Skandinavien

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Skandinaver)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Skandinavien respektive Fennoscandia i kulturell och geografisk bemärkelse.

Skandinavien är ett geografiskt och kulturellt område i norra Europa. Vanligen används termen i kulturell och språklig bemärkelse och omfattar då Sverige, Danmark och Norge.

Innehåll

Geografi

Satellitbild över Skandinavien den 19 februari 2003. Nästan hela halvön är täckt av snö.

Den skandinaviska halvön med bergskedjan Skanderna (Kölen på norska samt äldre och dialektal svenska) är ett geografiskt område som omfattar hela Norge och Sverige liksom nordvästra Finland. Danmark innefattas däremot inte i det geografiska Skandinavien.

I omvärlden, där ett namn som motsvarar vårt Norden– där alla fem länderna Danmark (inklusive Färöarna men inte nödvändigtvis Grönland), Finland, Island, Norge och Sverige ingår – saknas i kulturell och geografisk bemärkelse, används ibland namn som engelskans något diffusa Scandinavia eller motsvarande på andra språk.[1][2] På Engelska har namnet "the Nordic Countries" inte fått något större genomslag, och engelskspråkiga historiker, statsvetare och andra forskare har inkluderat Finland i "Scandinavia" eftersom Finland har en mycket lång historia som en del av Sverige.[3] En av anledningarna till att begrepp som Fennoskandia börjat användas är för att det ska stå klart att även Finland och nordvästra Ryssland (Karelen och Kolahalvön) ska inkluderas när man talar om hela den geografiska halvön.

Etymologi

Historisk karta över skandinaviens länder 1397-1815.
Den sena Baltiska issjön omkring 10 500 f.Kr., med ett sund nära berget Billingen, genom vad som idag är Götaland i södra Sverige.

Namnet Skandinavien delar troligen etymologi med Skåne, och är känt sedan antiken. Båda termerna Skandinavien och Skåne anses härstamma från den germanska roten *Skaðin-awjō, vilken senare dyker upp i fornengelska som Scedenig och i fornnorska som Skáney.[4]

Den äldsta identifierade källan som nämner skandinavien är Plinius den äldres (23-79 e.Kr.) Naturhistoria, som dateras till första århundradet efter kristus. Olika referenser till regionen återfinns också i texter av Pytheas, Tacitus, Ptolemaios, Prokopios och Jordanes. Det antas att den benämning som används av Plinius är av västgermanskt ursprung, och från början avsåg Skåne.[5] Enligt vissa forskare kan den germanska roten rekonstrueras som *Skaðan-, vilket betyder "fara" eller "skada" (engelska scathing, eyska Schaden).[6]

Det andra ledet är besläktat med det nordiska ö, med innebörden 'land vid vatten eller helt eller delvis omgivet av vatten'. Ledet har rekonstruerats som *awjo, vilket betyder "land vid vattnet" eller "ö". Namnet Skandinavien skulle i så fall betyda "farlig ö", vilket anses syfta på förrädiska sandbankar och rev utanför delar av Skåne.[6] Staden Skanör i Skåne, med det långa Falsterbo rev, har samma stam, ("skan") kombinerat med -ör, vilket betyder "sandbank" (jämför norskans ur). I den rekonstruerade germanska roten *Skaðin-awjō anses det andra ledet ibland vara mindre säkert än det första. Boken The American Heritage Dictionary[7] härleder det andra ledet från proto-indo-europeiskans *akwa-, "vatten", med lydelsen "land". Det gotiska saiws, "sjö" är ett urgermanskt ord som begreppsmässigt omfattar både det engelska sea (hav) och det tyska See (sjö).[8] Samtidigt så kan det andra segmentet ha en icke-indo-europeisk etymologi, enligt forskningsprojektet Indo-European Dictionary (IEED). Enligt IEED har uraliska språk länge uppmärksammats för detta led, nämligen det finska saivo ("transparent plats i havet") och det norsk-samiska saivvƒ ("helig sjö" eller "idol").[8]

Plinius den äldres beskrivning

Plinius beskrivningar av Scatinavia och de omgivande områdena är inte alltid enkla att tyda. Han skriver i egenskap av Romersk admiral, och berättar att den romerska flottan känner till[9] 23 öar i detta område. Enligt Plinius är den mest kända ön Scatinavia, vars storlek är okänd och där hilleviones lever. Föreställningen att Skandinavien var en ö var utbredd bland antikens skribenter under århundradet efter Kristus och kom att dominera beskrivningar av Skandinavien under de kommande århundradena.

