|
1917
1: Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2: Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3: Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4: Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5: De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6: Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7: Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8: Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9: Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10: En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11: På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12: Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13: Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14: Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15: Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16: Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17: Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18: Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19: Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20: För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21: Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22: Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23: Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24: Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25: Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26: Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27: Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28: Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29: "Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans."
30: Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31: Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
|
KJV
1: The words of king Lemuel, the prophecy that his mother taught him.
2: What, my son? and what, the son of my womb? and what, the son of my vows?
3: Give not thy strength unto women, nor thy ways to that which destroyeth kings.
4: It is not for kings, O Lemuel, it is not for kings to drink wine; nor for princes strong drink:
5: Lest they drink, and forget the law, and pervert the judgment of any of the afflicted.
6: Give strong drink unto him that is ready to perish, and wine unto those that be of heavy hearts.
7: Let him drink, and forget his poverty, and remember his misery no more.
8: Open thy mouth for the dumb in the cause of all such as are appointed to destruction.
9: Open thy mouth, judge righteously, and plead the cause of the poor and needy.
10: Who can find a virtuous woman? for her price is far above rubies.
11: The heart of her husband doth safely trust in her, so that he shall have no need of spoil.
12: She will do him good and not evil all the days of her life.
13: She seeketh wool, and flax, and worketh willingly with her hands.
14: She is like the merchants' ships; she bringeth her food from afar.
15: She riseth also while it is yet night, and giveth meat to her household, and a portion to her maidens.
16: She considereth a field, and buyeth it: with the fruit of her hands she planteth a vineyard.
17: She girdeth her loins with strength, and strengtheneth her arms.
18: She perceiveth that her merchandise is good: her candle goeth not out by night.
19: She layeth her hands to the spindle, and her hands hold the distaff.
20: She stretcheth out her hand to the poor; yea, she reacheth forth her hands to the needy.
21: She is not afraid of the snow for her household: for all her household are clothed with scarlet.
22: She maketh herself coverings of tapestry; her clothing is silk and purple.
23: Her husband is known in the gates, when he sitteth among the elders of the land.
24: She maketh fine linen, and selleth it; and delivereth girdles unto the merchant.
25: Strength and honour are her clothing; and she shall rejoice in time to come.
26: She openeth her mouth with wisdom; and in her tongue is the law of kindness.
27: She looketh well to the ways of her household, and eateth not the bread of idleness.
28: Her children arise up, and call her blessed; her husband also, and he praiseth her.
29: Many daughters have done virtuously, but thou excellest them all.
30: Favour is deceitful, and beauty is vain: but a woman that feareth the LORD, she shall be praised.
31: Give her of the fruit of her hands; and let her own works praise her in the gates.
|
PR33.38
1: Lemuelin, Massan kuninkaan, sanat, joilla hänen äitinsä kasvatti häntä.
2: Mitä, poikani; mitä, kohtuni poika; mitä, lupausteni poika?
3: Älä anna voimaasi naisille, vaellustasi kuningasten turmelijatarten valtaan.
4: Ei sovi kuningasten, Lemuel, ei sovi kuningasten viiniä juoda eikä ruhtinasten kysellä: "Missä väkijuomaa?"
5: Muutoin hän juodessaan unhottaa, mitä saädetty on, ja vääntelee kaikkien kurjuuden lasten oikeuden.
6: Antakaa väkevää juomaa menehtyvälle ja viiniä murhemielisille.
7: Sellainen juokoon ja unhottakoon köyhyytensä älköönkä enää vaivaansa muistelko.
8: Avaa suusi mykän hyväksi, oikeuden hankkimiseksi kaikille sortuville.
9: Avaa suusi, tuomitse oikein, hanki kurjalle ja köyhälle oikeus.
10: Kelpo vaimon kuka löytää? Sellaisen arvo on helmiä paljon kalliimpi.
11: Hänen miehensä sydän häneen luottaa, eikä siltä mieheltä riistaa puutu.
12: Hän tekee miehellensä hyvää, ei pahaa, kaikkina elinpäivinänsä.
13: Hän puuhaa villat ja pellavat ja halullisin käsin askartelee.
14: Hän on kauppiaan laivojen kaltainen: leipänsä hän noutaa kaukaa.
15: Kun yö vielä on, hän nousee ja antaa ravinnon perheellensä, piioilleen heidän osansa.
16: Hän haluaa peltoa ja hankkii sen, istuttaa viinitarhan kättensä hedelmällä.
17: Hän voimalla vyöttää kupeensa ja käsivartensa vahvistaa.
18: Hankkeensa hän huomaa käyvän hyvin, ei sammu hänen lamppunsa yöllä.
19: Hän ojentaa kätensä kehrävarteen ja käyttelee värttinää kämmenissään.
20: Hän avaa kätensä kurjalle, ojentaa köyhälle molemmat kätensä.
21: Ei pelkää hän perheensä puolesta lunta, sillä koko hänen perheensä on puettu purppuravillaan.
22: Hän valmistaa itsellensä peitteitä; hienoa pellavaa ja punapurppuraa on hänen pukunsa.
23: Hänen miehensä on tunnettu porteissa, maanvanhinten seassa istuessansa.
24: Hän aivinapaitoja tekee ja myy, vöitä hän kauppiaalle toimittaa.
25: Vallalla ja kunnialla hän on vaatetettu, ja hän nauraa tulevalle päivälle.
26: Suunsa hän avaa viisauden sanoihin, hänen kielellään on lempeä opetus.
27: Hän tarkkaa talonsa menoa, eikä hän laiskan leipää syö.
28: Hänen poikansa nousevat ja kiittävät hänen onneansa; hänen miehensä nousee ja ylistää häntä:
29: "Paljon on naisia, toimellisia menoissaan, mutta yli niitten kaikkien kohoat sinä".
30: Pettävä on sulous, kauneus katoavainen; ylistetty se vaimo, joka Herraa pelkää!
31: (31:31 # Missing?)
|
