Demokratisk fredsteori
Från Rilpedia
.jpg)
Demokratisk fredsteori (engelska democratic peace theory) är en statsvetenskaplig teori vars grundtanke är att demokratier inte går i krig med varandra. Ofta begränsas teorin till etablerade liberala demokratier med allmän rösträtt. Teorin går tillbaka till Immanuel Kant, men har utvecklats och prövats empiriskt först sedan 1960-talet, bland annat av professor R. J. Rummel.
Kants ursprungliga förklaring var att invånare i en demokrati av naturliga skäl – de skulle få betala krigets alla kostnader och umbäranden – skulle dra sig för att starta ett krig, men många andra förklaringar har senare framförts. Tanken har fått uttalat stöd inte minst hos neokonservativa och liberala grupper i USA och Europa, som sett den som ytterligare ett argument för att sprida demokrati. USA:s förre president George W. Bush[1] och Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair[2] har argumenterat för teorins giltighet.
En annan variant av teorin är att sannolikheten för krig mellan två stater minskar ju mer demokratiska dessa är.
Innehåll |
Empiriskt stöd
Rummel hävdar att av 371 krig (med fler än tusen döda) 1816–2005 utkämpades 205 mellan ickedemokratier, 166 mellan en demokrati och en diktatur och inga mellan demokratier.[3]
I ett projekt undersöktes 348 territoriella dispyter 1919–1995. Fem av dessa involverade demokratier på båda sidor i konflikten: Polen–Tjeckoslovakien 1919, Pakistan–Indien 1956–1957 och 1990–1992, Syrien–Israel 1955–1960, Argentina–Storbritannien 1976 och Ecuador–Peru 1981. Av dessa eskalerade endast Peru konflikten till en "hög nivå", men inget ledde till krig.[4]
En artikel av Frank Wayman studerade 2 042 konflikter mellan stater 1816–1992. I 62 fall var "liberala" stater på båda sidor i konflikten, men i endast tre fall inträffade dödsfall (USA–Ecuador 1954 och Peru–Ecuador 1981 och 1984) och antalet dödsfall understeg hundra. Wayman finner således inga krig mellan demokratier.[5]
Kritik
Teorin har ifrågasatts av olika anledningar. Skeptiker har exempelvis påpekat att empirin inte stämmer om man inte just noga specificerar vilka demokratier det rör sig om; ekonomiska och geografiska förklaringar har också presenterats som alternativa förklaringar till fredstillstånd mellan demokratier. I det första fallet ifrågasätts alltså empirin, medan man i de andra fallen menar att det inte är demokratin i sig som ligger bakom freden utan andra faktorer.
Möjliga undantag till teorin
Båda sidor i debatten är överens om att demokratier har mindre sannolikhet att gå i krig med varandra än icke-demokratier och om att det inte finns något tydligt exempel som falsifierar teorin. Debatten handlar därför med nödvändighet om en mängd enskilda krig. Några av dessa behandlas nedan.
Amerikanska inbördeskriget
Argument för undantag: Både sydstaterna och nordstaterna hade hållit allmänna val.
Argument mot undantag: Slavar fick inte rösta i sydstaterna.
Första världskriget
Argument för undantag: Alla tyska män hade rösträtt till riksdagen, och Storbritannien och Frankrike var demokratier.
Argument mot undantag: Den tyske kejsaren var den som beslutade om krigsförklaringen och kontrollerade militären. Den tyske rikskanslern hade ombetts avgå av riksdagen men ignorerat det och hänvisat till att han tjänade kejsaren.
Finska fortsättningskriget
Argument för undantag: Det demokratiska Storbritannien förklarade krig mot demokratin Finland.
Argument mot undantag: Inga egentliga krigshandlingar skedde utan krigsförklaringen var bara formell.
Kargilkriget 1999
Argument för undantag: Både Indien och Pakistan hade demokratiskt valda ledare.
Argument mot undantag: Den pakistanska militären startade kriget på eget bevåg utan godkännande från statsledningen.
Libanonkriget 2006
Argument för undantag: Både Israel och Libanon var demokratier vid tidpunkten.
Argument mot undantag: Israel krigade inte mot den libanesiska staten utan mot Hizbollah.
Kriget i Sydossetien 2008
Argument för undantag: Både Ryssland och Georgien har hållit allmänna val.
Argument mot undantag: Den ryska oppositionen trakasseras av regeringen och yttrandefriheten är begränsad. Freedom House betraktade inte Ryssland som en demokrati vid tillfället.
Se även
Noter
- ↑ "History has taught us democracies don't war. Democracies -- you don't run for office in a democracy and say, please vote for me, I promise you war. (Laughter.) You run for office in democracies, and say, vote for me, I'll represent your interests; vote for me, I'll help your young girls go to school, or the health care you get improved." President Thanks U.S. and Coalition Troops in Afghanistan
- ↑ Intervju i The Daily Show with Jon Stewart 18 september 2008
- ↑ Rudolph J. Rummel, Democratic Peace
- ↑ Huth, Paul K. & Allee, Todd L. (2002), The Democratic Peace and Territorial Conflict in the Twentieth Century (Cambridge: Cambridge University Press), s. 255 och 267
- ↑ Wayman, Frank W. (2002), "Incidence of militarized disputes between liberal states, 1816–1992", paper presenterad vid konferensen för International Studies Association, New Orleans, 23–27 mars
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
