Den olympiska elden

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Olympiska elden)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Olympiska elden vid Olympiska vinterspelen 2002 i Salt Lake City.
College Hill, Ohio, USA den 17 december 2001. OS-facklan transporteras här via stafettlöpning inför Olympiska vinterspelen 2002.
OS- elden i Turin 2006

Den olympiska elden, OS-elden, är en av de viktigaste symbolerna för de Olympiska spelen.

I antikens Grekland representerade elden kontakt med gudarna. Enligt grekisk mytologi fick människorna eld först efter det att Prometheus stulit den från gudarna för att ge den till människorna. Då Zeus fick reda på detta blev han arg och straffade både människorna och Prometheus. För att hedra gudarna brann det alltid en eld på Hestias altare i Olympia

Innehåll

De moderna olympiska spelen

I de moderna olympiska spelen tänds den olympiska elden i mars några månader innan spelen börjar. Då skickas facklan till Olympia och börjar sin tur. En fackla placeras invid en spegel som med hjälp av solen tänder elden. Elden infördes i de olympiska sommarspelen 1928 i Amsterdam. En arkitekt kom på idén med att ha en eld som skulle brinna medan spelen pågår.

Sedan Olympiska spelen i Berlin 1936 färdas elden från Olympia till OS-stadion med en stafett, vilket ursprungligen var ett påfund av den tyska propagandaministern Joseph Goebbels[1]. I Grekland, Jugoslavien och Tjeckoslovakien förekom det därför protester när elden fördes genom de länderna och i Prag släckte demonstranterna facklan. Nästa gång elden släcktes var inför OS 1992 i Barcelona då tyska studenter i Köln hällde vatten över facklan i protest mot dess nazistiska ursprung. Inför Peking-OS 2008 tvingades organisatörerna att släcka facklan och avbryta stafetten när den passerade i Paris på grund av omfattande demonstrationer, den här gången mot att en annan diktatur arrangerar spelen.[2] [3]

På senare år har det blivit tradition att kända idrottare eller före detta idrottare springer den sista sträckan i stafetten och sedan tänder elden på stadion. Den förste kände idrottsman som tänt elden var Paavo Nurmi (1952). Andra som tänt elden är fotbollsspelaren Michel Platini (1992), tungviktsboxaren Muhammad Ali (1996) och friidrottaren Cathy Freeman (2000).

