Austro-marxism
Från Rilpedia
Austro-marxismen är en benämning på den österrikiska socialdemokratiska rörelsen som verkade under mellankrigstiden (1918-34). Vad exakt austro-marxismen innebär är inte alltid tydligt, men vanligtvis talar man om det säregna politiska projekt som leddes av den österrikiska socialdemokratiska rörelsen. Denna ville hitta en mellanväg mellan den västeuropeiska socialdemokratins reformism och den revolutionära bolsjevismen. Resultaten blev en radikal men demokratisk socialistisk politik. Austro-marxismens kanske främsta företrädare Otto Bauer, menade i sin Vägen till socialismen från 1919, att socialismen i Västeuropa aldrig skulle kunna upprättas genom ett väpnat uppror såsom fallet i Ryssland 1917. Bauer ansåg att ett väpnat revolutionsförsök, skulle leda till inbördeskrig mellan arbetarklassen och medel- och överklassen. Till skillnad från det vid tiden agrara Ryssland skulle de västeuropeiska industrikapitalistiska ländernas ekonomier krossas. Resultatet skulle bli ett upphörande av produktion av till exempel livsmedel vilket skulle drabba arbetarklassen värst. Bauers recept var istället "den långsamma revolutionen", det vill säga radikala systemförändrande reformer. Austro-marxismen som politisk rörelse styrdes framgångsrikt från den österrikiska huvudstaden Wien. Man var så att säga inringad av starkt konservativa krafter dominerade av katolska kyrkan. Detta fick till följd att man tidigt genomförde starkt progressiva reformer, från sekelskiftet 1900 och framåt som var långt före sin tid och senare togs efter av inte minst i socialdemokratiska rörelsen i Sverige. Omfattande bostadsprogram för att bygga bort förslumningen och hälsovård. Självförvaltning av bostadsområden och med mera och omfattande utbildningsprogram med egna skolor byggdes upp av Austromarxisterna för att öka arbetarklassens medvetenhet och där sådana som Bauer, Hilferding och Adler själva deltog som lärare. Syftet var delvis att via "Exemplets makt", visa det övriga konservativa Österrrike på vad som kunde genomföras rent praktiskt om man gick samman för en politik som tjänade folkeflertalet och på så vis nå utanför Wien.
Men från och med den ekonomiska krisen 1929 stärktes de reaktonära krafterna och resulterade i en fascistisk statskupp 1934. Österrikiska arbetarörelsen försökte göra motstånd och var de första att ta til vapen mot Fascismen i Europa, men motståndet var dåligt organiserat och slogs snart ner. Därefter har den austro-marxistiska rörelsen blivit relativt bortglömd som praktisk, poltisk kraft. Men som teoretisk mycket säregen och framstående rörelse av betydelse med sådana som Otto Bauer och en rad andra kända företrädare, som till exempel Rudolf Hilferding, Viktor Adler mfl. kom Austro-marxismen att spela en inte ringa, betydelse senare för de som sökte en "tredje väg", mellan socialdemokrati och kommunism. Austro-marxismen har haft stor betydelse för det som senare kom att benämnas Eurokommunism och den sk. Nya vänstern.
Referenser
- Otto Bauer-Mellan Reform och Revolution en tidig Tredje Väg till Socialism
- Michael R. Krätke,Otto Bauer and the early "Third Way" to Socialism
- Detlev Albers u.a. (Hg.), Otto Bauer und der "dritte" Weg. Die Wiederentdeckung des Austromarxismus durch Linkssozialisten und Eurokommunisten, Frankfurt/M 1979
- Lennart Olausson, Demokrati och socialism: austromarxismen under mellankrigstiden Arkiv.Lund 1987
