Stockholms ringled
Från Rilpedia
Stockholms ringled är en planerad framtida ringled av motorvägar kring Stockholm. En motorvägsring kring Stockholm har utretts och diskuterats sedan 1930-talet och det kommer förmodligen att dröja till år 2030 innan ringen är helt färdigställd.
Innehåll |
Historik
Redan på 1880-talet planerade Albert Lindhagen en ringväg runt Södermalm, som skulle koppla ihop Söder Mälarstrand med Danvikstull i en lång halvcirkel längs södra delarna av Södermalm. Leden fick 1885 namnet Ringvägen, men varken kopplingen till Söder Mälarstrand eller anslutningen till udden vid Danvikstull och området vid Fåfängan kom till stånd[1].
På 1920-talet återuppväcktes idén om en Österbro (den hade redan diskuterats i början av 1900-talet), nu skulle den sträcka sig via en förlängd Ringvägen från Danvikstull till Beckholmen och fortsatt i en tunnel under Skansen en bro över Djurgårdsbrunnsviken och en ny tunnel till området vid Värtahamnen[2].
1946 års huvudledsnät
År 1905 fanns det i Stockholm 177 registrerade bilar, siffran ökade på tjugo år till 9 000 registrerade motorfordon och fem år senare, år 1930, hade antalet fördubblats till 17 800 motorfordon[3]. På 1930-talet var det därför en av stadsplanerarnas och samhällsplaneringens viktigaste uppgifter att planera Stockholms vägnät för den förväntade fordonsökningen. Bilen stod för frihet och modernitet och önskedrömmen var att äga en bil. Problemet skulle lösas med en ringled runt staden och stjärnformigt anlagda huvudgator som strålade från centrum ut mot ringleden.
År 1946 presenterades ett förslag till huvudledsnät i Stockholm med en inre ringled, som ingick sedermera i "Generalplan för Stockholm 1952".[4]. Den sträckte sig via Ringvägen på Södermalm i söder, vilken skulle förlängas till Danvikstull enligt Lindhagens gamla plan, och vidare via Västerbron - S:t Eriksgatan i väst till Sveaplan i norr, och sedan längs Valhallavägen - Oxenstiernsgatan - Södra Djurgården - Österbron över Saltsjön till Ringvägen igen. Den 1935 invigda Västerbron skulle alltså kompletteras med en Österbro. 1948 utlystes en international tävling för den tänkta östra förbindelselänken. 196 förslag från 33 länder kom in, med broar, tunnlar och de mest fantasifulla lösningar en del påminde om en stockholmsk variant av Golden Gate Bridge[5]. Österbron blev aldrig förverkligad.
1960 års trafikledsplan
Citysaneringens upphovsman Yngve Larsson drev på, och inom ramen för 1960 års trafikledsplan för Stockholm presenterades ett trakikledssystem för staden. Den inre ringleden hade nu slopats och ersatts av en yttre. Radiella infartsleder skulle leda ut till Ekerö, Enköping, Uppsala, Lidingö, Nacka, Nynäshamn och Södertälje, samt till de nya eller planerade satellitstäderna som Vällingby, Farsta och Skärholmen. Infartslederna skulle ansluta till en ringled med hög kapacitet och därmed avlasta stadens gatunät. Ringen skulle utgöras av Essingeleden, Norra länken, Valhallavägen, Österleden och Södra länken. Österbron flyttades längre österut. I höjd med Biskopsudden skulle den spänna över Saltsjön till Finnboda. Ingen del förlades i tunnlar [6].
Enbart Essingeleden började byggas 1960 efter dessa planer och blev delvis färdig 1966 och helt klar 1971.
Citys bilförsörjning 1967
I 1967 års cityplan City 67 konkretiserades planerna på Stockholms motorvägsringled ytterligare, rubriken var "Citys bilförsörjning". Essingeleden var nu i det närmaste färdigbyggd, i Stockholms city tog Norrmalmsregleringen form och framstegsoptimismen bland politiker och planerare var fortfarande stor. Valhallavägen var inte längre ringens östra del utan en ny, större båge via Norra och Södra Djurgården föreslogs. En ny Österbro över Stockholms inlopp till Finnboda fanns fortfarande enligt 1960 års trafikledsplan. Den yttre motorvägsringen genomkorsades av två stadsmotorvägar, Klarastrandsleden - Götgatan i nord-sydlig riktning och Humlegårdsgatan - Tunnelgatan - Fleminggatan i ost-västlig riktning[7].
