Rödhake

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
?Rödhake
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig
ErithacusRubecula.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Tättingar
Passeriformes
Familj: Flugsnappare
Muscicapidae
Släkte: Erithacus
Art: Rödhake
E. rubecula
Vetenskapligt namn
§Erithacus rubecula
Auktor: Linné, 1758
Utbredningskarta Gult: Häckningsområde Grönt: Häcknings- & övervintringsområde Blått: Vinterkvarter
Utbredningskarta

Gult: Häckningsområde
Grönt: Häcknings- & övervintringsområde

Blått: Vinterkvarter
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Rödhake (Erithacus rubecula) är en fågel som tidigare klassificerades som trastfågel (Turdidae) men numera oftast placeras i familjen flugsnappare (Muscicapidae). Rödhaken är en liten insektsätande tätting, omkring 12,5–14 centimeter lång, med orangerött bröst och ansikte inramat med grått, brun ovansida och vitaktig buk. Könens fjäderdräkter är lika. Dess utbredning sträcker sig över hela Europa till västra Sibirien, södra Algeriet och vid Atlanten så långt som till Azorerna och Madeira. I sydöst sträcker sig området till Kaukasus. Den är en stannfågel i större delen av sitt utbredningsområde utom längst i norr.

Innehåll

Taxonomi

Rödhaken var en av de många arter som ursprungligen beskrevs av Linné i hans verk Systema Naturae, då med namnet Motacilla rubecula.[2] Artepitetet rubecula är en diminutivform av latinets ruber 'röd'.[3] Släktet Erithacus beskrevs först av den franske naturforskaren Georges Cuvier år 1800, vilket gav fågeln dess nuvarande binomiala namn E. rubecula.[4]

Rödhaken tillhör en grupp fåglar som till största delen är insektsätande och som vid olika tillfällen har hänförts till trastarna eller flugsnapparna, beroende på hur dessa grupper uppfattats taxonomiskt. Efter analyser av DNA har flugsnappare-trast-komplexet och släktet Erithacus placerats i tribuset Saxicolini, vilket är en grupp med trastliknande flugsnappare, som också omfattar näktergalarna, buskskvättorna med flera.[5]

De två övriga arterna som vanligtvis placeras i släktet Erithacus är japansk rödhake (E. akahige) och Ryukyurödhake (E. komadori) och förekommer i östra Palearktis. Den senare består av populationer som häckar på öar och har därmed en begränsad utbredning. Biogeografiska data och data från mitokondriellt DNA tyder dock på att dessa båda arter är närmre besläktade med några östasiatiska arter som idag placeras i näktergalssläktet Luscinia, och tillsammans skulle dessa kunna forma ett helt nytt släkte. Detta skulle i sin tur resultera i att den europeiska rödhaken skulle bli ensam art i släktet Erithacus om inte taxonet superbus får artstatus.[6] Läs mer om detta nedan.

I artens stora utbredningsområde i kontinentala Eurasien varierar rödhakarnas morfologi något, men dessa variationer bildar inte avskilda populationer som skulle kunna anses som underarter.[7][8] De taxa av rödhake som klassificeras som underarter är främst populationer som bildat bofasta populationer på öar och i bergsområden.

För underarternas taxonomi se vidare Underarternas utbredning och morfologiska skillnader.

Utseende, fältkännetecken och läte

Juvenil rödhake

En adult rödhake av nominatformen är 12,5–14,0 centimeter lång, med ett vingspann på 20–22 cm, en stjärt på 5,7–6,2 cm[9] och en vikt på 16–22 gram. Den är en liten fågel med rund kroppsform, speciellt när den burrar upp fjädrarna. Huvudet ser stort ut och ser ofta ut att sakna hals. Den har ganska långa mörkbrun ben, svart spetsig näbb och svart öga. Könen är lika både till storlek och fjäderdräkt. Den har ett kraftigt orangerött (tegelrött) bröst och ansikte som omges av blåaktigt grått på sidorna av halsen och bröstet. Ovansidan är brunaktig, kroppsidan grå- till brunaktig och buken gråvit. Ving- och stjärtpennorna är bruna med något ljusare kanter och de övre vingtäckarna har rostgula spetsar vilket ger den ett tunt gult vingband som är allra tydligast hos juveniler. Juvenila fåglar är bruna på ovansidan med gul vattring, främst på manteln och huvudet. Stjärten är brun medan övergumpen är ljust rostbrun. Hakan och bröstet är gulvita med mörkare vattring och buken är gulvit i färgning, med fläckar av rött som gradvis framträder.[10] 2-3 månader efter att fåglarna blivit flygfärdiga, växer det första rödaktiga fjädrarna ut på bröstet och när ytterligare 2-3 månader har gått har fågeln utvecklats sin adulta dräkt.

