Ords 27

2: Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
3: Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
4: Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
5: Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
6: Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
7: Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
8: Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
9: Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
10: Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
11: Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
12: Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
13: Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
14: Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
15: Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
16: Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
17: Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
18: Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
19: Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
20: Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
21: Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
22: Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå inte gå ur honom.
23: Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
24: Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
25: När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
26: då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
27: då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.

 

2: Let another man praise thee, and not thine own mouth; a stranger, and not thine own lips.
3: A stone is heavy, and the sand weighty; but a fool's wrath is heavier than them both.
4: Wrath is cruel, and anger is outrageous; but who is able to stand before envy?
5: Open rebuke is better than secret love.
6: Faithful are the wounds of a friend; but the kisses of an enemy are deceitful.
7: The full soul loatheth an honeycomb; but to the hungry soul every bitter thing is sweet.
8: As a bird that wandereth from her nest, so is a man that wandereth from his place.
9: Ointment and perfume rejoice the heart: so doth the sweetness of a man's friend by hearty counsel.
10: Thine own friend, and thy father's friend, forsake not; neither go into thy brother's house in the day of thy calamity: for better is a neighbour that is near than a brother far off.
11: My son, be wise, and make my heart glad, that I may answer him that reproacheth me.
12: A prudent man foreseeth the evil, and hideth himself; but the simple pass on, and are punished.
13: Take his garment that is surety for a stranger, and take a pledge of him for a strange woman.
14: He that blesseth his friend with a loud voice, rising early in the morning, it shall be counted a curse to him.
15: A continual dropping in a very rainy day and a contentious woman are alike.
16: Whosoever hideth her hideth the wind, and the ointment of his right hand, which bewrayeth itself.
17: Iron sharpeneth iron; so a man sharpeneth the countenance of his friend.
18: Whoso keepeth the fig tree shall eat the fruit thereof: so he that waiteth on his master shall be honoured.
19: As in water face answereth to face, so the heart of man to man.
20: Hell and destruction are never full; so the eyes of man are never satisfied.
21: As the fining pot for silver, and the furnace for gold; so is a man to his praise.
22: Though thou shouldest bray a fool in a mortar among wheat with a pestle, yet will not his foolishness depart from him.
23: Be thou diligent to know the state of thy flocks, and look well to thy herds.
24: For riches are not for ever: and doth the crown endure to every generation?
25: The hay appeareth, and the tender grass sheweth itself, and herbs of the mountains are gathered.
26: The lambs are for thy clothing, and the goats are the price of the field.
27: And thou shalt have goats' milk enough for thy food, for the food of thy household, and for the maintenance for thy maidens.

 

2: Kehukoon sinua toinen, ei oma suusi; vieras, eikä omat huulesi.
3: Raskas on kivi ja painava hiekka, mutta molempia raskaampi hullun suuttumus.
4: Kiukku on julma, viha on niinkuin tulva; mutta kuka voi kestää luulevaisuutta?
5: Parempi julkinen nuhde kuin salattu rakkaus.
6: Ystävän lyönnit ovat luotettavat, mutta vihamiehen suutelot ylenpalttiset.
7: Kylläinen polkee hunajaakin, nälkäiselle on kaikki karvaskin makeata.
8: Kuin pesästään paennut lintu, on mies paossa kotipaikoiltaan.
9: Öljy ja suitsuke ilahuttavat sydämen; samoin ystävän hellyys, alttiisti neuvoja antavainen.
10: Ystävääsi ja isäsi ystävää älä hylkää, äläkä hätäpäivänäsi mene veljesi taloon: parempi läheinen naapuri kuin kaukainen veli.
11: Viisastu, poikani, ja ilahuta minun sydämeni, niin minä voin antaa herjaajalleni vastauksen.
12: Mielevä näkee vaaran ja kätkeytyy, mutta yksinkertaiset käyvät kohti ja saavat vahingon.
13: Ota siltä vaatteet, joka toista takasi, ja ota häneltä pantti vieraan naisen tähden.
14: Joka siunaa ystäväänsä isoäänisesti aamulla varhain, sille se luetaan kiroukseksi.
15: Räystäästä tippuva vesi sadepäivänä ja toraisa vaimo ovat yhdenveroiset.
16: Joka tahtoo hänet salassa pitää, se tuulta salassa pitää, se tavoittaa öljyä oikeaan käteensä.
17: Rauta rautaa hioo, ja ihminen toistansa hioo.
18: Joka viikunapuuta hoitaa, saa syödä sen hedelmää; ja joka isännästänsä vaarin pitää, se tulee kunniaan.
19: Niinkuin kasvot kuvastuvat vedessä, niin ihmisen sydän toisessa ihmisessä.
20: Tuonela ja horna eivät kylläänsä saa; eivät myös saa kylläänsä ihmisen silmät.
21: Hopealle sulatin, kullalle uuni; mies maineensa mukainen.
22: Survo hullua huhmaressa, petkelellä surveitten seassa: ei erkane hänestä hänen hulluutensa.
23: Tiedä tarkoin, miltä pikkukarjasi näyttää; pidä huoli laumoista.
24: Sillä eivät aarteet säily iäti; ja pysyykö kruunukaan polvesta polveen?
25: Kun heinä on mennyt ja tuore äpäre tulee näkyviin ja ruoho on koottu vuorilta,
26: on sinulla karitsoita puvuksesi ja vuohipukkeja pellon ostohinnaksi
27: ja vuohenmaitoa kyllin ravinnoksesi, perheesi ravinnoksi ja palvelijatartesi elatukseksi.