Plinius fortsätter med att beskriva färdvägen till Scatinavia genom att hänvisa till berget Saevo (mons Saevo ibi), den Kodanska bukten och det Kimbriska höglandet.[10] De geografiska detaljerna har identifierats på olika sätt; av vissa forskare tros "Saevo" vara den bergiga norska kusten vid Skagerraks inlopp och den Kimbriska halvön tros avse Skagen i Danmark. Såsom de beskrivs kan Saevo och Scatinavia även avse samma plats. Plinius nämner Skandinavien en andra gång: i bok VIII säger han att djuret achlis föddes på ön Scatinavia; det är ett betande djur med en stor överläpp och som även omfattar mytiska attribut.[11] Namnet "Skandia", senare en synonym för Skandinavien, dyker också upp i Plinius Naturhistoria, där det används för en grupp av öar som placeras norr om Britannia. "Skandia" tycks därför inte syfta på ön Scatinavia i Plinius text. Idén att "Scadinavia" kan ha varit en av "Scandiae"-öarna introducerades istället av Ptolemaios (omkring 90 - 168 e.Kr.), som verkade i romerska det Alexandria. Han använde namnet "Skandia" för den största, östligaste av de tre "Scandiai"-öar som han beskrev låg öster om Jylland.[6] Namnet Scatinavia spred sig därefter vidare geografiskt, så småningom med ett "n" inskjutet i assimilation med det som redan fanns.

Germansk rekonstruktion

De latinska namnen i Plinius text gav upphov till olika former i medeltida germanska texter. I Jordanes (500-tal) historieskrivning över goterna[12] används termen Scandza som namnet på deras ursprungsområde.[13][14] Med Scandza åsyftades förmodligen Sydskandinavien.

Den första delen i ordet "Skandinavien" förklaras ibland även med utgångspunkt från nordisk mytologi, nämligen med jättekvinnan Skaði (Skade).

Flagga

Kalmarunionens flagga

Skandinavien har, liksom exempelvis Iberiska halvön eller Balkanhalvön, ingen flagga. I vissa sammanhang, till exempel utomlands eller i datorspel, används Kalmarunionens rödgula flagga. Den används även när det är för krångligt att använda de tre staternas flaggor, eller när när man i text vänder sig till de som talar och förstår skandinaviska när de tre skilda skandinaviska språken inte finns tillgängliga[källa behövs].

Se även

Externa länkar

Referenser

  1. ↑ "Scandinavia" in The Merriam-Webster Online Dictionary (2008). "Scandinavia: Denmark, Norway, Sweden — sometimes also considered to include Iceland, the Faeroe Islands, & Finland." [1]
  2. ↑ "Scandinavia" in Ed. Erin McKean (2005) The New Oxford American Dictionary, Second Edition. Oxford: Oxford University Press. "(...) a cultural region consisting of the countries of Norway, Sweden, and Denmark (...)".
  3. ↑ Hirsch, E.D. Jr.; Kett, F, Trefil, J. (eds.) (2002). Scandinavia. The New Dictionary of Cultural Literacy. Houghton Mifflin Company. "The region in northern Europe containing Norway, Sweden, and Denmark and the peninsulas they occupy. Through cultural, historical, and political associations, Finland and Iceland are often considered part of Scandinavia." [2]
  4. ↑ Anderson, Carl Edlund (1999). Formation and Resolution of Ideological Contrast in the Early History of Scandinavia. PhD dissertation, Department of Anglo-Saxon, Norse & Celtic (Faculty of English), University of Cambridge, 1999.
  5. ↑ Haugen, Einar (1976). The Scandinavian Languages: An Introduction to Their History. Cambridge, Mass: Harvard University Press, 1976.
  6. ↑ 6,0 6,1 6,2 Helle, Knut (2003). "Introduction". The Cambridge History of Scandinavia. Ed. E. I. Kouri et al. Cambridge University Press, 2003. ISBN 0-521-47299-7.
  7. ↑ "Island". Bartleby, American Heritage Dictionary of the English Language, Fourth Edition, 2000.
  8. ↑ 8,0 8,1 Old Frisian "se". "Comments on Indo-European reconstruction". The Indo-European Dictionary (IEED). Retrieved 2 October 2007.
  9. ↑ "Romanis armis cognitae"
  10. ↑ Pliny the Elder. Naturalis Historia. Book IV, chapter XXXIX. Ed. Karl Friedrich Theodor Mayhoff. Online version at Persus. Retrieved 2 October 2007.
  11. ↑ Pliny the Elder. Naturalis Historia. Book VIII, chapter XVII. Ed. Karl Friedrich Theodor Mayhoff. Online version at Persus. Retrieved 2 October 2007.
  12. ↑ Huruvida den gotiska ursprungsmyten som sådan hade någon verklighetsbakgrund är omstritt. Själva migrationen anses av de flesta samtida forskare inte ha ägt rum.
  13. ↑ Jordanes (translated by Charles C. Mierow), THE ORIGIN AND DEEDS OF THE GOTHS, April 22, 1997
  14. ↑ Goffart, Walter (2006). Barbarian Tides: The Migration Age and Later Roman Empire. Philadelphia: University of Pennsylvania Press. ISBN 978-0-8122-3939-3
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Skandinavien"
Personliga verktyg