Hults Bruk
Från Rilpedia
Hults Bruk ligger vid Ågelsjön i Kvillinge församling i Norrköpings kommun, nordöstra Östergötland strax väster om Åby. Ågelsjön ligger 67,2 meter över havet, i en dalsänka omgiven av Kolmården och Kvillingeförkastningen och vid sjöns sydöstra ände ligger Hults Bruk. I området finns de högsta bergen i Kolmården, Borgarberget och Jakobsdalsberget. Strax norr om Hults Bruk ligger en fornborg och ca 1,5 km söder om bruket ligger en annan fornborg, Torsborgen.
Från Ågelsjön rinner Hultån ner i Hultdalen, fallhöjden är 54 meter.
Innehåll |
Förhistoria
Platsen har varit bebodd ända sedan stenåldern. När skolhuset byggdes 1861 hittades hundratals yxor som tros komma från perioden kring 4000 f.Kr. Några få bevarades, men de allra flesta kastades tillbaka. När grunden till arbetarbostaden Sion anlades 1878-1879 gjordes fler arkeologiska fynd, bland annat 84 stenyxor samt yxämnen och knackstenar. Forskare har tolkat det som att de som bodde här då tillverkade yxor för 'försäljning'. Vid tillverkningen har man dels använt lokal grönsten, dels använt material som verkar komma från Skåne, Västergötland och Närke, bland annat flinta. Man hittade även ämnen till yxor, slipstenar och knackstenar. Fynden förvaras på Historiska museet i Stockholm. Däremot har man märkligt nog inte hittat någon keramik, vilket kan tolkas som att yxtillverkningen och boplatsen har varit separerade.
Cirka 400 meter nordost om herrgården har man hittat resterna efter en fornborg. Nedanför Hults Bruk ligger den bördiga Hultdalen, men fram till slutet av stenåldern var den en vik av Bråviken, strandkanten gick strax utanför det nuvarande bruksområdet, nu cirka 45 meter över havet. Landhöjningen gjorde att havet drog sig undan, och eftersom människorna här var beroende av fiske så flyttade man vidare. De sista boplatserna försvann troligtvis under gånggriftstiden. Av de yxor som påträffats har ingen haft hål för skaft, något människorna rimligtvis bör ha kunnat under yngre stenåldern.
I historisk tid är den äldste kände torparen här Arvast, "arffwastr i hwlte" som omnämns i samband med en markaffär den 4 juli 1467. I ett dokument från den 21 april 1479 omtalas Brynolf i Hult, "bröniolff i Holthe". Därefter verkar Hult ha varit obebott till följd av pest. 1543 ägs Hult av Måns i Åby. 1616 betalade Algot i Hult 3 daler för Älvsborgs lösen. I Hult har också funnits sågkvarnar: 1590 fanns en enda, 1591 två stycken och 1620 fyra stycken.
År 1626 tillhörde området friherre Karl Ericsson Oxenstierna af Eka och Lindö, och från 1629 hans son, Erik Oxenstierna. 1686 pantsatte han området till amiral Johan Behr på Malmö gård. Inteckningen överläts därefter till rådmannen Henrik Speet och dennes broder Petter Speet.
Bruket grundas
Den 25 februari 1697 köptes området av Jakob Reenstierna (d.y).
Han ansåg att detta var rätt plats för ett järnbruk och den 4 maj 1697 fick han privilegium från Bergskollegium på "en knipp- och manufakturhammare vid frälsetorpet Hult". Platsen var väl vald, här finns det god tillgång både på vattenkraft som kunde driva kvarnar och hammare samt god tillgång på skog, som man kunde tillverka träkol av. 1709 byggdes en spiksmedja, och ett vattenhjul drev fyra mindre spikhammare. Man tillverkade först skeppsspik, och då var det nödvändigt med just träkol. 1711 byggdes ytterligare en spiksmedja med ytterligare fyra hammare. Under brukets historia har det också tillverkats bultjärn, bandjärn, spadar och liar.
