Lindesberg
Från Rilpedia
| Lindesberg Siffrorna avser orten |
||||
|---|---|---|---|---|
|
|
||||
| Läge | ||||
| Landskap | Västmanland | |||
| Län | Örebro län | |||
| Kommun | Lindesbergs kommun | |||
| Församling | Lindesbergs församling | |||
| Folkmängd(2005) | 8 752 invånare | |||
| Area(2005) | 785 hektar | |||
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 30 maj 2008) | ||||
Lindesberg är en tätort (stad) i Västmanland samt centralort i Lindesbergs kommun, Örebro län.
Staden är belägen vid Lindesjöns norra strand mellan Bottenån och Lilla Lindesjön ca 40 km norr om Örebro. År 2005 hade Lindesberg 8 752 invånare. De stora arbetsgivarna i Lindesberg är idag kommunen, lasarettet och Arvin Meritor AB (verkstadsindustri). Tidigare har arbetslivet dominerats av den omkringliggande Bergslagens järnhantering. Staden hette tidigare Lindesås innan stadsrättigheter förlänades 1643.
Innehåll |
Historia
Läget - vid Lindesjön och Bottenån som under historien fungerat som transportleder för handelsvaror från och till Bergslagen, längs Arbogaån via Väringen och vidare till kusten - är sannolikt av stor betydelse för framväxten av Lindesberg. Skogen, malmen och den bördiga jorden i trakterna är andra faktorer som haft betydelse när människor valt att etablera sig här.
När den första bebyggelsen uppstod på platsen är höjt i historiens dunkel, men den första stenkyrkan på Lindesbergs kyrkas nuvarande plats tros ha byggts på 1300-talet. Av den byggnaden återstår bara ett fåtal stenar i koret. Orten hette då Lindesås, och kom så att göra fram till mitten av 1600-talet. Namnet Lindesberg finns redan med på Olaus Magnus Carta marina men avsåg på den tiden Lindesbergs bergslag, d.v.s. gruvområdet omkring orten.
Lindesås kyrkby kom redan under senmedeltid att framstå som centralort för handeln i Lindesbergs bergslag. Ortens betydelse kom att öka under 1500- och 1600-talen i samband med bergshanteringens expansion.
1643 fick Lindesås sina stadsrättigheter under Drottning Kristina (genom förmyndarregeringens Axel Oxenstierna, Gabriel Bengtsson Oxenstierna, Gustav Horn, Carl Gyllenhielm och Per Brahe), då under det nuvarande namnet. En permanent köpmannabosättning fanns då redan etablerad på orten. Lindesberg lyckades trots hårt motstånd från Arboga att överleva som stad samt att behålla sin status som centrum för järnhandeln. Den expansiva utvecklingen avstannade dock, under 1770-talet uppgick antalet invånare i staden till knappt 650. Handelsutbytet mellan Bergslagen och slättbygden fortsatte att prägla näringslivet i Lindesberg långt in på 1800-talet. Den egentligen tillväxten kom emellertid först på 1870-talet, då Lindesberg fick järnvägsförbindelse. Denna utveckling har fortsatt under 1900-talet, med en expansion i framför allt metall- och verkstadsindustri. Under senare år har tillverkningsindustrin minskat samtidigt som offentliga och privata tjänstesektorn ökat i omfång.
Bebyggelse
Fortfarande präglas centrala Lindesberg av den strikta rutnätsplan som upprättades 1644, året efter att man tilldelats stadsprivilegier. Storbränder har härjat i staden ett antal gånger, bland annat 1869 (27 gårdar) och 1894 (27 fastigheter). Även vårfloden 1977 kom att orsaka stora skador i staden då många hus stod under vatten. Bränderna har gjort att staden har fått en mer blandad bebyggelse med både sten- och trähus.
I en ny stadsplan som upprättades 1878 krävdes brandskyddande gröna esplanader. Ett exempel på dessa är Kristinavägen, som 1963 gjordes om till en trädlös, bred genomfartsled. För några år sen påbörjades en nyplantering av träd (lindar), under massivt motstånd mot den begränsning i framkomlighet som träden medförde. 2005 invigs trots allt den andra etappen av återplanteringen i gatans norra delar, under köpmännens glada tillrop och till de bilburnas förtret. Kristinavägen löper parallellt i nord-sydlig riktning med Kungsgatan, som däremot behållit sin smala intima karaktär och präglas av småskalig träbebyggelse. Dessa två gator är de viktigaste affärsgatorna i Lindesberg. I de äldre delarna av staden finns mycket av den klassiska stadsplanen som upprättades på 1800-talet, även om den mesta bebyggelsen är från 1900-talet.
Rådhustorget, det gamla torget i Lindesberg, flankeras av Lindesbergs kyrka samt tingshuset, byggt 1895 efter ritningar av Theodor Dahl, Stadshotellet och bankhuset. I andra änden av Kungsgatan ligger Norrtullstorget med bl.a. biblioteksbyggnaden från 1982, Gamla kirurgen, badhuset Energikällan och matvaruaffärer.
Stadskärnan omges närmast av Lindesjön, Bondskogen, Brotorp, Brodalen, Dalkarlshyttan, Hagaberg, Haga, Kyrkberget, Lindesby, Norslund, Norra industriområdet, Skinnarbacken, Skottbackarna, Sköndal, Stadsskogen, Stadsskogen 2, Tredingen och Östermalm med bostads- och industribebyggelse från olika perioder.
Personer med anknytning till Lindesberg
- Sven Arefeldt
- Fredric Cederborgh
- Torsten Ehrenmark
- Christoffer Geijer d.ä.
- Arne Johnsson
- Eva B. Magnusson
- Bengt Orup
- Lars Orup
- Lars Malgefors
- Arvid Erwall
- Friedrichs Lachs
- Christian Rogner
- Hans Scheike
- Samuel Wowoah
- Gunilla Åkesson
Evenemang
Fotnoter
- ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
Externa länkar
Lindesbergs historia
|
||||||||||
