Jesu historicitet

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Har Jesus funnits?)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Emblem-scales.svg
 Denna artikels neutralitet är ifrågasatt.
Motivering: Icke-forskare citeras i avsnittet "forskningens villkor", och få etablerade forskare citeras i artikeln. Istället bör motsvarande engelska/franska artikel översättas. Den ahistoriska hypotesen eller Jesusmyten bör presenteras som icke-etablerad inom dagens forskning.
Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Jesu historicitet handlar i första hand om det vetenskapliga sökandet efter historiska och arkeologiska belägg för vad man kan veta om Jesus från Nasaret. Det är dock svårt att finna samtida och av kristendomen oberoende säkra historiska belägg för att Jesus existerat som en historisk person[1] och det förblir omstritt vilket historiskt värde de olika berättelserna om Jesus har[2]. Talrika vitt skilda försök har gjorts för att ge en bild av den historiske Jesus, hans utveckling och hans egen avsikt med sin förkunnelse. Men i stort sett saknar vi möjligheter till att vetenskapligt framhäva en av dessa bilder på bekostnad av de andra[3]. Hypotesen att Jesus Kristus såsom han beskrivs i Bibeln inte existerat som historisk person kallas Jesusmyten eller Kristusmyten[4]. Hypotesen att den Jesusgestalt som beskrivs i Bibeln inte grundar sig på någon historisk person kallas den ahistoriska hypotesen.

Innehåll

Forskningens villkor

Fram till modern tid var tolkningen av Bibelns texter kyrkans prerogativ. En stor del av den traditionella forskningen kring Jesu existens och Nya Testamentet har emellertid kritiserats under de senaste århundradena. Dess kritiker anser att den är grundad på trosföreställningar snarare än på vetenskap. Det uppstod efter renässansen och framför upplysningstiden en lång dragkamp mellan de kristna kyrkorna och den historiska forskningen, som bland annat gav upphov till den romersk-katolska nyskolastiken under sena 1800-talet och första hälften av 1900-talet, den nutida bibelfundamentalismen inom främst protestantiska kretsar och en bestående, ömsesidig misstänksamhet mellan forskare och teologer. I synnerhet under 1900-talet har emellertid källforskningen till stor del anammats i teologiutbildingar och av de kristna kyrkorna, med undantag för vissa frikyrkor där pastorerna har kortare teologisk utbildning. Den klassiska uppdelningen mellan "tro" och "vetenskap" har därmed avsevärt försvagats.

Problematiken bottnar framför allt i att det saknas skriftliga källor om Jesus från hans samtid (30-talet e.Kr.). De äldsta källorna, Paulus brev och vissa andra kristna texter, måste ha skrivits minst 10 år efter Jesu död. De tre första evangelierna skrevs ungefär samtidigt som Paulus senare brev medan Johannesevangeliet skrevs flera decennier efter Paulus brev. Enligt historisk-kritiskt betraktelsesätt är inte evangelierna historiska beskrivningar i vår bemärkelse, utan texter som syftar till att förkunna vad apostlarna uppfattade som "det glada budskapet", alltså Kristi frälsningsverk. [5]. De äldsta icke-kristna källorna, såsom vissa rabbinska texter, skrevs inte förrän efter cirka år 65, den judiske historikern Josefus skrev om Jesus på 90-talet e.Kr. och romerska källor som Plinius den yngre och Tacitus skrevs först på 110-talet e.Kr. Suetonius omnämner år 120 e.Kr. oroligheter anstiftade av en viss Chrestus som skall ha resulterat i att kejsar Claudius år 49 e.Kr. utvisat judar från Rom. Dessa källor är dessutom mycket kortfattade (se nedan).

Hypoteser

Den traditionella uppfattningen, att Jesus var den som evangelierna och de andra böckerna i Bibeln säger att han var (enligt kyrkans traditionella lära), delas av flertalet kristna. Det har dock genom tiderna uppstått många alternativa hypoteser om honom, av vilka somliga har fått stor spridning. Nedan följer några exempel:

