Från Rilpedia

En diminutiv, förminskningsform, är en ordbildning för att beskriva litenhet, oftast med hjälp av ett suffix som är egenartat för språket. Motsatsen till diminutiv är augmentativ.

I svenskan är diminutiver ovanliga, men några exempel finns, till exempel orden gässling för gåsens ungar, fossing bildat av fot, ögla bildat av öga, cigarett, en utländsk diminutiv av cigarr etc. I svenskan kan även ord som åstadkoms genom tillägg av prefixen "små–" eller "lill–" och liknande kallas diminutiver, till exempel orden småle, småstad, lilltå etc. Andra exempel slutar på –is: godis (godsak), kådis (kondom), etc.

I engelskan används suffixet –let (starlet, booklet), i tyskan –chen och –lein, i franskan –in(e) och –et(te), i spanskan bland andra –ito och –ita, till exempel poco – poquito, i italienskan bland andra –etto, –etta, till exempel piazza – piazzetta. Nederländskan är ett språk där diminutiv används mycket ofta. Inte bara substantiv utan även adverb och predikativa adjektiv kan få diminutivsuffix i nederländskan: –je för substantiv (med morfologiska varianter som –(e)tje, –kje och –pje) samt –jes för adverb och adjektiv (med motsvarande morfologiska varianter). Till exempel: boom ("träd") – boom|pje ("litet träd"); zacht ("sakta, mjuk") – zacht|jes ("lagom sakta/mjukt").

Även de slaviska språken är rika på diminutivbildningar. Ett exempel är ryskans rutjka (liten hand), bildat med suffixet –k(a) av ruka. Men rutjka har därtill genom lexikalisering fått en icke-diminutiv betydelse: handtag.

I ungerskan används –(cs)ka, –(cs)ke som diminutivsuffix, i finskan –nen.