För underarternas morfologiska skillnader se Underarternas utbredning och morfologiska skillnader

Läte

Sjungande rödhake

Rödhaken har en flöjtande, kvittrande sång under häckningssäsongen, då de ofta sjunger på kvällen och ibland in på natten, vilket får vissa att förväxla dem med sydnäktergal (Luscinia megarhynchos). Nattlig sång förekommer bland rödhakar i stadsmiljöer på platser som är bullriga på dagen, vilket tyder på att de sjunger på natten för att det är tystare, och deras budskap kan spridas genom omgivningen tydligare. Buller på dagtid förutsäger nattlig sång i större utsträckning än artificiella ljuskällor på natten, bland rödhakarna i staden Sheffield i England.[11] Både hanen och honan sjunger under vinterhalvåret, då de håller åtskilda revir. Sången låter då mer klagande än på sommaren,[10] samt mer ljudlig. Rödhakehonorna flyttar nu en kort sträcka från sina revir till en närmare plats som är mer lämplig för födosök. Hannarna behåller sina revir året om.

Rödhakens sång beskrivs ibland som en porlande bäck.[12] Den har många klara toner med lika många tempoväxlingar. Ofta inleds sången med en hög ihållande ton. Locklätet är ett knäppande tick. När fågeln är orolig dras lätet ut i långa serier, tick-ick-ick-ick. Det liknas ofta med en moraklocka som dras upp.[13]

 Exempel på sjungande rödhake (info)

Utbredning

Rödhaken förekommer i Euroasien och har troligen haft en liknande utbredning under de senaste 200 åren.[12] Sydgränsen för häckningsområdet går i Nordafrika och Azorerna och Madeira vilka också utgör den västliga gränsen. Gränsen åt sydöst går vid bergskedjan Kaukasus. Den förekommer inte på Island.[10]

Merparten av världspopulationen av rödhakar är stannfåglar. Majoriteten av de brittiska rödhakarna är också stannfåglar men en liten minoritet, vanligtvis honor, flyttar till Sydeuropa under vintern, några få så långt som till Spanien. Skandinaviska och ryska rödhakar flyttar till Storbritannien och Västeuropa för att undkomma de strängare vintrarna. Rödhaken föredrar granskog i norra Europa, i kontrast till förkärleken för parker och trädgårdar på Brittiska öarna.[14]

Underarternas utbredning och morfologiska skillnader

Den brittiska underarten, Erithacus rubecula melophilus, skiljer sig endast något från fåglar på kontinenten.
  • Erithacus rubecula rubecula inkl. sardus (Kleinschmidt, 1906) & balcanicus (Watson, 1961) - nominatformen häckar i kontinentala Europa och österut till Uralbergen, i västra Turkiet och på västra Kanarieöarna. (men ser mer nedan).
  • E. r. melophilus (Hartert, 1901) - är en stannfågel på Brittiska öarna men förekommer också på andra sidan Engelska kanalen och som tillfällig gäst i angränsande regioner. Har starkare färgat bröst än nominatformen och en mer olivfärgad ovansida.
  • E. r. superbus (Koenig, 1889) - häckar på Teneriffa och Gran Canaria. Detta är det mest väl avgränsade rödhaketaxonet och behandlas därför ibland som den egna arten Erithacus superbus (se mer nedan).
  • E. r. witherbyi (Hartert, 1910) - stannfågel i nordvästra Afrika, på Korsika och Sardinien. Den är morfologiskt mycket lik melophilus men har kortare vingar.[15]
  • E. r. tataricus (Grote, 1928) - häckar i rödhakens mest nordostliga utbredningsområde i västra Sibirien. Den är större än nominatformen och har en ganska blek fjäderdräkt.
  • E. r. valens (Portenko, 1954) - häckar på Krimhalvön.
  • E. r. caucasicus (Buturlin, 1907) - häckar i östra Turkiet, Kaukasus och norra Transkaukasien.
  • E. r. hyrcanus (Blanford, 1874) - häckar i rödhakens mest sydostliga utbredningsområde i sydöstra Transkaukasien och i Iran.