  • Jesus har existerat som person i historien, men vi vet ingenting med säkerhet om honom. Enligt denna uppfattning skulle berättelserna om honom åtminstone i stor utsträckning vara myter (se doketism).
  • Jesus har aldrig existerat som historisk person. Alla berättelser om honom är myter eller inte avsedda som historiska berättelser (se Ahistoriska hypotesen, Jesusmyten och Radikalkritik).
  • Jesus var en vis man, men Bibeln överdriver berättelserna om honom. Föreställningen om Jesus som en vis man uppskattades mycket av upplysningstidens författare, som generades av anspråken på gudomlighet. Den ligger också nära den muslimska uppfattningen. Denna teori anfördes bland annat av Thomas Jefferson, som skrev en egen version av Bibeln där alla mytologiska drag och den moral som Jefferson ogillade var bortrensade. (The Jefferson Bible, Jefferson 1819).
  • En del nutida författare har framfört andra hypoteser. Alvar Ellegård hävdar till exempel att Jesus egentligen var essén, den så kallade "Rättfärdighetens lärare" som levat 200 år tidigare. Paulus skulle ha fått en religiös uppenbarelse på väg till Qumran och hämtat sin bild av Jesus från sekten där (Ellegård 1992). Hjalmar Söderberg menade att Jesus är samma person som Barabbas, den fånge som blev frigiven när folket fick välja mellan Jesus och Barabbas (Bar Abbas betyder son till Fadern[6]). En rad samstämmiga egenskaper mellan Jesus och Paulus visar, enligt Lena Einhorn, att Jesus från Nasaret och Paulus från Tarsos var en och samma person. Enligt henne skulle Paulus förmodade epilepsi och sjuklighet vara ett resultat av korsfästelsen, som varade i blott sex timmar och som han överlevde, samt den svåra misshandel som föregick denna. För att hennes teori ska stämma förlägger Einhorn Jesus liv 15 – 20 år framåt i tiden. [7] Michael Baigent och Richard Leigh föreslår att Paulus var en romersk infiltratör som sänts för att infiltrera sekten i Qumran och göra den mer vänligt sinnad till ockupationsmakten, samt att Jesus är densamme som sektens "Rättfärdighetens lärare". (Baigent/Leigh 1999) Enligt Earl Doherty har kristendomen dubbla rötter, dels en mytologisk Kristus skapad av Paulus och hans församling, dels en judisk Jesus som vi känner genom evangelierna. Detta eftersom ingen av de tidigaste kyrkofäderna, tycks ha känt till vare sig evangeliernas existens eller innehåll som skrifter, och eftersom Paulus säger sig ha fått uppenbarelser från Jesus själv om evangeliet. Enligt Doherty hade till och med Petrus och Jakobs församling, som betraktas som den kristna "urkyrkan", endast en mytologisk bild av Jesus. (Doherty 1999, Doherty 2001). Dessa framställningar har fått ringa stöd i vidare forskarkretsar och betraktas generellt som så kallade konspirationsteorier.[källa behövs] I populärpressen har de emellerid rönt i avsevärd framgång.
  • Fida M. Hassnain hävdar att Jesus överlevde korsfästelsen och sedan missionerade i Pakistan och slutligen dog av ålder i Srinagar, Jammu och Kashmir (Hassnain 2004). Detta är den traditionella uppfattningen inom den muslimska Ahmadiya-sekten. Dess anhängare anser att Jesus flydde med Maria Magdalena och Thomas till Kashmir. Maria Magdalena dog på vägen men Jesus framlevde sina dagar där han tillbringat ungdomen och är begravd strax utanför Srinagar.

Historisk-kritiskt betraktelsesätt

Den förste som anlade ett historisk-kritiskt betraktelsesätt i Bibelvetenskapen var Johann Salomo Semler (1725-1791).[8] Under 1800-talet utgavs åtskilliga verk som försökte utreda förhållandet mellan den historiske Jesus och de legender om Jesus som de ansåg präglade litteraturen om honom, främst märks David Strauss (1808–1874) med sin Leben Jesu, 1835. Denna skola brukar kallas "den mytologiska skolan" och innefattar troende kristna, agnostiker och ateister. Senare anhängare av skolan inkluderade socialisten Karl Kautsky (1854-1938), som menade att ingen säker kunskap om Jesus kunde erhållas, eftersom man inte vetenskapligt kunde skilja fakta från myt. Enligt de mest radikala i denna skola bör man inte använda Nya testamentet och andra kristna texter som historiska källor överhuvudtaget.[9]

Under 1700-talet förekom det att forskare ville se kristendomen och de judiska esséerna som en och samma grupp. Denna tes har i modern tid tagits upp av engelskprofessorn och autodidakten Alvar Ellegård, med anledning av de i modern tid funna Dödahavsrullarna.[10] Till skillnad från Kautsky, tillkänner dock Ellegård de kristna texterna ett visst källvärde, men menar liksom den mytologiska skolan att litteraturen om Jesus innehåller en tidig mytbildning om hans person och gärning. Internationell forskning omkring dödahavsrullarna har inte gett nämnvärt stöd åt Ellegårds teorier.

