Cecilia Vasa
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Cecilia, född 6 november 1540, död 27 januari 1627 i Bryssel, svensk prinsessa. Dotter till kung Gustaf I och drottning Margareta.
Cecilia orsakade det s.k. Vadstenabullret, genom att hon vid sin syster Katarina Gustavsdotter Vasas bröllopsfest (gift 1559 med Edzard II av Ostfriesland) på Vadstena slott uppenbarligen delat säng med Edzards bror Johan av Ostfriesland. En drabant berättade för hertig Erik att han sett Johan krypa in genom Cecilias fönster. Nästa natt lade man sig på vakt och Johan kröp in igen. När man rusade in på kammaren och grep Johan hade han hosorna nere och han kastades i fångtornet i hela nio månader. Prinsessan klagade sedan på att fadern, Gustav I Vasa hade slitit allt håret av henne, och Erik anklagade deras fader Gustav för att ha velat "slå halsen sönder" på henne.
Efter detta gifte hon sig i alla fall sommaren 1564 med markgreve Kristoffer II av Baden-Rodemachern. Markgreven Kristoffer var fältöverste åt Erik XIV men även herre över närmare 24 byar och städer i Luxemburg och Lothringen. Hans bror styrde över Baden-Rodemachern.
Efter ett antal års korrespondens mellan hennes bror Erik XIV och Englands drottning Elisabet I av England om ett eventuellt giftermål beslutades att det nygifta paret skulle besöka London och Elisabeth I skickade en personlig invit med ett sändebud till Cecilia. Under färden som kom att gå i österled via Revald i Baltikum vidare över Polen och de tyska lydstaterna och Spanska Nederländerna till Antwerpen är Cecilia gravid med första barnet. Resan tar nästan ett år att fullborda då det är ett stort hov som ska transporteras. Så den 17 september 1565 hos släkten på slottet Sponheim i Kastellaun föder prinsessan Cecilia sin första son Edvard Fortunatus av Baden.
1565-1566 kom de äntligen fram till England och drottning Elisabet I. Syftet med deras besök var främst två nämligen att förmå Elisabet att gifta sig med Cecilias bror, Erik XIV men även att rekrytera en massa sjörövare till Sverige för att kunna plundra danska, tyska och polska fartyg. Under vistelsen i England huserade paret i Hampton Court Palace med bl a Europas under denna tid modernaste slottsköksarrangemang. Här serverades nu normalt mat och dryck till närmare 600 personer två gånger om dagen. Drottningen Elisabeth I gillade dem båda och var på besök närmare varannan dag. Paret drog dock på sig ordentliga skulder p.g.a lyxkonsumtion, det mesta av skulderna var till George North och John Diamond. George North var även Elisabeth I:s sändebud. Efter ett års vistelse och för stora skulder flydde paret men i Dover blev de stoppade av tullmän som beslagtog det mesta av värde för att ges till George North samt John Diamond. Denna behandling och beslag svor Cecilia att hämnas.
1571 återländer Cecilia Vasa med Kristoffer och tre av sina fyra ännu levande födda barn till Kalmar och Sverige. Lämpligt möttes de av Cecilias närmast stående bror som vid denna tid hunnit ta över som Konung Johan III. Under parets vistelse i Kalmar diskuteras ett problem som tynger paret. Nämligen att Hertigen av Alba och katolska släktingar tagit delar av prinsessan Cecilias hemgift i beslag i Rodemachern. Paret påkallar Johan III:s hjälp om ett återtagande. Men under tiden de för diskussionen dyker av en händelse John Diamond upp i Kalmar med en flotta om cirka 50 fartyg. Och hämnden kan inte vänta länge utan genast kastas John Diamond i en fängelsehåla och hans flotta beslagtas av Johan III. John Diamond får här tillbringa fem år i fängelsehålan.
För att paret nu ska kunna slå sig till ro tilldelas Cecilia ett antal förläningar av sin bror Johan III. Som förläningar tilldelades hon skogsförläningar Skinskatteberg, Fellingsbro samt Arboga stad och Kungsgård varför hon ofta tillskrev sig som "Grevinna av Arboga". Även järnbruken i Lindesberg, Noraskog och bruket i Guldsmedshyttan blev hennes förläningar. Hon fick även de två fartygen Falken och Jägaren. Prinsessan Cecilia bodde här under sju år. Medan hon styrde Arboga var markgreven Kristoffer på uppdrag i Tyskland främst för att värva legoknektar till Johan III:s trupper. Väl installerad i Arboga födde Cecilia parets femte och sista son 1572 Johan Karl Baden-Rodemachern.
Cecilia fick hon fart på både bruk och jordbruk men ägnade även mycket tid åt att försöka få ut sin hemgift bl a genom sjöröveri på Östersjön m.h.a sina fartyg främst riktat åt engelska fartyg som gick från dagens Narva i Estland. Hon hade även Skenäs gods som låg lägligt till just i Bråviken. Efter att ryktet om ett ordentligt lyckat byte om mer än 100 000 silverdaler beslöt broder kungen Johan III att stjäla detta byte och arresterade sin syster Cecilia. Väl förd till Stockholm tog hon sig fri tillbaks till Arboga och påbörjade ett uppror mot sin bror som protest mot hans agerande. Dock kom de båda överens och begravde stridsyxorna efter att hon tillfälligt fått sina förläningar indragna.
1575 kom ett bud om hennes make Kristoffer II av Baden-Rodemacherns bortgång. Han hade avlidit den andra augusti på ett av sina egna gods på ön Ösel, en ö i nuvarande Estland som då var i svensk ägo.
