Jagdpanther
Från Rilpedia
Jagdpanther på Munsters stridsvagnsmuseum |
|
| Jagdpanther | |
|---|---|
| Generella egenskaper | |
| Typ | Tung pansarvärnskanonvagn |
| Besättning | 5 |
| Längd | 9,9 m med kanon, chassit var 6,87 m |
| Bredd | 3,27m |
| Höjd | 2,7 m |
| Vikt | 46 ton |
| Tillverkare | MIAG |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | 40 - 120 mm |
| Primär beväpning | En 88 mm PaK 43/3 L/71 |
| Sekundär beväpning | En 7,92 mm MG34 eller MG42 ksp i chassit |
| Mobilitet | |
| Motor | Maybach HL 230 P30 700hk |
| Upphängning | Torsionsstänger |
| Hastighet på väg | 55 km/h |
| Hastighet i terräng | ? km/h |
| Hastighet i vatten | ? km/h |
| Kraft/vikt | 15,2 hk/ton |
| Räckvidd | 160 km |
Jagdpanther var en tung tysk pansarvärnskanonvagn som var i tjänst under det andra världskriget.
Innehåll |
Utveckling
Jagdpanthern kom till på våren 1943 på grund av ett skrikande behov av pv-kanonvagnar. Den representerade en förändring i det tyska tänkadet om "Panzerjäger" som tidigare varit hastiga improvisationer och konverteringar. Jagdpanthern blev den första Panzerjägern som byggdes på det bästa tillgängliga chassit som fanns i några kvantiteter och i och med detta hoppades man att produktionen skulle kunna möte upp mot efterfrågan. Chassit i fråga blev Pantherns, som kom att användas nästan utan modifikationer. Prototypen, döpt till Panzerjäger Panther visades för Hitler i oktober 1943. Han bestämde att namnet skulle vara Jagdpanther och fick ett personligt intresse av vagnen och gav produktionen prioritet.
Jagdpanthern byggdes vid MIAGs fabrik i Braunschweig och Brandenburg Eisenwerk Kirchmöser i Brandenburg. Enligt planen skulle man bygga 150 vagnar per månad, men man kom aldrig ens i närheten av denna siffra på grund av de allierades bombningar av fabrikerna och infrastrukturen. Endast 382 vagnar hann byggas innan kriget tog slut och flera av dess blev aldrig levererade, vilket torde ha gjort många allierade stridsvagnsbesättningar lättade i efterhand.
Egenskaper
Jagdpanthern utrustades med den utmärkta 88 mm pansarvärnskanonen Pak43/3 L/71 som var kapabel att slå ut alla allierade och sovjetiska stridsvagnar, inklusive JS-2 (även om det krävdes en sidoträff på denna för att helt säkerställa att den slogs ut). Den 7,3 kg tunga pansarbrytande projektilen kunde slå igenom 226 mm tjockt sluttande pansar på 450 meters håll och den kunde slå ut eller svårt skada de flesta allierade vagnar på över 1 000 meters håll. Planer fanns på att uppgradera kanonen till en pansarvärnspjäs på 128 mm, men kriget tog slut innan dessa kunde sättas i verket. Jagdpanthern hade plats för 60 granater.
För närskydd hade Jagdpanthern en 7,92 mm MG34 eller MG42 monterad till höger om kanonen.
Pansaret på Jagdpanthern var sluttande i fronten och på sidorna. Överbyggnaden fortsatte i samma linje som Pantherns chassi. Pansaret i fronten var 80 mm tjockt och lutade i 35 graders vinkel. Fronten dominerades dock av kanonens skyddsplåt som var 120 mm tjock. Överbyggnadens sidor var 50 mm tjocka och lutade i 60 grader medan chassits sidor var 40 mm tjockt och lodrätt, dock försett med pansarkjolar för banden. Baksidan hade 40 mm pansar.
Stridsvagnen hade en besättning om fem man: befälhavare, skytt, laddare, radiooperatör/ksp-skytt och förare.
Som man kan anta så hade Jagdpanthern samma drivning och upphängning som sin anfader Panthern. Motorn var en 23,88 liters Maybach HL 230 på 700 hästkrafter som var strypt till 650 hk vid 2500 varv/minut (447-522 kW). Motorn drev vagnen via en ZF AK 7-400 växellåda med sju växlar framåt och en back. Tanken rymde 720 liter bensin och detta räckte för att köra 160 km. Fjädringen bestod av torsionsstänger och vagnen hade åtta överlappande hjul på var sida, med drivhjulet fram och spännhjulet bak.
Varianter
Det finns bara en officiell variant av Jagdpanther, men avbrotten i produktion gjorde att flera inofficiella varianter skapades, dock till största delen med samma utseende. Tidiga vagnar hade stora påbultade skyddsplåtar framför kanonen medan senare vagnar fick en mycket mindre pansarkrage. Sena vagnar fick också en tvådelad kanon som lättare kunde bytas ut när den hade blivit utsliten. Verktygens placering på utsidan varierade också stort.
Organisation
Jagdpanthern blev på grund av sitt antal aldrig insatt i några större formationer, utan ägnade sig åt försvarsstrid under tredje rikets sista år. Jagdpanther organiserades i fristående tunga pansarvärnsbataljoner men ingick även, i små antal, i pansardivisionerna på grund av bristen på stridsvagnar.
I strid
Trots sitt lilla antal blev Jagdpanthern snabbt en fruktad motståndare på slagfältet. Vagnens relativt låga profil gjorde att den var exceptionellt bra för försvarsstrid och den hade dessutom pansar som stod emot det mesta de allierade hade och en kanon som kunde penetrera de flesta allierade stridsvagnarnas pansar. Det hände allt som oftast att en enda eller en liten grupp av jagdpanthrar satte stopp för de allierades framryckningar med pansar under långa tidsperioder. Avsaknaden av vridbart torn var ett mindre hinder än man kan tro just eftersom vagnen användes uteslutande för försvar. I anfallsstrid hade detta blivit en större brist.
De flesta Jagdpanthrar tjänstgjorde på östfronten, men en stor del koncentrerades i väst för Ardenneroffensiven. Första gången de allierade stötte på dem var i Slaget om Normandie där 654:e tunga pansarvärnsbataljonen ställde upp 12 Jagdpanthrar mot de brittiska styrkorna.
Jagdpanthern är en av de stridsvagnar som det är svårt att sluta prata gott om, för den hade en mycket väl avvägd kombination av eldkraft, rörlighet och skydd - de tre faktorer man dömer stridsvagnars förmåga efter.
Tyska pansarvärnskanonvagnar som StuG III och Jagdpanthern lär ha varit en inspirationskälla för Sven Berge när han ritade Stridsvagn 103.
Bevarade exemplar
- Imperial War Museum (Storbritannien)
- Munster stridsvagnsmuseum (Tyskland)
- Musée des Blindés (Frankrike)
 |
Detta korta avsnitt behöver utökas. |
Källor
Artikeln är delvis en översättning från engelska Wikipedia.
- Tanks av Chris Chant ISBN 1-85605-871-9
|
|||||||||||||||||||||||||||||
| Andra världskrigets stridsvagnar | |
|---|---|
| De allierade | Axelmakterna |
| Frankrike - Storbritannien Sovjetunionen - USA |
Tyskland - Italien - Japan |
| Tidsaxel | |
| Första världskriget -- Mellankrigstiden -- Andra världskriget -- Kalla kriget -- Moderna stridsvagnar | |
