Björklinge kyrka

Från Rilpedia

(Omdirigerad från WREDESKA GRAVKORET)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Björklinge kyrka från söder

Björklinge kyrka är en kyrkobyggnad i Björklinge socken och församling av Upplands Västra kontrakt av Uppsala stift i Uppland. Kyrkan ligger 20 km norr om Uppsala.

Innehåll

1 Kyrkobyggnaden
2 Historik
3 Inventarier
4 Orglar
- 4.1 Hedlundsorgeln
- 4.2 Kororgeln
5 Gravkor
6 Gravar
7 Epitafier
8 Staty
9 Se även
10 Externa länkar och källor
11 Litteratur och källor

Kyrkobyggnaden

Björklinge kyrka från sydöst

Björklinge klockstapel

Björklinge kyrka är belägen på en sydsluttning strax norr om Uppsala vid Europaväg 4 (E4). Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med fullbrett rakt avslutat kor samt en vidbyggd sakristia mot norr. Ingången återfinns mitt på södra långhusväggen. Kyrkan är putsad och täckt av ett valmat sadeltak i koppar. Fyra mindre torn med spira står i respektive hörn. En fristående klockstapel, byggd 1927, står på andra sidan Gävlevägen (väg 600). I östgavelns mitt är en minnestavla i marmor infälld, flankerad av ätterna Kruus och Horns vapensköldar av kalksten. Även om kyrkan företer en blandning av olika stilar präglas helheten av 1600-talets stormaktstid.

Historik

Kyrkan var ursprungligen en gråstenskyrka, förmodligen anlagd i början av 1300-talet. Den var försedd med trätunnvalv. vilka under 1400-talets första hälft ersattes med stjärnvalv av tegel. I mitten av århundradet försågs valven med kalkmålningar. Medeltidskyrkans vapenhus låg i söder. Runt 1470 förlängdes kyrkan västerut.

Under senare delen av 1600-talet fick kyrkan sin nuvarande utformning. Agneta Horn på Sätuna gav 1657 murarmästare Andreas Fischer (även omnämnd som Fipher) i uppdrag att omdana kyrkobyggnaden. Det gamla koret med rak östgavel revs. Kyrkan förlängdes österut till nuvarande längd med ett nytt, rakavslutat kor. Under det nya koret anlades ett gravkor, den s.k. Sätunagraven (se nedan under Sätuna gravkor). Även det gamla vapenhuset revs och ett nytt uppfördes. Fönsteröppningar togs upp i norr och i söder vidgades de befintliga. Glasmålningar av hög kvalitet insattes 1658 i de elva fönstren. Fem ursprungliga glasmålningar är bevarade. Under denna period igenmurades de tidigare ingångarna i söder och väster, nya togs upp och försågs med praktfulla sandstensomfattningar av bildhuggare Johan Köpke. De för kyrkan så karaktäristiska hörntornen murades upp och hela kyrkan vitrappades. Vapenmotiven på östgaveln, se ovan, höggs av Fischer. En avbildning från 1600-talet visar att det utanpå rappningen målades ett tegelimiterande mönster. De invändiga murarna däremot vitlimmades. Ett korskrank byggdes 1673 och delar av det fungerar nu som bänkskärm i korbänken. I koret står två s k pyramider, samtida med skranket. Nu byggdes även läktaren.

Sin nuvarande gestaltning fick interiören vid en renovering 1917-1918 under ledning av Martin Olsson, sedermera riksantikvarie. De medeltida kalkmålningarna framtogs och interiören fick en ny färgsättning. Åren 1956-1958 utfördes en yttre renovering som bl.a. omfattade att taket belades med kopparplåt. 1960 kompletterades de tomma korfönstren med målningar av konstnärinnan Syster Marianne Nordström. Omkring 1990 utfördes vissa åtgärder. I lokaler under jord byggdes i norr, med nedgång från sakristian, bl. a. samlingsrum och textilkammare. Uppe i koret, vid ingången till sakristian, anordnades ett litet s.k. kyrktorg. Vid den senaste renoveringen av kyrkan, som återinvigdes påsken 1992, monterades bl.a. en ny ljudanläggning samt innerdörrar i stål och glas. Dessutom togs de gamla kalkmålningarna i kyrkans äldsta del fram.