Filosofiprofessorn Artur Drews (med Die Christusmythe, 1911-12), och den franske autodidakten P.L. Couchoud (1879-1959) gick ett steg längre och menade att Jesus aldrig funnits. Deras teorier och argument betraktas dock i regel inte som hållbara. [11][Citat från källa efterfrågat]

Skriftliga källor

Kristna

Några original till evangelietexterna finns inte bevarade, däremot finns det flera tusen avskrifter bevarade från de första århundradena. Den ordning som texterna har i Nya Testamentet motsvarar dock inte exakt i vilken ordning texterna skrevs. Matteusevangeliet, vars målgrupp av författaren förutsätts vara väl bevandrade i Gamla Testamentet, bygger till relativt stor del på det betydligt kortare Markusevangeliet vars författare enligt traditionen är den Johannes Markus som reste tillsammans med Paulus under dennes tidiga resor i nuvarande Turkiet. Detta evangelium anses traditionellt riktas till en romersk publik. Lukasevangeliet är tillsammans med Apostlagärningarna en sammanhängande berättelse från Johannes Döparens födelse strax före vår tideräknings början fram till dess att aposteln Paulus når Rom några år innan Jerusalem ödeläggs av romarna år 70 e.Kr. Dess författare, Lukas, anses vara identisk med den Lukas som var Paulus följeslagare under dennes senare resor och som även omnämns i Paulus brev. Det är allmänt accepterat att de tre första evangelierna sammanställdes tidigast under eller strax efter aposteln Paulus resor i mitten av det första århundradet e.Kr. medan Johannesevangeliet av den tidiga kristna kyrkan alltid daterats till slutet av det första århundradet e.Kr. Paulus brev dateras till omkring år 40-60[12] och skrevs alltså delvis under de resor som återges av hans följeslagare Lukas i Apostlagärningarna.

Ett argument som ofta framförts är att Paulus visar en fullständig okunnighet om de händelser som senare nedtecknades i evangelierna. Paulus återger inga av Jesu liknelser, nämner inget om Jesu föräldrar, om jungfrufödelsen eller om platsen där han föddes, inte heller om Jesus underverk. I Paulus brev finns heller ingen information, menar tvivlarna, om exakt när Jesus var verksam, om beteckningen "Människosonen", om rättegången och om Judas Iskariot. [13] [14]

Argumenten för att Jesus i stort sett var okänd för Paulus har dock kritiserats häftigt. Det viktigaste för Paulus, menar kritikerna av denna uppfattning, var inte vad Jesus sade och gjorde en viss dag, utan att sprida kunskapen om att Jesus återuppstått från döden och därmed både bevisat att han var Guds son och att alla människor har möjlighet till evigt liv. [15] Man har listat närmare 100 fakta om Jesus som Paulus nämner i sina brev. Det anses rimligt att anta att mottagarna för Paulus brev redan var informerade om de mera jordnära detaljerna om Jesu existens. [16]

De bevarade kristna källorna för Jesu liv är i första hand Nya Testamentets evangelier, Apostlagärningarna och andra brev. Därtill finns några utomkanoniska källor, till exempel Nazaréerevangeliet och Hebréerevangeliet. [17] Av dessa är aposteln Petrus utsagor i Apostlagärningarna troligen äldst, även om det inte är en förstahandskälla.[18] Uppgifterna i evangelierna skiljer sig åt inbördes, och evangelierna brukar inte användas för mer detaljerade historiska analyser av Jesu liv och person, och när de gör det är det med komparationer.[19] Det är allmänt vedertaget att evangelisterna inte hade som huvudsakligt syfte att skriva Jesu biografi. Vad de har haft för syfte finns det olika uppfattningar om och hanteras inom hermeneutik och exegetik.

