Socialism
Från Rilpedia
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: Texten har kritiserats för att ta stark ställning för den politiska ideologin i fråga. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
 Om den politiska ideologin: |
|
| Socialism |
|
| Riktningar | |
|
Anarkism |
|
| Vetenskap | |
| Influenser | |
|
Arbetarrörelsen |
|
| Idéer | |
|
Egalitarism |
|
| Huvudartiklar | |
|
Socialismens historia |
|
| Geografiska grenar | |
|
Afrikansk socialism |
|
| redigera |
- Denna artikel behandlar revolutionär socialism. För reformistisk socialism, se: Socialdemokrati
Socialism är ett mångtydigt samlingsbegrepp för en uppsättning egalitära politiska inriktningar och rörelser. Socialister förespråkar samhällslösningar som strävar efter största möjliga jämlikhet mellan individer och grupper av människor; klasser, könen, olika sexualiteter och etniska grupper.[1] Demokratiskt beslutsfattande, betoning av politisk organisering, internationalism och solidaritet är centrala begrepp. Socialism kännetecknas av tilltron till att gruppen, kollektivet eller staten ska lösa politiska och ekonomiska problem.[2] Begreppet används ofta om samhällssystem där egendom och inkomst står under social kontroll istället för att vara beroende av individuella beslut och marknadsmekanismer.[3] Gemensamt ägande förespråkas emellertid inte av alla socialister.[4]
Socialism befinner sig till vänster på den klassiska höger-vänsterskalan, till vänster om liberalismen och långt till vänster om konservatismen. Socialism förenas ofta med feminism och ekologism. Socialismens grundinställning är starkt universalistisk, men i praktiken förespråkas ofta partikularistiska lösningar som kompensation för de grupper som anses vara förtryckta eller orättvist behandlade. Socialismen är en jämförelsevis handlingsorienterad ideologisk inriktning. I motsats till liberalismen omfattar socialistiska inriktningar mera sällan stora formaliserade idésystem, även om det ofta förekommer många egna begrepp. Ett undantag till detta är den socialistiska inriktningen Marxism. De använda teoretiska begreppen är ofta mångtydiga och omstridda.
Den ideologi som påverkad socialismen är marxismen, som utvecklades av de tyska tänkarna Karl Marx och Friedrich Engels. Den skiljde sig starkt från sina historiska föregångare och samtida konkurrerande socialistiska synsätt genom sin starka betoning av materialism och vetenskap liksom av ekonomins betydelse. Marx och Engels försökte utveckla en bred teori om historiens lagar och visa att socialismen och kommunismen var kapitalismens nödvändiga efterföljare.[5] De var med och grundade den första socialistiska internationalen som emellertid hade begränsad framgång på grund av splittringen mellan anarkisterna och Marx efterföljare. "De socialistiska Sovjetrepublikernas union" var den enda officiella socialistiska nationen i världen fram till 1945.[6]
Den i dagsläget mest inflytelserika formen av socialism är socialdemokrati kritiserade Marxismen på en del punkter.Man tror att man genom reformer kan förändra samhället till klasslöst samhälle.
Innehåll |
Etymologi
Ordet socialism kommer från latinets ”socius”, som betyder kamrat.
Grundidéer
Jämlikhet och rättvisa
Gemensamma och grundläggande ideal hos alla socialister är jämlikhet och rättvisa. De flesta håller demokrati, solidaritet, internationalism och folkstyre som centrala värden. Socialister menar att de skillnader i inkomster, förmögenheter och makt som finns mellan fattiga och rika grupper i samhället är det allvarligaste moraliska felet i samhällets organisering.
Socialisters utgångspunkt är att världen som helhet liksom enskilda samhällen är orättvist organiserade. De menar att större samhällen skiktas på ett sådant sätt att stora skillnader i makt uppkommer. Typiska moderna samhällen är därför orättvisa. De fördelningar som ligger för handen är inte resultatet av enskilda ansträngningar och rättvisa processer utan av slumpmässiga processer, maktskillnader eller förtryck. Ett sådant orättvist och skiktat samhälle kallas för klassamhälle. Politikens viktigaste uppgift blir att motverka eller helt ta bort dessa ojämlikheter, genom att kompensera de grupper som anses vara orättvist behandlade. Att göra så kallas för att avskaffa klassamhället. Socialister anser att det är moraliskt riktigt att omfördela resurser från sådana individer som är relativt sett rika till de som är relativt sett fattigare. De motiverar detta på flera plan. Dels så har de rika inte förtjänat sina nuvarande tillgångar på ett rättvist sätt, utan ofta på grund av arv eller slump. Dels så skulle den samlade samhällsvinsten eller nyttan bli större om de fattiga får större medel, eftersom de har större behov av dessa. En viktig princip för ekonomiskt orienterade socialister är lagen om avtagande marginalnytta. Det vill säga det samband som säger att när mängden av en vara ökar, så minskar användbarheten för varje enhet som läggs till.
