Georg Lukács
Från Rilpedia
Georg Lukács (ungerska Lukács György), född 13 april 1885, död 4 juni 1971, var en ungersk kommunistisk politiker, filosof, författare och kulturkritiker.
Lukács, ursprungligen socialdemokrat, anslöt sig till Béla Kuns kommunister i samband med Ungerska revolutionen 1919 och blev folkkommissarie för utbildning- och kulturfrågor i den revolutionära regeringen. Efter kontrarevolutionens seger ett halv år senare flydde Lukács till Wien för att undkomma den vita terrorn och hamnade senare i Sovjetunionen. Lukács var kritisk mot den framväxande stalinismen, men drog sig på 1930-talet undan och lyckades undkomma Stalins terror och utrensningarna inom den kommunistiska rörelsen, medan många av hans gamla kamrater, inklusive Béla Kun, fängslades och avrättades.
Efter andra världskriget återvände Lukács till det av Sovjet erövrade Ungern. Under Ungernrevolten 1956 deltog han i Imre Nagys antistalinistiska regering, men efter att sovjetiska trupper krossat upproret fängslades Lukács och fördes till Rumänien. Men medan de flesta andra revolutionsledarna avrättades, blev Lukács benådad och kunde senare återvända till Ungern där han i stort ignorerades av Kádár-regimen.
Under sin livstid producerade Lukács en enorm mängd skrifter. Hans verk i filosofi och teori, främst Geschichte und Klassenbewusstsein (1923) (svenska Historia och klassmedvetande), har haft ett stort inflytande på bland andra Frankfurtskolan.
Externa länkar
- Historia och klassmedvetande (1919-23)