Svartrå
Från Rilpedia
Svartrå ['svartroː] är en socken och tidigare by samt församling i Falkenbergs kommun och har drygt 200 invånare. Svartrå utgjorde en församling fram till och med 2005 och var en kommun mellan 1863 och 1951. Svartrå finns omnämnt första gången 1461. Då stavades det Swa[r]teraa. Namnet kommer sannolikt från den å, Svartån, som flöt genom den by som gett namn åt församlingen innan byn skiftades ut. Slutledet rå betyder bomärke eller gräns.
Sedan den danska tiden (före 1645) fanns i Svartrå församling byarna: Barkhult ½ mantal - (tidigast nämnd 1612), Borsthult 1 mantal - (nämnd 1592)[1], Floastad 1 mantal - (nämnd 1609)[2], Högshult 1 mantal - (nämnd 1592)[3], Kogstorp 1 mantal - (nämnd 1592)[4], Kyrkobacka 1 mantal - (nämnd 1569), Skinnarlyngen ½ mantal - (även Lyngen [5], nämnd 1592)[6], Släryd 2 mantal - (nämnd 1461), Svartrå 8 mantal (delad av ån i väster- och österbyarna) och Svenstorp ½ mantal - (även Heden [7], nämnd 1592)[8]. Numera finns ingen koncentrerad bebyggelse.
I många organisationssammanhang bildar Svartrå enhet tillsammans med Köinge och Okome. Det gäller även skolgången där eleverna från Svartrå i huvudsak går i Okome skola, de nordöstligare delarna brukar däremot ingå i Apelskolans (Ullared) upptagningsområde. Politiskt är området ett starkt centerfäste, partiet får ofta omkring eller över femtio procent av rösterna.
Innehåll |
Geografi, geologi och natur
Svartrå avgränsas i öster till stor del av Högvadsån. Byn Svartrå låg före laga skifte vid Svartån, ett biflöde till Högvadsån. De sydliga och östliga delarna är i huvudsak åkermark medan de norra och västliga domineras av skog. I historisk tid har förhållandena mellan mängden åkermark och skog varierat mycket, till exempel var Svartrå i det närmaste skogslöst i början av 1900-talet.
I samband med avsmältningen efter den senaste istiden utgjorde delar av Svartrå en havsvik. Smältvattensälvar gröpte ur marken och medförde att landskapet är tämligen kuperat.
Naturreservaten Sumpafallen och Björkekullen ligger i församlingen. Det senare är ett museijordbruk. I närheten av Björkasjö, som är en populär badsjö bland lokalbefolkningen, finns ett vandrarhem.
Historia
Man har funnit rester från stenåldern som bl.a. flintytor och pilspetsar. Kyrkan ligger på ett gravfält med brons- och järnåldersgravar. I början av 1800-talet fanns där två bronsåldersgravar, åtta stenkretsar eller domarringar samt ett flertal bautastenar. Numera finns sex domarringar som en gravhög som går under namnet Hövdingegraven kvar. Utöver fornlämningarna vid kyrkan finns det lämningar från bronsåldern på Vårdhögen, en av de högst belägna platserna inom församlingen, samt två domarringar som ligger några hundra meter från kyrkan.
Svartrå hade under senare delen av 1800-talet över 500 invånare, men under större delen av 1900-talet avfolkades bygden. Under de senaste årtiondena har invånarantalet stabiliserats runt 200 invånare. Den smalspåriga (891mm) Falkenbergs Järnväg gick genom Svartrå åren 1894-1959, där man hade ett stationshus vid Svenstorp kallat Svartråhed, och en hållplats vid Floastad. Åren 1911-1961 gick även den normalspåriga Varberg-Ätrans Järnväg genom socknen, med Skinnarlyngen som station. Det har tidigare funnits flera lanthandlare och skolor inom församlingen.
Den första skolan i Svartrå startade omkring 1850 och fanns kvar tills början av 1870-talet då den ersattes med en gemensam skola för Svartrå och Köinge i Svenstorp. Den skolan fanns kvar till 1904 då den för Svartrås del ersattes av en små- och folkskola, Vårdbyskolan, uppkallad efter Vårdhögen. Skolan lades ner 1960 på grund av vikande elevunderlag.
Svartrå utgjorde en egen församling fram till 1 januari 2006 då församlingen gick upp i Okome församling och var en egen kommun mellan 1863 och 1951 innan kommunen blev en del av Vessigebro kommun.
Kyrkan
Kyrkan härstammar troligen från 1100-talet och har överlevt flera planerade rivningar. Dels den 9 maj 1555 då kung Kristian III utfärdade ett brev att kyrkan skulle rivas[9], dels i mitten av 1800-talet då kyrkoherde Carlson ville riva samtliga tre kyrkor här i pastoratet för att ersätta dem med en gemensam centralhelgedom vid Ådalen i Köinge. Ännu vid slutet av 1800-talet fanns det åter planer, att i likhet med systerförsamlingarna Okome (1890) och Köinge (1896) riva den medeltida kyrkan, men ett envist kyrkoråd lyckades rädda den gamla helgedomen åt eftervärlden.
