Luscinia
Från Rilpedia
| ?Luscinia | |
|---|---|
_small.jpg) Blåhake (Luscinia svecica)
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte: | Luscinia Forster, 1817 |
|
|
|
|
Se text. |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Luscinia är ett parafyletiskt släkte av små tättingar som tidigare fördes till familjen trastfåglar (Turdidae), men som numera oftast placeras i familjen flugsnappare (Muscicapidae).
Många av släktets arter är välkända för sin vackra eller säregna sång.
Innehåll |
Taxonomi
Tidigare har flertalet eller alla arter i släktet Luscinia placerats i släktet Erithacus och tvärt om. Av forskningsresultat (Seki, 2006) har det föreslagits att släktet Luscinia borde delas upp, där merparten arter skulle förbli i släktet Luscinia men där ett nytt släkte skapas som omfattar de östasiatiska arterna tillsammans med de östasiatiska arterna från släktet Erithacus.
Arter inom släktet
- Drillnäktergal (Luscinia sibilans)
- Rubinnäktergal (Luscinia calliope)
- Svartbröstad rubinnäktergal (Luscinia pectoralis)
- Rosthättad näktergal (Luscinia ruficeps)
- Svartstrupig näktergal (Luscinia obscura)
- Glödhake (Luscinia pectardens)
- Himalayanäktergal (Luscinia brunnea)
- Blånäktergal (Luscinia cyane)
- Näktergal (Luscinia luscinia)
- Sydnäktergal (Luscinia megarhynchos)
- Blåhake (Luscinia svecica)
Utbredning
Arterna inom släktet återfinns i de tempererade regionerna i Europa och Asien, och i Himalaya. Arterna är allesammans långflyttare som övervintrar i tropiska Afrika, Indien eller Sydostasien.
Biotop, häckning och beteende
Den typiska häckningsbiotopen är buskmarker och skogar och deras skålformiga reden placeras ofta lågt i en buske. När de inte sjunger är de ofta svårsedda då de befinner sig i tät undervegetation men uppehåller sig i mer öppen terräng i sina vinterkvarter.
De är territoriella fåglar som ofta spejar efter insekter, maskar och andra ryggradslösa djur från en lågt placerad gren och födosöker för det mesta på marken där de hoppar på sina starka ben.
Utseende
Arterna inom släktet är små och satta och de mäter mellan 13-17 cm på längden. De har en upprätt hållning och knixar ofta med stjärten.
Hos de tre arterna näktergal, sydnäktergal och drillnäktergal är könen lika. De är bruna på ovansidan, vitaktiga med ljusa streck på undersidan och har rödbrun stjärt.
Hos de resterande arterna har hanarna övervägande klarare färger än de mer brun- eller gråaktiga honorna. Dessa hanar har ofta mörkt blå eller svart, och röd, orange eller blå teckning på i varje fall strupen och vissa även på övre delen av bröstet eller större delar av kroppen. Flera av arterna har rödbruna partier på stjärten vilket ger dem en stjärtmönstring som påminner om stenskvättor och rödstjärtar.
Läte
Sången hos dessa arter är ofta komplex och musikalisk, speciellt hos de tre alldagligt bruna arterna näktergal, sydnäktergal och drillnäktergal.
Referenser
- Artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Luscinia i juni 2007, där följande källor anges:
- Grimmett, Richard; Inskipp, Carol & Inskipp, Tim: Birds of India, Pakistan, Nepal, Bangladesh, Bhutan, Sri Lanka, and the Maldives, Princeton University Press, Princeton N.J. 1999. ISBN 0-691-04910-6.
- Seki, Shin-Ichi (2006): The origin of the East Asian Erithacus robin, Erithacus komadori, inferred from cytochrome b sequence data. Molecular Phylogenetics and Evolution, 39,(3): 899–905.
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan. ISBN 91-34-51038-9.
