Panther (stridsvagn)
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
Panther Ausf. G i kamouflagefärg |
|
| Panther Ausf. A[1] | |
|---|---|
| Generella egenskaper | |
| Typ | Stridsvagn |
| Besättning | 5 (förare, radiooperatör, vagnchef, skytt, laddare) |
| Längd | 6,9 m |
| Bredd | 3,42 m |
| Höjd | 2,98 m |
| Vikt | 44,8 ton |
| Tillverkare | MAN, Daimler-Benz, Demag, MNH |
| Skydd och beväpning | |
| Skydd | 16-110mm |
| Primär beväpning | 75 mm KwK 42 L/70 kanon |
| Sekundär beväpning | 2 × 7,92 mm MG34 ksp |
| Mobilitet | |
| Motor | V-12 bensin Maybach HL230P30 520 kW (700 hk) |
| Växellåda | 7 framåt 1 bakåt |
| Upphängning | Torsionfjädring |
| Hastighet på väg | 46 km/h |
| Kraft/vikt | 16 hk/ton |
| Räckvidd | 250 km |
Panther, fullständigt namn Panzerkampfwagen V, Panther, SdKfz 171, var en medeltung tysk stridsvagn under andra världskriget. Panther var i bruk mellan mitten av 1943 och slutet av kriget i Europa 1945. Den var ämnad som ett svar på den ryska stridsvagnen T-34 och var även tänkt att ersätta de äldre tyska stridsvagnsmodellerna Panzer IV- och III. Dock stred dessa tillsammans med Panther och de tyngre Tigerstridsvagnarna till krigsslutet.
Innehåll |
Historia
Panthern sattes in i strid för första gången vid Kursk på östfronten i juli 1943. Den tyska offensiven var först planerad till våren 1943 men försenades bland annat för att Pantherstridsvagnen skulle hinna bli klar och kunna användas. Vid Kursk plågades Panthern av diverse tekniska fel som gjorde att den ofta gick sönder. Däremot hade den mycket långa 75mm kanonen utmärkt prestanda. När felen efterhand blev avhjälpta blev Panthern andra världskrigets troligtvis bästa stridsvagn med en utmärkt kombination av stor eldkraft, gott skydd och hög rörlighet. Pantherstridsvagnen sattes in på öst- och västfronten samt i Italien i efterhand allt större antal. Trots detta tillverkades den i för få exemplar (drygt 6 000) för få någon strategisk inverkan på utgången av kriget.
Panthern var överlägsen den tyngre Tiger I i följande aspekter - bättre eldkraft (tack vare den mycket långa kanonen), bättre frontalt pansarskydd (tack vare det sluttande pansaret) och bättre rörlighet. Dessutom var den billigare och enklare att tillverka än Tiger I.
Tyskarna kopierade mycket från T-34 när de byggde Pantherstridsvagnen. Bland annat utrustades stridsvagnen med sluttande frontpansar vilket gjorde att sprängverkan från granater som den blev beskjuten med minskades väsentligt. Granaterna rikoschetterade iväg istället för att få en direkt träff. Idag har de flesta stridsvagnar sluttande frontpansar. Detta var en av Pantherns största fördelar i strid - fiendens stridsvagnskanoner, till exempel på T-34 och Sherman, hade en mycket liten chans att penetrera Pantherns tjocka och sluttande frontpansar medan Pantherns mycket långa 75 mm kanon med mycket hög utgångshastighet på granaten ofta slog ut fiendens stridsvagnar med ett skott. De västallierade räknade med att det gick åt tre egna stridsvagnar för att slå ut en Panther. Om Panthers besköts från sidan kunde den dock relativt lätt slås ut.
Fram till 1944 kallades den för Panzerkampfwagen V Panther och hade den militära beteckningen Sd.Kfz. 171. Den 27 februari 1944 beslöt Adolf Hitler att stridsvagnen enbart skulle benämnas som Panther.
Under 1943-44 utrustades gradvis en bataljon per pansarregemente i varje tysk pansardivision med Panther i den takt som produktionshastigheten medgav. Den andra bataljonen hade oftast senare modeller av Panzer IV. Detta innebar att flera tyska pansardivisioner bara hade en bataljon med Panzer III/Panzer IV under hösten 1943-vintern 43-44 eftersom den andra bataljonen var i Tyskland och utrustades/utbildades med Panthern. Efterhand återvände Panther-bataljonerna till sina respektive divisioner, där det naturligtvis fanns ett mycket stort behov av dem. Rätt använda var förband utrustade med Panther mycket slagkraftiga, inte minst på östfronten, där vagnen var överlägsen den ryska T-34. Om Panther-vagnar sattes in i tillräckligt stort antal och under befäl av en skicklig chef kunde effekterna på slagfältet bli stora. Ett exempel (bland många) är Schwere Panzer Regiment Bäke som bestod av en bataljon med Panther och en bataljon med Tiger I som sattes in under striderna vid Korsun-Tjerkassy-fickan 1944.