Politisk organisering och deltagande demokrati
En genomgående drag i socialistiska rörelser är betoningen av gemensam politisk organisering. På grund av att socialister organiserar individer som är relativt sett fattiga försöker man uppnå förändring genom att istället samla stora grupper. Det är vanligt att socialister förespråkar deltagande demokrati. Man vill att individer och grupper med liten politisk makt ska delta i politiken i lika hög grad som ekonomiska eliter gör. Nästan alla moderna socialistiska rörelser arbetar mycket aktivt med deltagande demokrati inom rörelsen. Ofta läggs stor möda på att organisera deltagande och inflytande i organisationen så jämlikt som möjligt. Den politiska organiseringen sker främst inom politiska partier och samarbete med fackföreningar är mycket vanligt.
Jämställdhet och feminism
Jämställdhet mellan kvinnor och män har sedan länge varit en centralt drag inom socialismen, och jämförelsevis många socialistiska företrädare har varit kvinnor. Under de senare decennierna har begreppet feminism blivit allt vanligare. Även homosexuellas rättigheter försvarades tidigt av radikala socialister. Socialistisk feminism är en av de största grenarna av feminismen. Några företrädare är Sheila Rowbotham liksom de historiska Clara Zetkin och Alexandra Kollontaj.
Internationalism
En annan central idé är internationalismen. Många socialister ser nationalstater som en källa till problem som kolonialism, förtryck och krig. Vidare så försvagar nationsgränserna solidariteten mellan relativt sett resurssvaga människor som socialister menar sig företräda. Internationalismen är även en utvidgning av rätteviseidealet, där man menar att rättvisa inte bara bör råda inom enskilda länder utan mellan alla folk och delar av jorden. Internationalismen har även varit viktig som organisationsprincip. Det har dock även funnits många socialistiska rörelser som kombinerat socialism med sjävstyre eller nationalism, särskilt utanför Europa.
Kollektivism
Marxistiska element i socialismen betonar kollektivet som organisatorisk bas, att samhället måste analyseras utifrån grupptillhörighet, och där motsättningarna mellan klasser är den absolut viktigaste politiska dimensionen.[källa behövs] Andra, bland annat frihetliga socialister, utgår från individen som bas och ser kritik mot stat, byråkrati och maktens existens av samma vikt som klassmotsättningarna. Förhållningssättet till detta kollektiv ska vara solidariskt. Integration av ekonomiskt svaga har alltid varit en central punkt i socialistiska program, på senare år har det även gällt medicinskt handikappade och missanpassade individer. Strävan efter en balans mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans och arbetarstyre, är ett återkommande ämne för debatt bland reformistiska och frihetliga socialister och i kritiken mot kommunismen.[källa behövs]
Många socialistiska tänkare grundar sin människosyn på uppfattningen att människans väsen är samverkande, och att konkurrens mellan människor begränsar möjligheten till samverkan.[källa behövs] Detta grundar man till viss del på uppfattningen att människor under jakt- och samlarstadiet antas ha levt under egendomsgemenskap, vilket socialister vanligtvis kallar för urkommunismen.
Ordet kollektivism används sällan av socialister själva, och ordet anses av vissa som ett negativt laddat ord. Idag hörs benämningen främst bland socialisters meningsmotståndare, men har även förekommit inifrån.[källa behövs]
Det finns socialister, som motsatt sig kollektivism och planekonomi, främst anarkister som Pierre Joseph Proudhon.
Arbete och kapital
Klasskamp är enligt den socialism som utgår från Marx den kamp som ständigt pågår mellan den härskande och den utsugna klassen, vilket under kapitalismen motsvaras av kampen mellan arbete och kapital. Arbetarklassen utgörs av de produktiva arbetarna, och kapitalet utgörs av dem som äger produktionsmedel. Socialister anser sig arbeta för att stärka arbetarklassens politiska, ekonomiska och sociala intressen och ser liberalismen, konservatismen med flera som ideologier som arbetar för att stärka borgarklassens intressen.
