Från Rilpedia

Fagott
Typ: träblåsinstrument , dubbelt rörblad
Omfång: B♭1 – ca e2
Del av: symfoniorkester, blåskvintett, blåsorkester
Förekommer i: barock, wienklassicism, romantik, modernism

Fagott (av italienska fagotto; knyte, bunt) är ett träblåsinstrument med dubbla rörblad. Resonansröret är vikt dubbelt i klangkroppen, vilket givit instrumentet dess namn.

Äldre varianter av fagotten är dulcian, bassong och sordun. De ersattes av fagotten på 1600-talet. Ursprungligen fanns fagotter i flera varianter: Kontra-, kvart- (tenoroon) respektive kvintfagott. Utöver den vanliga fagotten, är det idag i princip endast den en oktav djupare klingande kontrafagotten som tillverkas och används regelmässigt.

Fagott är också en orgelstämma av typen tungstämma, även kallad lingual- eller rörstämma.

Fagotten har ofta kallats orkesterns clown, då det ofta är orkestrerat så att fagotten får de mer "komiska" rollerna. Fagottens ton påminner mycket om människorösten; i de lägre registrerna är tonen djup och dov. I mellanregistret är den varm och smälter väl in med annat träblås. På höjden är den mer nasal och genomträngande.

Fagottens register sträcker sig från kontra-B♭ till tvåstrukna ess. Över tvåstrukna c låter fagotten pressad, och det är svårt att få en egal klang. Över tvåstrukna ess är det väldigt svårt att få toner att slå, men det finns fagottister som väl bemästrar det registret. Man kan ta toner upp till tvåstrukna g på de flesta professionella fagotter, men det varierar starkt mellan utövare.

Kända fagottister

• Karin Borca
• Klaus Thunemann
• Milan Turkovic
• Michael Rabinowitz

Kända svenska fagottister

• Anders Engström
• Bruno Lavér
• Jens-Christoph Lemke
• Carl Johan Nordin
• Frans Preumayr
• Knut Sönstevold

Se även

• Fagottskolor/metoder
• Musik
• Oboe
• Rörbladstillverkning (dubbla rörblad)
• Lista över musikinstrument
• Lista över musikgenrer