Planerna enligt City 67 blev inte heller förverkligade. En förändrad syn beträffande beslutsprocesser, en ny inställning till miljön kombinerat med svagare kommunala finanser satte stopp för det vad många nu kallade “rivningsvansinne” och striden om almarna i Kungsträdgården 1972 var ett synligt uttryck för detta. I den följande Cityplan 1977 hade samliga planer med en ringmotorväg kring Stockholm slopats, enbart sträckan Klarastrandsleden - Söderleden och Norra länken skulle byggas[8]. År 1991 kompletterades Essingeleden med en liten bit av Norra länken fram till Norrtull.
Dennispaketet
Bilismen minskade inte utan ökade istället. Essingeleden hade 1960 planerats för ca 80 000 fordon/dygn i båda riktningar, på 1990-talet var det ca 120 000 fordon/dygn och år 2007 kunde det bli toppar på upp till 170 000 fordon/dygn, enligt Vägverkets uppgifter. Statens Institut för Kommunikationsanalys, SIKA, visar i prognoser att vägtrafiken beräknas öka med 25% mellan år 2000 och 2010. Likaså ökar befolkningen. Landstingets regionalplanekontor beräknar att antal invånare kommer att öka med ca 20 000 personer/år fram till år 2030[9].
För att möta Stockholms framtida fordonstrafik utan trafikinfarkt, träffades 1992 en politisk överenskommelse om transportsystemen i Stockholms län, den så kallade Dennisöverenskommelsen. För vägtrafiken innebar överenskommelsen bland annat att Essingeleden skulle kompletteras med Norra länken, Österleden och Södra länken - i stort sett enligt de gamla planaren från 1960-talet. För att skona miljön skulle stora delar av Norra länken och Österleden, som båda leder genom Ekoparken, förläggas under jord, likaså Södra länken.
1997 bröts Dennisöverenskommelsen. Södra länken var det projekt som hann sättas igång och som slutfördes med invigning 2004. I april 2006 gav regeringen klartecken till att börja bygga Norra länken som väntas vara klar 2015. För Österleden eller "Östlig förbindelse" som den också kallas, finns för närvarande[10] ingen tidsplan. Vägverket påbörjade under 2005 en ny förstudie och deras prognoser säger att Stockholms motorvägsring tidigast kan stå klar år 2030, alltså hundra år efter att de första planerna skisserades.
Vägavsnitt
Ringleden har fyra tydliga avsnitt, varav två är klara, en under byggnad, och en planerad.
- Essingeleden: invigd 1966 (Västberga – trafikplats Kristineberg, västra körbanan), 1967 (östra körbanan) och 1971 (trf Kristineberg – Norra Stationsgatan)
- Södra länken: invigd 2004
- Norra länken: Essingeleden – Norrtull klar 1991, byggandet av resterande sträcka Norrtull – Hjorthagen har påbörjats igen 2006
- Österleden: planeringen avbröts 1997, ny förstudie påbörjad 2005 på grund av stor befolkningstillväxt i det berörda området
Bildgalleri
 Tävlingsförslag från 1948 för en Österbro av ingenjörsbyrån Fritsch & Co, Heidelberg |
 Essingeleden vid invigningen 1966 |
 Södra länken från Nacka-hållet |
 Norra länken, byggnadsarbeten vid Norrtull, maj 2008 |
Noter
- ↑ Stockholms gatunamn, s. 224
- ↑ Stockholm, en utopisk historia, sida 179
- ↑ Stockholm, en utopisk historia, sida 177
- ↑ Working papers in transport and communication history 1999:2, s. 48
- ↑ Stockholm, en utopisk historia, ss. 195-197
- ↑ Working papers in transport and communication history 1999:2, s. 57
- ↑ City 67, s. 15
- ↑ Cityplan 1977, s. 13
- ↑ Södra Länken - en ny trafikled i Stockholm, Vägverket, s.2
- ↑ (2008)
Litteratur och källa
Åke Abrahamsson: Stockholm: en utopisk historia, Bokförlaget Prisma, Stockholm 2004. ISBN 91-518-4264-5. Libris 9604083.
- City 67
- Cityplan 1977
- Södra länken - en ny trafikled i Stockholm, Vägverket 2004
Rikard Skårfors: Beslutsfattandets dilemma: planarbete och opinionsyttringar rörande trafikleder i Stockholm 1945-1975, Ekonomisk-historiska institutionen, Uppsala universitet (licentiatuppsats), Uppsala 1999, Working papers in transport and communication history, 1104-6988 ; 1999:2. Libris 2838557.
