1917
1: Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.
2: De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.
3: HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.
4: En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.
5: Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.
6: Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.
7: De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.
8: De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.
9: En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.
10: Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.
11: Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!
12: Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.
13: Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.
14: Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.
15: Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.
16: Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.
17: Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
18: En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.
19: Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.
20: En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.
21: I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.
22: Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.
23: En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.
24: Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.
25: Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.
26: För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.
27: Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.
28: Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.
29: HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
30: En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.
31: Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.
32: Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.
33: HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.
|
KJV
1: A soft answer turneth away wrath: but grievous words stir up anger.
2: The tongue of the wise useth knowledge aright: but the mouth of fools poureth out foolishness.
3: The eyes of the LORD are in every place, beholding the evil and the good.
4: A wholesome tongue is a tree of life: but perverseness therein is a breach in the spirit.
5: A fool despiseth his father's instruction: but he that regardeth reproof is prudent.
6: In the house of the righteous is much treasure: but in the revenues of the wicked is trouble.
7: The lips of the wise disperse knowledge: but the heart of the foolish doeth not so.
8: The sacrifice of the wicked is an abomination to the LORD: but the prayer of the upright is his delight.
9: The way of the wicked is an abomination unto the LORD: but he loveth him that followeth after righteousness.
10: Correction is grievous unto him that forsaketh the way: and he that hateth reproof shall die.
11: Hell and destruction are before the LORD: how much more then the hearts of the children of men?
12: A scorner loveth not one that reproveth him: neither will he go unto the wise.
13: A merry heart maketh a cheerful countenance: but by sorrow of the heart the spirit is broken.
14: The heart of him that hath understanding seeketh knowledge: but the mouth of fools feedeth on foolishness.
15: All the days of the afflicted are evil: but he that is of a merry heart hath a continual feast.
16: Better is little with the fear of the LORD than great treasure and trouble therewith.
17: Better is a dinner of herbs where love is, than a stalled ox and hatred therewith.
18: A wrathful man stirreth up strife: but he that is slow to anger appeaseth strife.
19: The way of the slothful man is as an hedge of thorns: but the way of the righteous is made plain.
20: A wise son maketh a glad father: but a foolish man despiseth his mother.
21: Folly is joy to him that is destitute of wisdom: but a man of understanding walketh uprightly.
22: Without counsel purposes are disappointed: but in the multitude of counsellors they are established.
23: A man hath joy by the answer of his mouth: and a word spoken in due season, how good is it!
24: The way of life is above to the wise, that he may depart from hell beneath.
25: The LORD will destroy the house of the proud: but he will establish the border of the widow.
26: The thoughts of the wicked are an abomination to the LORD: but the words of the pure are pleasant words.
27: He that is greedy of gain troubleth his own house; but he that hateth gifts shall live.
28: The heart of the righteous studieth to answer: but the mouth of the wicked poureth out evil things.
29: The LORD is far from the wicked: but he heareth the prayer of the righteous.
30: The light of the eyes rejoiceth the heart: and a good report maketh the bones fat.
31: The ear that heareth the reproof of life abideth among the wise.
32: He that refuseth instruction despiseth his own soul: but he that heareth reproof getteth understanding.
33: The fear of the LORD is the instruction of wisdom; and before honour is humility.
|
PR33.38
1: Leppeä vastaus taltuttaa kiukun, mutta loukkaava sana nostaa vihan.
2: Viisasten kieli puhuu tietoa taitavasti, mutta tyhmäin suu purkaa hulluutta.
3: Herran silmät ovat joka paikassa; ne vartioitsevat hyviä ja pahoja.
4: Sävyisä kieli on elämän puu, mutta vilpillinen kieli haavoittaa mielen.
5: Hullu pitää halpana isänsä kurituksen, mutta joka nuhdetta noudattaa, tulee mieleväksi.
6: Vanhurskaan huoneessa on suuret aarteet, mutta jumalattoman saalis on turmion oma.
7: Viisasten huulet kylvävät tietoa, mutta tyhmäin sydän ei ole vakaa.
8: Jumalattomien uhri on Herralle kauhistus, mutta oikeamielisten rukous on hänelle otollinen.
9: Jumalattoman tie on Herralle kauhistus, mutta joka vanhurskauteen pyrkii, sitä hän rakastaa.
10: Kova tulee kuritus sille, joka tien hylkää; joka nuhdetta vihaa, saa kuoleman.
11: Tuonelan ja manalan Herra näkee, saati sitten ihmislasten sydämet.
12: Pilkkaaja ei pidä siitä, että häntä nuhdellaan; viisasten luo hän ei mene.
13: Iloinen sydän kaunistaa kasvot, mutta sydämen tuskassa on mieli murtunut.
14: Ymmärtäväisen sydän etsii tietoa, mutta tyhmien suu hulluutta suosii.
15: Kurjalle ovat pahoja kaikki päivät, mutta hyvä mieli on kuin alituiset pidot.
16: Parempi vähä Herran pelossa kuin paljot varat levottomuudessa.
17: Parempi vihannesruoka rakkaudessa kuin syöttöhärkä vihassa.
18: Kiukkuinen mies nostaa riidan, mutta pitkämielinen asettaa toran.
19: Laiskan tie on kuin orjantappurapehko, mutta oikeamielisten polku on raivattu.
20: Viisas poika on isällensä iloksi, mutta tyhmä ihminen halveksii äitiänsä.
21: Hulluus on ilo sille, joka on mieltä vailla, mutta ymmärtäväinen mies kulkee suoraan.
22: Hankkeet sortuvat, missä neuvonpito puuttuu; mutta ne toteutuvat, missä on runsaasti neuvonantajia.
23: Miehellä on ilo suunsa vastauksesta; ja kuinka hyvä onkaan sana aikanansa!
24: Taitava käy elämän tietä ylöspäin, välttääkseen tuonelan, joka alhaalla on.
25: Ylpeitten huoneen Herra hajottaa, mutta lesken rajan hän vahvistaa.
26: Häijyt juonet ovat Herralle kauhistus, mutta lempeät sanat ovat puhtaat.
27: Väärän voiton pyytäjä hävittää huoneensa, mutta joka lahjuksia vihaa, saa elää.
28: Vanhurskaan sydän miettii, mitä vastata, mutta jumalattomien suu purkaa pahuutta.
29: Jumalattomista on Herra kaukana, mutta vanhurskasten rukouksen hän kuulee.
30: Valoisa silmänluonti ilahuttaa sydämen; hyvä sanoma tuo ydintä luihin.
31: Korva, joka kuuntelee elämän nuhdetta, saa majailla viisaitten keskellä.
32: Joka kuritusta vieroo, pitää sielunsa halpana; mutta joka nuhdetta kuuntelee, se saa mieltä.
33: Herran pelko on kuri viisauteen, ja kunnian edellä käy nöyryys.
|