Strejk
Från Rilpedia
Strejk, arbetsvägran från arbetstagare på en arbetsplats. Strejk har ända sedan fackföreningsrörelsen första tid varit arbetstagarnas yttersta vapen i konflikter med arbetsgivare. Vid en strejk blockeras arbetsplatsen så att inget eller endast begränsat arbete kan utföras där. Under fackföreningsrörelsens barndom kunde arbetsgivaren ibland anskaffa strejkbrytare, så kallade svartfötter, som utförde arbetet. Våldsamma konflikter kunde då uppkomma mellan strejkande och strejkbrytare, (se tex Amaltheadådet), eller med polis och militär, (se tex Ådalshändelserna).
I moderna avtalsrörelser är strejk fortfarande arbetstagarens yttersta vapen, motsvarat av arbetgivarens möjlighet till lockout. Som en markering av förhandlingspositionen kan då en strejk utlysas till ett visst datum. Vilka som skall delta i strejken talas också om. Strejken kan avse alla anställda inom ett eller flera fackförbund i hela branscher eller begränsas till särskilt utvalda nyckelpersoner eller gälla bara deltid (jämför övertidsblockad). Strejkens högsta stadium är generalstrejken, en storstrejk som förlamar hela samhällsproduktionen för kortare eller längre tid. Historiens första vilda generalstrejk genomfördes i Frankrike i maj 1968. Andra typer av stridsåtgärder kan vara demonstrationer, blockader eller civil olydnad; jmf även sabotage.
Innehåll |
Historia
Strejker motsvaras i viss mån av gesälluppror under 1700-talet men är i huvudsak en företeelse som uppkom i samband med industrialismens genomslag. På de stora industriarbetsplatserna som då skapades ersattes ägaren av ett aktiebolag och det personliga förhållandet mellan en arbetstagare och arbetsgivarna försvann. Samtidigt blev detta grogrunden för fackföreningsrörelsens och socialismens framväxande i takt med att arbetarna i allt högre grad organiserade sig och gemensamt krävde förändringar av arbetsvillkor, löner, arbetstider och anställningstrygghet. Strejker har emellertid använts även för politiska ändamål, så kallade politiska strejker - den Politiska storstrejken 1902 hade exempelvis som syfte att understyka kraven på allmän rösträtt. Storstrejker (generalstrejker eller masstrejker) där konflikter sprider sig till flera områden, ofta som sympatiåtgärder, förekom tidigt (Belgien 1893, 1902 och 1913, Ryssland och Finland 1905 och 1917, Ungern 1907). Den svenska storstrejken 1909 är ett typexempel på denna typ av generalstrejk, även i internationellt perspektiv.[källa behövs]
Internationellt
En milstolpe i fackföreningsrörelsens historia är generalstrejken i Chicago, Illinois 1886, då 300 000 arbetare strejkade (inkluderat strejkande i andra städer än Chicago) för 8 timmars arbetsdag. Konflikten fick våldsamma följder med flera arbetare/anarkister dödade, den s.k. Haymarketmassakern, och datumet, den 1 maj, lever vidare i den internationella arbetarrörelsens firande av 1 maj.
Sverige
En av de tidigaste strejaktionerna i Sverige var Sundsvallsstrejken 1879, som också var den mest omfattande under hela 1800-talet. Den tidiga fackföreningshistorien i Sverige kulminerade i 1909 års storstrejk och händelserna i Ådalen 1931.
Vid 1909 års storstrejk var som mest omkring 250 000 arbetare inblandade i stridsåtgärder (under augusti 1909). Strejken slutade dock i vad många LO-medlemmar ansåg vara ett nederlag eftersom strejkkassorna tröt, och många valde därför att återgå till arbetet efter ett par månaders strejk. Splittringen inom LO ledde till att en fraktion bröt sig ur och bildade SAC, Syndikalisternas fackförbund.