Inventarier

altaret

Kyrkan utrustades från och med Gustav Kruus begravning år 1692 och framåt i tiden med ett antal epitafier till minne av de adelspersoner, som begravdes i kyrkan. Utsmyckningsarbetet fortsatte under 1700-talet och 1714 ersattes det medeltida altarskåpet med den nuvarande altartavlan.

Kalkmålning, mälardalsskolan, från mitten av 1400-talet, (bilder).
Dopfunt i sandsten, troligen från tidigt 1400-tal.
Altarskåp av ek med skulpturer av ek och annat lövträ från verkstad i mälardalen, 1400-talets sista fjärdedel, (bilder). Nu placerat över ingången till sakristian.
Altaruppsats från 1714.
Predikstol, finansierad av Agneta Horn & Gustav Kruus.
Glasmålningar i 5 fönster från 1658.
Glasmålningar, som ersättning för 6 förlorade, av konstnärinnan Marianne Nordström 1960.
Huvudbanér och anvapen för Carl Caspar Wrede, (bild).

Orglar

Björklinge kyrka: Hedlundsorgeln på västläktaren

Hedlundsorgeln

År 1739 fick orgelbyggare Olof Hedlund, Stockholm, i uppdrag att bygga kyrkans första piporgel. Hedlundorgeln stod oanvänd efter år 1931, då en ny pneumatisk orgel uppfördes av firma Åkerman & Lund bakom Hedlunds orgel. Den pneumatiska orgeln fungerade allt sämre och från 1963 användes en ny kororgel från Grönlunds orgelbyggeri. Hedlundorgeln bedömdes nu som en raritet och restaurerades 2001-2002 av Bergenblad & Jonsson och togs åter i bruk den 10 november 2002.

Kronologi

1740: Orgelbyggare Olof Hedlund, Stockholm, bygger ett 8-stämmigt positiv. Ljudande fasad med hela Principal 8'. Undertangenter bruna (30 st) och övertangenter svarta med vit beläggning (21 st).

Ursprunglig disposition enligt kontrakt med friherre Otto Fleming 1739 och manuskript av Abraham Abrahamsson Hülphers:

Manual C-c³

Quintadena 16'

Principal 8' (fasad)

Octava 4'

Spits:flöt 4'

Qvinta 3' (eg. 2 2/3’)

Octava 2'

Mixtur IV chor.

Trompet 8’

Sperventil

Kanaltremulant

1779: Renovering av organisten och orgelbyggaren Nicolaus Söderström, Nora (1730-1810), som bl.a. delar trumpetstämman i bas/diskant.
1851: Renovering av häradsskrivaren, godsägaren och bygdeorgelbyggaren Pehr Olof Gullbergson, Lillkyrka (1780-1864), som byter ut Qvinta 3' mot Fugara 8’ och sätter dit en bihangspedal.
Efter 1800-talets mitt: Renovering varvid Spits:flöt 4' byts ut mot Vox candida 8'
1881: Reparation av byggmästaren, kyrkvärden och amatörorgelbyggaren Johan Edberg, Björklinge (1810-1888). Möjligen är det han som byter ut Mixtur IV chor mot Flöjt 4'.
1918: Reparation av orgelbyggare E. H. Erikson.
1931: Firma Åkerman & Lund Orgelbyggeri, Sundbyberg, uppför enligt ett förslag av fil. lic. Bertil Wester (1902-1976), en ny rörpneumatisk orgel bakom Hedlunds positiv, som ansluts till den nya orgelns bälgverk. Det gamla skrymmande bälghuset rivs, men för övrigt lämnas det äldre verket i stort sett orört.
2001-2002: Åkerman & Lunds orgel från 1931 rivs och Olof Hedlunds positiv restaureras av orgelbyggarna Bergenblad & Jonsson i Nye (bild). Projektansvarig är orgelkonsult Carl-Gustaf Lewenhaupt och kontrollant organist Mats Åberg, Falun. Ursprunglig väderlåda. Den delade trumpetstämman från 1779 behålls. Tonhöjd: korton a¹ = 455 Hz, temperering enligt Neidhard 1729.