Den äldsta kristna källan man känner till brukar kallas "Logiakällan", vilken är en vetenskaplig fiktion för det gemensamma materialet i Matteus och Lukas evangelier. Dessutom är Agrafa känt, vilket är ett namn på Jesusord som citeras av kyrkofäderna, men vilkas ursprungkälla eller källor är ovissa.[20]

Det har även funnits flera olika versioner av evangelierna. De äldsta bevarade handskrifterna av Markusevangeliet slutar med vers 16:8, när kvinnorna upptäcker att graven är tom, och beskriver alltså inte det centrala kristna temat Uppståndelsen i vers 16:9-20. Det finns även stycken från evangelier som ansetts ha skrivits in av senare författare, då de så drastiskt skiljer sig från textflödet.

Det äldsta bevarade stycket från NT är några rader ur ett dokument som kallas P52, som idag finns på The John Rylands University Library i Manchester. Fragmentet dateras till någonstans mellan 110-160 e.Kr. På fragmentets framsida finns några ofullständiga rader från det som i dag är Johannesevangeliet (Joh) 18:31-33, och på baksidan finns delar av Joh 18:37-38. Det är vanskligt att utifrån detta dra slutsatser om hur texten som helhet såg ut. Runt år 170 e.Kr. sammanställdes de fyra evangelierna till Diatessaron av Tatianus. Ett komplett bevarat evangelium enligt finns först att finna från 300-talet på grekiska.

Tidigare än detta finns även hänvisningar till olika uttalanden av Jesus, som skulle kunna vara tagna ur evangelierna eller från muntlig tradition eller andra skrifter. Första Clemensbrevet, skriven av biskopen av Rom, Clemens I, troligen omkring 96, [21] innehåller två sammanhang med Jesusord som återges på ett liknande sätt i Lukasevangeliet. [källa behövs]

Historieberättare

Den romerske historikern Cornelius Tacitus (55-120) skriver i sina Annaler några år före sin död att de kristna fått sitt namn efter Christus, som ska ha avrättats på order av den romerske prokuratorn (lat. procurator) Pontius Pilatus under den romerske kejsaren Tiberius regering. Huruvida Tacitus återger vad han läst i officiella dokument eller vad han hört från kristna är omdiskuterat. Som argument mot att Tacitus använt officiella dokument som källor brukar anföras att han anger fel titel på Pilatus. Den titel Pilatus bar (prefekt) var inte längre i bruk[22], och Tacitus använder i stället en närliggande samtida titel. Professorn i Nya Testamentet Robert E. Van Voorst skriver att "[d]en mest sannolika källan till Tacitus information är Tacitus egen befattning med kristna, direkt eller indirekt".[23]

Filon från Alexandria (lat. Philo Judaeus eller Philo Alexandrinus), född c:a 25 f.Kr., död ca 40 e.Kr., var en judisk aristokrat och intresserad av religiösa frågor, särskilt när det gällde judarna. Han sökte systematiskt att tolka Bibeln som en esoterisk allegori. I hans texter nämns aldrig Jesus. Däremot skriver han år 10 e.Kr. om en religiös grupp som han kallar "therapeutia", och som ibland ansetts avse kristna. Denna tolkning är dock osannolik.[24]

Den judiske historikern Justus av Tiberias förefaller inte ha omtalat Jesus i sitt verk "Justus Palestinska Historia" från c:a 80. Justus skrifter finns inte bevarade, men biskop Photius i Konstantinopel hävdade på 900-talet att Justus inte nämner Kristus. Trots att Justus texter inte är bevarade kan man på goda grunder utgå från att Jesus inte nämns eftersom annars de tidiga kyrkofäderna skulle ha anfört det i sina argument. Att Jesus inte nämns förvånade inte biskopen som i samma stycke förklarar detta vara det normala för en judisk författare.