Marxism-leninismen och vissa andra socialistiska riktningar anser att arbetarklassens seger är oundviklig, den är alltså deterministisk, eller egentligen monodeterministisk.[källa behövs] Den ursprungliga kommunistiska uppfattningen var dock paradeterministisk och föreställde sig även möjligheten att arbetarklassen lider nederlag, vilket Rosa Luxemburg formulerade som att valet stod mellan "socialism eller barbari". Enligt Leo Trotskij och trotskisterna så är nu även barbariet ett omöjligt alternativ och olika försök till att ställa upp en ny paradeterministisk formel har gjorts, exempelvis menar många trotskistiska riktningar att valet idag står mellan "socialism eller förintelse".
Religion och socialism
Även om många av socialismens ideologer kritiserar religion för att förtrycka arbetarklassen finns det också de som anser att det inte finns någon motsättning mellan socialism och religion. Många religioner stödjer att man ska ta hand om sjuka, gamla och fattiga, detta tar man som ett tecken på att socialism och religion hör ihop. Exempel på detta:
Socialistiska förgreningar
En faktor som förenar många av dess riktningar är kravet på ett annat samhällssystem än kapitalismen. Exempelvis vill de flesta socialdemokrater nå detta genom reformer (reformism) men önskar behålla marknadsekonomi i ett socialistiskt samhälle. Kommunister eftersträvar i allmänhet en revolution som skall leda till det totala avskaffandet av kapitalism, medan demokratiska kommunister vill avskaffa kapitalismen med folkligt stöd. Syndikalister vill skapa ett socialistiskt samhälle utan egentlig statsmakt där istället den största makten ligger hos fackföreningar; statens bortdöende ser kommunister inte som möjligt förrän i ett senare utvecklingsskede.
De olika socialistiska riktningarna har haft olika filosofiska inriktningar. Den mest utvecklade och tongivande har varit marxismens dialektiska materialism (även kallad historiematerialismen då den tillämpas politiskt), som Marx utvecklade utifrån den tyske filosofen Hegels objektivt idealistiska dialektik. Den dialektiska materialismens mest särskiljande drag är att den ersätter Hegels objektiva ande som materiens existensform och ursprung med själva rörelsen som materiens existensform.
De äldsta socialistiska tänkarna kom av Marx att kallas utopiska socialister, till dessa hörde Henri de Saint-Simon, Robert Owen och Charles Fourier.[8] De utopiska socialisterna trodde att ett socialistiskt samhälle kunde skapas i princip när och var som helst.[9] Å andra sidan uppstod en form socialism som efter Marx kom att kallas för marxism, som betonar de historiska och materiella förutsättningarna för socialism. Företrädarna för marxismen kom att se den utopiska socialismen som ett förstadium till sin egen socialism.[källa behövs]
Frihetlig socialism
Anarkister vill omgående avskaffa staten och istället införa direktdemokrati och självförvaltning, och den största rörelsen inom denna ideologi är numera vad som brukar kallas frihetlig socialism. Den politiska makten måste, menar denna rörelse, decentraliseras radikalt och beslutsrätten sedan finnas kvar i de minsta enheterna, som också ska styra ekonomin. Samordning sker genom rådsfederationer lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Begreppet frihetlig socialist har fått ett stort uppsving i Sverige under senare år, delvis till följd av påverkan från liberalism och nyliberalism.
Marxism
Termen "socialism" används också inom marxistisk terminologi som namnet på det samhällsstadium som efterträder kapitalismen - där den borgerliga klassen är den härskande - och föregår kommunismen, det klasslösa samhället. Under socialismen tar arbetarklassen makten och bildar det övergående "proletariatets diktatur" varpå staten med tiden enligt teorin avvecklas naturligt. I den marxistiska teorin finns olika typer av revolutioner definierade. Den revolution som borgarklassen genomförde i Västeuropa då den krossade feodalismen kallas för "demokratisk revolution" och den typ av revolution som är tänkt att genomföras i demokratiska länder kallas för "socialistisk revolution". Man menar att den demokratiska revolutionen handlade om formella rättigheter såsom likhet inför lagen eller allmän rösträtt, nationellt oberoende medan den socialistiska revolutionen handlar om saker som arbetarnas rätt att leda och fördela arbetet, avskaffandet av privat egendom och andra saker som överför samhällsmakten i arbetarklassens händer.
