Eurokommunism
Från Rilpedia
Eurokommunism kallades med samlingsbeteckning de etablerade kommunistiska partier i Västeuropa som baserade sin teoretiska och praktiska politik på en västeuropeisk demokratisk kontext. Detta innebar bland annat öppna avståndstaganden från Sovjetunionens politik, en ny form av socialism där en socialistisk revolution accepterar den borgerliga demokratins grundvalar (åsiktsfrihet, fria val etc.) samt en ny uppfattning om det kommunistiska partiets roll och struktur. Den huvudsakliga teoretiska basen kan sägas utgöras av Antonio Gramscis marxistiska verk som ifrågasatte sekterism hos vänstern, och som uppmanade kommunistiska partier att öppna upp för sociala allianser, för att vinna folkligt stöd till genomförandet av reformer. Han såg detta som ett steg i att göra vänstern mer framgångsrik i den hegemonin som rådde i samhället.
I första hand avses med begreppet normalt de relativt starka kommunistpartierna som fanns i Frankrike (PCF) och Italien (PCI) under efterkrigstiden, men rörelsen vann även stöd hos andra kommunistiska partier inom och utanför Europa.Under 1960-70 talet hade eurokommunismen ett inte ringa inflytande bland odogmatiska demokratiska socialister inom den så kallade nya vänstern.
En föregångare till eurokommunismen, och ett närbesläktat försök att skapa en enad demokratisk socialistisk arbetarrörelse kan finnas i den österrikiska socialdemokratin under första halvan av 1900-talet,den så kallade austro-marxismen.
Michail Gorbatjov refererar bland annat i sina memoarer till eurokommunism när han berättar om hur han lanserade glasnost och perestrojka i Sovjetunionen.
Referenser
- Michael R. Krätke,Otto Bauer och den tidiga "Tredje Vägen" till Socialism
- Detlev Albers u.a. (Hg.), Otto Bauer und der "dritte" Weg. Die Wiederentdeckung des Austromarxismus durch Linkssozialisten und Eurokommunisten, Frankfurt/M 1979
