Från Rilpedia

Esperanto är ett planspråk som konstruerats för att fungera som internationellt hjälpspråk. Av de förslag till internationellt hjälpspråk som framlagts är esperanto det mest spridda.

Språkets namn kommer från den pseudonym, Doktoro Esperanto, dvs "en doktor som hoppas", som den polske upphovsmannen dr L.L. Zamenhof använde när han publicerade sitt förslag till internationellt språk år 1887. Zamenhofs syfte med esperanto var att det skulle fungera som andraspråk för alla människor och leda till ökad förståelse och minskad risk för krig och konflikter mellan olika länder och folk. Esperanto har inte antagits officiellt av någon stat men fungerar idag som arbetsspråk för ett hundratal internationella föreningar och organisationer och har kommit att användas av människor i olika delar av världen för mellanfolkliga träffar, resor, brevväxling och olika kulturella syften som litteratur, radiosändningar och Internet.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Språklig struktur 2.1 Fonologi 2.1.1 Konsonanter 2.1.2 Vokaler 2.2 Skrift 2.2.1 Alternativa skrivsätt 2.2.2 Vana vid latinska alfabetet 2.2.3 Stenografi 2.3 Grammatik 2.3.1 Ordklasser 2.3.2 Användning av ackusativformen 2.3.3 Ordföljd 2.4 Ordförråd 2.4.1 Ordbildning 2.4.1.1 Sammansättningar 2.4.1.2 Prefix 2.4.1.3 Suffix 2.4.1.4 Exempel på ordbildning 2.4.1.5 Ett hälsosamt exempel 2.4.1.6 Reduplikation 2.4.2 Tabellorden 2.5 Jämförelse med svenska 3 Historia 3.1 Pionjärtiden 3.1.1 Boulogne-sur-mer 3.1.2 Idokrisen 3.1.3 UEA bildas 3.1.4 Första världskriget 3.2 Mellankrigstiden 3.3 Andra världskriget och Kalla kriget 3.4 Efter järnridån 3.5 Utbredning idag 4 Användning 4.1 Litteratur 4.2 Musik 4.3 Tidskrifter 4.4 Elektroniska medier 4.5 Samtal 4.5.1 Kongresser, konferenser och festivaler 4.5.2 Resor 4.5.3 Korrespondens 4.5.4 Svordomar 4.5.5 Esperanto som hemspråk 4.6 Språkundervisning 4.6.1 Esperanto är lätt att lära sig 4.6.2 Esperanto underlättar inlärning av andra språk 5 Rörelse 5.1 "Neutrala" förbund 5.2 Den socialistiska esperantointernationalen 5.3 Trosrörelser för esperanto 5.4 Esperantogårdar 5.5 Esperanta Civito 5.6 Homaranismo 6 Esperantomärken 6.1 Skaldat 6.1.1 Esperantohymnen 6.1.2 La vojo 6.2 Symboler 6.2.1 Esperantostjärnan 6.2.2 Esperantoflaggan 6.2.3 Jubileumsklotet 6.2.3.1 Epostsignaturen 6.3 Bemärkelsedag 7 Kritik mot esperanto 7.1 Europeiskhet 7.2 Könsojämlikhet 7.3 Enkelhet och demokrati 8 Vinster med esperanto 9 Litteratur 10 Källor 11 Externa länkar 11.1 Övriga esperantoorganisationer i Sverige

Bakgrund

År 1887 publicerade dr L.L. Zamenhof (1859-1917), ögonläkare i Warszawa med ryska som modersmål och sekulariserad jude, grammatik och ordlista till planspråket "Lingvo Internacia de Doktoro Esperanto", som snart kom att kallas esperanto.

Esperantos ordförråd bygger till största delen på de romanska språken med vissa germanska och slaviska inslag. Grammatiken brukar dock räknas som agglutinerande, vilket innebär att ordstammarna nästan aldrig förändras eller förkortas, utan fogas till varandra som pusselbitar. Detta innebär att esperanto morfologiskt sett står närmare turkiska och japanska än de stora indoeuropeiska språken, även om grammatiken i det stora hela, liksom ordförrådet, är klart västerländska. Esperanto är betydligt lättare att lära sig än de flesta etniska språken.^{[källa behövs]}

Zamenhofs syfte med att publicera esperanto var att det skulle bli ett allas andraspråk, som människor kunde lära sig vid sidan om modersmålet för att underlätta kommunikation mellan olika folk. Zamenhof menade att bristen på kommunikation och förståelse var en av orsakerna till krig och fiendskap mellan olika nationaliteter. En orsak till att just Zamenhof kom på denna idé kan ha varit att han växte upp i staden Białystok i nuvarande östra Polen, där fem språk - polska, ryska, vitryska, tyska och jiddisch - talades.

Snabbt slöt sig en grupp idealister i framför allt Ryssland till Zamenhof. Den första esperantoföreningen bildades 1888 i Nürnberg i Tyskland.^[1] Det nya språket tog över många anhängare av ett tidigare förslag till internationellt språk, volapük, som snabbt förlorade betydelse efter en lovande början. Esperanto blev med åren ett språk som både talades och användes för fack- och skönlitteratur i original och i översättning. Förutom de ryska esperantisterna spelade esperantister i Uppsala och Paris en stor roll för språkets spridande och utveckling. Zamenhofs dotter, Lidia Zamenhof, besökte Sverige. Inom några år fanns esperantotalande i många länder.

1905 anordnades den första esperantistiska världskongressen – La Unua Universala Kongreso de Esperanto – i Boulogne, Frankrike. Samma år publicerades La Fundamento de Esperanto ("Esperantos grundval"), en samling av Zamenhofs viktigaste skrifter, som accepterades av kongressen som den oantastliga grunden för språket. Ditintills hade en del reformförslag framförts som skulle ändra vissa grundläggande drag i esperantos grammatik och ortografi. Majoriteten av esperantorörelsen föredrog att ge det nya språket en stabilitet framför att fortsätta en diskussion om stora reformer. Principen var att esperanto nu tillhörde alla språkbrukare och att utvecklingen, liksom för andra språk, skulle ske genom språkanvändningen, inte genom att Zamenhof eller någon annan kunde diktera ändringar.^[2]

1907 inträffade en kris i esperanto-rörelsen, då en mindre grupp var missnöjda med språkets utformning och förespråkade en genomgripande reform. När förslaget inte fick majoritetens stöd lanserades det reformerade språket ido ("avkomling" på esperanto) och en brytning skedde i rörelsen. Sedan dess har hundratals konstgjorda språk lanserats, utan att något har fått samma spridning som esperanto.