Maoism
I de länder där demokratiska revolutioner ej genomförts, framför allt tredje världen, ansåg många socialister[källa behövs] att det som står först på dagordningen är en demokratisk revolution, och att den socialistiska revolutionen inte kan bli aktuell förrän den demokratiska revolutionen förverkligats. De socialister som förespråkar att den socialistiska revolutionen kan genomföras direkt kallas maoister, eller guevaraister. Maoismen hade ett stort inflytande under en mycket kort period, men har därefter helt försvunnit.
Trotskism
Trotskisterna anser att det idag är omöjligt att skapa fullbordade demokratiska revolutioner eftersom detta kräver att landet uppnår ett nationellt oberoende, vilket trotskisterna menar är omöjligt med den sammanflätade världsmarknad och starka imperialistiska nationer som finns. Därför vill de genomföra socialistiska revolutioner även i länder som ännu inte haft några demokratiska revolutioner. Detta genomförande av två steg i ett kallar man för den permanenta revolutionen.
Socialismen som övergångssamhälle
Marxisternas syn på det socialistiska samhällsstadiet är att det utgör en övergångsfas där resterna av klassamhället ska upplösas och statsmakten stärkas. I länder där kommunistiska partier varit statsbärande har statsmakten ofta ökat kraftigt.
De flesta socialister anser att staten måste stärkas kraftigt för att det klasslösa samhället ska kunna uppnås. Enligt marxisterna är staten ett vapen mot klassmotsättningarna, verktyget för en "klass" nedtryckande av en annan.
Socialister strävar efter största möjliga jämlikhet och ibland avskaffandet av det privata ägandet över produktionsmedlen. Detta menar många åstadkommes genom planerad ekonomi som avser utjämna sociala och ekonomiska olikheter. Genom att centrala ekonomiska beslut styrs av demokratiskt tillsatta beslutsfattare kan de förhindras från att upprätthålla ojämlik fördelning. Dessutom kan vissa delar av ekonomin skötas mer effektivt med hjälp av stordrift. På så sätt kan klassamhället avskaffas. Genom att upprätta en planekonomi avser man också överföra den dagliga kontrollen över drift och produktion till de arbetande, som sedan samordnar sin produktion i en långsiktig plan. Karl Marx skrev att under socialism arbetar människor efter förmåga och får efter arbetsinsats, för att senare under kommunism, när samhället präglas av överflöd, arbeta efter förmåga och få efter behov. Det finns dock socialister som inte ser planekonomi som ett medel för att slå ner på klassamhället, utan förordar en marknadsekonomi, oftast återfinns dessa bland marknadssocialister och vissa anarkister.
Vissa socialister menar att socialismen redan idag invaderar det kapitalistiska samhället och att gigantiska privata företag inom sig har börjat bygga planekonomier, om än i kraftigt förvrängd och byråkratiserad form. Teorin om att kapitalismens sönderfall tvingar kapitalistklassen att släppa fram vissa element av socialism, kallas den invaderande socialismen, och myntades av Friedrich Engels.
Många gånger har dock stater som betecknat sig själva som socialistiska, haft en blandekonomi (till exempel med kollektivt ägande och marknadsekonomi), eller en uttalad marknadsekonomi.
Historia
Föregångare
Socialistiska tankegångar kan spåras ända tillbaka till Platons verk Staten där han presenterar sin idealbild av ett samhälle. Ett av de grundläggande dragen hos detta samhälle är just egendomsgemenskap.
Det tyska bondeupproret under 1500-talet gick fram under den förvånansvärt moderna devisen Omnia Omnibus vilket är latin för "Allt åt alla!" Den engelska gruppen Diggers skulle närmast kunna kallas "agrarkommunistisk" med sina krav på allmänt ägande och bruk av jorden.
Den första historiskt belagda förekomsten av termen "socialism" är från 1753, då på latin och i nedsättande mening. Några år senare användes det för första gången på italienska.
Utopisk socialism
En utopi är ett tänkt idealsamhälle. Till definitionen hör också det faktum att utopin anses vara omöjlig att realisera i ett längre perspektiv. Utopin speglar människors hopp och längtan och är väsentlig ur ett visionärt perspektiv; mycket av det som nyligen betraktats som science fiction har blivit verklighet. Det visionära elementet hos socialismen kvarstår tillsammans med de mer vetenskapliga ambitionerna. Till de klassiska utopisterna räknas vanligen Charles Fourier, Robert Owen, Henri de Saint-Simon och Nils Herman Quiding. Deras utopier omfattade ofta storstilade byggnadsprojekt, där man sökte inrätta ett idealsamhälle i lämplig miljö och praktisera olika kollektiva levnads- och produktionssätt. En del av dessa projekt var isolerade, excentriska och kortlivade, medan andra finns kvar än i dag i någon form; Josiah Warrens anläggning är ett exempel. Thomas More, William Morris, Edward Bellamy, Charlotte Perkins Gilman och Ursula Le Guin är några av den litterära socialistiska utopismens intressantaste namn.