De fyra sydostliga populationerna tataricus, valens, cacasicus och hyrcanus, beskrivna ovan, accepteras vanligtvis som underarter men det finns avvikande uppfattningar.[15]

Vad gäller populationen på Madeira och Gran Canaria, taxonet superbus, understödjer analyser baserade på den mitokondriella genen för enzymet cytokrom b och skillander i läte[16] antagandet att populationen är väl avgränsad. Troligen härstammar populationen från fastlandsfåglar som koloniserade öarna för ungefär två miljoner år sedan. De urskiljs genom en vit orbitalring. I övrigt har den ett intensivt orangefärgat bröst, en grå linje som separerar det orangeröda från den brunfärgade ovansidan och en helvit buk.[17] Dietzen et al (2003) drar dock slutsatsen att Teneriffa och Gran Canaria koloniserats oberoende av varandra med fastlandsfåglar och torde utgöra två arter eller också borde de behandlas som två olika underarter till E. rubecula, där Gran Canaria-populationen beskrivits som E. r. marionae, men utifrån framkommen data kan ingen definitiv slutsats dras. Det finns dock data som antyder att fåglar från Gran Canaria har tydligt kortare (cirka 10%) vingar än Teneriffas superbus.[7] En alternativ förklaring skulle vara att Teneriffa koloniserades av redan distinkta rödhakar från Gran Canaria men denna teori har inte utforskats och den föreslagna modellen vilar endast på antaganden. På samma sätt är den till synes exakta molekylära dateringen tvivelaktig då den antar en molekylär klocka som kanske inte är korrekt, och givetvis är antagandet att anfadern till alla rödhakar i färgningen var lik superbus och inte fåglarna på kontinenten helt hypotetiskt.

Populationen av rödhake som förekommer på Madeira och Azorerna har beskrivits som E. r. microrhynchos. Den inte är distinkt vad gäller morfologi, men dess isolering antyder att det är en underart.

Öpopulationerna av rödhakar på västra Kanarieöarna – El Hierro, La Palma och La Gomera härstammar från kolonisering som skedde under mellersta pleistocen. De är därmed yngre än populationen på Tenerifa/Gran Canaria men de har bara börjat skilja ut sig genetiskt och kan inte särskiljas morfologiskt från den europeiska underarten E. r. rubecula.[15]

Introducerade populationer

Försök att introducera rödhaken till Australien och Nya Zeeland under senare delen av 1800-talet hade ingen framgång. Fåglar släpptes ut runt Melbourne, Auckland, Christchurch, Wellington and Dunedin av olika lokala föreningar, men inga etablerade sig. I Nordamerika blev resultatet likartat då fåglar som släpptes ut i Long Island, New York 1852, Oregon 1889-92, och Saanichhalvön i British Columbia 1908-10 inte etablerade sig.[18] Rödhakar släpptes även ut på den brittiska ön St. Helena i södra Atlanten 1824 men inga observationer har gjorts av arten efter 1826.[19]

Förekomst i Sverige

Man uppskattar att det finns 3 000 000 – 6 000 000 par rödhakar i Sverige vilket gör den till en av Sveriges vanligaste fåglar.[12] I Sverige häckar den i större delen av landet utom i fjälltrakterna.[20] Som flyttfågel anländer rödhaken i slutet av mars eller början av april till Sverige, och flyttar iväg i september till november söderut till trakterna runt Medelhavet.[12] Enstaka individer övervintrar i södra Sverige.[20]

Beteenden och häckning

Under flyttningen ses fågeln ofta i rörelse mellan buskarnas grenar eller på marken. Under häckningstid är den mer tillbakadragen, och märks då när den framför sin sång, ofta i gryningen och skymningen, från en trädtopp.[20]