De första esperantisterna var till övervägande del intellektuella. Efter första världskriget växte språket och dess bas breddades genom att en arbetaresperantorörelse utvecklades.^[3] Även Sovjetunionen förhöll sig först positivt till esperanto, men under den senare delen av 1930-talet utsattes esperantisterna där för förföljelser, liksom i Nazityskland. Efter andra världskriget har språket spritts i mer långsam takt.^[4]

Esperantos framgångar jämfört med de andra konstgjorda språken brukar förklaras med ett flertal faktorer. Dels intar esperanto en mellanställning mellan de naturalistiska konstgjorda språken, som försöker imitera befintliga språk både vad gäller grammatik och ordförråd, och de schematiska språken, som är mycket olika de befintliga. L.L. Zamenhof avstod också från sin upphovsrätt på språket och lät det utvecklas fritt som vilket annat språk som helst. På detta sätt har esperanto fått ett liv och en livskraft som inte andra konstgjorda språk har. Ytterligare en annan förklaring är att esperanto mycket tidigt sammankopplades med interna ideo ("inre idé") som innebär att man tänker sig att esperanto, som ett allas andra språk vid sidan av modersmålen, innebär ökad kommunikation och förståelse mellan folken, och på så sätt leder till fred och samarbete. Interna ideo har lett till att ett starkt engagemang har vuxit upp bland många esperantister. Dikter och sånger har skrivits och används vid olika manifestationer för esperanto, där också symbolen för esperanto, en grön femuddig stjärna, används på flaggor och rockslagsmärken.

Upphovsmännen till många andra konstgjorda språk bemödade sig därför om att deras språk skulle vara helt frikopplade från alla ideologier. Det visade sig att esperantos interna ideo utövade en betydligt större lockelse på allmänheten än de andra språkens frihet från ideologier. Brytningen med gruppen kring ido kan alltså inte enbart förklaras med olika uppfattningar i grammatiska frågor.

Språklig struktur

Fonologi

Esperanto har 22 konsonanter och 5 vokaler. Betoningen ligger alltid på den näst sista vokalen, utom i de fall då slutvokalen o elideras (i praktiken nästan enbart inom poesi). Till exempel uttalas familio (familj) [fa.mi.ˈli.o], men famili’ [fa.mi.ˈli].

Konsonanter

	Bilabial		Labio- dental		Alveolar		Post- alveolar		Palatal		Velar		Glottal
Klusil	p	b			t	d					k	g
Nasal		m				n
Flapp						ɾ
Frikativa			f	v	s	z	ʃ	ʒ			x		h
Affrikata					ʦ		ʧ	ʤ
Lateral approximant						l
Approximant										j

Ljudet /r/ uttalas antingen som en alveolar flapp ([ɾ] i IPA) eller rullande. /v/ uttalas som ett svenskt v, men kan ofta ligga någonstans mellan v och ett engelskt w (IPA [ʋ]), eller ibland som ett engelskt w, beroende på talarens språkliga bakgrund. Halvvokalen [u̯] förekommer normalt endast i diftonger efter vokalerna /a/ och /e/. Det är vanligt att vissa konsonanter assimileras, även om det debatteras huruvida detta är korrekt uttal, särskilt i konsonantkombinationerna /nk/, som kan uttalas [ŋk] som i svenska sjunk, och /kz/ som kan uttalas [gz], som x-et i engelskans example.

Ett relativt stort antal konsonantkombinationer kan förekomma, upp till tre initialt i ord och upp till fyra medialt, till exempel i ordet instrui, undervisa. Finala konsonantkombinationer är ovanliga utom när finalt o elideras i poesi, samt i några få ord som cent (hundra) och post (efter).

Vokaler

Esperanto har fem vokaler, de samma som i exempelvis spanska och swahili. Det görs ingen fonematisk skillnad mellan korta och långa vokaler.

	Främre	Bakre
Sluten	i	u
Halvöppen	e	o
Öppen	a

Det finns sex fallande diftonger: /ui̯, oi̯, ei̯, ai̯, au̯, eu̯/.

Att vokalsystemet endast har fem vokaler innebär att en ganska stor variation i dessas uttal tolereras. Till exempel varierar /e/ normalt från [e] (ett slutet e) till [ɛ] (mer åt ett svenskt 'ä'). Även esperantos 'o' kan ha ett mer öppet eller slutet uttal. Detaljerna beror ofta på talarens modersmål. Det förekommer hos vissa talare att en glottisstöt uttalas mellan två vokaler som står bredvid varandra, särskilt när dessa är samma vokal, som i orden heroo (hjälte) och praavo (farfarsfar eller morfarsfar).^[5]

Skrift

Esperanto skrivs med en variant av latinska alfabetet. Bokstäverna q, w, x och y förekommer inte i några esperantoord utan endast i namn från andra språk. Esperanto har dessutom vissa speciella bokstäver med diakritiska tecken, nämligen ĉ, ĝ, ĥ, ĵ, ŝ och ŭ. Varje bokstav motsvarar ett fonem.

Namnen på konsonanterna bildas vanligen genom att man lägger till ett o.

Bokstav	Namn	Ljudvärde (IPA)	Motsvarighet	Kommentar
Aa	a	[a]	a i katt
Bb	bo	[b]	b i båt
Cc	co	[ʦ]	ts i vitsar
Ĉĉ	ĉo	[ʧ]	tsch i "ritsch", engelskt ch i church
Dd	do	[d]	d i dag
Ee	e	[e] eller [ɛ]	e i len eller i helst
Ff	fo	[f]	f i fisk
Gg	go	[g]	g i gå
Ĝĝ	ĝo	[ʤ]	engelskt G i German, svahiliskt j i maji
Hh	ho	[h]	h i hatt
Ĥĥ	ĥo	[x]	tyskt ach-Laut som i Bach	en ovanlig bokstav
Ii	i	[i]	i i vid eller vitt
Jj	jo	[j]	j i kaja	halvvokal
Ĵĵ	ĵo	[ʒ]	engelskt s i measure, franskt j i jour
Kk	ko	[k]	k i klok
Ll	lo	[l]	l i liv
Mm	mo	[m]	m i mat
Nn	no	[n]	n i näsa
Oo	o	[o] eller [ɔ]	å i svål eller i påsk
Pp	po	[p]	p i palsternacka
Rr	ro	[r]	tungspets-r i rar
Ss	so	[s]	s i ses
Ŝŝ	ŝo	[ʃ]	engelskt sh i shell, tyskt sch i waschen, franskt ch i chaque
Tt	to	[t]	t i täta
Uu	u	[u]	o i stor eller bonde
Ŭŭ	ŭo	[w]	u i aula eller "Europa	halvvokal
Vv	vo	[v]	v i väder
Zz	zo	[z]	tonande s som engelskt z i zone, franskt s i viser, tyskt s i böse

