Från Rilpedia

LKAB-konflikten, eller den stora gruvstrejken 1969-1970, var en vild strejk vid det statliga gruvbolaget LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag) i Sverige. Strejken omfattade cirka 5000 gruvarbetare i Kiruna, Luleå, Malmberget och Svappavaara under tiden 9 december 1969-4 februari 1970. Före detta kabinettssekreteraren Arne S. Lundberg var verkställande direktör vid LKAB under denna tid.

Innehåll 1 Konfliktens orsaker 2 Strejken 3 Resultatet 4 Förändringar på sikt 5 Referenser 6 Litteratur

Konfliktens orsaker

Det hade länge funnits ett utbrett missnöje med rationaliseringar, tidsstudier, arbetsmiljön och lönen, men också med arbetsgivarens och fackets attityd mot gruvarbetarna. Vid en demonstration genom Kiruna såg man krav som "Nu eller aldrig!" och "Vi är inga maskiner!" på plakaten. Detta var inte det vanliga samförstånd man vant sig vid på arbetsmarknaden i Sverige efter att Saltsjöbadsavtalet slutits i december 1938.

Strejken

Strejken började som en 35-mans spontan sittstrejk i Leveäniemigruvan i Svappavaara av borrare, laddare och truckförare. Snart hade strejken spridit sig till hela arbetsstyrkan, en strejkkommitté utsågs och man hyrde Sporthallen i Kiruna för stormöten. Trots att strejken formellt sett var olaglig, samlades sex miljoner kronor spontant in av allmänheten runt om i landet till gruvarbetarnas stöd, och Sara Lidman skrev sin uppmärksammade reportagebok Gruva om konflikten. Efter flera splittringsförsök och agerande från fackets och arbetsgivarnas sida bestämde stormötet återgång till arbetet 4 februari 1970.

Resultatet

För gruvarbetarna blev strejkens konkreta resultat att ackordssystemet UMS avskaffades, månadslön infördes på prov, lönen höjdes med 14%, bussförbindelserna förbättrades och LKAB lämnade SAF. Visserligen var det långt under vad man krävt, men det visade i alla fall att vilda strejker kunde löna sig.^[1] Harry Isaksson i Malmbergets Strejkkommitté uttalade efteråt att

”	Det är egentligen det som är det viktiga med strejken, att civilkuraget ökar så enormt. Arbetarna får klart för sig vilken j-a betydelse klassen har, hur beroende bolaget är. Bolagsgubbarna är som gökungar - vi matar dom. Dom är inträngare och puffar vi dem ur boet klarar dom sig inte. Under en strejk kommer man underfund med att man har makt.	”
— Harry Isaksson i Malmbergets Strejkkommitté[2]

Förändringar på sikt

Strejken blev inledningen på en 20-årig period av vilda strejker och självständig arbetarkamp på svensk arbetsmarknad med Skogsarbetarstrejken 1975 som kulmen, och banade väg för LAS (Lagen om Anställningsskydd), MBL (Medbestämmandelagen, en sorts komplement till arbetsgivarnas §32) samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.^[3]

Referenser

1. ↑ Fredrik Samuelsson: Den stora gruvstrejken. Folkmakt nr 8.
2. ↑ Fredrik Samuelsson: Den stora gruvstrejken. Folkmakt nr 8.
3. ↑ LKAB-konflikten. Nationalencyklopedin, del 12, s. 408

Litteratur

• Lidman, Sara/Urbom, Odd: Gruva. Bonniers 1968, 1970.
• Järnhult, Ragnar: Nu eller aldrig – en bok om den nya strejkrörelsen. 1982. ISBN 91-38-90130-7
• Thunberg, Anders m.fl.: Strejken. Rabén&Sjögren 1970.