Långhus

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel behandlar den forntida konstruktionen, för kyrkobyggnaden se: Långhus (kyrka).

Långhuset är den byggnadstyp som framför alla andra förknippas med nordisk forntid. I stora delar av Nordeuropa var den allmän från neolitikum till början av medeltiden.

Långhus rekonstruerat i Gene fornby. Förlagan är en gård som var bebodd under romersk järnålder och vendeltid, och genom att byggnaden brunnit och sedan övergivits har arkeologerna mycket exakt kunnat rekonstruera den. Bland annat är taket i två halvor med olika täckning autentiskt - kreatursdelen är täckt endast med trä, boningsdelen övertäckt med torv.

Långhuset byggdes med ett antal pålrader - dels längs långsidorna och gavlarna, dels bärande pålar inuti huset. Olika takstolskonstruktioner avlösta varandra. Det långa inre rummet kunde uppta hela husets längd eller delas av i olika avdelningar.

Långhus gjorde verkligen skäl för namnet - upp till 30 meter långa eller mer var ingen ovanlighet. I detta hus bodde vanligen en hel gårds befolkning, bonden med familj och lite släkt, kanske några fler.

Karaktäristiskt för långhuset är vindögat, rökgångens öppning ovanför gaveln, som lånat sitt namn till ordet för fönster i såväl norskan (vindu [bokmål], vindauga [nynorsk]) som engelskan (window).