^[6]

Alternativa skrivsätt

Esperantos specialbokstäver ĉ ĝ ĥ ĵ ŝ ŭ har tidigare orsakat problem för tryckerier och datoranvändare. Zamenhof rekommenderade att den som inte har tillgång till bokstäver med övertecken skrive ĉ ĝ ĥ ĵ ŝ med tillägg av h i stället för med tak, alltså ch gh hh jh sh, samt att ŭ skrivs som ett vanligt u utan breve. I början av 1990-talet började tidskriften Eventoj förespråka ett nytt skrivsätt som lämpar sig bättre för datorer, nämligen att alla specialbokstäverna skrivs med tillägg av x, alltså cx gx hx jx sx ux. Det gör det lättare att upprätthålla den alfabetiska ordningsföljden och att konvertera till standardstavningen ("ebligas tuttekste anstataŭi"). Exempelvis esperantiska Vikipedio använder detta skrivsätt för all redigering.
För moderna datorer med Unikod-teckenuppsättning går inläsning och visning av ĉ ĝ ĥ ĵ ŝ ŭ numera perfekt utom i undantagsfall när en text har passerat vissa amerikanska servrar som ännu inte är anpassade till internationell kommunikation.

Vana vid latinska alfabetet

Mellan- och västeuropéer och de länder i andra världsdelar som koloniserats av dessa är ofta vana vid att skriva stora och små bokstäver som härstammar från det latinska alfabetet. Men redan ryssar är ovana vid att forma sådana bokstäver. När asiatiska folk med andra alfabet, t.ex. kineser och japaner, skriver för hand med latinska bokstäver blir bokstäverna ofta krokiga och raderna ojämna och kan i värsta fall vara svårlästa. I dataåldern är dock detta inte längre något problem.

Stenografi

Ända sedan slutet av 1800-talet har stenografiska system använts på esperanto. Redan den första världskongressen 1905 stenograferades ned. System grundade på den tyska kursiva traditionen efter Gabelsberger har dominerat. På 1960-talet lanserades ännu ett system för esperanto, det s.k. Unesten (Universala esperanta stenografio), en anpassning av Stolze-Schreys system. Det har dock inte slagit igenom eftersom det är mycket snabbt och därför också svårt att lära sig. På 2000-talet har langolisk skrift utvecklats med utgångspunkt i Melins system och därför betydligt enklare, men ännu föga spritt.

Grammatik

Esperantos ord bildas genom att oföränderliga ordrötter sammanfogas med grammatiska ändelser och ordbildningsaffix. Detta sker på ett mycket regelbundet sätt, så att talare normalt kan bilda nya ord medan de talar och bli förstådda. Sammansatta ord bildas med det beskrivande ordet först och huvudordet sist, på samma sätt som i svenska fågelsång gentemot sångfågel. Se vidare i stycket Ordbildning nedan.

Ordklasser

Ett mycket karakteristiskt drag i esperanto är att olika ordklasser markeras med separata ändelser: substantiv i grundform slutar på -o, adjektiv i grundform på -a, adverb på -e (vissa icke-avledda adverb har dock specialiserade ändelser eller ingen ändelse), och verb slutar på någon av sex ändelser, till exempel presens på -as.

Esperantos substantiv och adjektiv har två kasus, nominativ (subjektskasus) och ackusativ (objektskasus), samt två numerus, singular och plural. Adjektivet kongruerar med substantivet i numerus och kasus.

Plural bildas med tillägg av ändelsen -j. Substantiv i plural slutar därmed på -oj och adjektiv i plural på -aj. Ackusativ bildas med ändelsen -n. Substantiv i ackusativ slutar därmed på -on och adjektiv på -an. Ackusativ plural av substantiv slutar på -ojn och av adjektiv på -ajn.

Substantiv Nominativ Ackusativ Singular -o -on Plural -oj -ojn

Adjektiv Nominativ Ackusativ Singular -a -an Plural -aj -ajn

De sex verbändelserna är tempusformerna presens på -as, futurum på -os och preteritum på -is, modusformerna konditionalis på -us och volitiv (ungefär motsvarande imperativ) på -u, samt infinitiv på -i. Verben böjs inte efter person eller numerus. Exempel på verbböjning: kanti - att sjunga, mi kantas - jag sjunger, mi kantis - jag sjöng, mi kantos - jag kommer att sjunga.

Verbform Ändelse Presens -as (kantas) Preteritum -is (kantis) Futurum -os (kantos) Infinitiv -i (kanti) Volitiv -u (kantu) Konditionalis -us (kantus)

Av verben bildas sex olika participformer, tre aktiva och tre passiva:

Tempus Aktivum Passivum Presens -ant- (kantanta "som sjunger, sjungande") -at- (kantata "som sjungs") Preteritum -int- (kantinta "som sjöng") -it- (kantita "som sjöngs, sjungen") Futurum -ont- (kantonta "som kommer att sjunga") -ot- (kantota "som kommer att sjungas")

Frågan om när -ata respektive -ita bör användas är en av de svåraste delarna av esperantos grammatik, där det ofta finns skilda meningar mellan olika språkbrukare, även bland experter.

Användning av ackusativformen

Ackusativormerna med ändelsen -n används för att uttrycka det direkta objektet. Exempel:

Ni amas vin, vi älskar er;

Nin amas vi, oss älskar ni = ni älskar oss.

Ackusativformerna används också för att uttrycka riktning efter rumsprepositioner. (För att uttrycka en skillnad mellan riktning och befintlighet, så böjer man alltså huvudordet, precis som i till exempel tyska, latin och Zamenhoffs eget språk, polska; inte själva prepositionen som i svenskan.) Exempel:

Riktning: Mi iris en la ĉambron, jag gick in i rummet.

Befintlighet: Mi iris en la ĉambro, jag gick (runt) inne i rummet.

Ordföljd

Ordföljden är mycket fri: adjektiv kan föregå eller följa substantiv och subjekt, predikat och objekt kan förekomma i vilken ordning som helst. Emellertid kommer bestämda artikeln la och demonstrativa pronomen nästan alltid före det föremål som de styr, och prepositioner måste komma före det. Negationen ne (inte) och konjunktioner som kaj (och, både) och ke (att) måste föregå den fras eller sats som de introducerar.

