Demokrati
Från Rilpedia
|
██ Funktionella demokratier ██ Demokratier med anmärkningar |
██ Hybridregimer ██ Auktoritära regimer |
*Orange - Parlamentarisk republik.
Grön - Presidentrepublik, baserad helt eller delvis på ett parlamentariskt system.
Gul - Presidentrepublik med delad exekutiv makt.
Blå - Presidentrepublik med exekutiv makt hos statschefen och lagstadgande i kongressform.
Röd - Parlamentarisk konstitutionell monarki, i vilken monarken ej utövar exekutiv makt.
Magenta - Konstitutionell monarki, i vilken monarken utövar exekutiv makt bredvid ett svagt parlament.
Lila - Absolut monarki.
Brun - Republik med enpartisystem.
Olivgrön - Militärdiktatur.
Var god notera att flera av de republiker som kallar sig flerpartistater kan av en observatör dömas vara en diktatur med hårt reglerade stater, i vilken makten är auktoritär hos ett parti. Kartan visar endast information från länders konstitutioner och är "de juris" snarare än "de facto".
Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament. Sedan slutet av 1900-talet är demokrati det styrelseskick som råder i flest nationer i världen. Av världens samtliga allmänt erkända nationer förnekar endast Saudiarabien, Myanmar, Brunei samt Vatikanstaten sin demokratiska legitimitet. Övriga anser sig alltså ha ett demokratiskt styrelseskick av något slag[1], även om det ibland är högst tveksamt att landet skulle vara demokratiskt, bl.a. baserat på brister i landets valsystem, vilka folkgrupper som har rösträtt och instabilitet vad gäller den yttersta makten. Andra styrelseskick är bl.a. monarki, envälde, diktatur, aristokrati och teokrati.
Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna. Det finns flera varianter av demokrati, med olika nivå på representativitet och frihet för medborgarna, bl.a. direktdemokrati och representativ demokrati.
De flesta demokratiska nationer har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, till exempel genom att makten är delad mellan den verkställande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten. Återkommande kritiska poänger är majoritetsförtryck, att medborgarna inte har tid att sätta sig in i alla frågor, och att de politiska partierna ägnar mer tid åt röstfiske än åt att styra. Intressekonfliktsfrågan är också vanlig.
Även om begreppet demokrati oftast används i kontexten av politiska stater används det också inom privata organisationer, då ofta med hänsyftning på att alla närvarande har rösträtt. I det sammanhanget kontrasteras demokrati ibland mot chefsstyre eller expertstyre.
Innehåll |
Etymologi
Ordet demokrati är en sammanfogning av grekiskans δῆμος demos, folket, och κράτος kratos, styrelse, med den ungefärliga betydelsen "folkstyre". I svenskan finns ordet belagt sedan 1596.[2]
Form och innehåll
En fruktbar tankemodell för demokratiteoretiska studier, som återkommer i olika statsvetenskapliga sammanhang, och som kan vara gynnsam att använda för bedömningar av olika staters demokratiska status, är att dela upp demokratibegreppet i (1) "form" och (2) "innehåll" (eller motsvarande). Till kategorin demokratiska former, (1), faller då principer som berör själva styrelsesättet in, såsom exempelvis rösträttsregler (rösträttsålder, medborgarskapkrav etc) och beslutsprinciper (majoritetsbeslut, kvalificerad majoritet etc). Till kategorin demokratiskt innehåll, (2), faller principer som ofta berör medborgares och människors, enligt demokratin, grundläggande rättigheter in, såsom exempelvis jämlikhets-, jämställdhets- och likvärdighetsprinciper. Modellens styrka ifråga om att bedöma olika staters demokratiska status ligger i dess förmåga att särskilja en tillsynes (på pappret) formell demokratis status, som till exempel kan brista i sin respekt för mänskliga rättigheter, från en demokrati som både formellt i statsskicket, men också ur ett medborgarpespektiv, i realiteten är demokratiskt (dvs både (1) och (2)).