I kyrkan finns spår av de olika tidsepoker som påverkat kyrkans utseende, bland annat en madonnabild från 1200-talet, kalkmålningar från 1400-talet, altaruppsats och predikstol från omkring år 1700 av bildhuggaren Gustav Kilman från Borås och takmålningar från 1777 av målarmästaren Henrik Andersson Wibeck från Varberg. Kyrkan har breddats åt norr, vilket troligen skedde under 1400-talet. 1729 ersattes den gamla klockstapeln med ett nytt torn av trä, vilket ersattes med ett helt nytt redan 1772. Kyrkan förlängdes i koret mot öster i flera omgångar 1735, 1757 och fick vid den senaste förlängningen 1801 ytterligare takmålningar i liknande stil som de redan befintliga, av tapetmålaren Jacob Magnus Hultgren från Varberg. Det medeltida vapenhuset på långhusets sydvästra sida revs 1822 och kyrkan fick huvudingång genom tornbyggnaden. Kyrkan har genomgått omfattande renoveringar 1875, då större och fler fönster sattes in, och 1953-1954 då de gamla inventarierna återställdes och konsververades, och på så sätt kyrkans äldre historia framhävdes.
Ekonomi och transport
Genom Svartrå går tre allmänna vägar, väg 785, väg 782 och väg 787. Av dessa utgör väg 785, som går i riktning mot Åkulla en del av de medeltida väg som brukar kallas Via Regia. Det var intill denna urgamla väg på gränsen mot Rolfstorp som man år 1936 hittade Bockstensmannen som förvaras på länsmuseet i Varberg. Störst betydelse har väg 782 som förbinder Svartrå med de närliggande samhällena Köinge och Ullared.
Både Falkenbergs Järnväg och Varberg-Ätrans Järnväg hade stationer i Svartrå. Kollektivtrafiken är numera (2006) begränsad till ett fåtal turer, i huvudsak kopplat till skoltransporter.
Någon direkt industriell verksamhet har inte funnits, däremot bl.a. ett par mindre sågverk. Ge-kås Camping & Stugby ligger alldeles innanför församlingsgränsen. Det finns även en glashytta, en maskinstation och ett grustag i Svartrå.
Ett gammalt båtsmanstorp, Bråtadal, beläget vid ortens populära badsjö, Björkasjö, förvärvades av Varbergs kommun och förvandlades till barnkoloni. År 1996 togs driften över av privatpersoner och där bedrivs i dag (2006) bland annat vandrarhem, kurs-, konferens- och 'kulturgårdsverksamhet' tillsammans med den intilliggande gården Björkekullen, som drivs med gamla jordbruksmetoder. Bråtadal såldes år 2000 av Varbergs kommun till Naturvårdsverket.
Källor
- ↑ Ur Warbergs län jordebok; "Skatte guodtz . . . Tolff Suendtzenn ÿ "Bönsholt"
- ↑ Gravsten på Svartrå kyrkogård; n H S i fLOeSTA OBIIT [död] 1609 Den 1 IUnI
- ↑ Ur Warbergs län jordebok; "Kronne guodtz . . . Thuge Thordtzsenn ÿ "Hiögsholt"
- ↑ Ur Warbergs län jordebok; "Kronne guodtz . . . Gunde Ambiörnssenn ÿ "Köpstrup"
- ↑ Ekstraskattemandtaller 1638; "Halffue Stedegaarde" . . . Biörn Haagensenn paa "Liunge" . . .Drenge för ½ lönn Lauritz Haagensen paa "Liungen"
- ↑ Ur Warbergs län jordebok; "Kronne guodtz . . . Biörnn Suendtzenn ÿ "Skinderliunge"
- ↑ Ur Faurås härads dombok 9 februari 1677; En förrymd soldat "be:dh Giösta Pehrson i Gnibe" (Källsjö socken) "hade sin fahne forrymbdt och begifwit sig till Snapphanerne". Av snapphanarna namngav han sjutton män som alla bodde i grannskapet, bland annat Oluf på "heen"
- ↑ Ur Warbergs län jordebok; "Kronne guodtz . . . Anders Lauritzenn ÿ "Suenstrup"
- ↑ "Suuartraa Kirke skal affbrydis, Achime och King Kirker adt vere vnder en prest, och Sognefolket udi Suaartraa söge thil King Kirke och althid adt hold then for theris rette Sognekirke" (Rørdam, Danske Kirkelove I, 1883)
Litteratur
- Berglund, Sven-Oscar: Svartrå kyrka.
- Jansson, Bror: Svartrå kyrka, 1985.
- Johnsson, Elsa: Hembygdsminnen från Okome, Köinge och Svartrå, 1951.
- Nylind, Olle: Kogstorps linbasta : Kogstorp 1:4, 1995. ISSN 1404-8736.
- Kungliga Ortnamnskommissionen/Jöran Sahlgren: Ortnamnen i Hallands län - del 2, 1950.
Externa länkar
- Folket i Svartrå Socken, samtliga Svartråbor som levde från 1600-talet fram till år 1900
- Turistinformation
- Länsstyrelsen Halland: Naturreservatet Björkekullen
- Skolarbeten om Svartrå
- Kulturgården Bråtadal och Björkekullen
|
||||||||||
