Den atenska demokratin
Från Rilpedia
Den atenska demokratin initierades först av Solon som konstruerade den i teorin. Den som förverkligade den var ändå Peisistratos några tiotal år senare, ca år 440 f.Kr.
Grunden var att alla fria män, som var minst 20 år, i staden, eller de som bodde inom stadsstatens område, fick delta vid val till folkförsamlingen. Kvinnor, slavar och barn hade inte rösträtt. De röstberättigade männen ska ha varit ca 40 000 till antalet, men bara 6000-8 000 deltog regelbundet i de politiska mötena i staden, som hölls på agora. Dessa möten hölls var nionde dag. Ärenden som avgjordes här var sådana som var av vikt för staten, t.ex. eventuell krigföring och lagar.
Omröstningar vid folkförsamlingens möten skedde med handuppräckning, innan vilken de som ville uttala sig i den aktuella frågan hade fått hålla ett anförande var.
Ett undantag från handuppräckningen var fenomenet ostrakism. Ostrakism gick ut på att de församlade skrev namnet på en person som blivit mäktig inom staden, på en lerskärva. Om en person hade för mycket makt, ansågs detta kunna vara ett hot mot demokratin. Om en person fick ett visst antal "röster" kunde personen landsförvisas i upp till tio år.
Bland de fria männen lottade man också fram medlemmarna i femhundramannarådet, vilket förberedde och utarbetade de lagförslag som skulle behandlas av folkförsamlingen. Femhundramannarådet bestod i praktiken av 50 män i taget under en tiondel av året.
För den verkställande makten stod arkonterna. Dessa var nio till antalet och såg till att de förslag som godkänts av folkförsamlingen omsattes i praktiken.
En sista kategori av styrande var strategerna, som stod för den militära ledningen. De var tio stycken och hade naturligt nog mest makt i krigssituationer.