Mellankrigstiden var i Sverige en oerhört strejkfylld tid. Både SAC och LOförbunden gick ofta i strejk med varierande framgångar. 1939 skrev LO och SAF, arbetsgivarnas förbund, under det så kallade Saltsjöbadsavtalet som reglerade vissa förhållanden inom svenskt arbetsliv, bland annat tilläts varje arbetare att gå med i ett fackförbund om denne så önskade medan SAF å sin sida fick igenom paragraf §32, "varje arbetsgivare har rätt att ensam fördela arbetet". Man kom även överens om fredsplikt, det vill säga att under tiden som ett avtal gäller har ingendera sida rätt att förändra avtalet.
Perioden mellan slutet av Andra världskriget och slutet av 1960-talet var en historiskt lugn period i Sverige avseende strejker efter den stora Metallstrejken 1945.
1969 utbröt i Malmfälten en vild strejk i LKABs gruvor. Arbetarna i gruvorna var missnöjda med de nyss framförhandlade avtalet mellan Gruvarbetarförbundet och LKAB, med arbetsmiljön och arbetsordningen och vägrade återgå till arbetet fast det rådde fredsplikt. Strejken fick ett oerhört genomslag i dåtidens medier och blev för regeringen Palme en svår belastning då LKAB var ett statligt ägt företag där missförhållanden nu exponerades. Sex miljoner kronor samlades in av allmänheten till de strejkande och deras familjer. Konflikten löste sig efter ett drygt halvår våren 1970 som gav arbetarna på LKAB extra lönepåslag. Framgångsrika vilda strejker förekom mycket ofta under 1970-talet med den stora Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen, där arbetarna fick igenom sitt huvudkrav på fast månadslön. Medbestämmandelagen MBL infördes 1976 vilket gav arbetsgivaren större rätt att avskeda arbetstagare vid vild strejk.
I 1980 års avtalsrörelse försökte SAF få igenom ett 0%-lönebud till arbetstagarna, detta med hänsyn till det rådande ogynnsamma ekonomiska läget i Sverige och världen. LO-förbunden vägrade acceptera budet, och en generalstrejk bröt ut 1980. Konflikten löste sig efter ett par veckor genom att LO fick igenom ett 7% lönepåslag.
Förekomst av strejker i olika branscher
Den tidiga historien dominerades av strejker inom tillverkningsindustrin. Särskilt vanliga var strejker på industrier med råvaruförädling och industrin i storstäderna. Högst strejkfrekvens fanns i Norrland, Stockholm, Göteborg och Malmö.
I modern tid har konflikter som gått till strejk blivit ovanligare inom den privata sektorn. eller har konflikterna hanterats så att endast mindre strejker och lockouter kommit till stånd. I takt med allt hårdare ekonomiska villkor i den offentliga sektorn har denna istället drabbats av allt fler konflikter.
Regelverk
Strejker regleras i avtal (se avtalsrörelse) mellan å ena sidan fackföreningar och å andra sidan arbetsköparorganisationer. I dessa avtal regleras även under vilka former parternas stridsåtgärder skall lyda, och brott mot dessa former klassas som avtalsbrott. En vild strejk är en strejk som inte följer dessa regler och historiskt sett den vanligaste formen.
Medling
I en konflikt som pågått en tid eller som hotar att medföra bestående skador för inblandade eller tredje part kan medlare utses, under vissa förhållanden kan medling påtvingas parterna. I yttersta fall kan ett medlingsbud påtvingas parterna genom lagstiftning.
Strejkförbud
Vissa samhällsnödvändiga funktioner är förbjudna att strejka, exempelvis polis, brandkår och viss sjukvårdspersonal. Andra stridsåtgärder som övertidsblockad kan dock ändå komma ifråga.
Jämför
- Fackförening
- Landsorganisationen
- Syndikalisterna
- Sundsvallsstrejken 1879
- Haymarketmassakern 1886
- Amaltheadådet 1908
- Storstrejken 1909
- Hungerupproret 1917
- Junikravallerna 1917
- Ådalshändelserna 1931
- Metallstrejken 1945
- LKAB-konflikten 1969-1970
- Skogsarbetarstrejken 1975
- Storkonflikten 1980
- Kollektivavtal
- Stridsåtgärd
- Svenska Arbetsgivarföreningen