Adjektiv kan stå valfritt före eller efter sitt substantiv. Det påstås ibland att adjektivet brukar stå före sitt substantiv, men att det kan stå efteråt om det ska framhävas eller om man vill tillgripa ett "stilgrepp". Men detta är bara delvis sant. Grundregeln är att ordföljden är fri.

Räkneord i grundtal står vanligtvis före det som räknas, men inte nödvändigtvis: tri knabinoj (tre flickor). Ordningstal står i lika fri ordföljd som adjektiv: la tria knabino = la knabino tria = tria la knabino = knabino la tria (den tredje flickan).

Adverb kan stå valfritt före eller efter sitt verb. Adverb står vanligen framför det adjektiv som det styr. Negationen ne (ej), står omedelbart framför det ord som det nekar, vilket ger goda möjligheter till precision i uttrycket. Detsamma gäller några andra små ord såsom tre (väldigt).

Ord som tillhör samma satsdel står tillsammans. Undantag förekommer dock, särskilt i äldre esperanto och i poesi, till exempel i Esperantohymnen, där ett ackusativobjekt på sjätte versraden klyvs av sitt predikat: Ĝi la homan tiras familion.

Ordförråd

Esperantos ordförråd kommer till absolut övervägande del från europeiska språk. Cirka 75 procent av ordförrådet kommer från romanska språk och latin, cirka 20 procent från germanska språk, främst engelska och tyska, och de övriga 5 procenten från grekiska, slaviska språk och andra språk. Ofta går esperantoord tillbaka på besläktade ordvarianter i flera språk. I ett antal fall förekommer kompromissformer mellan olika språks varianter. I vissa fall har ordet modifierats för att undvika homonymi.

Exempel:

• från latin och romanska språk:
  • latin: sed, tamen, okulo ...(men, fastän, öga)
  • franska: dimanĉo, ĉe, frapi, ĉevalo ...(söndag, hos, knacka, häst)
  • italienska: ĉielo, fari, voĉo ...(himmel, göra, röst)
  • flera: facila, fero, verda ...(lätt, järn, grön)
• från germanska språk:
  • tyska: baldaŭ, bedaŭri, nur ...(snart, beklaga, endast)
  • engelska: birdo, fajro, mitingo ...(fågel, eld, möte)
  • svenska: slojdo ...(slöjd)
  • flera: bildo, fiŝo, fremda, hasti, somero, vintro (bild, fisk, främmande, skynda, sommar, vinter)
• från slaviska språk:
  • polska: ĉu, moŝto ...([frågepartikel], höghet)
  • ryska: serpo, vosto ...(skära (redskap), svans)
  • flera: klopodi, krom, pravi ...(företa sig, utom, ha rätt)
• från andra indoeuropeiska språk
  • grekiska: kaj, biologio, politiko ...(och, biologi, politik)
  • litauiska: du, ju, tuj ...(två, ju, genast)

• från andra språk
  • samiska: boaco ...(ren (djur))
  • japanska: hajko, utao, zeno ...(haiku, uta, zen) ^[7]

Ordbildning

Esperanto har ett mycket produktivt ordbildningssystem. Nya ord bildas med affix och genom sammansättning. Systemet med fasta ordklassändelser gör att man av en godtyckligt vald rot kan bilda flera ord, till exempel kan av roten vid automatiskt bildas

• vidi "att se" (verb, infinitiv)
• vido "syn" (substantiv, ental, obestämd form, nominativ)
• vida "visuell, som har med syn eller seende att göra" (adjektiv, ental, nominativ)
• vide "visuellt, med synen" (adverb)

Dessutom finns ett antal lexikala prefix och suffix som fogas till roten för att ge mer specialiserade betydelser. Ett lexikalt suffix infogas mellan roten och ordklassändelsen, till exempel suffixet ebl i orden videbla, "synlig", och videble, "synligt". Prefixet sätts före roten och modifierar dess betydelse, till exempel prefixet ek i ordet ekvidi "få syn på". De lexikala affixen kan även användas som rötter om en grammatisk ändelse tillfogas, till exempel ebla (med adjektivändelsen -a), "möjlig".

Sammansättningar

Sammansatta ord är vanliga i esperanto. Den grundläggande principen för sammansättning är densamma som i svenskan, nämligen att det ord som kommer sist är det grundläggande för betydelsen. Rötter kan sättas ihop direkt eller länkade av en epentetisk vokal för att underlätta uttalet. Vokalen är då oftast substantivändelsen -o-, som används utan åtskillnad för numerus eller kasus, men andra ordklassändelser kan användas när det första ledets ordklass behöver ändras.

kantobirdo (en sångfågel) gentemot birdokanto (en fågelsång)

velŝipo (en segelbåt) gentemot ŝipvelo (ett båtsegel)

multekosta (dyr, med adverbmarkören -e-)

Prepositioner förekommer ofta i sammansättningar, och fungerar ungefär som prefix,

pripensi ion (att betänka något) gentemot pensi pri io (att tänka på något).

Eftersom affix kan användas som rotord och rötter kan kombineras som affix är gränsen mellan de båda flytande. Många så kallade affix går inte att skilja från andra rötter. "Sanna" affix är emellertid grammatiskt fasta som antingen prefix eller suffix, medan rötternas ordning inom sammansättningar styrs av semantiken.

Enligt grundreglerna är det tillåtet att särskilja ordstammarna i sammansatta ord med apostrof för att underlätta för nybörjare att förstå orden: kant'o'bird'o, vel'ŝip'o, mult'e'kost'a.

Prefix

Vanligt förekommande prefix:

bo-	släktskap genom giftermål, svär-	bopatro (svärfar), bofratino (svägerska), bofilo (måg), bofamilio (svärfolk)
dis-	itudelning, isärdelning, spridning	disĵeti (kasta omkring), dissendi (skicka runt, dela ut), disatomi (klyvas genom atomklyvning), dispecigi (dela i bitar)
ek-	perfektiv aspekt (begynnande, plötslig eller kortvarig handling)	ekbrili (blixtra), ekami (bli kär), ekkrii (skrika ut), ekde (från och med), Ek! (Sätt i gång!)
eks-	före detta, ex-	eksedzo (exmake)
fi-	skamlig	fihomo (en dålig person), fivorto (fult ord), Fi al vi! (Fy på dig!), fifaroj (missgärningar)
ge-	sammanfattar båda könen	gepatroj (föräldrar), gesinjoroj (damer och herrar), la gezamenhofoj (Zamenhofs), gelernejo (samskola), geiĝi (bilda par)
mal-	raka motsatsen	malgranda (liten), malriĉa (fattig), maldekstra (vänster)
mis-	felaktigt, miss-	misloki (felplacera), misakuzi (felaktigt anklaga), misfamiga (vanhedrande, av fama 'välkänd' och det kausativa suffixet -ig)
pra-	ur-, för-, gammel-, proto-	praavo (gammelfarfar eller gammelmorfar), prapatro (förfader), prabesto (förhistoriskt djur), prahindeŭropa (protoindoeuropeisk), pratempo (urtid)
re-	åter, igen	resendi (skicka tillbaka), rekonstrui (återuppbygga), reaboni (förnya en prenumeration), rebrilo (reflektion, glans, av brili 'skina'), reira bileto (returbiljett, av iri 'gå, åka')

