Tiger II
Från Rilpedia
En av de 50 första Tiger II som hade torn konstruerat av Porsche, |
|
| Tiger II[1] | |
|---|---|
| Generella egenskaper | |
| Typ | tung stridsvagn |
| Besättning | 5 |
| Längd | 7,62 m utan kanon 10,28 m med kanon |
| Bredd | 3,76 m |
| Höjd | 3,09 m |
| Vikt | 68 ton |
| Tillverkare | Henschel |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | 180 mm |
| Primär beväpning | 8,8 cm KwK 43 L/71 |
| Sekundär beväpning | 2×MG 34 7,92 mm ksp |
| Mobilitet | |
| Motor | Maybach HL 230 P30 515 kW (700 hk) |
| Växellåda | 8 framåt, 4 bakåt |
| Upphängning | Torsionsfjädring |
| Hastighet på väg | 35km/h |
| Kraft/vikt | 10 hk/ton |
| Räckvidd | 170 km |
Tiger II eller Panzerkampfwagen VI Ausf B Königstiger, Sdkfz. 182, var en tung stridsvagn i tysk tjänst under andra världskriget. Namnet Königstiger betyder bengalisk tiger men har ofta direktöversatts som King Tiger eller Royal Tiger i amerikansk respektive brittisk litteratur. Tiger II var efterföljaren till första versionen av stridsvagnen (Tiger I) och introducerades på slagfältet under våren-sommaren 1944. Tekniskt och till utformningen var vagnen snarast en kombination av Tiger I och den medeltunga stridsvagnen Panther. Pansarets sluttande utformning påminde mer om Panther än Tiger I. Den förbättrade Tigerstridsvagnen var dåtidens största och tyngsta stridsvagn. Tiger II organiserades i fristående tunga pansarbataljoner (Schwere Panzer Abteilung) där den efterhand ersatte de äldre Tiger I både i Waffen-SS och reguljära tyska armén. 124 Tiger II ingick i Waffen-SS medan övriga tillfördes arméns tunga stridsvagnsbataljoner (319 stycken) samt övriga enheter (30 stycken). På papperet skulle varje ha bataljon 45 stridsvagnar, en siffra som långt ifrån alltid uppnåddes i verkligheten (de flesta enheter hade färre vagnar).
Innehåll |
Produktion
1500 Tiger II beställdes, av dessa färdigställdes 489 (inklusive prototyper). Produktionen pågick från slutet av 1943 fram till slutet av kriget 1945.
1943: 3
1944: 377
1945: 107
I strid
Det råder skilda uppgifter om när Tiger II sattes in i strid första gången. Vissa källor uppger att Tiger II:or sattes in i strid vid Minsk (östfronten) redan i maj 1944 följt av en annan strid vid Sandomierz, Polen, i juli 1944. Andra källor uppger att Tiger II sattes in i strid för första gången på västfronten (Normandie) 18 juli 1944 och för första gången på östfronten 12 augusti 1944 vid Baranow-brohuvudet vid floden Weichsel. I vilket fall som helst producerades för få Tiger II för att den skulle ha någon större roll under andra världskrigets slutskede. Endast två kompanier med Tiger II sattes in i striderna i Normandie 1944 men dess antal var för litet för att de skulle få någon egentlig effekt på striderna. I augusti hade alla vagnar förlorats. Tiger II:or sattes också in under Operation Market Garden samt under Ardenneroffensiven, där 45 vagnar ingick i den ökända Kampfgruppe Peiper. Senare deltog Tiger II:or i försvaret av Tyskland 1945. På östfronten sattes tunga stridsvagnsbataljoner med Tiger II in i strid bland annat i Polen, Ostpreussen, Ungern (Operation Frühlingserwachen) samt slutstriderna vid Seelowhöjderna och under slaget om Berlin. Trots stridsvagnens imponerande prestanda blev dess inverkan på slagfälten ganska liten. På grund av stridsvagnens höga vikt och långsamhet var den i första hand lämplig för defensiva uppgifter. Trots det användes tunga pansarbataljoner med Tiger II:or ibland i olämplig terräng och i offensiva uppgifter. Exempel på detta är under Ardenneroffensiven 1944 och i Ungern 1945. De flesta Tiger II slogs ut av tekniska fel, brist på bränsle, allierat flyg eller att stridsvagnen fastnade i olämplig terräng. Vid de relativt få tillfällen som Tiger II:or mötte allierade eller sovjetiska stridsvagnar under för tyskarna gynnsamma förhållanden kunde dock stridsvagnens mycket stora eldkraft och goda pansarskydd medföra stora allierade pansarförluster. Dessa tillfällen var relativt få.