I Josefus Flavius Antquitates Judaicae (omkring 90 e.Kr) nämns Jesus; andra kristna gestalter nämns mera ingående som till exempel Johannes Döparen. Jesus nämns här i samband med att Jakob avrättas (Antiquitates 20, 9) och i Antiquitates 18, 63. Det senare omnämnadet antas ofta vara en kristen interpolation. [25]

Omkring 115 citerar persen Mohammed al-Ghazali (d. 1111) Agrafa.[26]

Suetonius skrev år 120 om en Chrestus som ställde till oroligheter bland judarna i Rom år 49 när Claudius var kejsare. Till skillnad från Christus (se ovan) var Chrestus ett vanligt namn i regionen (se itacism). Många historiker av idag anser att Suetonius gjorde ett misstag och trodde att namnet på en judisk upprorsmakare hade något att göra med de kristna. Texten anses allmänt vara belägg för att det fanns kristna i Rom då. Ungefär samtidigt utvisades judarna från Rom, en händelse som anspelas på i Apostlagärningarna, och det har föreslagits att orsaken skulle vara stridigheter om Jesus inom den judiska kommuniteten som orsakade detta. I så fall skulle "Chrestus" vara en missuppfattning - eftersom det var ett bekant namn - av "Christus", som var obekant för författaren.

Judiska

Den äldsta delen i Talmud (den judiska lagen), Mishna, sammanställdes på 200-talet men omnämner inte Jesus.

I babyloniska Talmud som sammanställdes på 500- och 600-talet, finns inte bara en utan flera Jesus omnämnda. Den nämner i synnerhet en "Yeshu ben Pantera, även känd som ben Stada", som skall ha varit en trollkarl som korsfästes 126 f.Kr. Hans mors namn Miriam och andra språkliga sammanträffanden har lett till att det har gjorts kopplingar med Bibelns Maria Magdalena. Stycket i fråga kommer från 200-talet och anses generellt vara ett angrepp på de kristna vid den tiden. [källa behövs]

I den så kallade bSanh 43a-passagen i babyloniska Talmud omnämns en "Jesus från Nasaret" som korsfästes av den romerska ockupationsmakten under det första århundradet.[27]

Andra stycken i Talmud skriver om "Yeshu Notzri", en kättare som praktiserade magi under Alexander Jannaeus styre (104-78 f.Kr.). Tillnamnet Notzri, vilket de flesta källskrifter utelämnar, kan tolkas "Nazareen" och därmed erbjuda en koppling till Bibelns Jesus som kom från byn Nasaret. Tolkningen är dock ytterst omstridd och det finns inget annat i berättelsen om trollkarlen Yeshu som anknyter till Bibelns Jesus. Att det vid den här tiden funnits flera kända personer med samma förnamn är rimligt; Yeshu var förmodligen ett vanligt namn och Jesus var det säkert (Josefus omnämner cirka tjugo olika Jesus, varav minst tio var samtida med Bibelns).

I rabbinsk tradition förekommer polemik mot Kristus från omkring år 100, där texterna utgår från att han funnits men bestrider att han var övernaturlig eller helig. Josefus Flavius omnämnande och den rabbinska litteraturen har ofta tagits som bevis för evangeliernas trovärdighet, men de senare har tolkas även som om de bygger på urkristendomens förkunnelse och därför är av ifrågasatt källvärde. [28] Omkring år 95 omnämner rabbi Elieser ben Hyrkanos "Jesus trollkonster", och judarna hade en förbannelseformel som dateras till 95-110.[29] Dessutom finns ett judiskt släktregister från före år 70 där Jesus kallas "en hustrus bastard".[källa behövs] Omkring år 160 förekommer judiska skvallerhistorier om att Jesus skulle varit utomäktenskaplig son till Maria och en romersk legionär vid namn Pantera.[30] Enligt andra källor ska namnet Ben-Pantera (son till Pantheras) på Jesus syfta på jungfrufödelsen och Pantera skulle då vara en förvrängning av det grekiska ordet parthenos som betyder "jungfru".[31]

Gamla testamentet

Enligt den kristna traditionen är det Jesus som omtalas när Gamla Testamentet beskriver den kommande Messias. Några sådana exempel finns i Jesaja kapitel 53, Mika kapitel 5 vers 2 och Psaltaren kapitel 22. MSomliga bibelforskare menar emellertid att de synoptiska evangeliernas beskrivning av Jesus är tolkningar av Jesaja enligt den judiska traditionen Midrash.

Dödahavsrullarna, vilka några daterats från 100-talet f.Kr. till c:a 70 e.Kr., nämner inte Jesus. På grund av vissa likheter i teologi mellan evangelierna och Dödahavsrullarna har det spekulerats i att Dödahavsrullarnas Rättfärdighetens Lärare skulle varit förebild för Bibelns beskrivning av Jesus (se till exempel Alvar Ellegård, Myten om Jesus eller Michael Baighent/Richard Leigh, Dödahavsrullarnas Hemlighet). Det är en vidspridd uppfattning att Jesus hade att göra med essenéerna eller att åtminstone Johannes döparen skulle ha kunnat tillhöra deras grupp.