Nuvarande disposition

Manual C-c³	Pedal C-c¹
Qvintadena 16'	bihängd
Principal 8' (fasad)
Octava 4'
Spitsflööt 4' (rekonstruerad 2002)
Quinta 3' (eg. 2 2/3’) (rekonstruerad 2002)
Octava 2'
Mixtur IV chor. (rekonstruerad 2002)
Trompet 8’, B/D
Sperrventil
Kanaltremulant

Kororgeln

Helmekanisk orgel byggd 1963 av Grönlunds Orgelbyggeri, Gammelstad. Arkitekt: Jörgen Fåk, intonatör: Walter Thür, kontrollant: Henry Lindroth.

Disposition

Huvudverk C-g³	Bröstverk C-g³	Pedalverk C-f¹	Koppel
Rörflöjt 8'	Gedackt 8'	Subbas 16'	Bröstverk/huvudverk
Principal 4'	Rörflöjt 4'	Kvintadena 16'	Huvudverk/pedalverk
Spetsflöjt 4'	Principal 2'	Gedackt 8'	Bröstverk/pedalverk
Waldflöjt 2'	Cymbel III chor.	Koppelflöjt 2’
Sifflöjt 1'	Dulcian 8’	Fagott 16’
Mixtur III-IV chor	Tremulant	Rörskalmeja 4’

Orgeln är numera såld och flyttad till Borgenkyrkan i Tierp. Kyrkans nuvarande kororgel från 1999 är en digitalorgel av märket Allen. Den har tre manualer och pedal och 56 stämmor. Spelbar i koret, klingande både i koret och på läktaren.

Gravkor

I kyrkan finns sammanlagt tre större gravkor / gravvalv: Förutom det ovan nämnda Sätunakoret finns det s.k. Sandbrokoret (Sandbro gravkor) samt det s.k. Närlingekoret (Närlinge gravkor), tillkommet 1688. De två sistnämnda koren öppnades senast år 1859 för undersökning och är sedan dess stängda såsom gravar och ej öppna för besök. Förteckning över de kistor som är kända finns nedan.

Välkomna ner i respektive gravvalv genom att klicka

Sätuna gravkor

Sandbro gravkor

Närlinge gravkor

Gravar

Förutom ovan nämnda gravkor finns det en mängd andra gravar i och utanför kyrkan.

I kyrkans huvdkor finns på norra sidan (strax öster om predikstolen) en stor gravtumba av öländsk marmor. Den tillhör riksrådet, greve Otto Fleming (1696-1778) och hans gemål Catharina Charlotta Gyllengrip (1700-1784). I kyrkan ligger också Claes Fleming och Fabian Wrede.
Bror Hjorth och hans maka samt föräldrar vilar i en grav på kyrkogården.

Epitafier

Det finns en större mängd epitafier (begravningsvapen), upphängda på kyrkans väggar. Dessa användes i samband med adelsmäns begravning. De bars i processionen. Först bars ett s.k. huvudbanér, innehållande den dödes vapensköld med mera samt en inskription med data om den avlidne. Jämte detta bars ofta den dödes förfädersvapen, s.k. anvapen, dels fäderne, dels möderne. I vissa fall anbringades anvapnen på själva huvudbanéret. I andra fall kunde huvudbanéret på sidorna ha anvapnen hopkomponerade.

Staty

Vid kyrkan finns en staty av Gås-Anders skapad av Bror Hjorth.

Se även

Externa länkar och källor

Litteratur och källor

Bengt Ingmar Kilström "Björklinge Kyrka" (Upplands kyrkor 45, 3:e uppl 1992 sid 27f)
Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund (1973), ISBN 91-7114-046-8
Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), ISBN 91-7118-499-6
Einar Erici & R. Axel Unnerbäck: Orgelinventarium, Proprius förlag, Stockholm (1988), ISBN 91-7118-557-7
Birger Olsson: Olof Hedlund, orgelbyggare, Göteborgs universitet, Institutionen för musikvetenskap, GOArt (1998), ISBN 91-85974-48-X
Tidskrift: Orgelforum 2003, nr 1, sid. 29, Svenska orgelsällskapet, ISSN 0280-0047
Henrik Lovén, "Sätuna Gravkor" (Björklinge Förr och Nu 1986 sid 17ff)
Erik Grebäck, "Släkten Leijoncrona" m fl artiklar i (Björklinge Förr och Nu 1990 sid 24ff)
Upplands Fornminnesförenings Tidskrift. andra bandet, Stockholm 1877-1890.