Sveriges demografi

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Sveriges folkmängd (grå), födda (grön, höger skala) och döda (ljusröd, höger skala) Åren 1749-2007.

Befolkningsutvecklingen i Sverige 1961-2003. Antal invånare i 1000-tal.

Sveriges befolkning var 9,1 miljoner i september 2006, med en befolkningstäthet på 21,9 invånare/km². Det är därmed det land med det 84:e högsta invånarantalet, men bara den 152:a högsta befolkningstätheten. Befolkningstätheten är betydligt högre i söder än i norr, och speciellt koncentrerad kring Mälardalen och i Öresundsregionen. Omkring 84 % av befolkningen bor i tätorter.^[1]

Demografisk förändring i Sverige mellan 1735 och 2000. Röd linje representerar grundläggande dödstakt, blå linje grundläggande födelsetakt.

Befolkningsstatistik

Sverige hade 9 103 551 invånare den 30 september 2006 enligt Statistiska centralbyrån. Befolkningen översteg 9 miljoner den 12 augusti 2004, och förväntas uppnå 10 miljoner år 2027.

• Befolkningstillväxt: 0,02% (uppskattning 2001)
• Födslotakt: 9,91 födslar per 1000 invånare (uppskattning 2001)
• Dödstakt: 10,61 dödsfall per 1000 invånare (uppskattning 2001)
• Migrationstakt: 0,91 migrant(er) per 1000 invånare (uppskattning 2001)

• Totalt födelsetal: 1,66 barn per kvinna (uppskattning 2006)
• Spädbarnsdöd: 3,47 dödsfall per 1000 levande födda (uppskattning 2001)

• Förväntad livsläng vid födsel: 79,71 år
  • Män: 77,07 år
  • Kvinnor: 82,5 år (uppskattning 2001)

Födda - Döda - Invandrade - Utvandrade - Gifta - Skilda i Sverige, åren 1749-2005

Invandring (röd linje) och utvandring (blå linje) i Sverige per år, åren 1850-2007.

• Födda - totalt 26 221 906

• Döda - totalt 18 736 287

• Invandrade - totalt 2 951 853

• Utvandrade - totalt 2 887 193

• Gifta - totalt 8 095 507

• Skilda - totalt 1 035 309

Åldersstruktur

• 0-14 år: 18,19% (män 828 308; kvinnor 786 353)
• 15-64 år: 64,53% (män 2 911 949; kvinnor 2 814 730)
• 65 år och äldre: 17,28% (män 649 296; kvinnor 884 417) (uppskattning 2001)

Könsfördelning

• vid födseln: 1,06 män per kvinna
• under 15 år: 1,05 män per kvinna
• 15-64 år: 1,03 män per kvinna
• 65 år och äldre: 0,73 män per kvinna
• totalt: 0,98 män per kvinna (uppskattning 2001)

Historik

Befolkningen i Sverige år 1805 uppskattas till 3 465 000 invånare, dock inklusive Pommern (145 000) och de finska länen (895 000). Egentliga Sverige hade 2 425 000 invånare. Som en jämförelse hade Danmark och Norge sammantaget 2 500 000 invånare och Storbritannien 17 325 000 invånare. Befolkningstätheten i Sverige var 4,3 invånare/km², där medeltalssiffran i övriga Europa låg på 17,4 invånare/km². Den årliga befolkningstillväxten var på cirka 30 000 personer.

Etniciteter

Förutom svenskar (ca 85%)^[2] lever i landet finländare (5%), samer i den nordliga delen av landet samt andra skandinaver^{[källa behövs]}. De senaste årtiondena har många från Italien, Danmark, Norge, Tyskland, det tidigare Jugoslavien, Iran, Libanon, Vietnam och Chile, Irak samt assyrier/syrianer och palestinier, med flera, immigrerat till landet.

