någon medlemsstat. Enligt siffror från 2006 finns det 1,66 miljoner irländare som talar iriska av den totala befolkningen på 4,24 miljoner, men bara 538 500 använder iriska dagligen.^[14]

Maltesiska

Parlamentets tolkavdelning.

Maltesiska är ett av unionens minst talade officiella språk. Dessutom är antalet talare koncentrerade till Malta. När landet anslöt sig till EU den 1 maj 2004 fanns det därför vissa svårigheter för unionens institutioner att anpassa sig till att använda det nya språket, inte minst på grund av bristen på tolkar som kunde maltesiska. Så även om maltesiska blev ett av Europeiska unionens officiella språk, satte Europeiska unionens råd upp en övergångsperiod på tre år från 1 maj 2004, då Malta blev medlem i EU, under vilken institutionerna inte var tvungna att utarbeta lagförslagen i maltesiska.^[15]

Det fanns en möjlighet för rådet att utöka denna övergångsperiod till ytterligare ett år, men rådet beslutade i slutet av 2006 att inte använda sig av denna möjlighet.^[16] Institutionernas alla nya handlingar är därför tvungna att antas och publiceras på maltesiska sedan 30 april 2007, i likhet med de övriga officiella språken.

Lingvistik klassificering

Latinska alfabetet används av samtliga officiella EU-språk, utom bulgariska och grekiska.

Majoriteten av Europeiska unionens officiella språk är indoeuropeiska språk, där de tre största undergrupperna är de germanska språken, de romanska språken och de slaviska språken. De germanska språken är främst talade i de centrala och norra delarna av EU och inkluderar danska, engelska, nederländska, svenska och tyska. De romanska språken är vanligare i de västra och södra delarna av EU och inkluderar franska, italienska, portugisiska, rumänska och spanska. De slaviska språken talas främst i Östeuropa och inkluderar bulgariska, polska, slovakiska, slovenska och tjeckiska. De baltiska språken lettiska och litauiska, det keltiska språket iriska, och grekiska är också språk med indoeuropeiska rötter. Utanför den indoeuropeiska familjen återfinns enbart estniska, finska, ungerska, som är finsk-ugriska språk, och maltesiska, som är det enda semitiska språket av EU-språken. Alla officiella EU-språk skrivs med olika varianter av det latinska alfabetet, förutom grekiskan som använder det grekiska alfabetet och bulgariskan som använder det kyrilliska alfabetet.

Se även

• Europeiska unionen
• Officiellt språk

Källor

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} ”Many tongues, one family. Languages in the European Union” (PDF). Office for Official Publications of the European Communities. 2004. http://ec.europa.eu/publications/booklets/move/45/en.pdf. Läst 2007-02-03. 
2. ↑ ”Mercator Newsletter - n. 29”. Mercator Central. 2006. http://www.mercator-central.org/newsletter/newsletter29.htm#2. Läst 2007-02-01. 
3. ↑ ”Welsh and Gaelic are official EU tongues”. Times Online. 2008-07-05. http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/europe/article4272797.ece. Läst 2009-03-03. 
4. ↑ ”EUR-Lex - 31958R0001 - SV”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:31958R0001:SV:HTML. Läst 2009-03-27. 
5. ↑ ”Vanliga frågor om EU:s språkpolitik: Översätts alla EU-texter till alla officiella språk?”. Europa (webbportal). http://europa.eu/languages/sv/document/59#5. Läst 2009-03-27. 
6. ↑ ”JUDGMENT OF THE COURT”. EG-domstolen. 2003-09-09. http://curia.europa.eu/jurisp/cgi-bin/gettext.pl?lang=en&num=79969090C19010361&doc=T&ouvert=T&seance=ARRET. Läst 2009-03-27. 
7. ↑ ”Vanliga frågor om EU:s språkpolitik: Vad kostar EU:s flerspråkighet?”. Europa (webbportal). http://europa.eu/languages/sv/document/59#8. Läst 2009-03-27. 
8. ↑ ”Taoiseach hails new status for Irish in the European Union”. Department of the Taoiseach. 2007-01-01. http://www.taoiseach.gov.ie/index.asp?locID=404&docID=3111. Läst 2009-03-27. 
9. ↑ Deirdre Fottrell, Bill Bowring - 1999 Minority and Group Rights in the New Millennium.
10. ↑ ^{10,0 10,1} ”COUNCIL REGULATION (EC) No 920/2005 of 13 June 2005 amending Regulation No 1 of 15 April 1958 determining the language to be used by the European Economic Community and Regulation No 1 of 15 April 1958 determining the language to be used by the European Atomic Energy Community and introducing temporary derogation measures from those Regulations” (på engelska) (PDF). EUR-Lex. 2005-06-18. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2005/l_156/l_15620050618en00030004.pdf. Läst 2009-03-27. 
11. ↑ ”PRESS RELEASE: General Affairs and External Relations” (på engelska) (PDF). Europeiska unionens råd. 2005-06-13. http://ue.eu.int/ueDocs/cms_Data/docs/pressdata/en/gena/85437.pdf. Läst 2009-03-27. 
12. ↑ ”Stádas na Gaeilge san Aontas Eorpach - Status of Irish in the EU” (på engelska). Europaparlamentet. 2006-04-12. http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?language=EN&type=IM-PRESS&reference=20050928IPR00827. Läst 2009-03-27. 
13. ↑ ”EU to hire 30 Irish translators at cost of €3.5 million” (på engelska). Finfacts Ireland. 2005-06-13. http://www.finfacts.com/irelandbusinessnews/publish/article_10002211.shtml. Läst 2009-03-27. 
14. ↑ ”Principal Demographic Results” (på engelska) (PDF). Government of Ireland. Mars 2007. http://www.cso.ie/census/documents/Final%20Principal%20Demographic%20Results%202006.pdf. Läst 2009-03-27. 
15. ↑ ”RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 930/2004 av den 1 maj 2004 om tillfälliga undantagsbestämmelser vad gäller avfattande på maltesiska av rättsakter från Europeiska unionens institutioner” (PDF). EUR-Lex. 2004-05-01. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2004:169:0001:0002:SV:PDF. Läst 2009-03-27. 
16. ↑ ”RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1738/2006 av den 23 november 2006 om ändring av förordning (EG) nr 930/2004 om tillfälliga undantagsbestämmelser vad gäller avfattande på maltesiska av rättsakter från Europeiska unionens institutioner” (PDF). EUR-Lex. 2006-11-23. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:329:0001:0002:SV:PDF. Läst 2009-03-27. 

Externa länkar

• Generaldirektoratet för tolkning

EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.