Ords 1

2: Av dem kan man lära vishet och tukt,
3: så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4: De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5: Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6: Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7: HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8: Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9: Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10: Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11: Om de säga: "Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12: såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
13: allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14: dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" -
15: då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16: ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17: Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18: Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19: Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20: Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21: I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22: Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23: Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24: Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25: eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26: därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27: ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28: Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29: Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30: ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31: därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32: Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33: Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

 

2: To know wisdom and instruction; to perceive the words of understanding;
3: To receive the instruction of wisdom, justice, and judgment, and equity;
4: To give subtilty to the simple, to the young man knowledge and discretion.
5: A wise man will hear, and will increase learning; and a man of understanding shall attain unto wise counsels:
6: To understand a proverb, and the interpretation; the words of the wise, and their dark sayings.
7: The fear of the LORD is the beginning of knowledge: but fools despise wisdom and instruction.
8: My son, hear the instruction of thy father, and forsake not the law of thy mother:
9: For they shall be an ornament of grace unto thy head, and chains about thy neck.
10: My son, if sinners entice thee, consent thou not.
11: If they say, Come with us, let us lay wait for blood, let us lurk privily for the innocent without cause:
12: Let us swallow them up alive as the grave; and whole, as those that go down into the pit:
13: We shall find all precious substance, we shall fill our houses with spoil:
14: Cast in thy lot among us; let us all have one purse:
15: My son, walk not thou in the way with them; refrain thy foot from their path:
16: For their feet run to evil, and make haste to shed blood.
17: Surely in vain the net is spread in the sight of any bird.
18: And they lay wait for their own blood; they lurk privily for their own lives.
19: So are the ways of every one that is greedy of gain; which taketh away the life of the owners thereof.
20: Wisdom crieth without; she uttereth her voice in the streets:
21: She crieth in the chief place of concourse, in the openings of the gates: in the city she uttereth her words, saying,
22: How long, ye simple ones, will ye love simplicity? and the scorners delight in their scorning, and fools hate knowledge?
23: Turn you at my reproof: behold, I will pour out my spirit unto you, I will make known my words unto you.
24: Because I have called, and ye refused; I have stretched out my hand, and no man regarded;
25: But ye have set at nought all my counsel, and would none of my reproof:
26: I also will laugh at your calamity; I will mock when your fear cometh;
27: When your fear cometh as desolation, and your destruction cometh as a whirlwind; when distress and anguish cometh upon you.
28: Then shall they call upon me, but I will not answer; they shall seek me early, but they shall not find me:
29: For that they hated knowledge, and did not choose the fear of the LORD:
30: They would none of my counsel: they despised all my reproof.
31: Therefore shall they eat of the fruit of their own way, and be filled with their own devices.
32: For the turning away of the simple shall slay them, and the prosperity of fools shall destroy them.
33: But whoso hearkeneth unto me shall dwell safely, and shall be quiet from fear of evil.

 

2: viisauden ja kurin oppimiseksi, ymmärryksen sanojen ymmärtämiseksi,
3: taitoa tuovan kurin, vanhurskauden, oikeuden ja vilpittömyyden saamiseksi,
4: mielevyyden antamiseksi yksinkertaisille, tiedon ja taidollisuuden nuorille.
5: Viisas kuulkoon ja saakoon oppia lisää, ja ymmärtäväinen hankkikoon elämänohjetta
6: ymmärtääkseen sananlaskuja ja vertauksia, viisasten sanoja ja heidän ongelmiansa.
7: Herran pelko on tiedon alku; hullut pitävät halpana viisauden ja kurin.
8: Kuule, poikani, isäsi kuritusta äläkä hylkää äitisi opetusta,
9: sillä ne ovat ihana seppele sinun päähäsi ja käädyt sinun kaulaasi.
10: Poikani, jos synnintekijät sinua viekoittelevat, älä suostu.
11: Jos he sanovat: "Lähde mukaamme! Väijykäämme verta, vaanikaamme viatonta syyttömästi;
12: nielaiskaamme niinkuin tuonela heidät elävältä, ehyeltään, niinkuin hautaan vaipuvaiset;
13: me saamme kaikenlaista kallista tavaraa, täytämme talomme saaliilla;
14: heitä arpasi meidän kanssamme, yhteinen kukkaro olkoon meillä kaikilla" -
15: älä lähde, poikani, samalle tielle kuin he, pidätä jalkasi heidän poluiltansa.
16: Sillä heidän jalkansa juoksevat pahuuteen, kiiruhtavat vuodattamaan verta.
17: Sillä verkko on viritetty kaikille siivekkäille, niin että ne sen näkevät. - Mutta turhaan:
18: omaa vertansa he väijyvät, vaanivat omaa henkeänsä.
19: Näin käy jokaiselle väärän voiton pyytäjälle: se ottaa haltijaltaan hengen.
20: Viisaus huutaa kadulla, antaa äänensä kuulua toreilla;
21: meluisten katujen kulmissa se kutsuu, porttien ovilta kaupungissa sanansa sanoo:
22: Kuinka kauan te, yksinkertaiset, rakastatte yksinkertaisuutta, kuinka kauan pilkkaajilla on halu pilkkaan ja tyhmät vihaavat tietoa?
23: Kääntykää minun nuhdeltavikseni. Katso, minä vuodatan teille henkeäni, saatan sanani tiedoksenne.
24: Kun minä kutsuin ja te estelitte, kun ojensin kättäni eikä kenkään kuunnellut,
25: vaan te vieroksuitte kaikkia minun neuvojani, ette suostuneet minun nuhteisiini,
26: niin minäkin nauran teidän hädällenne, pilkkaan, kun tulee se, mitä te kauhistutte;
27: kun myrskynä tulee se, mitä te kauhistutte, kun hätänne saapuu tuulispäänä, kun päällenne tulee vaiva ja ahdistus.
28: Silloin he minua kutsuvat, mutta minä en vastaa, etsivät minua, mutta eivät löydä.
29: Koska he vihasivat tietoa, eivät valinneet osaksensa Herran pelkoa
30: eivätkä suostuneet minun neuvooni, vaan katsoivat kaiken minun nuhteluni halvaksi,
31: saavat he syödä oman vaelluksensa hedelmiä ja saavat kyllänsä omista hankkeistaan.
32: Sillä yksinkertaiset tappaa heidän oma luopumuksensa, ja tyhmät tuhoaa heidän oma suruttomuutensa.
33: Mutta joka minua kuulee, saa asua turvassa ja olla rauhassa onnettomuuden kauhuilta.