Första internationalen
Den första socialistiska internationalen, Internationella arbetarassociationen, gjorde anspråk på att försöka samla alla världens socialister i en organisation, men redan på ett tidigt stadium kom dess anhängare att delas upp i två läger: den anarkistiska delen och den kommunistiska, där den senare ansåg att en arbetarstyrd stat eller arbetarstat och att en ekonomi som präglas av statsegendom är ett nödvändigt steg på vägen till avskaffandet av klassamhället.
Den kommunistiska grenen företräddes inom Internationella arbetarassociationen främst av Karl Marx och Friedrich Engels. Denna gren kom att bli den dominerande och den splittrades i sin tur upp i två delar: den reformistiska socialdemokratin och den revolutionära socialismen. Socialdemokratin kom att ta avstånd från de flesta av Marx och Engels grundtankar och under 1900-talet övergick man i många länder gradvis till att tala om kapitalism med socialistiska inslag (genom till exempel progressiv inkomstskatt och offentlig sektor).
Den frihetliga grenen leddes inom Internationella arbetarassociationen främst av Michail Bakunin. Denna gren var mycket löslig och kom att breddas under 1900-talet till att innefatta allt från anarkosyndikalism till anarkoprimitivism. Den frihetliga socialismen har kommit att få fotfäste även utanför arbetarrörelsen, i rörelser som växte fram samtidigt som välståndet ökade i västvärlden, till exempel miljörörelsen, djurrättsrörelsen och kvinnorörelsen. Den frihetliga socialismen har gjort sig gällande utanför parlamentarismens domäner, varför den också räknas som utomparlamentarisk.
Andra internationalen
Andra internationalen, socialistisk organisation bildad 1889 i Paris. En sammanslutning av europeiska socialdemokratiska organisationer. Vid den här tiden var de socialdemokratiska partiorganisationerna revolutionära och inneslöt dem som efter utbrottet av första världskriget 1914 och de ställningstaganden som Andra internationalens partier då gjorde till förmån för "sina" länders krigsinsatser, skulle bryta sig ut och så småningom börja kalla sig kommunister. Till skillnad från i Första internationalen ingick inte syndikalistiska och anarkistiska organisationer.
Tredje internationalen
Tredje internationalen, ofta kallad Komintern efter Kommunistiska internationalen var en sammanslutning av kommunistiska partier i världen, där medlemspartierna utgjorde sektioner i ett världsomspännande kommunistparti. Internationalen bildades under ledning av Grigorij Zinovjev i Moskva 1919, och upplöstes av Josef Stalin 1943. Högkvarteret var placerat i Moskva, och den mest långvariga av dess ordförande var den bulgariske kommunisten Georgi Dimitrov (1934-1943).
Fjärde Internationalen
Fjärde Internationalen, internationell samarbetsorganisation för trotskistiska partier i olika länder grundad av Leo Trotskij och andra kommunister 1938 efter att dessa uteslutits ur Ryska kommunistpartiet under Stalin. Fjärde Internationalen har idag medlemsorganisationer i ett femtiotal länder, med de största organisationerna i Frankrike, Brasilien, Sri Lanka och Filippinerna. Socialistiska Partiet är Fjärde internationalens sektion i Sverige.