Rödhaken är dagaktiv, men har rapporterats vara aktiv med att jaga insekter även under nätter med starkt månljus eller nära artificiella ljuskällor.[8] Den är relativt orädd för människor och tycker om att komma nära när någon gräver i marken, för att leta efter daggmaskar och annan föda som kommer upp. På samma sätt närmar den sig också vilda djur, såsom vildsvin och andra som gräver i marken, för att leta efter föda som kan komma upp till ytan. De har också en vana att ligga en liten bit framför en person eller djur som vandrar i skogen då det större djuret skrämmer upp insekter som den fångar. Rödhakar i Kontinentaleuropa är dock skyggare.[10] På hösten och vintern utökar rödhakarna sin vanliga kost, som består av ryggradslösa djur som spindlar, maskar och insekter, med bär och frukt.[14] De äter även fröblandningar från fågelbord.[10]

Rödhakehanar är kända för sitt högeligen aggressiva revirbeteende. De attackerar skoningslöst andra hanar som befinner sig i reviret, och har även observerats attackera andra små fåglar utan synbar provokation. Sådana attacker leder ibland till dödsfall, vilket kan ge upp till 10% av dödsfallen bland adulta rödhakar i vissa områden.[21]

På grund av hög dödlighet under första levnadsåret är rödhakens medellivslängd 1,1 år. När fågeln väl har genomlevt sitt första år kan den dock förvänta sig att leva längre och det har registrerats att en rödhake uppnådde åldern 12 år.[22] Bland predatorerna finns huskatt, som dödar 15 gånger så många rödhakar som rovfåglar som ugglor eller sparvhökar gör. En period av mycket låg temperatur på vintern kan också orsaka betydande dödlighet.[21]

Häckning

Rede med ägg

Den häckar i alla former av skog, i parker och trädgårdar, men även ute på kala skärgårdsöar om där bara finns mindre buskage.[12] Sitt bo har den på marken, dolt i någon hålighet, mellan trädrötter eller liknande.[20] Rödhaken har inte så stora krav när det gäller val av boplatser. Vad som helst som kan erbjuda någon sorts nedsänkning eller hål kan komma i fråga. Såväl som de vanliga skrevorna, eller skyddade vallar, kan mer udda föremål som maskindelar, grillar, cykelstyren, borst på sopborstar, kastade vattenkokare, vattenkanna, blomkrukor eller till och med hattar.[23] Bon har hittats i bilar, gamla sängar och järnvägsvagnar.[12] Redet, som är skålformat, byggs av mossa, löv och gräs, och fodras med finare gräs, hår och fjädrar.

Två eller tre kullar bestående av i genomsnitt fyra till sex ägg läggs under häckningssäsongen, som börjar i mars på Brittiska öarna. Äggen är gulvita, gulbruna eller vita, med rödaktigt bruna fläckar, som vanligen sitter tätast i tjockänden.[23] Honan ruvar äggen i 13-15 dygn och sedan ungarna kläkts tar båda föräldrar hand om dem.[19] Ungarna blir flygfärdiga 12-14 dygn efter kläckning och de har då ökat sin vikt från 2 gram till 15 gram.

Vid ruvning brukar honan dölja sitt röda bröst för att undgå upptäckt, samma sak sker när rödhaken inte häckar och en rovfågel är i närheten.[12]

Rödhaken och människan

Folktro och legender

En tuschteckning av Nikolaj Peters, 1794.

På grund av rödhakens orädda närhet till människan och sitt väna utseende har den fått många positiva omskrivningar i folktro, sagor och legender. Ofta beskrivs den som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande.[24]

I Wales berättades det att det var rödhaken som förde elden till människan. Liknande historier har funnits på många platser i rödhakens utbredningsområde.[24]

Det berättades att rödhaken närmade sig Jesus på korset, sorgset kvittrande. Med vingen torkade den bort tårarna från hans kinder och med näbben försökte den dra ut törnena ur hans panna. Då föll en bloddroppe ned på rödhakens bröst och färgade dessa fjädrar för alltid röda. Jesus ska då ha sagt: Välsignad vare du! Varhelst du befinner dig ska glädje och lycka följa dig. Blå som himmeln skall dina ägg vara och hädanefter ska du vara Guds egen fågel.[24] En alternativ legend säger att rödhakens bröst blev bränt när den hämtade vatten åt själar i skärselden.[25]

I Skottland har man ansett att rödhaken har en droppe av Guds blod i ådrorna och att man därför absolut inte fick skada den. 1579 skrev engelsmannen Lupton att om rödhaken finner en död person i skogen täcker den dess ansikte med mossa.[24] Rödhakar förekommer också i den traditionella engelska sagan Babes in the Wood, där fåglarna täcker barnens lik med löv.[25] I Mellaneuropa har hus som rödhaken tyr sig till ansetts vara beskyddade från åskan.[24]