Frågan om vilka folket omfattar, har givit upphov till många olika tolkningar. Såväl i det antika Grekland som i moderna styrelseformer har vissa personer uteslutits som okvalificerade. De personer som var kvalificerade att betecknas som folket (och alltså tilläts ha ett politiskt inflytande) var de som var fria manliga medborgare, inom den klassiska definitionen; inte medborgare av en nationalstat utan av en stadsstat, exempelvis Athen, Sparta eller Rom. I modern teori är definitionen av "folket" i folstyrelsen avgörande för olika föreståelse av demokratins innebörd. I kommunistisk teori innebär folkstyrelse att de från de lägre samhällsklasserna regerar. I den så kallade västerländska demokratin inbegrips alla samhällsgrupper i begreppet "folk".[3]
Likaså har frågan om vad styret är och tolkningen av denna haft skiftande betydelser. Från det klassiska Grekland och fram till slutet av 1700-talet förknippades demokrati med folkets direkta deltagande i den politiska beslutsprocessen, idag kallat direktdemokrati. Demokratin var en styrelseform för stadsstater, vars begränsade geografiska utsträckning och överskådliga invånarantal gjorde det möjligt att samla medborgarna till diskussioner och beslut om offentliga angelägenheter. Ett extremt exempel var det polska liberum veto-systemet som användes mellan 1652 och 1791, som krävde hundra procents uppslutning av sejmens/parlamentets ledamöter bakom ett beslut. Vetosystemet används fortfarande i till exempel EU, NATO och FN.
Den moderna demokratin uppstod i Västvärlden på 1800-talet med USA som ett tidigt exempel. Under 1900-talet spred den sig över världen till Latinamerika, forna kolonier och före detta kommunistländer.
Olika effekter av demokratin har föreslagits av forskare. Ekonomen Amartya Sen har konstaterat att en hungersnöd aldrig inträffat i en demokrati. Enligt den demokratiska fredsteorin har två demokratier aldrig gått i krig mot varandra.
Demokrati kan ur andra synvinklar även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat, så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati, närdemokrati med mera.
Olika demokratibegrepp
Det finns olika sätt att definiera och kategorisera politisk demokrati. Ett demokratiskt ideal där alla vuxna är aktivt involverade i beslutsprocessen har ställts upp av den amerikanske statsvetaren Robert A. Dahl[4]:
- Beslutsjämlikhet: Vars och ens åsikt har samma tyngd när man skall fatta kollektiva beslut
- Effektivt deltagande: Under hela beslutsprocessen har var och en lika stora möjligheter att uttrycka sina önskemål
- Upplyst förståelse: Var och en skall ges tillräcklig tid för att sätta sig in i de frågor som ska beslutas
- Kontroll över dagordningen: Folket bestämmer själv vilka frågor som skall eller inte skall beslutas genom kollektivt beslutsfattande
- Inklusion: Med folket menas alla vuxna som lyder lagarna, ej barn eller genomresande
Som synes är principen om medborgarskap och laglydnad (inklusion) viktig i Dahls kriterier. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.
En mer generell beskrivning har formulerats av filosofen Karl Popper. Enligt Popper skiljer sig ett demokratiskt samhälle från ett icke-demokratiskt (Popper använder termen "tyranni") genom att det erbjuder medel genom vilka de styrda kan avsätta de styrande, och att denna ordning inte utan vidare kan sättas ur spel.[5]
Typer av demokrati
Direkt demokrati
Den traditionella indelningen av demokrati har varit direkt demokrati och representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar anses ha fötts i staden Athen i antikens Grekland, och innebär att alla röstberättigande beslutar själva i alla frågor, vilket har förutsatt att befolkningen är relativt liten. I antikens Athen utövades den direkta demokratin genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Samma system, med bistånd av viss modern teknik, används än i dag exempelvis i Schweiz' kantoner och i kommuner med lågt befolkningstal i till exempel USA. Informationssamhället med datorer i snart varje hushåll anses öppna för möjligheten av system med direkt demokrati även om befolkningstalet är stort. Folkomröstningar i enstaka frågor är idag den enda formen av direkt demokrati i kommuner, regioner eller länder med högt antal röstberättigade. I Sverige är emellertid folkomröstningarna endast vägledande – statsmakterna eller kommunen behöver inte rätta sig efter folkomröstningens utfall.
Representativ demokrati
Representativ demokrati eller indirekt demokrati är idag den dominerande formen av demokrati, och innebär att de röstberättigade väljer ombud som exempelvis får utgöra en förenings styrelse. På nationell, regional och kommunal nivå är det nästan uteslutande så att medlemmar av de politiska partierna (politiker) har kommit att fungera som ombud i beslutsprocessen. De politiska partierna är även valorganisationer som tillhandahåller politiker för folket att rösta på. Politiker tillhörande partier är således representanter som med öppna mandat bestämmer å folkets vägnar i någon form av församling eller parlament, som i sin tur utser en styrelse eller regering. Parlamentet har den lagstiftande makten och regeringen den verkställande makten.