Förutom de ovan listade affixen förekommer vissa inofficiella affix som antingen inte är allmänt accepterade eller enbart används i begränsade sammanhang, som inom vetenskaplig terminologi.

Prepositioner kan också användas som förleder. Vanligast är al- (till, mot), antaŭ- (före, framför), ĉirkaŭ- (omkring), de- (av, från), el- (ur, slut-), ĝis- (tills, ända fram till), inter- (mellan), kontraŭ- (emot), kun- (med), per- (med hjälp av), post- (efter), preter- (förbi), sub- (under), super- (över), tra- (igenom) och trans- (bortom).

Suffix

Följande suffix är normalt förekommande i esperanto. De flesta suffix har en viss ordklassbetydelse, som i listan anges med ordklassändelsen. Till exempel används aĵ normalt för att bilda substantiv av adjektiv eller verb. I de fall suffixet inte har en sådan funktion står ett bindestreck i stället för ändelse.

-aĉ-	pejorativt (uttrycker att saken eller handlingen är dålig)	domaĉo (ruckel, av domo, 'hus'), veteraĉo (dåligt väder, av vetero, 'väder'), rigardaĉi (stirra på, av rigardi 'titta på'), ĉevalaĉo (hästkrake)
-adi, -ado	imperfektiv aspekt (vanlig, upprepad eller pågående handling), som substantiv handling eller process	kuradi (att springa ihållande), parolado (ett tal), adi (att fortsätta), pasfado (skottlossning)
-aĵo	en konkret företeelse	manĝaĵo (mat, från 'äta'), novaĵo (nyhet)
-ano	medlem, anhängare, deltagare, invånare	kristano (kristen), klubano (klubbmedlem), kongresano (kongressdeltagare), islandano (islänning)
-aro	ett kollektiv	arbaro (skog, av arbo, 'träd'), vortaro (ordbok, av vorto, 'ord'), ŝafaro (fårskock), homaro (mänsklighet, av homo, 'människa')
-ĉjo	maskulint smeknamn. Fogas till en förkortad variant av roten	Peĉjo (Pelle), paĉjo (pappa), fraĉjo (brorsa) - från Petro (Per), patro (fader), frato (broder)
-ebla	möjlig	kredebla (trolig), videbla (synlig), farebla (genomförbar)
-eco	en abstrakt egenskap	amikeco (vänskap), boneco (godhet)
-eg-	augmentativt (förstorande)	domego (herrgård), librego (tjock bok, "tegelsten"), varmega (het), ridegi (gapskratta)
-ejo	en plats som karakteriseras av roten	lernejo (skola, av lerni 'lära'), vendejo (varuhus, av vendi 'sälja'), juĝejo (domstol, av juĝi 'döma'), kuirejo (kök, av kuiri, 'laga mat'), hundejo (kennel), senakvejo (öken, av sen akvo, 'utan vatten'), park'um'ejo (parkeringsplats)
-ema	som har en benägenhet eller tendens	ludema (lekfull), parolema (pratsam), dormema (sömnig)
-enda	"som måste..."	pagenda (som måste betalas), legendaĵo (obligatorisk läsning)
-ero	liten beståndsdel	ĉenero (länk, av ĉeno, 'kedja'), fajrero (gnista, av fajro 'eld'), neĝero (snöflinga, av neĝo 'snö'), kudrero (stygn, av kudri, 'sy'), ero (smula, korn etc)
-estro	ledare, chef	lernejestro (rektor för en skola), urbestro (borgmästare), centestro (centurion, av cent 'hundra')
-et-	diminutiv	dometo (stuga), libreto (liten skrift), varmeta (ljummen), rideti (le)
-io	(inofficiellt och oegentligt, då det strider mot Fundamento de Esperanto) landsnamn efter en geografisk företeelse, i nyare esperanto även efter ett folkslag (Se även -ujo)	Meksikio (Mexiko, av Meksiko 'Mexico City'), Niĝerio (Nigeria, av Niĝero 'floden Niger'), Anglio (England, av anglo 'engelsman'), patrio (fosterland, fädernesland, av patro 'far') [detta suffix kan inte användas som en rot]
-iĉo (även -uĉo)	hanne, individ av hankön (jämför -ino) (I äldre esperanto används i stället förledet vir- eller ingenting alls.)	kapriĉo (getabock), kokiĉo (tupp), anseriĉo (gåskarl), molanasiĉo (guding)
-ido	avkomling, unge, ättling	katido (kattunge), reĝido (prins, av reĝo, 'kung'), izraelido (israelit), kokido (kyckling), bovido (kalv), ĉevalido (föl), porkido (kulting), kaprido (killing), ŝafido (lamm), hundido (valp), ranido (grodyngel), arbido (trädplanta)
-igi	göra, orsaka (transitiverings- eller kausativsuffix)	mortigi (döda, av morti, 'dö'), purigi (ren(gör)a), konstruigi (låta bygga)
-iĝi	bli (intransitiv-, inkoativ- eller medialsuffix)	amuziĝi (roa sig), naskiĝi (födas), ruĝiĝi (rodna, av ruĝa, 'röd'), fariĝi (att bli, göras)
-ilo	redskap, hjälpmedel	ludilo (leksak), tranĉilo (kniv, av tranĉi 'skära'), helpilo (hjälpmedel)
-ino	femininsuffix	bovino (ko), porkino (so), ĉevalino (sto), ŝafino (tacka), hundino (hynda), katino (katta), kokino (höna), molanasino (åda, av mol'anaso, ejder), lumpino (kvabbso), patrino (mor), studentino (studentska), amantino (älskarinna), francino (fransyska), polino (en polska)
-inda	"-värd"	memorinda (minnesvärd), kredinda (trovärdig), fidinda (pålitlig), vidinda (sevärd)
-ingo	hållare, skida	glavingo (svärdsskida, av glavo, 'svärd'), kandelingo (ljusstake), ŝraŭbingo (mutter, av ŝraŭbo, 'skruv'), kontaktingo (eluttag)
-ismo	doktrin, system, -ism	komunismo (kommunism), kristanismo (kristendom)
-isto	person som yrkesmässigt eller aktivt ägnar sig åt en idé eller aktivitet	instruisto (lärare), dentisto (tandläkare), abelisto (biodlare)
-njo	feminint smeknamn. Fogas till en förkortad variant av roten	Manjo (Maja), panjo (mamma) franjo (syrra) - från Mario (Maria), patrino (moder), fratino (syster)
-obla	"-faldig, -dubbel"	duobla (dubbel), trioble (trefaldigt)
-ono	bråkdel	duona (halv), centono (en hundradel)
-ope	i sänder, åt gången	duope (två och två), gutope (droppvis)
-uĉo (även -iĉo)	hanne, individ av hankön (jämför -ino) (I äldre esperanto används i stället förledet vir- eller ingenting alls.)	bovuĉo (tjur), ĉevaluĉo (hingst), eksĉevaluĉo (vallack), porkuĉo (galt), ŝafuĉo (vädur), kokuĉo (tupp), anasuĉo (anddrake), lumpuĉo (stenbit, av lumpo, sjurygg), francuĉo (fransman), poluĉo (polack),skoltuĉo (pojkscout)
-ujo	behållare, land (ålderdomligt i betydelsen politisk enhet)	monujo (portmonnä, av mono, 'pengar'), abelujo (bikupa), Anglujo (England [numera även Anglio]), Kurdujo (Kurdistan, de kurdiska områdena), Svedujo (Sverige), Nordujo (Norden)
-ulo	en person med rotens egenskap	junulo (yngling, ungdom), sanktulo (helgon), abocoulo (en som lär sig läsa, av aboco "ABC"), blindulo (en som är blind), fanfaronulo (en skrytsam person), nigrulo (neger - OBS EJ nedsättande ord!), blankulo (viting, person av "kaukasisk ras")
-um-	odefinierat ad hoc-suffix (sparsamt använt)	kolumo (krage, av 'hals'), krucumi (korsfästa, av 'kors'), malvarmumo (förkylning, av malvarma, 'kall'), plenumi (uppfylla (till exempel ett löfte) av plena, 'full'), brakumi (krama, omfamna, av brako, 'arm'). duumaj nombroj (binära tal), parkumi (parkera)

