Heraldiskt vapen
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Heraldiska vapen, är en typ av symboler, utformade enligt heraldikens regler. Denna typ av vapen skall ej sammanblandas med vapen i betydelsen redskap för jakt eller krig.
Innehåll |
Blasonering
Ett heraldiskt vapens utseende är, till skillnad från en logotyp, inte reglerat till sin form utan endast till sitt innehåll. Vapenbilden beskrivs av en blasonering som tar upp alla de delar av bilden som gör vapnet specifikt och särskiljande. Vissa blasoneringar är enkla, exempelvis det svenska Lilla riksvapnet: en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Hur kronorna ska se ut inte är i detalj beskrivet, dock verkar svenska myndigheter föredra bilder med kronor som har klöverformade spetsar. På Statens arkivs hemsida kan man notera att kronornas utformning skiljer sig något åt om de används med eller utan sköld. Denna blasonering hindrar inte heller avbildningarna från att anpassas till rådande stil och smak såsom att det nedersta föremålet i sådana här uppställningar ofta tidigare avbildades något större än de två övre.
Hur ett vapen avbildades styrdes tidigare i stor utsträckning av vapenmålarens skicklighet och tidens trender. Idag har dock möjligheterna till enkel reproduktion och massproduktion av bilder gjort att de flesta vapeninnehavare har en favoritavbildning som de använder och därmed har vapnet även fått logotyp-liknande drag. Det är dock aldrig fel att avbilda ett vapen annorlunda så länge det följer blasoneringen - exempel kan ses genom att jämföra vissa av Vägverkets trafikskyltar vid kommuninfarter med kommunernas egna hemsidor.
Uppbyggnad
Ett vapens centrala del är en vapensköld, en sådan ingår alltid i vapnet. På vapenskölden finns sköldemärket, vars sammansättning skall vara unikt och särskiljande för den släkt eller institution, som för vapnet i fråga. Utöver detta kan flera andra element ingå, i olika sammanhang. Även icke adliga släkter kan ha heraldiska vapen, men dessa får aldrig förses med någon form av krona.
- Hjälm, hjälmtäcke och hjälmprydnad används för personliga vapen och ättevapen. I Sverige brukas så kallad sluten hjälm för ofrälse vapen och öppen hjälm för adliga vapen.
- Krona används i monarkier för statliga myndigheter (i Sverige kunglig krona), för städer (murkrona), för landskapsvapen (hertiglig eller grevlig krona) samt för adliga vapen med rätt att bära rangkrona. Vissa republiker utgör undantag då de i vissa fall för adliga rangkronor på de statliga myndigheternas vapen. Detta är oftast ett arv från att de har varit monarkier i det förflutna eller har varit en del i en annan monarki. I vissa andra länder finns även andra typer av kronor.
- Sköldhållare förekommer främst i furstliga och högadliga vapen.
- Vapentält omger kungliga och statliga vapen i vissa sammanhang.
- Ordenstecken kan omge vapenskölden i de fall där innehavaren har rätt att bära dessa.
- Motto eller valspråk kan åtfölja vapnet upptill eller nertill. Vanligen på det inhemska språket, franska eller latin.
- Timbrering, det vill säga ämbetsstavar och liknande attribut, vanligtvis korslagda bakom skölden, förekommer bland annat för statliga myndigheter.
- Postament förekommer tillsammans med sköldhållare som inte är bevingade varelser.
Tillsyn
Tillsynsmyndighet för vapenväsendet i Sverige var fram till 1953 Riksheraldikerämbetet, därefter Riksarkivet. Kommunala vapen kan registreras hos Patent- och registreringsverket (PRV).
Svenska heraldiska vapen
Alla vapen för vid Riddarhuset introducerad adel finns uppsatta på väggar i Riddarhusbyggnaden i Stockholm. Riddarhuset håller sig med en egen vapenexpert, riddarhusheraldikern. I många kyrkor finns adelsvapen, som representerar någon adlig släkt med hemvist inom den kyrkans församling.