I Storbritannien har rödhaken blivit starkt förknippad med julen, och haft en huvudroll på många julkort sedan mitten av 1800-talet.[25] Anknytningen till julen härrör troligen från det faktum att brevbärare i Storbritannien under viktoriansk tid var klädda i röda uniformer och hade smeknamnet "Robin". Rödhaken på julkortet är ett emblem för brevbäraren som delar ut kortet.[26]

Storbritannien har ingen officiell nationalfågel. Rödhaken var den mest populära fågeln enligt tidningen The Times läsare i början av 1960-talet. Efter detta gynnade den brittiska regeringen inte aktivt idén om en nationalfågel, trots viss lobbying. Rödhaken användes som symbol för ett fågelskyddssällskap endast under några få år.[27]

Två engelska professionella fotbollslag, Bristol City och Swindon Town kallas "The Robins" ('rödhakarna'). Smeknamnet härrör från att båda lagens hemmafärg är röd. En liten fågel är ett ovanligt val, men anses symbolisera skicklighet i att rusa omkring på planen.[28] Förutom fotbollslaget är Swindon Robins det fullständiga namnet på det lokala speedwaylaget. Det är också smeknamn för det engelska rugbylaget Hull Kingston Rovers. Smeknamnet kommer från klubbens hemmafärger, vitt med ett rött band. [29]

Namn

Namnet "rödhake" finns källbelagt första gången 1805[12] och syftar på det röda bröstet. Det latinska namnet Erithacus rubecula betyder "röd rödstjärt". Arten har i Sverige tidigare också kallats "rotgel", "rödhakesångare", "rödhane", rödbrösta" och "tjäderväck".[24] De nederländska Roodborstje, franska Rougegorge och tyska Rotkehlchen betyder alla 'rödbröst'.[30] På engelska kallades den först redbreast. På 1400-talet, när det blev populärt att ge människonamn till välkända arter, kom fågeln att bli känd som Robin redbreast, vilket så småningom förkortades till robin.[31] Det frisiska robyntsje eller robynderke liknar det engelska namnet.[32]

Forskningshistoria

Rödhaken är en av världens bäst kända fågelarter på grund av ingående studier.[12]