Arkeologiska fynd

År 2002 hittades en stenlåda i Israel med texten Ya'aqov bar Yosef akhui di Yeshua, som betyder "Jakob, son till Josef, bror till Jesus". Lådan är daterad till 63. När lådan upptäcktes ansågs den värdefull eftersom man såg möjligheten till det första arkeologiska beviset för att Bibelns Jesus existerat. Enligt André Lemaire som beskrev inskriptionen i Biblical Archaeology Review kan det ha funnits 20 personer som stämmer in på den beskrivningen. Rochelle I. Altman, som är expert på inskriptioner och historiker med inriktning på skriftsystem, har undersökt lådan och fastslagit att "Jakob, son till Josef" är äkta, men "bror till Jesus" var en dålig förfalskning.

Lådans upptäckare arresterades sedermera misstänkt för att ha förfalskat den.

En gravkammare i jerusalemtrakten undersöktes i september 1945. I American Journal of Archaeology rapporterar E.L. Sukenik att en kista var försedd med den grekiska texten Iesovs iov (med grekiska tecken). Det första ordet betyder Jesus, men det andra ordet används i regel för att uttrycka sorg eller irritation. Detta ledde Sukenik att tro att texten inte hänvisade till den döde, speciellt eftersom en kista i samma rum var försedd med fyra kors, samt den grekiska inskriptionen Iesovs aloth. Betydelsen av aloth är okänd, men antogs ha en betydelse liknande iov. Med ledning av några krukor, ett mynt och utseendet på texten på lådorna ansågs det att gravkammaren var i bruk fram till mitten av det första århundradet.[32] J.P. Kane anser dock att texten har tolkats felaktigt. [33]

Fiktion

Under 1900-talet har flera mer eller mindre fantasi-späckade tolkningar gjorts rörande Jesu liv och leverne. Men då det är fråga om att skapa intressant intrig har dessa böcker väldigt lite med vetenskap att göra, eller drivs av selektiv urval av fakta. För det mesta är "teorierna" rena spekulationer och påvisar amatörmässig kunskap om ämnesområden.

Med Dan Browns bästsäljande thriller Da Vinci-koden (som bygger på Baigent, Leigh, Lincoln 1982) populariserades frågan om Jesus historicitet. I romanen framläggs hypotesen att den heliga Graal i själva verket skulle syfta på Jesu blod i form av barn han ska ha fått med Maria Magdalena, och att denna helighet bevaras av ett hemligt sällskap vid namn Prieuré de Sion. Trots författarens bedyrelser om motsatsen är dock det mesta i boken fiktion.

Liknande påståenden om att en hemlig kunskap om Jesus skulle ha censurerats av den romersk-katolska kyrkan, in i nutid, var också ett centralt drag i debatten om Dödahavsrullarna vid mitten av 1990-talet. Richard Leigh och Michael Baighent - samma personer som skrev Holy Blood and Holy Grail - hävdade i Leigh, Baighent 1991 att den katolska École Biblique i Jerusalem, ytterst med stöd av Vatikanen, undertryckt publicering av Dödahavsrullarna eftersom dessa skulle innehålla kvarlevor och traditioner från den tidiga kristna och essenska rörelsen som specifikt kunde skaka kyrkan i dess grundvalar, en tes som fick stort genomslag i de närmaste årens diskussion men inte bekräftades när några hackers lyckades släppa fulltexten till de återstående rullarna på internet. Leigh och Beighent hade varit i kontakt med John Allegro, som tidigare suttit med i det exklusiva utgivarteamet för Discoveries in the Judaean Desert men hoppat av, och det är tydligen delvis dennes synvinkel på striden.

Andra spekulativa teorier försöker till och med göra Jesus till en resenär från en annan planet.[34][Citat från källa efterfrågat]

Svenska kritiker

Det finns åtskilliga syner på Jesus, och allt som oftast skrivs böcker som utforskar Jesus ur ett historiekritiskt perspektiv. Senast var det år 2005, då autodidakten Roger Viklund på eget förlag publicerade boken "Den Jesus som aldrig funnits" som åter aktualiserade frågan, vilket ledde till en rad debattartiklar där Jesus existens både ifrågasattes och försvarades[35]. Viklund själv skriver i sin bok att han enbart redovisar tidigare kända forskningsresultat[36], inklusive nyare resultat som inte var kända för 100 år sedan.