Strax därefter konverterar Cecilia till katolicismen dels av politiska, dels av ekonomiska skäl. Detta skulle komma att ge frukt då Filip II av Spanien som skickat sändebudet Fransisco de Eraso till Stockholm. Fransisco kom för att hemligt diskutera Johan III:s hjälp mot Holländarna mot att hjälpa Johan III att få sina önskade besittningar i Italien han fått genom sin maka, drottningen Katarina Jagellonica. Ytterligare planer från spanjorerna var att de tillsammans skulle intaga Köpenhamn och deportera så många danskar som möjligt till Amerika, spanjorernas nya erövrade landkolonier och istället föra upp spanjorer till Danmark. Detta så spanjorerna kunde få kontroll över handelsvägen mellan Europa och Amerika samt både Östersjön och Nordsjön. Sverige skulle då bli av med sin gamla ärkefiende. Eftersom diskussionerna drog ut på tiden fick Fransisco möjlighet att besöka de fåtalet katoliker i Sverige och Cecilia i Arboga var en av dem han fick möta.
Arboga var en av de främsta städerna för vapenindustrin i Sverige vid denna tid och Cecilia såg en möjlighet att i utbyte mot hennes flotta av fartyg hon byggt upp under sjöröveriet kunde spanjorerna hjälpa hennes son Edvard Fortunatus av Baden att bli regent över Baden samt skydda Cecilias besittningar i Luxemburg och Lothringen. Gärna även ordna vägen så hon kan bli ståthållare för delar av Luxemburg eller Lothringen. Kraven ansågs godkända och Fransisco skickar en skrivelse till kung Filip II om ovan nämnda.
Året är nu 1579 och då broder kung Johan ser att Fransisco närmat sig Cecilia anar han oråd varför han förbjuder Fransisco att lämna Gråmunkeholmen, idag kallat Riddarholmen, i Stockholm. Dock tar sig Cecilia till Stockholm natten mellan den 17 och 18 juni samma år. Hon mutar sig in genom Söderporten med åtta silverdaler mynt och ror i natten mot sin nya kärlek. Dock stötte hon med sitt folk på vakter och de blev påkomna och vaktlarmet briserade ut över hela Stockholm. Stockholms slotts portar stängdes och låstes medan Cecilia sprang in bland gränderna men återfanns av en vaktstyrka vid Jörgen Benikts hus vid Benikts gränd. Detta flera timmar efter man larmat och man vet inte om hon lyckades träffa Fransisco eller ej. Vakterna vid Söderport som tog mutan ställdes inför krigsrätt och dömdes till döden. Cecilia undkom bestraffning men packade allt hon ägde och tog sina kvarvarande fyra söner med på sina skepp och for ner till sina gods i Lothringen. Hon ansåg bl a att det var dags att lokalt administrera sina besittningar men även uppfylla sin tidigare makes önskan om att uppfostra sönerna i katolsk lära. Efter hennes landsflykt fick så även Fransisco lämna Gråmunkeholmen och Stockholm. I december samma år lär nu Cecilia enligt varierande källor föda sin enda dotter och sist födda barn Caritas ( = Moderkärleken).
Att sönerna gick i Jesuitskola i Rom och sedan slogs på katolikernas sida i många krig var inte populärt bland protestanterna. En politisk smutskastning påförs Cecilia då främst av den nederländska historikern Willhelm Ludvig van Raigh. Han hävdar att hon drev horhus i Antwerpens glädjekvarter och att hennes äldsta son Edvard skulle anlänt 1590 sig för att rycka modern ur synden, varvid hon skall ha tappat mer hår och brutit en arm. Historikerna tror inte att detta kan vara sant av flera orsaker men även prinsessan är av ålder nu närmare 54 år.
Under de följande decennierna reser hon runt bland släkt och vänner vilket är olika europeiska hov. Hon tillbringar även en tid hos släkten kungahovet i Polen men även är hon hos Påven vid flera tillfällen. Och var hon än reste togs hon emot med vördnad och aktning vilket talar mot den ovan nämnda historien. Anledningen till hennes resor var främst att ordna de ekonomiska problem som uppstått då hennes släktingar försökt ta hennes egendomar från henne i Luxemburg och Lothringen. Cecilia hade ofta ekonomiska problem och var jagad av dem hon lånat pengar av. Vid ett tillfälle 1610 i Luxemburg var hon nära på att bli dödad då hon jagats av en av de många långivarna men lyckades undkomma genom att hon flydde till ärkebiskopen av Triers hus. Först vid tidpunkten för det 30-åriga krigets början kommer hennes hjälp. Hon får stöd av de katolska vännerna som skrämmer bort hennes protestantiska släktingar och fiender ut från Baden. Hennes sonson Wilhelm I av Baden (30 juli 1593 - Baden-Baden 22 maj 1677) blir sedermera markgreve och tar över efter sin fader Edvards misstyre först 1622. Då är Cecilia 82 år gammal.
Cecilia Vasa dog i Bryssel 1627 vid 87 års ålder.
Barn
- Edvard Fortunatus av Baden (* 17 september 1565; † 18 juni 1600)
- Kristoffer Gustav (* 13 augusti 1566; † 18 januari 1609)
- Filipp (* 15 augusti 1567; † 6 november 1620)
- Karl (* 7 mars 1569; † 1590)
- Bernhard (* December 1570; † Februari 1571)
- Johann Karl (* 1572; † 29 januari 1599), invald till Malteserorden
- Caritas (* December 1579 - )
Cecilia i litteraturen
- Jon Olof Åberg: En svensk konungadotter: (Cecilia af Vasa) : romantiserad skildring, 1887
- Elisabeth Kuylenstierna-Wenster: Cecilia Wasa: historisk roman, 1907
- Erik Pontoppidan: Grevinnan av Arboga: roman om Cecilia Vasa, 1945
- Martin Perne: Cecilia Vasa : historisk roman, 1985
