Rosa Luxemburg
Från Rilpedia
Rosa Luxemburg, född 5 mars 1871 i Zamość i Polen, död 15 januari 1919 i Berlin, polsk-tysk socialist (socialdemokrat) av judisk härkomst.
Rosa Luxemburg var det femte och sista barnet till Eliasz och Line (född Löwenstein) Luxemburg. Det är inte helt säkert när hon blev född. På hennes födelsedokument ändrades tidpunkten till 25 december 1870, men själv hävdade Luxemburg att hon var yngre. Enligt en biografi som skrevs av Peter Nettl antas numera den 5 mars 1871 som den rätta tidpunkten. Rosa Luxemburg var av mindre statyr och hade på grund av en funktionshinder svårt att gå. 1873 flyttade de till Warszawa, för att ge barnen bättre skolgång. Rosa lyckades bra i skolan och fick tidigt intresse för litteratur och skrev redan som ung noveller. Hon rörde sig mycket i politiska och antiryska kretsar (delar av Polen var då en del av Ryssland). Från 1886 var Luxemburg aktiv för det polska arbetarpartiet "Proletariat". Partiet fanns sedan 1882 och var en av de första organisationerna i Europa som organiserade en stor strejk. På grund av strejken avrättades partiets ledare och partiet blev officiellt upplösd. Några undergrupper agerade fortfarande i hemlighet. Luxemburg anslöt sig en av dessa grupper. 1889 var hon nära att upptäckas av polisen, men lyckades fly till Schweiz.
I Schweiz började Luxemburg studera vid universitet i Zürich, först naturvetenskap och sedan nationalekonomi. 1898 blev hon filosofie doktor på en avhandling om Polens industriella utveckling med betyget magna cum laude. I Schweiz fick hon också kontakt med andra socialister i exil, bland dem Leo Jogisches. Hon ingick 1898 skenäktenskap[källa behövs] med Gustav Lübeck för att få det tyska medborgarskapet, och flyttade till Berlin, där hon samma år gick med i det tyska socialdemokratiska partiet (SPD). Hon skrev i socialdemokratins tidskrift Die neue Zeit, där hon 1904 polemiserade mot Lenin om den ryska socialdemokratins organisationsform och avvisade hans krav på en centralistisk ledning.
I juni 1904 blir hon för för första gången dömd till fängelse (för ärekränkning av kejsar Vilhelm II). Innan strafftiden var över blev hon frisläppt genom en allmän amnesti i samband med den sachsiske kungen Fredrik Augusts tronbestigning. Hon vägrade dock att ta emot en gåva från en kung, och stannade kvar i cellen, tills hon blev avhyst.[källa behövs]
Mellan 1907 och 1914 undervisade hon vid partiets skola i Berlin, då hon också blev en framträdande socialistisk teoretiker och grundare av den så kallade luxemburgismen.
Luxemburg motsatte sig SPD:s reformistiska politik och den socialdemokratiska rörelsens alltmer centralistiska och hierarkiska struktur, som ökade klyftan mellan ledningen och fotfolket. I opposition mot SPD:s pro-krigspolitik bildade hon 1916, tillsammans med Karl Liebknecht och Leo Jogiches, Spartacusförbundet, och därefter, med bl.a. Karl Kautsky) 1917, det tyska oavhänginga socialdemokratiska partiet (USPD). Efter den ryska oktoberrrevolutionen 1917 riktade hon, i sin bok Den ryska revolutionen, kritik mot det ryska kommunistpartiets styre, som hon fann odemokratiskt.
Efter första världskrigets tyska sammanbrott organiserade Luxemburg och Karl Liebknecht 1919 en resning i Berlin, det s.k. (Spartakistupproret), som blev blodigt krossat, och varvid hon brutalt mördades av soldater från en s.k. frikår, Garde-Kavallerie-Schützendivision, lagligt verksam under den socialdemokratiska regeringen.
Luxemburg har betraktats som ett revolutionärt marxistiskt alternativ till den reformistiska socialdemokratin och den diktatoriska "sovjetkommunismen".
Rosa Luxemburg blev martyrförklarad av olika socialistiska riktningar[källa behövs]. Socialdemokrater, trotskister, leninister, anarkister har alla gjort anspråk på att föra hennes arv vidare genom att betona olika delar av hennes politiska tankar.[källa behövs]
Rosa Luxemburgs minne har hedrats bland annat genom att ett torg i Berlin, Rosa-Luxemburg-Platz, uppkallats efter henne.
Poeten Paul Celan refererar indirekt till mordet på Rosa Luxemburg i dikten "Du liegst im großen Gelausche", vars sista strofer lyder "Mannen blev ett såll, kvinnan /måste simma, suggan, /för sig, för ingen, för vem som helst - / Landwehrkanal kommer inte att forsa / Ingenting/stoppar upp."
Litteratur
- Sebatstain Haffner, Den tyska revoultionen /1918/19, Stockholm 2005
Externa länkar
Se även
- Wikimedia Commons har media som rör Rosa Luxemburg
Wikiquote har citat av eller om Rosa Luxemburg
