Messalina
Från Rilpedia
Valeria Messalina, född ca 25, död 48 e.Kr., romersk kejsarinna.
Vid 15 års ålder blev den sköna och förföriska kvinnan förmäld med Claudius, som ett par år därefter (år 41) uppsteg på tronen. Hon behärskade helt och hållet sin svage man och styrde sålunda i förening med de mäktiga frigivna Polybius och Narcissus, vilka också var hennes älskare. I historien har Messalinas namn blivit beteckningen för den fräckaste och råaste liderlighet. Det är möjligt att hatet i någon mån vanställt hennes bild, för hennes historia har måhända färgats av hennes slutligen segrande medtävlerska Agrippina d.y.s beskyllningar, men i det hela synes hennes karaktär rätt träffad. Messalina var nämligen en lidelsefull natur med den mest utpräglade njutningslust, särskilt drastiskt skildrad av Juvenalis; man har också velat påstå att hennes sinnlighet var så gott som en sjukdom. Sin man tjusade och dårade hon. Han hade ingen aning om hennes skamligt utsvävande levnadssätt, vilket f.ö. hela Rom kände till.
I själva verket skydde hon inte heller något medel att hålla sina laster hemliga för honom och avlägsna eller röja ur vägen allt som kunde skada henne. Slutligen gick hon dock så långt i vanvett att hon under Claudius frånvaro i Ostia firade bröllop i Rom med sin älskare, den vackre och förnäme Cajus Silius (år 48). Huruvida avsikten var att störta Claudius och upphöja Silius till kejsare kan lämnas därhän; hela saken förefaller nästan som en gåta. Utgången blev olycksbringande för henne. Claudius återvände till Rom, mitt under bröllopsfestens backantiska orgier, och de frigivna, särskilt Narcissus, som till äventyrs insåg att Messalina i längden inte kunde bibehålla sin ställning, utverkade att hon blev avdagatagen innan hon skulle få tillfälle att personligen sammanträffa med Claudius och beveka hans hjärta.
Messalina hade med Claudius sonen Britannicus och dottern Octavia.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
