Från Rilpedia

Skenäs var ett slott och en kungsgård i Östergötland, vid det ställe där Bråviken är som smalast, inom nuvarande Östra Husby församling i Norrköpings kommun.

Skenäs omtalas under medeltiden såsom tillhörande män av rikets förnämligare ätter. Genom Sigrid Eskilsdotters (Banér) testamente 1480 kom hennes från mödernet ärvda gård Skenäs till hennes bror Knut Eskilsson (Banér) (död 1520) och sedan till hans dotter Dorotea, gift med Krister Johansson Vase. Kung Gustav Vasa tycks ha indragit Skenäs, ty under senare tider innehades det av drottning Margareta Leijonhufvud och prinsessan Cecilia Vasa fick på 1550-talet Skenäs i förläning jämte underlydande östgötska socknar Östra Husby, Östra Stenby, Häradshammar, Östra Ny och Skällvik, och gården kallades då drottning Margaretas arvegods.

Genom arvskifte 1572 kom Skenäs till Magnus Vasa men hemföll vid hans död 1595 till kronan. Den lämnades 1610 till hertig Karl Filip, 1622 till kung Karl IX:s änka drottning Kristina av Holstein-Gottorp, 1626 till pfalzgreven Johan Kasimir, från vilken Skenäs gick till sonen Adolf Johan av Pfalz.

Skenäs drogs 1678 in till kronan och förpantades till riksrådet Gustaf Kurck samma år. Det förlänades som morgongåva 1680 till drottning Ulrika Eleonora av Danmark samt har sedan dess varit upplåtet till kronoarrende.

Slottet, som var omslutet av en vacker trädgård och vackert läge vid stranden, brändes av ryssarna 1719. En ny huvudbyggnad uppfördes till Skenäs kungsgård omkring 1720 i timmer. Den har framspringande hörnflyglar, faluröd panel och åt öster en stor frontespis.

Skenäs slottsruin går att hitta på en backe vid Bråvikens strand, nordväst om nuvarande Skenäs kungsgård. Ruinerna av ett stort terraserat område mäter cirka 200 meter x 200 meter och där finns slottsgrund, lämningar av delvis muromgiven borggård, några mindre husgrunder samt rester av en uppfartsväg. Slottet finns avbildat i Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna. På samma sida som Skenäs läses namnen Mjölkudden och Skenäs krog. På andra sidan av Bråviken läses namnen Sätra och Kvarsebo, ävensom Stora Kolmården. Pfalziska vapnet förekommer på planschen, vilken är graverad av J. v. d. Aveelen 1706.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).