Andra typer av demokrati
Världens äldsta parlament återfinns på Island, där Alltinget grundades år 930. Även i de övriga nordiska länderna förekom olika former av ting och beslutande församlingar, långt innan begreppet demokrati nått Norden. Alla landskap i Sverige praktiserade ting, och exempel är bl.a. Jamtamot i Jämtland och Gutatinget på Gotland. På dessa möten hade dock, liksom i antikens Grekland, endast män rösträtt. Ibland omnämns denna form av demokrati som bondedemokrati. Den lokala formen av ting var sockenstämman.
Begreppet liberal demokrati demokrati har inget med liberala partier att göra, utan står för den ursprungligen västerländska form av demokrati som även innefattar och garanterar mänskliga rättigheter och friheter, hänsynstagande till minoriteter, yttrande- och pressfrihet samt människors rätt till egendom.
En annan demokratiterminologi som har sitt ursprung i marxismen är indelningen i politisk demokrati, social demokrati och ekonomisk demokrati, liksom i indelningen borgerlig demokrati och socialistisk demokrati. Politisk demokrati står för avskaffandet av vad socialisterna uppfattar vara diktatur (se borgerlig demokrati) genom avskaffandet av monarkin och bourgeoisin. Social demokrati står för för ett samhälle där alla har lika värde och ursprungligen handlade det om att alla väljares röster skulle ha samma värde oberoende av väljarens inkomster. Ekonomisk demokrati i marxistisk terminologi står för en socialistisk fördelning av samhällets resurser och produktionsmedel, vilket är anledningen till att beteckningen "demokratiska republiken" ingår i namnet på länder som Östtyskland och Vietnam.
Religion och demokrati
De flesta stater i dag hävdar officiellt att de är demokratiska. Graden av demokrati varierar med dess definition. Stödet för demokrati skiljer sig dock mellan olika religiösa områden.
Islam
Även inom den muslimska världen är demokrati och mänskliga rättigheter ord med hög status. Försvarare av islam har introducerat termen "islamisk demokrati" för att visa detta. Nyare muslimska ideologer framhäver demokrati, en sekulär stat, tillämpning av islam och sådana islamiska källor som överensstämmer med eller uttrycker demokrati[6]. I artikelsamlingen ”Islam, gender, culture, and democracy” uttrycks slutsatsen att islamisk religion i sig själv inte är ett signifikant hinder för uppkomsten av demokratiska institutioner. Tessler finner i sin artikel lite bevis för att Islam och demokrati är oförenliga. Tessler menar istället att anledningen till att demokratin inte tycks ha slagit rot i den arabiska världen beror på andra faktorer än religion; ekonomiska faktorer, relationer med internationell politiskt, eller beslut fattade av makthavare som kan motsätta sig övriga internationella politiska förändringar[källa behövs] (Se för mer info Inglehart, ”Islam, gender, culture, and democracy”, 2003).
I Koranen finns en vers som utgör en grund för försök att från islamiskt perspektiv förklara vad demokrati är: ”vars angelägenheter [är föremål för] rådplägning (shura) dem emellan, och som delar med sig av vad vi beskärt dem”. [7] Hjärpe menar att med syftning på koranordet ovan (uppmärksamma begreppet shura) ger man parlamentet beteckningen "madjlis ash-shura", dvs rådslagsförsamling.