Kritik
Långsiktig planering
Central planering eller anarkistisk koordinering kräver omfattande kunskap om framtiden för att fatta bra beslut. Men central planering eller anarkistisk koordinering måste man ofta välja en eller några få lösningar. Dessa lösningar, säger kritikerna, kommer ofta att vara dåliga på grund av de dåliga förutsägelserna. Socialisterna själva däremot, hävdar att socialismen inte innebär någon extrem planekonomi där man försöker förutsäga allting och man motsäger sig inte alltid flera försök på lösningar till samma problem. Cornelius Castoriadis och rådssocialisterna tillbakavisar också dessa invändningar och beskriver hur de kan hanteras.[10]
Historiska exempel
Kritiker till socialismen menar att historiska försök att skapa helt socialistiska samhällen har varit i bästa fall kortlivade eller misslyckade, och i värsta fall resulterat i omfattande förtryck. Ett flertal exempel på detta tas upp, Sovjetunionen och Östeuropa före 1989, liksom Kina och många utvecklingsländer är vanligt förekommande. Socialister försvarar sig med att det aldrig har funnits ett riktigt socialistiskt samhälle eller att de förespråkar helt andra samhällen än de som exemplifieras. Engels skrev däremot "Beskrivning av de under senare tid bildade och fortfarande bestående kommunistiska kolonierna", där han skriver om kolonier i Amerika och England som på hans tid var kommunistiska/socialistiska.[11]
Ekonomi
Ludwig von Mises publicerade 1920 artikeln Economic Calculation In The Socialist Commonwealth[12] där han argumenterade att utan marknadens prismekanism så är rationell allokering av kapital omöjlig. Friedrich von Hayek argumenterade i The Use of Knowledge in Society (1945) likt Mises för att prissystemet var nödvändigt för att synkronisera lokal och personlig information och på så sätt möjliggöra effektivt samarbete i samhället. Utan ett prissystem så kommer planerare inte ha den information de behöver för att ta rationella ekonomiska beslut. Hayek framhöll i Vägen till träldom från 1944 att socialism och central planering ofrånkomligen leder till en totalitär stat. Den reformistiska såväl som den anti-auktoritära socialismen framstår snarast, menar socialisterna, som ett alternativ till den totalitära marknadsekonomin. Nationalekonomen Michael Albert har utvecklat den s.k. deltagande ekonomin (Parecon).[13] och nationalekonomerna Cockshott, Paul & Cottrell, Allin har visat hur planekonomi förenat med direktdemokrati kan fungera i ett modernt samhälle. [14]
Se även
- Lista över socialistiska organisationer i Sverige
- Lista över socialistiska tidningar i Sverige
- Egalitarianism
- Socialdemokrati
- Marxism
- Kommunism
- Anarkism
- Anarkistinternationalen
- Syndikalistinternationalen
- Socialistinternationalen (Reformistisk)
- Realsocialism
- Komintern (Stalinistisk)
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Socialism
Referenser
Noter
- ↑ Socialist International (1989). Declaration of principles. Adopted by the XVIII Congress, Stockholm, June 1989.
- ↑ Uppslagsordet socialism från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2007-12-09.
- ↑ Britannica Online Encyclopedia
- ↑ Se exempelvis Mats Wingborgs Socialism (2001) där ägandebegreppet diskuteras och indelas i en rad underkategorier av rättigheter. Wingborg föreslår att inte alla dessa rättigheter behöver finnas i gemensam ägo i ett socialistiskt samhälle.
- ↑ Det råder ingen enighet om i vilken grad marxismen är strikt deterministisk.
- ↑ Illustrerad världshistoria, "1900-talets ideologier" - sidan 446. ISBN 978-1-4054-8220-2
- ↑ Wende, Lisa Michelle (2007). The Political Identity of the Popular Assembly of the Peoples of Oaxaca. i Fitzpatrick et al (2007). Maxwell Review: Journal of Scholarship and Opinion, Sping 2007, sid 74. Maxwell School of Citizenship & Public Affairs. Syracuse: Syracuse University. Maxwell review
PDF - ↑ Encyclopædia Britannica, på internet, 12 augusti 2008, uppslagsord: utopian socialism
- ↑ Nationalencyklopedin, på internet, 12 augusti 2008, uppslagsord: utopisk socialism
- ↑ Cornelius Castoriadis: Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle, Lund 2007.
- ↑ Texten återfinns här.
- ↑ Economic Calculation In The Socialist Commonwealth
- ↑ Albert, Michael: Parecon – Deltagarekonomi. Livet efter kapitalismen. Ordfront 2004.
- ↑ Cockshott, Paul & Cottrell, Allin: ’’Planhushållning och direktdemokrati.’’ Manifest 2002.
Källor
- Uppslagsordet socialism från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2007-12-21.
- Uppslagsordet socialism från Britannica Online Encyclopedia. Hämtat 2007-12-21.
Litteratur
- Almqvist & Wiksell Förlag AB: "Lilla Focus". Stockholm.
- Bokia: "Illustrerad Världshistoria". Svenska utgåvan 2006. ISBN 1-40548-220-6, ISBN 978-1-40548-220-2
- Castoriadis, Cornelius : Socialismens innehåll. Arbetarpress 1973.
- Holt(red.):Socialismen i det tjugoförsta århundradet. En antologi om Venezuelas väg till socialismen. Kvarnby folkhögskola 2007.