1716 avled Jacob Reenstierna och bruket ärvdes av hans änka Magdalena Toutin-Reenstierna. Den 27 mars 1717 stadfäste kung Karl XII de tidigare givna privilegierna. Verksamheten fortsatte som tidigare tills bruket bytte ägare 1732
1732-1745
1732 såldes bruket till änkan Brigitta Wallrave von Berchner. Med det började en uppgångsperiod i brukets historia. Redan 1733 ansökte hon om privilegiebrev att få tillverka stångjärn vid bruket, och ett sådant beviljades av Bergskollegium den 9 november 1733, dock med reservation att stångjärnet inte fick säljas vidare, utan skulle användas för brukets eget behov. Det tackjärn som behövdes köptes från Nora bergslag. Bergskollegiets reservation begränsade utvecklingen för bruket och 1744 gjordes en ny privilegieansökan, vilken beviljades; bruket fick sälja 200 skeppund stångjärn varje år.
1744 fick bruket även tillstånd att uppföra en plåt- och bleckhammare, och bruket beviljades nio års skattefrihet.
1745-1760
1745 dog Brigitta Wallrave von Berchner och bruket ärvdes av hennes äldsta barnbarn, Maria Eleonora Strahlenberg. Troligen ägnade hon mycket liten tid åt bruket, hon var gift med friherre Carl Mårten Fleetwood som 1745-1750 var landshövding i Hallands län, och troligen var hon själv bosatt där då. I övrigt var hon bosatt på Lindö gård i Runtuna socken i Södermanland.
Den 14 januari 1752 sålde hon bruket till bergspatronerna Jacob Broberg och Pehr Hellwegh. Denne Pehr Hellwegh kom några år senare även att äga Rodga säteri någon mil norr om bruket. Den 17 maj 1760 byter bruket ägare på nytt, friherre Johan Abraham Hamilton till Boo blev den nya ägaren.
1763-1778 – Eran Graver
Den 20 januari 1763 säljer friherre Hamilton bruket till en borgare från Stockholm, Jacob Graver. Köpehandlingen undertecknas på Björnsnäs säteri där den ännu finns bevarad. I köpet ingick även Rodga säteri. I köpehandlingen beskrivs Rodga och Hults Bruk så här :
Cattunsfabriken Rodga med 18 vävstolar, såg och mjölkvarn samt Hults Bruk bestående av .. en ämneshammare med 500 skeppunds smide, en plåthammare med 200 d:o stångjärnssmide, ellofwa stycken kniphamrar, samt en qwarn. I köpte ingick också Berustade säteriet Sillesio, Näkna masugn och Stens Stångjärnshammare med därtill hörande Grufwor. Köpeskillingen uppgick till Ellofwa hundrade åttatijo fem tusen daler kopparmynt.
1778-1818
Kring smedjorna växte ett samhälle fram, och i slutet av 1700-talet bodde ungefär 100 personer här.
Tillverkningen av stångjärn upphörde i början på 1800-talet. Istället började man tillverka olika gjuteriprodoukter, till exempel kakelugnar, dressiner och järnvägshjul.
Eran Ekelund
1818 köptes bruket av grosshandlare Magnus Lorentz Ekelund i Norrköping som drev bruket vidare. Yxtillverkning verkar ha startat på 1850-talet men då endast för det egna behovet. Under 1860-talet uppfördes arbetarbostäder i två våningar med namn som "Sion", "Betlehem", "Jerusalem" och "Rom". På 1880-talet har man börjat tillverka yxor i större skala. Yxorna från Hults bruk exporterades då till hela världen, bland annat Sydamerika och Australien.
1886 övertogs Hults bruk av dennes sonson Gunnar Ekelund. Han är främst ihågkommen för att ha låtit bygga herrgården 1899-1900 med Isak Gustaf Clason som arkitekt för det då svindlande beloppet av minst 300 000 kronor. Bruket bestod inte bara av tillverkning, utan där fanns också jord- och skogsbruk. 1911 inrättades ett avelscentrum för nötboskap av ayrshireras. Det har funnits ett mejeri, barnen fick gå i bruksskolan, och allting som behövdes kunde köpas i brukshandeln. Brukspatron Ekelund hade stor makt.
Den 28 maj 1920 ombildades bruket till ett aktiebolag med ett aktiekapital på 1,2 miljoner kronor. Aktiebolaget ägdes av Ekelund och hans två svärsöner, Nils Einar Stenbeck och Arvid Moberg. Efter Ekelunds bortgång 1928 drev dessa företaget vidare. På grund av den ekonomiska krisen på 1930-talet tvingades de att sälja bruket 1935 till friherre Gabriel Falkenberg i Åtvidaberg.