De första grupper som bosatte sig i Sverige var de jägar-samlargrupper som senare blev svenskar. Dessa följde inlandsisen norrut in i Sverige för 12-13000 år sedan. Samerna är en etnisk grupp som invandrade som tidigast för ca 8000 år sedan till norra Sverige. Svenskarna började relativt sent kolonisera norra Sverige och samerna har sålunda varit bosatta där långt tidigare än svenskarna. Samerna är den enda etniska minoritet av större antal som bott i Sverige under historisk tid. I norr invandrade tidigt även finska folk ifrån öster, vilka blev tornedalsfinnar. Bland de senare invandrargrupperna märks sverigefinnar (i t.ex. Rättviks finnmark och Orsa finnmark), romer och judar; de två senare folkgrupperna har funnits i Sverige sedan 1500- och 1600-talen. Även en liten grupp valloner invandrade under tidigt 1600-tal, men de 900 individer som bosatte sig permanent assimilerades snabbt in i den svenska folkgruppen^[3]. Fram till 1960-talet hade Sverige en av världens mest homogena befolkningar. Efter andra världskriget har invandringen till Sverige ökat mycket kraftigt med växande grupper av framförallt finländare, norrmän, danskar, kroater, kosovoalbaner, serber, bosnier, libaneser, turkar, irakier, iranier (nu 0,5%), assyrier/syrianer, chilenare, greker och somalier.

Mot bakgrund av Europarådets konvention för skydd av nationella minoriteter erkände Sveriges riksdag 1999 samer, tornedalsfinnar, sverigefinnar, romer och judar som nationella minoriteter, på grund av dessa folkgruppers långvariga historiska förankring i Sverige.

Språk

Huvudartikel: Språk i Sverige

Skylt utanför en butik i Stockholm med text på svenska, engelska, ryska (dock felstavat) och arabiska.

I Sverige talas huvudsakligen svenska. Därutöver talas finska, samiska, tornedalsfinska, romani, jiddisch, albanska, bosniska, kroatiska, serbiska, arabiska, assyriska/syrianska, persiska, spanska, engelska, somaliska, tyska, nederländska, polska, ungerska, kurdiska, grekiska, franska och turkiska.

Avsaknaden av någon svensk språkstrid har medfört att myndigheterna aldrig känt något behov av att utnämna svenska till officiellt språk, men i praktiken har det alltid varit det så länge staten funnits. I samband med erkännandet av nationella minoriteter blev automatiskt samiska, tornedalsfinska, finska, romani och jiddisch erkända minoritetsspråk med rätt till särskilt stöd.

• Läs- och skrivkunnighet: 99% (uppskattning 1979)

Religion

Flertalet svenskar (cirka 78%) tillhör formellt Svenska kyrkan, vars villkor och existens fastställs i Lag om Svenska kyrkan av 1998, som började gälla 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, främst efter immigration från andra delar av världen bland annat romerska katoliker, flera olika ortodoxa riktningar och muslimer. Bland övriga finns det ett fåtal som praktiserar traditionell samisk schamanism.

Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Endast 23 % av befolkningen uppger att de tror på en gud.^[4] Det gäller framför allt den ursprungliga svenska folkgruppen. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt hög. Med alla trossamfund inräknade är dock antalet gudstjänstbesök fler än antalet biobesökare per år. De flesta svenskar döps och större delen av alla vigslar och begravningar sker i kyrkans regi, men det är ovisst hur stor riternas religiösa betydelse är för gemene man.

• Trostillhörigheter: Icke-troende 80-85%^[4][5], formella protestanter 90,1%^{[källa behövs]}, katoliker 1,8%^{[källa behövs]}, övriga 8,1%^{[källa behövs]}.

Källor

1. ↑ Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 2007, SCB
2. ↑ http://www.scb.se/Pages/Product____25785.aspx?produktkod=BE0101&displaypressrelease=true&pressreleaseid=257212
3. ↑ Nationalencyklopedin: Valloner
4. ↑ ^{4,0 4,1} ”Eurobarometer on Social Values, Science and technology 2005 - page 11”. http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_225_report_en.pdf. Läst 2007-05-05. 
5. ↑ Zuckerman, Phil (2005). “Atheism: Contemporary Rates and Patterns”, i Martin, M (red) Cambridge Companion to Atheism, Cambridge University Press.