Flera empiriska studier som på ett systematiskt sätt jämför islamiska stater med omvärlden har kommit fram till att islam leder till svagare demokrati och färre politiska rättigheter. År 2001 saknade 89 % av de 47 länder som hade en islamisk majoritet demokratiskt valda regeringar. Av världens 145 icke-islamska länder var samtidigt 76 % fria demokratier baserade på allänna val. Sannolikheten att en stat är odemokratisk befanns vara nära tre gånger högre för islamiska än för icke-islamska stater. Inget enda arabiskt land kunde räknas till vad studien definierade som ”electoral democracy”, dvs en demokrati grundad på fria, allmänna val.[8] Även efter kontroller för påstådda inflytanden av historiska, politiska och ekonomiska faktorer, så fortsätter stater med islamiska religiösa traditioner att vara signifikant mer auktoritära än icke-islamska stater. En förklaring till detta är de svaga rättigheterna för kvinnor i muslimska stater.[9] Uppföljande studier har bekräftat att muslimska länder är mindre demokratiska och mer auktoritära än resten av världen. Det gäller även när man tar hänsyn till andra faktorer såsom demokratisk tradition, ekonomisk utveckling, utbildningsnivå, omgivande stater, urbaniseringsgrad och skillnader i inkomstojämlikhet. Enligt studien hänger dock demokratibristerna inte direkt samman med kvinnors rättigheter, utan mer med arabisk kultur.[10] En senare studie, som räknade bort effekterna av skillnader i befolkningsstorlek, BNP, utsatthet för krig, råmaterialberoende och andra förhållanden - liksom särskilt effekterna av arabisk kultur - drog slutsatsen att islam har ett samband med färre politiska rättigheter, med undantag för de allra fattigaste staterna. Studien pekade på det svaga stödet för individuella rättigheter i islamisk doktrin som en förklaring.[11]
Kristendom
Vissa studier har identifierat den kristna inriktningen katolicism som en faktor bakom försvagad demokrati.[10]
Historia
Demokratin i antikens Grekland
Folkförsamlingar, vars sumeriska namn var ukkin och akkadiska puhrum, vilka beskrivs ha beslutande funktioner, omtalas i texter från kulturen i Mesopotamien. Särskilt goda belägg för denna folkförsamlings natur och funktion finns i texter från den assyriska handelskolonin i Anatolien (början av 2000-talet f.Kr.) och i texter från de sumeriska stadsstaterna (2000-talet f.Kr.). Denna folkförsamling uppges ibland vara indelad i två "kamrar": en befolkad av de "äldre/stora" och en av de "yngre/små". Folkförsamlingen ska ha tillsatt kommittéer och utsett administrativa och politiska företrädare. Begreppet "primitiv demokrati" har använts för att beteckna sumeriskt styrelsesskick. Mycket forskning återstår dock för att klarlägga nämnda församlings exakta natur och organisation.
Antikens Grekland anses ofta vara den västerländska demokratins vagga; se Den athenska demokratin. Under några få århundraden gick man från diktatur till en elementär form av demokrati. År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont av Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och han fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället infördes timokrati, att rösträtten fördelades efter förmögenhet.
Befolkningen delas upp i fyra fylen (socialklasser) efter rikedom, pentakosiomedimner, hippeis, theten och zeugiter. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen.
Efter Solon 590 f.Kr. togs makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 f.Kr. den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde.
En intressant aspekt på den atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansågs inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.
Demokratin i den Romerska republiken
Mellan åren 509 f.Kr. och 27 f.Kr. (omtvistat, sönderfallet stammade minst ett sekel tillbaka i tiden till mordet på bröderna Gracchus år 133 f.Kr.) var stadsstaten romarriket en republik, med då ungefär samma mening som en folkvald demokrati. Folkförsamlingarna (comitiae) innehade indirekt den utövande makten genom att varje år utse ämbetsmännen (magistrati), bl a kvestorerna, edilerna, pretorerna, konsulerna och censorerna. Konsulerna tjänade två stycken samtidigt ett år åt gången som senatens ordförande och överbefälhavare för republikens styrkor. De valdes i slutet av varje år i direkta val av comitia centuriata, som bestod av alla vuxna manliga romerska medborgare. Dessa sammmanträdde på Marsfältet utanför staden och var enligt socialt spektrum (inkomst, social bakgrund mm) indelade i 193 centurior. Dessa röstade inbördes vilken kandidat de ville se som konsul och kandidaten som fick flest röster fick hela centurians röst (motsvarande delstaternas elektorsröster i dagens USA). De två kandidater som vann flest centurior satt som konsuler under året som följde, och hade absolut vetorätt över varandra, samtliga ämbetsmän och över senaten. Denna var inte demokratiskt vald, utan bestod av de förnämsta politikerna ur Roms rikaste familjer. Folkförsamlingen hade dock alla fria män födda i Rom (från 89 f.Kr. hela Italien) tillgång till, under förutsättning att de uppnått vuxen ålder. Att romerska medborgare "vallfärdade" till Rom årligen för att rösta var dock mycket ovanligt, det var Roms befolkning som hade makten i folkförsamlingarna och de rikare medborgarna hade även där högre inflytande.
Ett ovanligt men välkänt tilltag med stora likheter till dagens undantagstillstånd var senaten och konsulernas möjlighet att utse en diktator i orostider, ett berömt exempel är då Hannibal efter segern vid Trasimenus tågade mot staden. Senaten måste godkänna beslutet varpå konsulerna tillsammans utsåg en välkänd politiker till diktator. Denna hade, förutom ämbetsmännens vanliga immunitet under sin ämbetstid även fullständig juridiskt skydd från åtal även efter sin tid som diktator för förseelser begångna under denna period. Diktatorns makt var begränsad till en sexmånadersintervall och kunde inte förlängas. De två undantag som skedde, i båda fall under hot om vapenmakt, var Sulla och Caesars diktaturer. Den förra skulle vara på "obestämd tid" och nedlades frivilligt av Sulla efter knappt ett år, den andra, Caears, på livstid men ändades kort efter mordet på honom.
