Autonomism
Från Rilpedia
 Om den politiska ideologin: |
|
| Socialism |
|
| Riktningar | |
|
Anarkism |
|
| Vetenskap | |
| Influenser | |
|
Arbetarrörelsen |
|
| Idéer | |
|
Egalitarism |
|
| Huvudartiklar | |
|
Socialismens historia |
|
| Geografiska grenar | |
|
Afrikansk socialism |
|
| redigera |
Autonomism (ibland även autonom marxism, automarxism) politisk riktning som uppstod under 1970-talet i Italien. Autonomismen var ursprungligen en mycket militant riktning med väpnade inslag. Dagens autonomism är dock betydligt mer återhållsam och agerar främst genom civil olydnad, självreduktion och aktioner för självvalorisering.
Autonomismens saknar enhetlig teoretisk grund, men Michael Hardt och Antonio Negri betraktas av de flesta som autonomismens mest framstående representanter. Centrala begrepp i den autonomistiska teorin är prekariatet (prekära arbetare), multituden (också kallat "myllret" och "mängden"), självreduktion och självvalorisering.
Emellertid har Hardt och Negri fått ett sådant internationellt erkännande att tidigare teoretiker i den autonomistiska traditionen fått mindre utrymme. Bland dessa kan nämnas Martin Glaberman, Mario Tronti och Cornelius Castoriadis (även känd som Paul Cardan).
En av autonomismens grunder är självständighet. En grupp eller person ska kunna agera självständigt och är inte beroende av externa individer eller strukturer för att kämpa för sin sak. En definition på autonomi är självständig och med kontroll över livssituationen [1]
Referenser
- ↑ Castoriadis, Cornelius: Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle.India Däck Bokcafé Förlag 2007.
Autonomiska tänkare
Se även
Denna artikel om politisk filosofi eller ideologier är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