1944 – nutid
Den 8 oktober 1944 övertogs bruket av Holmens bruks och fabriks AB som separerade yxtillverkningen från den övriga verksamheten. Under 1950-talet började den tidigare bruksandan luckras upp. Arbetarna flyttade till egna hem i Åby eller Norrköping; tack vare bilen behövde man inte längre bo på samma plats som man arbetade. Det blev även svårare att rekrytera folk till bruket, under 1960-talet fick man rekrytera arbetare från Finland.
Fram till 1979 tillverkades en stor mängd reservdelar till olika maskiner. Under några årtionden fanns en liesmedja, och man har även tillverkat sågar. 1979 lades gjuteriet ner och sedan dess har tillverkningen av yxor dominerat. Samma år lades även brukshandeln ned.
1988 köptes bruket upp av företaget Tors Hammare, ett företaget baserat i Eskilstuna. Numera ingår bruket i Hultaforskoncernen. Förutom yxor tillverkar man även spett. Mer än hälften av produkterna exporteras, viktiga exportmarknader är Australien, Nya Zeeland och Kanada.
Yxtillverkning
Råmaterialet till yxorna är malmbaserat stål, som levereras i form av stålstänger, cirka 3,5 meter långa. Yxskaften tillverks i trä; vanligen hickory, björk eller bok.
Stålet delas först i, för ändamålet avpassade, mindre bitar. Dessa hettas sedan upp, i en ugn, till 900 grader och doppas därefter i kallt vatten. Yxskallarna bearbetas sedan plastiskt i excenterpressar. Man börjar med att göra det hål som yxskaftet skall sitta i. Ett rörligt tryckstycke rör sig upp och ner, och på maskinens undre del sitter så kallade dynor med olika utseende som ger yxskallens olika delar sin form. Den stålbit som man arbetar med läggs in mellan dynorna och får sin form när tryckstycket slår på den. Efter 50-60 slag har yxskallen fått sin form, det hela tar ungefär en minut. Man fortsätter sedan med att blästra yxskallarna och slipa dem så att de får en jämn yta.
Efter det skall yxskallarna härdas så att stålet blir hårdare. Det görs genom att de doppas ned i 780-gradigt bly. De får sedan kallna, innan de anlöps genom att doppas i en 250-gradig blandning av nitrat och nitrit. Man fortsätter sedan med att måla och lacka yxskallarna. Yxskaften svarvas av en maskin, och därefter monteras de ihop. En press trycker in skaftet ordentligt, som sedan limförseglas.
Byggnader
Det äldsta huset som står kvar är den så kallade Överhammaren, byggt senast 1785. I början av 1800-talet byggde man ytterligare hus i området, bl.a en herrgård, där dock endast en flygel återstår idag. 1830 byggdes en bruksskola, där barnen fick undervisningen en gång per vecka. I slutet av 1800-talet byggdes fyra flerfamiljshus som fick namnet Sion, Betlehem, Långholmen och Rom. 1886 fick Hults Bruk sin egen brukshandel, och samhället hade livsmedelsaffär ända fram till 1979.
Herrgården är uppförd under åren 1899-1901, efter ritningar av Isak Gustaf Clason som har skapat en tidstypisk byggnad med stormaktstida ideal. Huset är byggt i två våningar täckt av ett mansardtak med vindskupor. Mot parken kröns mittpartiet av ett klocktorn och på den motsatta sidan finns ett slottsur inmonterat. Uret tillverkades 1792 av brukssmeden Söderberg och samma år göts klockan.
Då produktionen hela tiden funnits kvar har gamla byggnader rivits och nya uppförts i takt med att tillverkningen så krävt. De äldre industrilokalerna har ersatts av nya. Längs Hultån finns endast grunderna kvar till de smedjor som en gång fanns där. Skolan finns inte kvar utan har brunnit ned. Herrgården ägs av Holmen Paper AB som använder huset för representation och där bor en person som sköter det praktiska i samband med detta.
Källor
- Forsberg, Karin. Hults bruks historia 1697-1947 (Stockholm 1949)
- Svensson, Ingrid. Hults Bruk – Norrköpings Stadsmuseum dokumenterar, ISBN 91-970812-2-1 (Norrköping 1989)
|
|||||||||||||
