Ords 14

2: Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3: I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4: Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5: Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6: Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7: Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8: Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9: De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10: Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11: De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12: Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13: Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14: Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15: Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16: Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17: Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18: De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19: De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20: Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21: Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22: De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23: Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24: De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25: Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26: Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27: I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28: Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29: Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30: Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31: Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32: Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33: I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34: Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35: En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

 

2: He that walketh in his uprightness feareth the LORD: but he that is perverse in his ways despiseth him.
3: In the mouth of the foolish is a rod of pride: but the lips of the wise shall preserve them.
4: Where no oxen are, the crib is clean: but much increase is by the strength of the ox.
5: A faithful witness will not lie: but a false witness will utter lies.
6: A scorner seeketh wisdom, and findeth it not: but knowledge is easy unto him that understandeth.
7: Go from the presence of a foolish man, when thou perceivest not in him the lips of knowledge.
8: The wisdom of the prudent is to understand his way: but the folly of fools is deceit.
9: Fools make a mock at sin: but among the righteous there is favour.
10: The heart knoweth his own bitterness; and a stranger doth not intermeddle with his joy.
11: The house of the wicked shall be overthrown: but the tabernacle of the upright shall flourish.
12: There is a way which seemeth right unto a man, but the end thereof are the ways of death.
13: Even in laughter the heart is sorrowful; and the end of that mirth is heaviness.
14: The backslider in heart shall be filled with his own ways: and a good man shall be satisfied from himself.
15: The simple believeth every word: but the prudent man looketh well to his going.
16: A wise man feareth, and departeth from evil: but the fool rageth, and is confident.
17: He that is soon angry dealeth foolishly: and a man of wicked devices is hated.
18: The simple inherit folly: but the prudent are crowned with knowledge.
19: The evil bow before the good; and the wicked at the gates of the righteous.
20: The poor is hated even of his own neighbour: but the rich hath many friends.
21: He that despiseth his neighbour sinneth: but he that hath mercy on the poor, happy is he.
22: Do they not err that devise evil? but mercy and truth shall be to them that devise good.
23: In all labour there is profit: but the talk of the lips tendeth only to penury.
24: The crown of the wise is their riches: but the foolishness of fools is folly.
25: A true witness delivereth souls: but a deceitful witness speaketh lies.
26: In the fear of the LORD is strong confidence: and his children shall have a place of refuge.
27: The fear of the LORD is a fountain of life, to depart from the snares of death.
28: In the multitude of people is the king's honour: but in the want of people is the destruction of the prince.
29: He that is slow to wrath is of great understanding: but he that is hasty of spirit exalteth folly.
30: A sound heart is the life of the flesh: but envy the rottenness of the bones.
31: He that oppresseth the poor reproacheth his Maker: but he that honoureth him hath mercy on the poor.
32: The wicked is driven away in his wickedness: but the righteous hath hope in his death.
33: Wisdom resteth in the heart of him that hath understanding: but that which is in the midst of fools is made known.
34: Righteousness exalteth a nation: but sin is a reproach to any people.
35: The king's favour is toward a wise servant: but his wrath is against him that causeth shame.

 

2: Joka vaeltaa oikein, se pelkää Herraa, mutta jonka tiet ovat väärät, se hänet katsoo ylen.
3: Hullun suussa on ylpeydelle vitsa, mutta viisaita vartioivat heidän huulensa.
4: Missä raavaita puuttuu, on seimi tyhjä, mutta runsas sato saadaan härkien voimasta.
5: Uskollinen todistaja ei valhettele, mutta väärä todistaja puhuu valheita.
6: Pilkkaaja etsii viisautta turhaan, mutta ymmärtäväisen on tietoa helppo saada.
7: Menet pois tyhmän miehen luota: et tullut tuntemaan tiedon huulia.
8: Mielevän viisaus on, että hän vaelluksestaan vaarin pitää; tyhmien hulluus on petos.
9: Hulluja pilkkaa vikauhri, mutta oikeamielisten kesken on mielisuosio.
10: Sydän tuntee oman surunsa, eikä sen iloon saa vieras sekaantua.
11: Jumalattomain huone hävitetään, mutta oikeamielisten maja kukoistaa.
12: Miehen mielestä on oikea monikin tie, joka lopulta on kuoleman tie.
13: Nauraessakin voi sydän kärsiä, ja ilon lopuksi tulee murhe.
14: Omista teistään saa kyllänsä se, jolla on luopunut sydän, mutta itsestään löytää tyydytyksen hyvä mies.
15: Yksinkertainen uskoo joka sanan, mutta mielevä ottaa askeleistansa vaarin.
16: Viisas pelkää ja karttaa pahaa, mutta tyhmä on huoleton ja suruton.
17: Pikavihainen tekee hullun töitä, ja juonittelija joutuu vihatuksi.
18: Yksinkertaiset saavat perinnökseen hulluuden, mutta mielevät tiedon kruunuksensa.
19: Pahojen täytyy kumartua hyvien edessä ja jumalattomien seisoa vanhurskaan porteilla.
20: Köyhää vihaa hänen ystävänsäkin, mutta rikasta rakastavat monet.
21: Syntiä tekee, joka lähimmäistään halveksii, mutta autuas se, joka kurjia armahtaa!
22: Eivätkö eksy ne, jotka hankitsevat pahaa? Mutta armo ja totuus niille, jotka hankitsevat hyvää!
23: Kaikesta vaivannäöstä tulee hyötyä, mutta tyhjästä puheesta vain vahinkoa.
24: Viisasten kruunu on heidän rikkautensa, mutta tyhmäin hulluus hulluudeksi jää.
25: Uskollinen todistaja on hengen pelastaja, mutta joka valheita puhuu, on petosta täynnä.
26: Herran pelossa on vahva varmuus ja turva vielä lapsillekin.
27: Herran pelko on elämän lähde kuoleman paulain välttämiseksi.
28: Kansan paljous on kuninkaan kunnia, väen vähyys ruhtinaan turmio.
29: Pitkämielisellä on paljon taitoa, mutta pikavihaisen osa on hulluus.
30: Sävyisä sydän on ruumiin elämä, mutta luulevaisuus on mätä luissa.
31: Joka vaivaista sortaa, se herjaa hänen Luojaansa, mutta se häntä kunnioittaa, joka köyhää armahtaa.
32: Jumalaton sortuu omaan pahuuteensa, mutta vanhurskas on turvattu kuollessaan.
33: Ymmärtäväisen sydämeen ottaa majansa viisaus, ja tyhmien keskellä se itsensä tiettäväksi tekee.
34: Vanhurskaus kansan korottaa, mutta synti on kansakuntien häpeä.
35: Taitava palvelija saa kuninkaan suosion, mutta kunnoton hänen vihansa.