Referenser

Noter

  1. ↑ BirdLife International 2004. Erithacus rubecula. I: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. <www.iucnredlist.org>. Läst 27 april 2007.
  2. ↑ Linnaeus, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. (på Latin). Holmiae. (Laurentii Salvii)., p. 188. “M. grisea, gula pectoreque fulvis.” 
  3. ↑ Simpson, D.P. (1979). Cassell's Latin Dictionary, 5, London: Cassell Ltd., 883. ISBN 0-304-52257-0. 
  4. ↑ (franska) Cuvier, G. (1800) Lecons d'Anatomie Comparée Paris.
  5. ↑ Monroe Jr. BL, Sibley CG (1993). A World Checklist of Birds. New Haven and London: Yale University Press, p. 228. ISBN 0-300-05549-8. 
  6. ↑ Seki, Shin-Ichi (2006): The origin of the East Asian Erithacus robin, Erithacus komadori, inferred from cytochrome b sequence data. Molecular Phylogenetics and Evolution 39(3): 899–905. doi:10.1016/j.ympev.2006.01.028
  7. ↑ 7,0 7,1 Dietzen, C.; Witt, H.-H. & Wink, M. (2003): The phylogeographic differentiation of the robin Erithacus rubecula on the Canary Islands revealed by mitochondrial DNA sequence data and morphometrics: evidence for a new robin taxon on Gran Canaria? Avian Science 3(2-3): 115-131.
  8. ↑ 8,0 8,1 (tyska)Pätzold R (1995). Das Rotkehlchen Erithacus rubecula. Neue Brehm-Bücherei. Magdeburg/Heidelberg: Westarp Wissenschaften/Spektrum. ISBN 3-89432-423-6. 
  9. ↑ Brehm; Sven Ekman: Djurens liv; Fåglar 1, Förlagsaktiebolaget A. Sohlman & Co., Stockholm 1942, 5:e fullständigt omarbetade upplagan, sid. 427. 
  10. ↑ 10,0 10,1 10,2 10,3 10,4 Hume R (2002). RSPB Birds of Britain and Europe. London: Dorling Kindersley, p. 263. ISBN 0-7513-1234-7. 
  11. ↑ Fuller RA, Warren PH, Gaston KJ (2007). "Daytime noise predicts nocturnal singing in urban robins.". Biology Letters 3: 368–70. DOI:10.1098/rsbl.2007.0134. 
  12. ↑ 12,0 12,1 12,2 12,3 12,4 12,5 12,6 12,7 12,8 Sveriges Ornitologiska förening - Rödhake
  13. ↑ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 258. ISBN 91-34-51038-9. 
  14. ↑ 14,0 14,1 Jonsson, Lars (1976). Birds of Wood, Park and Garden. Middlesex, England: Penguin, p. 90. ISBN 0-14-063002-3. 
  15. ↑ 15,0 15,1 15,2 Lack D (1946). "The Taxonomy of the Robin, Erithacus rubecula (Linnaeus)". Bulletin of the British Ornithologists' Club 66: 55–64. 
  16. ↑ Bergmann, H. H. & Schottler, B. (2001): Tenerife robin Erithacus (rubecula) superbus - a species of its own? Dutch Birding 23: 140–146.
  17. ↑ Cramp S (ed.) (1988). Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. The Birds of the Western Palearctic. Volume V. Tyrant Flycatchers to Thrushes. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0198575084. 
  18. ↑ Long, John L. (1981). Introduced Birds of the World: The worldwide history, distribution and influence of birds introduced to new environments. Terrey Hills, Sydney: Reed, p. 309. ISBN 0-589-50260-3. 
  19. ↑ 19,0 19,1 Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  20. ↑ 20,0 20,1 20,2 20,3 Roland Staav och Thord Fransson: Nordens fåglar, Norstedts, Stockholm 1991, andra upplagan, sid. 346. ISBN 91-1-913142-9. 
  21. ↑ 21,0 21,1 ”The RSPB-Robin:Territory”. RSPB website. http://www.rspb.org.uk/wildlife/birdguide/name/r/robin/territory.asp. Läst 2008-05-17. 
  22. ↑ ”British garden birds - lifespan”. garden-birds.co.uk. http://www.garden-birds.co.uk/information/lifespan.htm. Läst 2007-04-07. 
  23. ↑ 23,0 23,1 Evans G (1972). The Observer's Book of Birds' Eggs. London: Warne, p. 85. ISBN 0-7232-0060-2. 
  24. ↑ 24,0 24,1 24,2 24,3 24,4 24,5 Carl-Herman Tillhagen (1978) Fåglar i folktron, LTs förlag, Stockholm, sid:127-131, ISBN 91-36-01184-3
  25. ↑ 25,0 25,1 25,2 de Vries, Ad (1976). Dictionary of Symbols and Imagery. Amsterdam: North-Holland Publishing Company, p. 388-89. ISBN 0-7204-8021-3. 
  26. ↑ ”BBC Science & Nature:Animals”. bbc.co.uk. http://www.bbc.co.uk/nature/reallywild/amazing/robin.shtml. Läst 2008-01-03. 
  27. ↑ Public Petition Committee of the Scottish Parliament. National Bird (PE783). 10 Nov 2004. The Enterprise and Culture Committee of the Scottish Parliament Agenda (25th Meeting, session 2) on 31 Oct 2006
  28. ↑ Morris, Desmond (1981). The Soccer Tribe. London: Jonathan Cape, p. 210. ISBN 0-224-01935-X. 
  29. ↑ Hull Kingston Rovers RLFC (2008). ”Hull Kingston Rovers: Club History - Early 1900’s ...”. Official Website. Hull Kingston Rovers RLFC. http://www.hullkr.co.uk/clubhistory.php?era=2. Läst 2008-02-26. 
  30. ↑ Holland J (1965). Bird Spotting. London: Blandford, p. 225. 
  31. ↑ Lack, D. (1950). Robin Redbreast. Oxford: Oxford, Clarendon Press, p. 44. 
  32. ↑ (1989) in J. Simpson, E. Weiner (eds): Oxford English Dictionary, 2nd edition, Oxford: Clarendon Press. ISBN 0-19-861186-2. 

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, European Robin

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/R%C3%B6dhake"
Personliga verktyg