Har Jesus alls existerat?

Huvudartikel: Jesusmyten

Enligt populärvetenskapliga icke-disputerade författare som propagerar för Jesusmyten, såsom [37] finns det inte några samtida och av kristendomen oberoende historiska källor om Jesus. Därför har enligt dessa författare forskningen om Jesu historicitet huvudsakligen varit begränsad till att utreda i vilken utsträckning evangelisternas uppgifter är tillförlitliga.

Filosofiprofessorn Artur Drews (med Die Christusmythe, 1911-12), och den franske autodidakten P.L. Couchoud (1879-1959) var de första som framförde hypotesen att Jesus aldrig funnits. Deras teorier och argument betraktas dock i regel inte som hållbara. [38] De flesta forskare utgår från att Jesus har existerat. Man har bland annat pekat på osannolikheten av att en sådan myt skulle ha uppstått. [39] Att det inte går att positivt bevisa att Jesus funnits är något som gäller ett stort antal andra historiska personligheter som med tiden eller mycket snart har blivit världsberömda, och praktiskt taget alla från så avlägsna tider. Det finns visserligen klara historiska belägg för existensen av flera med Jesus samtida personer som hade social betydelse, till exempel Publius Sulpicius Quirinius, Pontius Pilatus, Herodes den store och Augustus och dessa belägg gör det sannolikt att dessa personer verkligen existerat i historien. Men för Jesus saknas det tillförlitliga historiska belägg från hans samtid[40].

Det stigande inflytandet av den empiriska vetenskapen, större kunskaper om myters uppkomst och utveckling och kyrkans minskade auktoritet har bidragit till tvivlet på Jesu historiska existens, även om det är en relativt marginell företeelse.