Under det sista århundradet före kristus började fundamenten i republiken krackelera. Efter en hastig återgång till demokratiska val efter mordet på Caesar 44 f.Kr. utropades det andra triumviratet följande år, en konstitutionssanktionerad, tredelad militärjunta mellan Octavianus, Antonius och Lepidus. Efter att de två sistnämnda stupat respektive tvingats i exil och triumviratet upphört "återlämnade Octavianus makten till senaten och folket", men innehade själv så stor popularitet bland folkförsamlingarna och legionerna att han i realiteten blev envåldshärskare. Läs Augustus för mer information.
Modern tid
De första länder efter antiken som anses uppfylla vissa definitioner av demokrati är republikerna på Korsika och i USA. Vid en tidpunkt under franska revolutionen hölls ett val med allmän rösträtt bland män. Under 1800-talet utvidgades gradvis den andel av männen som hade rösträtt i Europa och dess nybyggarländer. I början av 1900-talet fick även kvinnor rösträtt. Under andra halvan av 1900-talet fortsatte demokratin att spridas i Latinamerika, Afrika och Asien. Med Sovjetunionens fall ökade antalet demokratier ytterligare.
Enligt Freedom House ökade mellan 1900 och 1950 andelen av världens befolkning som bor i demokratier med allmän och lika rösträtt från 0 till 31 procent. År 2000 hade andelen stigit till 58 procent och fortsatte att öka.[12]
Kritik av demokratin
 |
Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. |
- Högerradikaler betraktar demokrati som "ett pöbelvälde" och vill istället ha diktatur med en totalitär stat och en allsmäktig ledare.[13]
- Den teokratiska kritiken går ut på att samhället i stället skall styras av Gud och prästerskapet. Här finns också en kritik av demokratin som en maskering av "Pax Americana".[14]
- Den direkta demokratins förespråkare är inte motståndare till demokratin. De anser att den liberala demokratin inte är tillräckligt demokratisk utan istället utgör en skendemokrati, det vill säga ett odemokratiskt system med demokratisk ytbeläggning. Demokratin måste fördjupas, utövas direkt av folket utan ombud, och den anses här också böra förutsätta ekonomisk demokrati och social rättvisa.
Källor
- ↑
- ↑ http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ Uppslagsord "demokrati"
- ↑ Arné Helldén, Regeringsmakt och demokrati, Stockholm 1966, s. 34
- ↑ Dahl, Robert A. Dilemmas of Pluralist Democracy. Autonomy vs. Control New Haven: Yale University Press 1982
- ↑ Popper, Karl R. Popper i urval. Thales 1997. Sid. 347. (Även i kap. 7 i Det öppna samhället och dess fiender, Akademilitteratur, 1980-1981).
- ↑ Se t.ex. Hjärpe, Jan Shari'a 2005
- ↑ (Se citat i Hjärpe, ”Islam lära och livsmönster”, 1988; samt Koranen översatt av Zettersteen, Sura 42: 36)
- ↑ Karatnycky, Adrian (2002). "Muslim Countries and the Democracy Gap", Journal of Democracy Volume 13, Number 1 January 2002. [1]
- ↑ Fish, M. Steven, (2002). "Islam and Authoritarianism," World Politics, Jan. 2002, pp. 4-37, [2] full-text pdf
- ↑ 10,0 10,1 Donno, Daniela & Bruce Russet, (2004). "Islam, Authoritarianism, and Female and Empowerment: What Are the Linkages?", World Politics, July 2004, pp. 582-607. [3]
- ↑ Pryor, F, (2007). "Are Muslim Countries Less Democratic?" Middle East Quarterly, Fall 2007, pp. 53-58 [4]
- ↑ Freedom House, "Democracy's Century"
- ↑ Salka Sandén: ’’Deltagänget’’. Vertigo 2008, s. 54-55.
- ↑ ”…(den iranska) revolutionen som ledde till den första Gudsstaten i modern tid.”’’Maktkamp överskuggar revolutionsjubileum i Iran’’, Dagens Eko onsdag 11 februari 2004.
Se även
- Borgerlig demokrati
- Demokratiutredningen
- Demokratiskt underskott
- Direkt demokrati
- Statsskick
- Diktatur
- Monarki
- Partikrati
- Politeia
- Oligarki
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Demokrati
- Demokratiutredningen — En omfattande utredning om demokratin i Sverige