Exempel på ordbildning

amantino (en älskarinna)

aminda (värd att älska, älskvärd)

amema (som har en tendens att älska, kärleksfull)

malameti (att ogilla)

esperiga (hoppfull [om en situation: som åstadkommer hopp])

esperema (hoppfull [om en person: som tenderar att hoppas])

Esperantujo (esperantogemenskapen)

esperantaĉo (dålig esperanto)

Affix kan användas på nyskapande sätt, så att ord skapas som inte existerar i nationella språk. Resultatet kan bli poetiskt: i en roman på esperanto öppnar en man en bok med bruten rygg, och de gulnade sidorna disliberiĝas [av roten liber'a (fri) och affixen dis- och -iĝ-]. Det finns inget motsvarande sätt att beskriva detta på svenska, men det skapar en stark bild av att sidorna flyr ut ur boken och sprids på golvet. Ordet är dessutom förståeligt första gången man möter det.

Avledning med affix utökar talarnas ordförråd kraftigt, ibland bortom det som de kan på sina modersmål. Ofta kan ett antal ord som på exempelvis svenska måste läras in separat på esperanto bildas regelbundet av ett begränsat antal rötter och affix. Det förekommer emellertid också att esperanto har separata rötter för ord som även kan bildas genom avledning.

I Fundamento de Esperanto illustrerade Zamenhof ordbildningen genom att avleda motsvarigheterna till "tillfriskna, sjukdom, sjukhus, patient, läkare, läkemedel, apotek" etc från sana (frisk). Inte alla de ord som blir resultatet går enkelt att översätta till svenska, ofta därför att de urskiljer fina nyanser som saknas i svenskan:

Ett hälsosamt exempel

Med hjälp av för- och efterleder kan man ur ett enda grundord med lätthet bilda ett stort antal ord, till exempel:

• sana "frisk"
• la sano "hälsan"
• sane "sunt"
• saneco "friskhet, sundhet"
• sanigi "att göra frisk", en synonym för kuraci, "att bota"
• saniga "friskgörande", "hälsosam"
• sanigisto "en friskgörare", en omskrivning av kuracisto, "en läkare"
• nesanigebla, "obotlig", synonym till nekuracebla
• saniĝi "att bli frisk"
• resaniĝi "att åter tillfriskna"
• resanigi "att (åter) bota"
• nesana "ej frisk", "osund"
• malsana "sjuk"
• malsaneta "krasslig"
• malsanega "jättesjuk"
• malsani "att vara sjuk"
• malsaneco "sjukhet", egenskapen att vara sjuk
• malsanoj "sjukdomar"
• malsanegoj "svåra sjukdomar"
• malsanulo "en sjukling"
• malsanularoj "skaror av sjuklingar"
• malsanulido "ett barn till en sjukling"
• malsanuluĉa "som hör ihop med manlig(a) sjukling(ar)"
• malsanulejo "ett sjukhus", synonym till hospitalo
• malsanulejaro "ett bestånd av sjukhus"
• malsanulejeto "en sjukstuga"
• malsanulejego "ett stort sjukhus"
• malsanulejestro "en sjukhusdirektör"
• malsaniga "som man blir sjuk av"
• malsaniĝi "att bli sjuk", nästan en synonym till
• ekmalsani "att börja vara sjuk"
• malsaniĝanto "en person som håller på att bli sjuk"
• malsaniĝema "benägen att bli sjuk", som även kan vara ett mildare sätt att säga hipokondria, "hypokondrisk"
• malsaniĝemo "sjuklighet", "benägenhet att bli sjuk", som har en liten betydelseskillnad mot
• malsanemo "sjuklighet", "benägenhet att vara sjuk"
• remalsaniĝi "att åter insjukna"
• sanigitino "en kvinnlig person som har blivit botad"
• sanigotoj "personer som kommer att botas"
• saniginda "värd att bota"
• sanigenda "som måste botas"
• sanigilo "ett medel för att bota", dvs en bredare synonym för kuracilo eller medicino, "ett läkemedel"
• sanigilejo "ett ställe där det finns läkemedel", synonym till medicinejo eller apoteko
• sanigilejisto "apotekare" synonym till medicinejisto eller apotekisto,
• sanigilejestro "apoteksföreståndare", synonym till medicinejestro eller apotekestro
• sanigilujo "en behållare för läkemedel", till exempel "ett medicinskåp"
• sanulo "en friskus"
• sanuledzino "hustrun till en frisk karl"

