Från Rilpedia

För andra betydelser, se Claudius (olika betydelser).

Claudius
Kejsar Claudius
Regeringstid	24 januari 41– 13 oktober 54
Ätt	Julisk-Claudiska ätten
Föräldrar	Nero Cladius Drusus Antonia Minor
Gemål(er)	Plautia Urgulanilla 9-24 f.Kr. Clodia Pulchra 28-31 f.Kr. Messalina 38-48 f.Kr. Agrippina d.y. 49 f.Kr.-54 e.Kr.
Barn	Claudius Drusus, dog som barn Claudia Antonia, Clauida Octavia, Brittanicus
Företrädare	Caligula
Efterträdare	Nero
Född	1 augusti 10 f.Kr. Lugdunum (Lyon)
Död	13 oktober 54 e.Kr. Rom
Begravningsplats	Augustus mausoleum, Rom

Claudius, egentligen Tiberius Claudius Drusus Nero Germanicus, född 1 augusti 10 f.Kr., död 13 oktober 54 e.Kr., var det romerska rikets fjärde kejsare från 24 januari 41.

Claudius var som ung sjuklig och hade problem med att han haltade och stammade när han pratade. Trots att han aldrig var tänkt att bli kejsare upphöjde praetoriangardet honom till kejsare efter det att Caligula mördats. Claudius ansågs kanske som en "kuf" av den kejserliga familjen, men var ändå en synlig representant för den även före hans upphöjelse till kejsare. Med tanke på hans plats i "tronföljden" så är det inte underligt att han inte syntes som en av de mer prominenta medlemmarna av kejsarfamiljen, utan i stället ägnade sig åt historieskrivning och studier.

Han visade sig dock vara en synnerligen duglig regent, allmänt trodd att vara styrd av sina frigivna rådgivare. Han lät uppföra många imponerande byggnadsverk och införlivade nya provinser. Under Claudius tid inleddes den romerska expansionen på de brittiska öarna år 43 e.kr. De illdåd som skedde under Claudius tid kan främst skyllas på hans gemål, Messalina, som Claudius så småningom tröttnade på och lät avrätta sedan hon år 48 firat bröllop med sin älskare Gajus Silius under Claudius frånvaro i Ostia. Claudius är en av flera romerska kejsare som omnämns i Nya Testamentet (Apg 11:28). Enligt Apostlagärningarna utdrev Claudius judarna från Rom (vilket ansetts ha skett omkring år 49), något som enligt Suetonius skett eftersom dessa gjort uppror på anstiftan av en viss Krestus.

Claudius nästa och sista gemål, Agrippina d.y., påstås ha förgiftat honom, enligt legenden med svamp, år 54. Hon ville därigenom säkra tronen till sin son Nero, från sitt första äktenskap med Cnaeus Domitius Ahenobarbus. Nero lär ha yttrat att "Svamp är gudaspis. Claudius blev gud av att spisa svamp". Det är också troligt att den 63-årige Claudius dog en naturlig död av sviterna efter sina sjukdomar som barn och sin dokumenterade alkoholism.

Claudius upphöjdes till gud efter sin död och dyrkades som sådan, något som tyder på att han under sin livstid uträttat en del gott. Kulten avskaffades visserligen senare av Nero, men återinfördes av Vespasianus - vilket tyder på att Claudius rykte var gott och att han trots sina tillkortakommanden ansågs som en "stor" kejsare.

I modern kultur

• Claudius förekommer i Robert Graves romaner "Jag Claudius" och "Claudius - Guden", senare omgjorda för TV med Sir Derek Jacobi i huvudrollen.

Företrädare: Caligula

Romersk kejsare 41-54

Efterträdare: Nero