Referenser

  1. ↑ J.M. Roberts, The Penguin History of the World,1997, sid 256
  2. ↑ Svend Erik Stybe, Idéhistorie. Vor kulturs idéer og tanker i historisk perspektiv, s.75, Munksgaard 4. udgave 9. oplag 1996, första utgåvan 1961
  3. ↑ Svend Erik Stybe, Idéhistorie. Vor kulturs idéer og tanker i historisk perspektiv, s.74f, Munksgaard 4. udgave 9. oplag 1996, första utgåvan 1961
  4. ↑ F F Bruce, De nytestamentliga texterna. Är de tillförlitliga?, orig. The new testament documents. Are they reliable? (EFS-förlaget 1969), s. 132
  5. ↑ John C. Dwyer Church History: Twenty Centuries of Catholic Christianity,sid 6, ISBN 0-8091-3830-1
  6. ↑ BibleTexts: What is the meaning and significance of the name Bar Abbas, "son of the father"?
  7. ↑ Einhorn. L. (2006), ss 90 - 140
  8. ↑ Vårt kulturarv : Det nya Europa skapas. Del IV, s. 266, red. P Krarup, H Holmboe, K Gierow, (Helsingborg 1966)
  9. ↑ Alvar Ellegård, Myten om Jesus. Den tidigaste kristendomen i nytt ljus, (Sthlm 1992), s.9, 152-3
  10. ↑ Alvar Ellegård, Myten om Jesus. Den tidigaste kristendomen i nytt ljus, (Sthlm 1992), s.82
  11. ↑ Alvar Ellegård, Myten om Jesus. Den tidigaste kristendomen i nytt ljus, (Sthlm 1992), s.9
  12. ↑ Alvar Ellegård, Myten om Jesus. Den tidigaste kristendomen i nytt ljus, (Sthlm 1992), s. 10
  13. ↑ Wells, G.A. (1971). The Jesus of the Early Christians
  14. ↑ Viklund, R. (2005). Den Jesus som aldrig funnits. Röbäck: Bokförlaget Vimi
  15. ↑ Stefan Gustavsson, generalsekreterare, Svenska Evangeliska Alliansen: Forskare tvivlar inte på Jesu liv. Dagen, 25 jan 2006. Artikeln återgiven på Internet: [1]
  16. ↑ Se t.ex. Thor-Leif Strindberg på [2]
  17. ↑ Edvin Larsson, "Jesu liv och urkristendomens historia", s. 257, En bok om Nya Testamentet, utg. av Birger Gerhardsson, 5:e uppl. (Lund 1969)
  18. ↑ Ethelbert Stauffer, Den historiske Jesus i ny belysning, orig. Jesus, Gestalt und Geschichte (Sthlm 1965; orig Bern 1957), s. 17
  19. ↑ Edvin Larsson, "Jesu liv och urkristendomens historia", s. 259 ff, En bok om Nya Testamentet, utg. av Birger Gerhardsson, 5:e uppl. (Lund 1969)
  20. ↑ Ethelbert Stauffer, Den historiske Jesus i ny belysning, orig. Jesus, Gestalt und Geschichte (Sthlm 1965; orig Bern 1957), s. 17
  21. ↑ Författare och årtal från Edvin Larsson, "Jesu liv och urkristendomens historia", s. 341, En bok om Nya Testamentet, utg. av Birger Gerhardsson, 5:e uppl. (Lund 1969)
  22. ↑ "it should be remarked that although the Roman historian Tacitus calls the governor of Judaea, Pontius Pilate, a procurator, he was in fact a prefect. This is proved by an inscription". - Lendering, Jona, Procurator
  23. ↑ Van Voorst, Robert, Jesus Outside the New Testament, s 52
  24. ↑ The internet Encyklopedia of Philosophy: Philo of Alexandria
  25. ↑ Edvin Larsson, "Jesu liv och urkristendomens historia", s. 257 ff, En bok om Nya Testamentet, utg. av Birger Gerhardsson, 5:e uppl. (Lund 1969)
  26. ↑ Ethelbert Stauffer, Den historiske Jesus i ny belysning, orig. Jesus, Gestalt und Geschichte (Sthlm 1965; orig Bern 1957), s. 18
  27. ↑ Theissen, Gerd & Merz, Annette, The Historical Jesus: A Comprehensive Guide. Minneapolis, Minnesota: Fortress Press 1998, s. 75. ISBN 0-8006-3123-4
  28. ↑ Edvin Larsson, "Jesu liv och urkristendomens historia", s. 257 ff, En bok om Nya Testamentet, utg. av Birger Gerhardsson, 5:e uppl. (Lund 1969)
  29. ↑ Ethelbert Stauffer, Den historiske Jesus i ny belysning, orig. Jesus, Gestalt und Geschichte (Sthlm 1965; orig Bern 1957), s. 22
  30. ↑ Ethelbert Stauffer, Den historiske Jesus i ny belysning, orig. Jesus, Gestalt und Geschichte (Sthlm 1965; orig Bern 1957), s. 28
  31. ↑ F F Bruce, De nytestamentliga texterna. Är de tillförlitliga?, orig. The new testament documents. Are they reliable? (EFS-förlaget 1969), s. 114
  32. ↑ E.L. Sukenik, The Earliest Records of Christianity, American Journal of Archaeology, Vol. 51, No. 4 (1947), pp. 351-365.
  33. ↑ J.P. Kane "By no means ‘The earliest records of Christianity’ – with an emended reading of the Talpioth inscription IESOUS IOU", PEQ 103 (1971) 103-108.
  34. ↑ The Bible UFO Connection
  35. ↑ Roger Viklunds webbsida, se Debatt
  36. ↑ Viklund, Roger; Den Jesus som aldrig funnits; En kritisk granskning av Bibelns Jesus och kristendomens uppkomst, www.vimi.se, 2005 sid 17. ISBN 91-631-7399-9.
  37. ↑ Murdock D M Who Was Jesus?, 2007 sid 84
  38. ↑ Alvar Ellegård, Myten om Jesus. Den tidigaste kristendomen i nytt ljus, (Sthlm 1992), s.9
  39. ↑ Svend Erik Stybe, Idéhistorie. Vor kulturs idéer og tanker i historisk perspektiv, s.74-75, Munksgaard 4. udgave 9. oplag 1996, första utgåvan 1961
  40. ↑ Murdock D M Who Was Jesus?, 2007 sid 84 Citat: "...there is no contemporary evidence outside the New Testament to attest to Christ's advent and ministry - or even his existance."

Litteratur

Externa länkar

Se även

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Jesu_historicitet"
Personliga verktyg