osv

En esperantotalande människa bildar på detta sätt nya ord i stundens ingivelse, samtidigt som hon talar, utan att tänka sig för, och blir omedelbart förstådd av dem som lyssnar, trots att kanske varken talaren eller åhörarna någonsin hört ordet förut. (Ofta lägger de inte ens märke till att det var ett nytt ord). Många klarar på detta sätt att föra samtal på hög nivå trots att de ännu inte tillägnat sig det ordförråd som "egentligen" borde användas (såsom kuracisto, hospitalo, hipokondria, medicino eller apoteko i exemplet ovan). Man kan också lägga märke till att västerlänningar brukar säga apoteko medan kineser kan föredra ordet medicinejo, som bildats på samma sätt som sin kinesiska motsvarighet.

Reduplikation

Reduplikation används endast i marginell omfattning i esperanto. När den används har den en intensifieringseffekt liknande den hos suffixet -eg-. De två exemplen på reduplikation är plenplena (proppfull), av plena (full), och finfine (slutligen, äntligen), av fina (slutlig). Hittills har reduplikation bara använts med enstaviga rötter där resultatet anses välljudande, och där esperantos fonotax tillåter att ordklassändelsen avlägsnas från det första ledet.

Tabellorden

De korrelativa orden bildas i esperanto på ett särskilt sätt, som kan uppställas som en tabell, och de kallas därför "tabellord". De är ord som används för att ställa och besvara frågorna vad, var, när, varför, vem, vems, hur, hur mycket och hurdan. De finns nio ändelser för dessa nio frågor, plus fem förled som motsvarar frågande, utpekande, förnekande etc. Genom att lära sig dessa 14 element lär sig talaren hela systemet av 45 adverb och pronomen.

Systemet kan sammanfattas i tabellform på följande sätt:

	ki- frågande	ti- utpekande	i- obestämd	ĉi- allomfattande	neni- nekande
-u person, bestämd sak	kiu vem, vilken	tiu den där	iu någon	ĉiu varje	neniu ingen
-o obestämd sak	kio vad	tio det där	io någonting	ĉio allting	nenio ingenting
-e plats	kie var	tie där	ie någonstans	ĉie överallt	nenie ingenstans
-am tid	kiam när	tiam då	iam någon gång	ĉiam alltid	neniam aldrig
-a egenskap	kia hurdan, vilken sorts	tia sådan	ia något slags	ĉia alla slags	nenia inget slags
-el sätt	kiel hur, på vilket sätt	tiel så där	iel på något sätt	ĉiel på alla sätt	neniel på inget sätt
-om mängd	kiom hur mycket	tiom så mycket	iom något, lite	ĉiom alltsammans	neniom inget, inte det minsta
-al orsak	kial varför	tial därför	ial av någon anledning	ĉial av alla skäl	nenial av ingen orsak
-es ägande	kies vems	ties dess, deras	ies någons, någras	ĉies allas	nenies ingens

Korrelativorden som börjar med ki- fungerar både som interrogativa pronomen och adverb och som relativa pronomen och adverb, som i många europeiska språk.

De demonstrativa pronomen som slutar på -u kan fungera både som subjekt när de står ensamma, som i ĉiu (var och en), och som attribut till ett substantiv, som i ĉiu tago (varje dag).

De adjektiviska korrelativorden, de som slutar på -ia och -iu, kongruerar med de substantiv de står som bestämning till, på samma sätt som andra adjektiv gör. De och de demonstrativa pronomen som slutar på -io kan också få ackusativändelse när de fungerar som objekt i en sats. Riktningsackusativ används med platskorrelativen på -ie, så att de slutar på -ien (hit, vart, dit, etc.).^[8]

Jämförelse med svenska

En del esperantiska efterleder har ett slags motsvarigheter på svenska. De kan rentav fungera som ögonöppnare för strukturer i svenska språket:

Eco betyder oftast detsamma som -het, -lek, -skap eller -dom i ord som "anständighet", "belåtenhet", "dårskap", "fiendskap", "klokskap", "litenhet", "storlek", "tjocklek", "trofasthet", "visdom", "vithet", "vänskap", "ynkedom" osv.

Igi fungerar som bokstaven g , k eller c (framför ett annat k) i "glödga", "jämka", "minska" (av "mindre"), "slacka" (av "slak"), "stadga" (när "stad" betyder plats, jämför med "stadig", "stadfästa", "eldstad"), "svalka", "vidga", "vredgas" och "öka" (av det gamla ordet "öd", rikedom).

Iĝi har samma betydelse som bokstaven n i orden "blåna", "gulna", "kallna", "lättna", "rodna", "slakna", "svartna", "vitna" m. fl. (Man kan fundera på om inte ordet "storkna" ursprungligen skulle kunna ha översatts till grandigiĝi på esperanto).

Ilo är en ändelse som för tankarna till ett antal redskap på svenska: "hyvel", "hängsel", "mangel", "mejsel", "pegel", "regel" (tjock bräda), "ränsel", "skovel", "skyffel", "skyttel", "spatel", "spegel", "stängsel", "vinkel" (järn) m.fl. Några av dessa ord har en latinsk etymologi (ex. "regula"), men de andra har germanska rötter.

Historia

Pionjärtiden

Zamenhof använde sin hemgift för att publicera sin första bok, Unua libro, 1887. Den kom ut på ryska, polska, tyska, franska och engelska och innehöll en grammatiklära, några språkövningar, prosa och poesi i original och översatt, samt en ordlista med 823 ordstammar. Inom tre år reste en svensk esperantist för att hälsa på en esperantist i Turkiet, vilket var ett av de allra första bevisen för att språket fungerade i verkligheten.^{[källa behövs]} Uppsala esperantoklubb var världens första som grundades för esperanto. Nürnbergs var före, men hade börjat som volapükklubb.^{[källa behövs]}

Boulogne-sur-mer

Ett fransk-engelskt esperantomöte genomfördes år 1904 med hundra deltagare. Det sägs ha varit en stark upplevelse för dem som var med. Året efter hölls den första mellanfolkliga esperantokongressen i Boulogne-sur-mer, där även Zamenhof deltog. Där antogs Boulognedeklarationen.