Egenskaper
På grund av sin relativa långsamhet, vikt och höga eldkraft var Tiger II främst lämpad som ett defensivt vapen. Tiger II:s huvudbeväpning bestod av en 88 mm Kwk 43-kanon med längdkaliber 71. Längdkalibern 71 anger att eldrörets längd var 71 gånger kalibern, det vill säga 6,248 m. Tiger I hade en längdkaliber på 56, vilket motsvarade 4,928 m. Tiger II:s förlängda eldrör betydde att den fick högre mynningshastighet och därmed längre räckvidd och även teoretiskt sett större precision än Tiger I. Två typer av pansarbrytande ammunition fanns till Kwk 43-kanonen:
- Pzgr39-1 vägde 10,2[1] kg och hade en utgångshastighet på 1 000 m/s
- Pzgr40/43 vägde 7,3 kg och hade en utgångshastighet på 1 130 m/s
En granat från Tiger II kunde penetrera pansaret på i princip vilken sovjetisk eller västallierad stridsvagn som helst.
Det som gav Tiger II det främsta övertaget i strid var förbättringar i pansarplåten. Konstruktören använde liknande vinkel-konstruktion av pansarplåt som på ryska T-34 (som var anledningen till Tiger-serien byggdes). Den tidigare frontlutningen på 24° ökades till 56° och tjockleken ökades från 100 mm till 150 mm. På övriga ställen förbättrades lutning och tjocklek i olika dimensioner för att till exempel reflektera undan inkommande eld och kunna rymma större kvantitet ammunition. På grund av sin storleks- och bepansringsökning hade Tiger II ökat mycket i vikt i jämförelse med Tiger I. Pansarskydd, större kanon, och mer ammunition gjorde Tiger II till en problematisk stridsvagn. De stora motorerna Maybach HL 230 P45 som användes i både Tiger I och II slukade mängder av bränsle, som i sin tur var en bristvara under krigstiden. Många Tiger II övergavs av just detta skäl, istället för att skjutas sönder av allierade trupper. Broar och vägar var inte heller utformade för att klara av fordon av denna storlek vilket hindrade framkomligheten. Trots detta skapade Tiger II tillräckligt stor förödelse för de allierade trupperna för att den skulle benämnas med respekt i efterkrigslitteraturen.
Varianter
Jagdtiger
- Se även huvudartikeln Jagdtiger
"Panzerjäger" variant av Tiger II. Jagdtiger hade samma chassi som Tiger II men med en 128 mm-kanon fast monterad i chassit utan rörligt torn. Jagdtigern tillverkades i endast 77 exemplar under 1944-45 och sattes in i strid på västfronten i två tunga pansarvärnsbataljoner. Dess effekt på striderna var minimal. Jagdtiger är ett typexempel på tysk felprioritering i framtagande av dyra, extravaganta vapen istället för att satsa på befintliga, praktiska vapen, såsom Panzer IV eller Panther.
Slutsats
Det råder ingen tvekan om att Tiger II - tekniskt sett - var en mycket framstående stridsvagnskonstruktion. Vagnen var en utmärkt vapenplattform och hade en mycket hög eldkraft. Kort sagt: det var tveklöst en mycket bra tung stridsvagn. Även om enheter med Tiger II nådde framgång i enskilda strider är det dock mycket tveksamt om satsningen att ta fram ett sådant dyrt och komplicerat vapensystem som Tiger II överhuvudtaget var rätt. Vagnen var dyr att producera, den var underhållskrävande (men gick trots det ofta sönder) och krävde välutbildade besättningar för att kunna komma till sin rätt fullt ut. Därför hade det sannolikt varit bättre för tyskarna att istället satsa den produktionskapacitet som lades på Tiger II på Panther istället.
Bevarade exemplar
- Bovington Tank Museum (Storbritannien)
- Porschetorn
- Shrivenham Study Collection (Storbritannien)
- Utan motor
- Munster stridsvagnsmuseum (Tyskland)
- Musée des Blindés (Frankrike)
- Enligt museet är det den enda i körbart skick i världen.
- Thun Tank Museum (Schweiz)
- Kubinka stridsvagnsmuseum (Ryssland)
- Patton Museum, Fort Knox, KY (USA)
Källor
- ↑ 1,0 1,1 Peter Chamberlain, Hilary Doyle: Thomas L. Jentz: Encyclopedia of German Tanks Of World War Two, Arms & Armour, 1999, andra. ISBN 1-85409-518-8.
|
|||||||||||||||||||||||||||||
| Andra världskrigets stridsvagnar | |
|---|---|
| De allierade | Axelmakterna |
| Frankrike - Storbritannien Sovjetunionen - USA |
Tyskland - Italien - Japan |
| Tidsaxel | |
| Första världskriget -- Mellankrigstiden -- Andra världskriget -- Kalla kriget -- Moderna stridsvagnar | |
