Från Rilpedia

Den maghrebarabiska dialekten skiljer sig från de s.k. östliga (mashreqi) arabiska dialekterna, av vilka olika varianter talas i t.ex. Irak, Egypten och Palestina, men skillnader i de arabiska dialekterna är sällan bara geografiska utan följer olika former beroende bland annat på den sociala kontexten. Maghrebdialekterna omfattar, som namnet antyder, den nordafrikanska Maghrebregionen, d.v.s. libysk arabiska, tunisisk arabiska och marockansk arabiska, liksom den s.k. hassaniyaarabiskan, som talas i Västsahara och Mauretanien.

Både öst- och västdialekterna skiljer sig från den starkt formaliserade standardarabiskan, vilken bygger på Koranens språk, och talas som gemensamt lingua franca i officiella sammanhang och medier över hela arabvärlden. Det är standardarabiskan som lärs ut i skolor, såväl i arabvärlden som vid universitet i t.ex. Sverige.

Arabiska dialekter är inte standardiserade. Dock har den egyptiska dialekten, vilken de flesta araber identifierar sig med, standariserats på så sätt att den kan läras ut till icke-araber. Icke-araber som lär sig egyptiska dialekten av det arabiska språket kan känna sig säkra på att kunna kommunicera med araber över hela världen.