Hummel (artilleri)
Från Rilpedia
 |
|
| Hummel | |
|---|---|
| Generella egenskaper | |
| Typ | Bandkanonvagn |
| Besättning | 6 |
| Längd | 7,17 m |
| Bredd | 2,97 m |
| Höjd | 2,81m |
| Vikt | 24,0 ton |
| Tillverkare | Alkett och Deutsche Eisenwerke |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | 30 mm |
| Primär beväpning | 1 x 15 cm sFH 18 haubits |
| Sekundär beväpning | 1 x 7,92 mm ksp MG 34 |
| Mobilitet | |
| Motor | Maybach HL 120TRM 223 kW (300 hk) |
| Upphängning | bladfjädring |
| Hastighet på väg | 42 km/h |
| Kraft/vikt | 13 hk/ton |
| Räckvidd | 215 km på väg |
Hummel ("humlan") var en tysk bandartillerivagn under andra världskriget.
Hummel tillfördes de tyska pansar- och pansargrenadjärdivisionernas artilleriregementen, både i armén och Waffen-SS, från och med mitten av 1943 med på papperet 6 vagnar. Tillsammans med Wespe bildades bepansarade artilleribataljoner med 6 Hummel och 12 Wespe i varje pansardivisions artilleriregemente (återigen på papperet, i realiteten var det ofta brist på fordon). Hummel var ett mycket effektivt vapensystem som gav pansardivisionernas artilleri ökat skydd och rörlighet, något som behövdes under rörliga pansarstrider. Första insatsen var vid pansarslaget vid Kursk i juli 1943 där omkring 100 vagnar användes. Vagnen sattes in på östfronten 1943-45, västfronten 1944-45 samt Italien.
Innehåll |
Utveckling
Under Operation Barbarossa märkte de tyska styrkorna att de saknade mobilt artilleri som understöd åt stridsvagnarna. Först planerade man att bestycka Panzer III med en 10.5 cm leFH17-haubits. Förslaget övergavs för Panzer IV med samma haubits. Man lät bygga en prototyp av det sistnämnda fordonet, men även denna idé övergavs.
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Egenskaper
En Hummel byggdes genom att man monterade en 150 mm haubits på ett chassi från en Panzerkampfwagen III eller IV. Detta var tänkt som en temporär lösning men den visade sig så framgångsrik att den tillverkades i 724 exemplar ända fram till krigsslutet. Den var bara lätt bepansrad - 16 mm tjocklek framtill och kunde därför lätt förstöras av de allierades fordon.
Varianter
Det byggdes även ett antal fordon utan haubits som användes för att transportera ammunition.
Bevarade exemplar
- Munster stridsvagnsmuseum (Tyskland)
|
|||||||||||||||||||||||||||||