Facklans färder

Sommar-OS

OS-ort Dagar Total längd (i kilometer) Totalt antal fackelbärare Rutt
Berlin 1936 8 3,422 3,422 Olympia – Aten – Thessaloniki (Grekland) – Sofia (Bulgarien) – Belgrad (Jugoslavien) – Budapest (Ungern) – Wien (Österrike) – Prag (Tjeckoslovakien) – Dresden – Berlin (Tyskland)
London 1948 13 7,870 3,372 Olympia – Korfu (Grekland) (med båt) Bari – Milano (Italien) – Lausanne – Genève (Schweiz) – Besançon – Metz (Frankrike) – Luxembourg (Luxemburg) – Bryssel (Belgien) – Lille – Calais (Frankrike) – Dover – London (Storbritannien)
Helsingfors 1952 20 3,365 1,416 Olympia - Aten (Grekland) (med flygplan) Ålborg - Odense - Köpenhamn (Danmark) (med båt) Malmö - Göteborg - Stockholm (Sverige) - Torneå - Helsingfors (Finland). En andra eld tändes i Pallastunturi (Finland) och följde med den andra i Torneå
Melbourne 1956 21 20,470 3,118 Olympia - Aten (Grekland) (med flygplan) Darwin - Brisbane - Sydney - Canberra - Melbourne (Australien)
Stockholm 1956 (hästsport) 9 1,000 490 Olympia - Aten (Grekland) (med flygplan) Köpenhamn (Danmark) (med båt) Malmö - Stockholm (Sverige)
Rom 1960 14 2,750 1,529 Olympia - Aten (Grekland) (med båt) Syrakusa - Catania - Messina - Reggio Calabria - Neapel - Rom (Italien)
Tokyo 1964 51 20,065 870 Olympia - Aten (Grekland) (med flygplan) Istanbul (Turkiet) - Beirut (Libanon) - Teheran (Iran) - Lahore (Pakistan) - New Delhi (Indien) - Rangoon (Burma) - Bangkok (Thailand) - Kuala Lumpur (Malaysia) - Manila (Filippinerna) - Hong Kong (Hong Kong) - Taipei (Folkrepubliken Kina) - Okinawa - Tokyo (Japan, fyra olika vägar)
Mexico City 1968 51 13,620 2,778 Olympia - Aten (Grekland) (med båt) Genua (Italien) (med båt) Barcelona - Madrid - Sevilla - Palos (med båt) Las Palmas (Spanien) - San Salvador, Bahamas (Bahamas) - Veracruz - Mexico City (Mexico)
München 1972 30 5,532 6,000 Olympia - Aten - Thessaloniki (Grekland) - Istanbul (Turkiet) - Varna (Bulgarien) - Bukarest - Timişoara (Rumänien) - Belgrad (Jugoslavien) - Budapest (Ungern) - Wien - Linz - Salzburg - Innsbruck (Österrike) - Garmisch-Partenkirchen - München (Västtyskland)
Montreal 1976 5 775 1,214 Olympia - Aten (Grekland) (satellitöverföring av elektronisk puls) Ottawa - Montreal (Kanada)
Moskva 1980 31 4,915 5,000 Olympia - Aten - Thessaloniki (Grekland) - Sofia (Bulgarien) - Bukarest (Rumänien) - Kishinev - Kiev - Tula - Moskva (USSR)
Los Angeles 1984 83 15,000 3,636 Olympia - Aten (Grekland) (med flygplan) New York City – Boston – Philadelphia – Washington – Detroit – Chicago – Indianapolis – Atlanta – St. Louis – Dallas – Denver – Salt Lake City – Seattle – San Francisco – Los Angeles (USA)
Seoul 1988 26 15,250 1,467 Olympia - Aten (Grekland) (med flygplan) Jeju - Pusan - Seoul (Sydkorea)
Barcelona 1992 51 6,307 10,448 Olympia - Aten (Grekland) (med båt) Empuries - Bilbao - La Coruña - Madrid - Sevilla - Las Palmas - Málaga - Valencia - Palma de Mallorca – Barcelona (Spanien)
Atlanta 1996 112 29,016 13,267 Olympia - Aten (Grekland) (med flygplan) Los Angeles – Las Vegas – San Francisco – Seattle – Salt Lake City – Denver – Dallas – St. Louis – Minneapolis – Chicago – Detroit - Boston – New York City – Philadelphia – Washington – Miami – Atlanta (USA)
Sydney 2000 127 27,000 13,300 Olympia - Aten (Grekland) (med flygplan) Guam - Palau - Mikronesiens federerade stater - Nauru - Solomonöarna -Papua Nya Guinea - Vanuatu - Samoa - American Samoa - Cooköarna - Tonga - Fiji - Christchurch - Wellington - Auckland (Nya Zeeland) - Uluru - Brisbane - Darwin - Perth - Adelaide - Melbourne - Canberra - Sydney (Australien)
Aten 2004 142 86,000 3,600 Olympia - Marathon - Aten (Grekland) (med flygplan) Sydney - Melbourne (Australien) - Tokyo (Japan) - Seoul (Sydkorea) - Beijing (Folkrepubliken Kina) - Delhi (Indien) - Kairo (Egypten) - Kapstaden (Sydafrika) - Rio de Janeiro (Brasilien) - Mexico City (Mexico) - Los Angeles - St. Louis - Atlanta - New York (USA) - Montreal (Kanada) - Antwerpen - Bryssel (Belgien) - Amsterdam (Nederländerna) - Lausanne - Genève (Schweiz) - Paris (Frankrike) - London (Storbritannien) - Madrid - Barcelona (Spanien) - Rom (Italien) - München - Berlin (Tyskland) - Stockholm (Sverige) - Helsingfors (Finland) - Moskva (Ryssland) - Kiev (Ukraina) - Istanbul (Turkiet) - Sofia (Bulgarien) - Nicosia (Cypern) - Iraklion - Thessaloniki - Patras - Aten (Grekland)
Beijing 2008 130 137,000 Olympia - Marathon - Aten (Grekland) (med flygplan) Beijing (Folkrepubliken Kina) - Almaty (Kazakhstan) – Istanbul (Turkiet) – St. Petersburg (Ryssland) – London (Storbritannien) – Paris (Frankrike) (släckt fem gånger,[4] Sista biten avbruten) – San Francisco (USA) – Buenos Aires (Argentina) – Dar es Salaam (Tanzania) – Muskat (Oman) – Islamabad (Pakistan) – Mumbai (Indien) – Bangkok (Thailand) – Kuala Lumpur (Malaysia) – Jakarta (Indonesia) – Canberra (Australien) – Nagano (Japan) – Seoul (Sydkorea) – Pyongyang (Nordkorea) – Ho Chi Minh City (Vietnam) – Taipei (Taiwan) (Taiwan har motsatt sig att facklan förs in) - Hong Kong – Macau – Sanya - Wuzhishan - Wanning - Haikou - Guangzhou - Shenzhen - Huizhou - Shantou - Fuzhou - Quanzhou - Xiamen - Longyan - Ruijin - Jinggangshan - Nanchang - Wenzhou - Ningbo - Hangzhou - Shaoxing - Jiaxing - Shanghai - Suzhou - Nantong - Taizhou - Yangzhou - Nanjing - Hefei - Huainan - Wuhu - Jixi - Huangshan - Wuhan - Yichang - Jingzhou - Yueyang - Changsha - Shaoshan - Guilin - Nanning - Baise - Kunming - Lijiang - Shangri-La County - Guiyang - Kaili - Zunyi - Chongqing - Guang'an - Mianyang - Guanghan - Leshan - Zigong - Yibin - Chengdu - Shannan Prefecture - Lhasa - Golmud - Qinghai Hu - Xining - Ürümqi - Kashi - Shihezi - Changji - Dunhuang - Jiayuguan - Jiuquan - Tianshui - Lanzhou - Zhongwei - Wuzhong - Yinchuan - Yan'an - Yangling - Xianyang - Xi'an - Yuncheng - Pingyao - Taiyuan - Datong - Hohhot - Ordos - Baotou - Chifeng - Qiqihar - Daqing - Harbin - Songyuan - Changchun - Jilin - Yanji - Shenyang - Benxi - Liaoyang - Anshan - Dalian - Yantai - Weihai - Qingdao - Rizhao - Linyi - Qufu - Tai'an - Jinan - Shangqiu - Kaifeng - Zhengzhou - Luoyang - Anyang - Shijiazhuang - Qinhuangdao - Tangshan – Tianjin – Beijing (Folkrepubliken Kina)