Idokrisen

Propagandaarbetet i Frankrike fick framgångar och Louis de Beaufront hade fått esperantorörelsens uppdrag att föra dess talan gentemot franska regeringen. När det hela nästan var i hamn, upptäcktes det att de Beaufront på egen hand ändrat språket i latiniserande riktning, utan förankring med andra esperantister, och att det var denna "reformerade" version som lagts fram för myndigheterna. Företaget väckte stark anstöt och utlöste den så kallade ido-krisen 1907. Idisterna bröt sig ur, bildade en egen rörelse och hade under några årtionden vissa framgångar, men lyckades aldrig åstadkomma den levande kultur och rika litteratur som kännetecknar esperanto.

UEA bildas

Det internationella förbundet UEA bildades 1908.

Första världskriget

Världskriget var ett stort avbräck för esperantorörelsen, som utgjorde en motpol mot nationalism och krigshets. Genom esperantorörelsens central i Schweiz kunde många brev förmedlas och förlorade kontakter återfinnas mellan de krigförande länderna. Zamenhof dog revolutionsåret 1917.

Mellankrigstiden

På 1920-talet blev den mellanfolkliga arbetaresperantorörelsen ett viktigt inslag efter att SAT bildades av Eugène Lanti. Hitler var fiende till esperanto, vars grundare ju var jude, anhängare misstänksamt betraktades som kosmopoliter och ideologi är nazismens raka motsats. Stalin förföljde esperantister eftersom de hade kontakter med utlandet. I Paris och i Budapest uppstod produktiva esperantiska kulturmiljöer på 1930-talet.

Andra världskriget och Kalla kriget

På UNESCO:s möte i Montevideo 1954 debatterades ett förslag att införa esperanto som arbetsspråk. Ett inkallat vittne för motståndarsidan, språkprofessorn Blinkenberg, lade då fram en argumentation som var så överraskande och oseriöst låg att förespråkarna tappade fattningen och förslaget föll. Blinkenberg påstod i princip att eftersom esperanto är ett konstgjort språk så är det oförmöget att uttrycka känslor. På 1960-talet drev UEA:s ordförande Ivo Lapenna ett intensivt arbete för att få Förenta Nationerna att antaga esperanto. Bland annat lämnades en namninsamling in med underskrifter från enskilda och organisationer som tillsammans företrädde 65 miljoner människor.

Efter järnridån

Utbredning idag

Det finns fler esperantotalare i Europa och Östasien än i Nord- och Sydamerika, Afrika och Oceanien, och fler i städer än på landsbygden. ^[9] Esperanto är särskilt utbrett i länder i de norra och östra delarna av Europa, i Kina, Korea, Japan och Iran i Asien, i Brasilien, Argentina och Mexiko i Amerika, samt i Togo och på Madagaskar i Afrika.

Det är svårt att beräkna antalet esperantotalare. En uppskattning utfördes av Sidney S. Culbert, en pensionerad psykologiprofessor och esperantist, som letade upp och testade alla esperantotalare i utvalda områden i ett antal länder under en tjugoårsperiod. Culbert drog slutsatsen att mellan en och två miljoner människor talar esperanto på nivå 3 på den femgradiga Interagency Language Roundtable-skalan, tillräckligt för att förmedla medelsvåra idéer utan att behöva tveka om rätt ord, och att följa tal, radiosändningar med mera.^[10] Culberts uppskattning gjordes inte enbart för esperanto, utan var en del av hans listning av uppskattningar för alla språk med över en miljon talare, som publiceras årligen i World Almanac and Book of Facts. Eftersom Culbert aldrig publicerade detaljer om sin metodologi, eller preliminära resultat för enskilda länder och regioner, är det svårt att avgöra hur riktiga hans resultat är. I World Almanac avrundas antalet talare till närmaste miljon och antalet esperantotalare anges därför som två miljoner. Denna siffra anges också i Ethnologue, som också hävdar att det finns 200 till 2 000 esperantotalare som har språket som modersmål, det vill säga barn som vuxit upp i familjer där esperanto används som hemspråk.

Marcus Sikosek hävdar att siffran 1,6 miljoner är en överskattning. Sikosek uppskattade att även om esperantotalarna var jämnt fördelade över världen skulle ett antal på en miljon världen över innebära att det borde finnas omkring 180 talare i staden Köln. Sikosek hittar endast 30 personer i Köln som talar esperanto flytande, och på samma sätt lägre antal än förväntat på flera andra platser som anses ha en jämförelsevis hög koncentration av esperantotalare. Han noterar också att det totala antalet medlemmar i de olika esperantoorganisationerna är omkring 20 000 (andra uppskattningar är högre). Även om det otvivelaktigt finns många esperantotalare som inte är medlemmar i någon esperantoorganisation anser han det osannolikt att det skulle finnas femtio gånger så många talare som organisationsanslutna.^[9] Andra hävdar att en sådan fördelning inte är osannolik. ^[11]

Användning

Litteratur

Esperanto var från början i huvudsak ett skrivet språk, och förblev så till stor del fram till den första världskongressen 1905. Ett viktigt användningsområde för esperanto har alltid varit litteratur. Redan Zamenhof började skriva och, framför allt, översätta skönlitteratur till esperanto. Efter att han publicerat grunderna för esperanto använde han det framför allt genom att översätta kända litterära verk och därigenom utveckla det nya språket. En annan tidig esperantoförfattare som främst gjorde översättningar var Antoni Grabowski. Översättningsverksamheten har fortsatt och det har uppskattats att över 10 000 verk har översatts till esperanto.^[12]

Förutom översättningar har även skönlitteratur i original skapats på esperanto. Zamenhof och Grabowski publicerade en del originalpoesi, och en del andra främst polska och ryska författare var verksamma under språkets första årtionden. Efter första världskriget framträdde en ny generation esperantoförfattare med större litterära kvaliteter. Parisaren Raymond Schwarz slog igenom med diktsamlingarna Lastranga butiko och Verdkata testamento som är fulla av humoristiska ordlekar och slagfärdiga poänger. Ett viktigt centrum vid denna tid var "Budapestskolan" kring tidskriften Literatura Mondo ("Litterär värld"), där Julio Baghy och Kálmán Kalocsay brukar räknas som de främsta författarna. Kalocsay gav ut många dikter och antologier på esperanto som han översätt från andra språk (Kvaliteten i vissa översättningar har senare ifrågasatts). Baghy blev älskad för sina romaner om östfronten, med tiden som krigsfånge i Sibirien där han idealistiskt propagerad