Senare delen av 1944 var Panthern tyskarnas vanligaste stridsvagn vid sidan av Panzer IV. Panthern sattes in i strid på öst- och västfronten samt i Italien. De flesta tyska pansardivisioner både i armén och Waffen-SS var utrustade med Panther-stridsvagnar från och med sommaren 1944.
De sista krigsmånaderna experimenterade tyskarna med Aktiv IR för mörkerstrid och ett mindre antal Panther-stridsvagnar utrustades med Aktiv IR (fotografier finns som visar detta). Enligt vissa källor sattes IR-utrustade Panthrar in i strid under Ardenneroffensiven 1944 och i Ungern 1945. Möjligen tenderar efterkrigslitteraturen att överdriva antalet IR-utrustade Panthrar.
Även om Panthern var en mycket bra stridsvagn är det tveksamt om tyskarna gjorde rätt att i satsa på ett sådant relativt dyrt, komplicerat och underhållskrävande vapen som Panther. Sannolikt hade man fått ut mer effekt om man istället satsat på en lättare och enklare stridsvagn med "tillräckligt bra" prestanda som man kunnat producera i fler exemplar, till exempel Panzer IV.
Varianter
Panther ausf D
Detta var den första produktionsmodellen. Det var denna modell som sattes in vid Kursk och som hade så många tekniska problem i början. De första 20 stridsvagnarna hade 21-liters motorer, en upphöjd kupol på tornet samt 60 mm frontpansar. Senare fordon i D-serien fick en 23-liters motor, ny utväxling med en epicyklisk styrning som förbättrade manöverdugligheten samt fick en ny kupol på tornet.
Panther ausf A
Varför A-serien kom efter D-serien är inte känt. De största förbättringarna från den föregående D-serien var en ny gjuten kupol med sju periskop och ett fäste för en luftvärnskulspruta. Siktkikaren ändrades till att ha enbart en kikare, från att tidigare ha haft två. Stridsvagnarna hade även sidoplåtar mot pansarvärnsvapen, samt zimmerit mot magnetiska minor. Denna variant tillverkades mellan 1943 och 1944.
Panther ausf G
G-modellen dök upp tidigt år 1944 och hade förbättrats i enlighet med de erfarenheter man erhållit på slagfälten. Pansaret var nu mera sluttande och det inre utrymmet utökades. Man förenklade även vagnen för att snabba på tillverkningen. Föraren fick ett periskop som kunde roteras.
Bergepanther
För att erhålla ett tillräckligt starkt fordon för att bogsera skadade Tiger- och Pantherstridsvagnar valde man att bygga om 279 Pantherstridsvagnar till bärgningsfordon (Tigerstridsvagnarna var för värdefulla). Man tog bort tornet från en Panthervagn av modell D och man skar ut en öppning i toppen på stridsvagnen, därefter svetsade man dit en halv meter hög metallåda runt främre chassit och förlängde den uppåt med brädor. Dessa kunde fällas ned och användas som arbetsplattformar. Därefter monterade man en vinsch och en kabeltrumma i stridsutrymmet. En mindre stålkran fästes sedan på chassit. Baktill hade den en stor spade som fungerade som broms ifall stridsvagnens egna bromsar var otillräckliga.
Jagdpanther
- Se även huvudartikeln Jagdpanther
Efter att man experimenterat med tidigare pansarvärnskanonvagnar, såsom Elefant och Nashorn beslöt man att utveckla en variant av Panthern som bar den berömda 88 mms kanonen. För att förenkla produktionen gjorde man den utan torn och man förlängde det lutande frampartiet. Huvudbeväpningen utgjordes av en 88 mm PaK 43/3 L/71-pansarvärnskanon. Detta kom att bli den bästa tyska pansarvärnskanonvagnen under kriget, men endast 382 byggdes. Pansarvärnskanonvagnen var dock populär bland sina användare och moralen var hög.
Bevarade exemplar
I körbart skick
- Musée des Blindés (Frankrike)
- Kubinka stridsvagnsmuseum (Ryssland)
- Wehrtechnische Studiensammlung i Koblenz, Tyskland
Övriga
- Munster stridsvagnsmuseum (Tyskland)
- Houffalize (Belgien)
- Manhay (Belgien)
- Nationaal Oorlogs- en Verzetsmuseum i Overloon, Nederländerna
- Auto- und Technikmuseum i Sinsheim, Tyskland
Källor
- ↑ Peter Chamberlain, Hilary Doyle: Thomas L. Jentz: Encyclopedia of German Tanks Of World War Two, Arms & Armour, 1999, andra. ISBN 1-85409-518-8.
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||
| Andra världskrigets stridsvagnar | |
|---|---|
| De allierade | Axelmakterna |
| Frankrike - Storbritannien Sovjetunionen - USA |
Tyskland - Italien - Japan |
| Tidsaxel | |
| Första världskriget -- Mellankrigstiden -- Andra världskriget -- Kalla kriget -- Moderna stridsvagnar | |