Vinter-OS

OS-ort Dagar Total längd (i kilometer) Totalt antal fackelbärare Rutt
Oslo 1952 2 225 94 Morgedal – Oslo (Norge)
Cortina d'Ampezzo 1956 5 Rom (med flygplan) Venice – Cortina d'Ampezzo (Italien)
Squaw Valley 1960 19 960 700 Morgedal – Oslo (Norge) (med flygplan) Los Angeles – Fresno – Squaw Valley (USA)
Innsbruck 1964 8 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Wien – Innsbruck (Österrike)
Grenoble 1968 50 7,222 5,000 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Paris – Strasbourg – Lyon – Bordeaux – Toulouse – Marseille – Nice – Chamonix – Grenoble (Frankrike)
Sapporo 1972 38 18,741 16,300 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Okinawa (med flygplan) Tokyo – Sapporo (Japan)
Innsbruck 1976 6 1,618 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Wien (route nr. 1) Linz – Salzburg – Innsbruck (route nr. 2) Graz – Klagenfurt – Innsbruck (Österrike)
Lake Placid 1980 15 12,824 52 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Shannon (Republiken Irland) Langley Air Force Base, Hampton – Washington – Baltimore – Philadelphia – New York City – Albany – Lake Placid (USA)
Sarajevo 1984 11 5,289 1,600 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Dubrovnik (route nr. 1) Split – Ljubljana – Zagreb - Sarajevo (route nr. 2) Skopje – Novi Sad – Belgrad – Sarajevo (Jugoslavien)
Calgary 1988 95 18,000 6,250 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) St. John’s, Newfoundland – Quebec – Montreal – Ottawa – Toronto – Winnipeg – Inuvik – Vancouver – Edmonton – Calgary (Kanada)
Albertville 1992 58 5,500 5,500 Olympia – Aten (Grekland) (on Concorde) Paris – Nantes – Le Havre – Lille – Strasbourg – Limoges – Bordeaux – Toulouse – Ajaccio – Nice – Marseille – Lyon – Grenoble – Albertville (Frankrike)
Lillehammer 1994 82 12,000 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Morgedal – Bergen – Trondheim – Tromsø – Svalbard – Oslo - Lillehammer (Norge)
Nagano 1998 51 3,486 6,901 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Tokyo (route nr. 1) Hokkaidō – Chiba – Tokyo – Nagano (route nr. 2) Okinawa – Hiroshima – Kyoto – Nagano (route nr. 3) Kagoshima – Osaka – Shizuoka – Nagano (Japan)
Salt Lake City 2002 85 21,275 12,012 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Atlanta – Miami – Houston – Dallas - Memphis – Pittsburgh - Cumberland, Maryland – Washington – Baltimore – Philadelphia – New York City – Boston – Lake Placid – Cleveland – Chicago – Detroit – Indianapolis –Lexington - St. Louis – Los Angeles – San Francisco – Squaw Valley – Seattle – Juneau – Denver – Salt Lake City (USA)
Turin 2006 75 11,300 10,000 Olympia – Aten (Grekland) (med flygplan) Rom – Florence – Genoa – Cagliari – Palermo – Neapel – Bari – Ancona (Italien) – San Marino (San Marino) – Bologna – Venice – Trieste (Italien) Ljubljana (Slovenien) Klagenfurt (Österrike) Trento – Cortina d'Ampezzo – Milano (Italien) Lugano (Schweiz) Bardonecchia (Italien) Grenoble – Albertville (Frankrike) Turin (Italien)

Källor

  1. ↑ Bild 7/4 2008
  2. ↑ "Tredje gången Goebbels fackla släcks", svt.se, 10 april 2008.
  3. ↑ "OS-facklan släckt i Paris", svt.se, 7 april 2008.
  4. ↑ ”Paris protests force cancellation of torch relay.” (på English). msnbc.com. 7 april 2008. http://nbcsports.msnbc.com/id/23978408/. Läst 7 april 2008. 
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Den_olympiska_elden"
Personliga verktyg